176

(7 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Även fast det beror på vilken malt du använder så är jag övertygad att 30min 50 grader kommer att ge ett mycket klart öl med dåligt skum.
Förslag minska kraftigt ellet uteslut.

120 min är en (onödigt?) lång mäskning.
Många använder 62 o 72 men i sammanlagt en timme,
längre tid på 62 om man vil ha ett tunnt öl och längre tid 72 om man vil ha det fylligare.

/Kjell

Det handlar mycket om förväntningar.
Jag har själv vid ett tillfällr tyckt att ett öl var surt och äckligt.
Men när jag senare upptäckt att det var en belgare så provade jag med nya ögon och tyckte att den var god.

Om någon sktlle severa rödvin bland alla öl så skulle nog många spotta ut.
Trots att de igentligen gillar vin.
Man reagerar när det inte smakar som man förväntat sig.

Jag håller med ninja.
Lätt är det bara om man kan reproducera ölet, och det kan du nog inte.

"Desto svårare en öl är att återskapa desto bättre är den"
Så tycker jag inte att det är.
Däremot tycker jag att utmaningar med "svåra öl" kan vara skojigare än att serieproducera samma standardöl varje gång.

/Kjell

178

(6 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Hej
Det är knepigt det där.
Det är väl två parametrar som spelar in?
temp o Ph, beror de av varandra eller kärvar de till det var och en för sig?

Vid dekoktion kokar man mäsken och det blir inte kärvt för det.
Löser sig inte taninerna om Ph är lågt eller går tanninerna tillbaka till "olöst form" när tempen sjunker igen?
Om det är det senare så skulle hög temp på ytan inte göra något om resten av lakbädden är undet 78 grader.
Kommersiella bryggerier har troligen inte så stora temp differanser i lakbädden som vi hembryggare.

Även om ditt lakvatten är 95 grader i HLT så tappar man en hel del på vägen till lakkärlet, väl där finns en stor yta betydligt kallare mäsk.
Så jag tvivlart på att du har 90 grader i vattnet överst i lakbädden, snarare en helt perfekt temp.

/Kjell

179

(6 svar, postad i Humlegården)

Hej,
Om jag förstått det rätt så är kontakttiden för Jodofor mycket kort, DVS där man har kontakt.
Den rekommenderade tiden 10-15 min kommer från att man räknar med att man inte har fått Jodofor överallt.
Jodoforet "ångar upp" och "ångan" når till slut de delana som "man missat".
Den rekommenderade tiden brukar variera lite beroende på hur stort kärl man har och hur mycket Jodoforlösning man har.
DVS beroende på hur mycket det måste ånga för att nå de missade delarna.

Det var länge sedan jag kollade med jod.
Jag har för mig att spädningen var kritisk.
Om blandningen blev för stark blev det aldrig någon skillnad.
Tar man för svag så blir omslaget för tidigt.

Jag testade med jod i början, men det blev alltid OK efter 1 timmes mäskning och jag ändå ville köra en timme oavsett vad jodprovet visade så slutade jag med det.
Om jag skulle köra ett prov efter en timme som visade att det inte var klart så skulle jag snarare misstro jodtesten än mäskningen.
Och som sagt jag skulle aldrig avsluta en mäskning i förtid pga att ett jodprov visade att det är fördigt.


/Kjell

Hej
Om du försöker värma mäsken i en ugn kommer det troligen att snabbt bli rätt temp i ytterkanten med dröja väldigt länge innan det blir rätt i mitten.
Om du inte har omrörare i ugnen förståss.

Däremot kan man förståss mäska in till rätt temp och sedan se till att inte mäsktempen sjunker genom att ha samma temp i ugnen som i mäsken.
Fast ett liggunderlag funkar också.

/Kjell

Hej
Jag måste nog få rätta mig själv.
Jag menade att man kan brygga bra ale på pilsnermalt.
När jag gör det tillsätter jag lite karamellmalt för att få till det.
Jämför med om jag hade alemalt.

Det är möjligt att mina antaganden om att det (nästan) är samma malt inte bygger på "riktig" ale malt utan något som något mälteri märkt som pale ale malt.
Som sagt det blir en klar skillnad med maris otter.
Övriga kornsorter som Kenneth nämer har jag vad jag vet inte provat, men det står ju inte alltid från vilken kornsort malten kommer.

/Kjell

Jag tror inte det är någon skillnad mellan pilsnermalt och palemalt längre.
Även om det varit det en gång i tiden.
Däremot är det skillnad på olika malter.
Maris otter palemalt ger en annan smak än annan palemalt.
Mer engelsk på något sätt

/Kjell

"ingen protein rast ger: långa proteinkedjor som ger grummel, dåligt skum o dålig näring till jästen."
Är bara teoretiskt, inte praktiskt.
Tog bara med det eftersom det kan förklara var dina påståenden kommer ifrån.

Antingen Ingen proteinrast och bra (bättre) skum = himmelskt skum eller proteinrast som ger ett blankare öl = himmelskt blankt.
(självklart går det att få ett blankt öl med bra skum.)

Tjeckerna använder malt som är mycket omodifierad och därför är proteinrasten viktigare där.
Vad jag vet går det inte att köpa pilsnermalt som är så omodifierad i sverige.

Jag betraktar inte 60 grader som en proteinrast utan som en försockringsrast.

I praktiken:
Vet inte hur erfaren du är.
Titta på de öl du bryggt hittils.
Är du missnöjd med skummet så strunta helt i proteinrast.
Är du missnöjd med klarheten så kör en proteinrast.
Om du gör en pilsner eller något annat spelar mindre roll.
Möjligen om du ändå tänker lagra pilsnern väldigt kallt väldigt länge så kommer ändå kommer troligen grumligheten att lägga sig ändå.

Om du inte har ett gäng bryggningar att titta på så skulle jag strunta i proteinrast.
Ska man göra en perfekt pilsner så finns det massor med problem som är viktigare.

Vilken temp man ska lägga sig på beror på vilken malt du använder.
Jag mäskar in tjockt typ 1.5 (proteinrasten gynnas av tjock mäsk) efter 10 min lägger jag på varmr vatten tills jag har rätt temp och rätt tjocklek typ 2,5 - 3.

För länge sedan körde jag proteinrast 50 grader i 20 min, sedan värmde jag tills mäsken var 65 (eller vilken temp jag ville ha) det tog typ 25 min att höja 15 grader.
Ölen blev kanon klar, men skummet var dåligt.

Det är svårt att ge råd angående hur någon ska göra, det finns säkert många olika uppfattningar.
Mitt råd är att prova.
Blir det inte bra så har du fått en viktig erfarenhet som gör dig till en bättre bryggare.

/Kjell

Det är proteinernas längd man förändrar med proteinrast.
teoretiskt:
ingen protein rast ger: långa proteinkedjor som ger grummel, dåligt skum o dålig näring till jästen.

Lagom proteinrast ger: de långa protein kedjorna är nedbrytna till mellan långs (som ger bra skum) och korta som ger bra näring till jästen eftersom de långa är borta blir ölet klart.

Lång proteinrast ger: alla proteinkedjor är nedbrytna till korta ger klart öl och bra näring men dåligt skum.

I praktiken behöver man inte bry sig om näringen. samt ingen risk för dåligt skum utan proteinrast

Många säger att all malt idag är så modifierad att proteinrast inte behövs, men mina öl blir grumligare utan proteinrast. eller tar längre tid att klarna.
Brukar ta en mycket kort rast.

Jag tror att proteinrast är en kompromiss mellan himmelskt skum och himmelskt klart  öl.
Vet inte om lakningen påverkas av protein rast, snarare utmäskning.

Vid 40 grader blir det ingen försockring, inte mycket till proteinrast heller. (påverkar inte socker)
Vid 60 grader gynnas beta amylaset framför alfa amylaset så dextrinerna blir mindre.

Utmäskning underlättar lakning.
Temphöjningen tar död på beta amylaset (fast de mesta är ändå döttt efter 60 min i mäsktemp) så inga långa kedjor (dextrin) kan brytas ner till maltos.
Är osäker på om all alpha amylas är död, i så fall kan inte den eventuella kvarvarande stärkelsen omvandlas till dextrin.

/Kjell

Hej,
Självklart blir en "riktig guiness kran bättre" än någon kompromis i hemmabygge stil.

Jag trodde att en guiness kran fungerade så att den har två lägen.
Ett "vanligt" läge för att nästan fylla upp glaset sedan ett andra läge där "den där plattan" kommer in.

Hur som helst.
Jag har letat bland gamla inlägg och klistrar in ett axplock.
Helt osorterat:

The Guinness faucet forces the beer through tiny pinholes at about 30 pounds per square inch--over twice the pressure of a normal tap. It pushes the nitrogen into solution, but it doesn't want to be there, so it rises to the top of the glass in the form of tiny bubbles, leaving a pint with low carbonation and a beautiful, creamy head.
Du hade ingen blandgaskran men en sån är inte svår att bygga med en halvtumm kulventil och ett
ca 15 cm långt rör med diametern 10 mm, kulventilen virvlar till ölet och röret samlar upp till en fin
stråle, experimentera mes trycket. funkar perfekt för den gasen.

sätt en koppling till fatet och en slang och kulventilen med rörbiten,
Kulventilen skall bara öppnas nästan 45 grader för att det ska funka.
Jag brukar lyssna på ölet när jag häller upp, i mitt fall skall ölet "väsa" i kranen när det funkar bäst.

Ingen speciell slang eller längd det är vinkeln på kulan som är avgörande tror jag plus trycket
I en "riktig" kran är det en fiiiiiiiin sil ungefär som ien kökskran och sedan en "ihopsamlare".
Det blir ungefär samma grej i en kul ventilen när rätt vinkel vrids. Det funkar hyfsat med Co2 men
blandgasen blir bäst utan tvekan.
Det är inga konstigheter ett fat med ca 1,5-2,0 bar tryck en kopplíng slang som passar fram till en
kulventil , jag har halvtum och sen en klämringkopplig till röret 10 mm utvändig diameter har jag.
Lyssna efter det väsande ljudet!!!!

Större delen (kanske allt) kom från Morga P för länge sedan.
/Kjell

Om du letat så har du troligen redan hittat andra inlägg.

Men
i väntan på kraninlägget kan du läsa
SHBF 8734, 8732, 8775

/Kjell

Det var länge sedan.
Jag tror att jag sparat den i hemdatorn.
Jag letar i helgen.

/Kjell

Hej
angående gas delen (inte krämdelen) av denna tråd.

Det räcker inte med N2-Co2 gas.
Man måste ha en special kran också (typ guiness)

Kranen är troligen viktigare än gasen.
N2 är till för att kunna ha högt tryck utan att kolsyresätta ölet för mycket.
Jag tycker man får liknande effekt om man tillfälligt (för att inte kolsyra) ökar trycket med kolsyra.

Jag gjorde experement för länge sedan.
Köpte guiness  på flaska på Irland, då följde det med en liten luft spruta.
När man hällt upp ölen  i ett glas sprutade man in lite luft.
Det splashar runt lite och blir lite mjukare.

Gjorde jämförelse med "standard guiness.
En hälldes som vanligt och en splashade ner i ett glas från hög höjd.
Den splashade blev mycket mjukare.

Serverade stout med N2-Co2 gas i vanlig kran vanligt tryck ( gissar på 1 bar).
Resultat tråkigt avslagen öl.

Serverade stout med N2-Co2 gas i vanlig kran högt tryck ( gissar på 2-3 bar).
Splashar ner i glas.
Resultat betydligt bättre.

Serverar samma stout med tillfälligt högt tryck ( gissar på 2 bar).
Splashar ner i glas.
Resultat likvärdigt med N2-CO2 ölet, nåja svårt att säga men inge jätte skillnad.

Kunde tyvärr inte göra en riktig jämförelse med "riktig guiness kran ,eftersom jag inte hade någon .

Men min slutsats som jag gjorde då var att splashandet är lösningen.
N2-CO2 och en "guiness kran" som sköter slashandet inne i kranen" gör detta möjligt utan en massa besvär.

PS
Det fanns en tråd för länge sedan som visade hur man kunde bygga en liknande "guiness kran" av en kulventil.

/Kjell

Hej
Ang tätning av brygghink.
Jag brukar prova tätheten genom att sätta en tyngd på locket och kontrollera att nivån i jäsröret inte återgår till jämn efter en kort stund.

Om det läcker så brukar det räcka med att öppna och stänga igen och hoppas att man fick ett bättre läge.

Om det ändå inte funkar så går man ner på ICA och köper ett 6-pack mellanöl.
Dricker upp ölen och klipper till en packning av kassen man bar hem ölen i.
/Kjell

Hej
Att justera Ph för olika sorters öl blir svårt utan Ph mätare.
Om du bara vill komma hyfsat nära så mät Ph på vattnet.
Tillsätt lite syra mät igen,tillsätt o mät osv
Troligen händer ingenting på ett bra tag
Det beror på att Uppsalavattnet har stor buffrings kapacitet.
När väl Ph börjar sjunka har buffrings kapaciteten minskat.
Sedan tar maltens syra hand om resten.
Det kanske blir lite för lite syra i en riktigt ljus öl och kanske lite för mycket i en stout.
Men troligen inget katastrofalt fel.
Ta en dunk vatten och lite mjölksyra och kom över så ska jag hjälpa dig att mäta.
(Om du vet om vi har samma sorts Uppsalavattnet så kan jag bjuda på vattnet)
Tänk på att mängden syra per liter som du då provar fram bara gäller ca en månad till sedan ändras allt drastiskt. (pga nytt vattenverk)
Jag använder sällan mjölksyra så jag vet inget om det.
Om du är rädd för att det ska ge smak så prova och smaka på det behandlade vattnet.

/Kjell

Receptet bygger på snowleopard wit receptet.
Jag skickar exakt recept till dig privat i kväll eller imorgon.

/Kjell

Hej
Saltavhärdning är det som de flesta villor har.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur det går till.
Tror att calsiumet byters mot natrium och karbonaterna (som är de man vill få bort) blir kvar.

Den kommunala avhärdningen funkar på annat sätt.

Vet inte om det funkar att bara låta det stå.
Men om man kokar upp vattnet och låter det stå över natten så funkar det.
Jag gjorde så förut.

/Kjell

Hej

Du kan titta och inspireras av mitt recept i SHBF databas.
Den heter snow leopard wit.

Jag är mycket nöjd med den.
Domarna tyckte den var lite för kraftig och smakrik för att vara perfekt typmässigt.
Men det räckte ändå till en guldmedalj.

Amarillo ger en citruskaraktär som passar bra.
men då får du nog dra ner på apelsin/citron för att inte få för mycket.

Det är ingen större skillnad på pale ale o pilsner idag så pale ale går nog bra.

Jag vet inte förhållandet men 50/50 borde räcka.

Den största risken med att utesluta proteinrast är att det blir en grumlig öl, men belgisk wit ska vara grumlig så det borde vara OK

Jag använder krossad omältad korn och havre.
De kokar jag gröt på först.

Jag bor också i Uppsala.
Avhärdat vatten (salt avhärdning) rekommenderas inte.
Det viktigaste är att Ph hamnar rätt.
Jag justerar Ph med syra samt späder ibland med destvatten.
Den största nackdelen med karbonat hårt vatten är att det blir kärvt med mycket humle.
En wit har bara lite humle så det kanske funkar ändå.
Stora delar av Uppsala får mjukt vatten om någon månad, då slipper vi det problemet.

Jag har en wit på jäsning just nu.
Om du kan hålla dig några veckor så kan du få kika på det receptet och smaka ölet.
Det är ofta lättare att ha en smak o recept att utgå ifrån när man ska designa recept.


Hälsningar
Kjell

Hej
Först kokar jag en grov silduk och en fin lång silduk i en kastrull.
Knyter fast den grova silduken över en jäsnink.
Den fina silduken läggs över jäshinken, resterande duk ligger kvar i kastrullen.
Sedan häller jag över vörten.
När det börjar klägga igen duken drar jag lite i den så att en oanvänd del kommer fram.
Då slipper du " Tömma durkslaget"

/Kjell

"Min Pale Ale är efter 4 dagar extremt torr"
En pale ale ska väl vara torr o crispig, har du ett extremt lågt fg också eller bara smak?

"jag bor i Uppsala antar jag vattnet här är en bidragande bov "
"beskan har ingenting att balansera i mot"

Tror du inte att problemet är att din beska är för hög.
Jag bor också i Uppsala och tycker alltid att ölen blir beskare än motsvarande beräknad IBU.
Troligen ger Uppsalavattnet en ovanligt bra utbyte på beska vilket ger beskare öl än man tänkt med "vanligt utbyte"
Uppsalavattnet kräver vattenjustering om man gör beskt öl, annars blir det kärvt.

/Kjell

196

(15 svar, postad i Utrustning)

Hej
Från Brewing techniques.
Kommer från en artikel ang om koppar är farligt eller inte.
http://www.brewingtechniques.com/librar … html#toxic

Copper has been used in brewing for centuries all over the beer-drinking world. And copper brew kettles, unlike copper saucepans and frying pans, have never been tinned. The tinning of copper saucepans is applied mainly to give a very smooth surface and to prevent the discoloration of certain foods that can interact with copper. Beer wort is not one of these.

/Kjell





"Copper has been used in brewing for centuries all over the beer-drinking world. And copper brew kettles, unlike copper saucepans and frying pans, have never been tinned. The tinning of copper saucepans is applied mainly to give a very smooth surface and to prevent the discoloration of certain foods that can interact with copper. Beer wort is not one of these.
"

Hej
Jag har också funderat på detta.
När jag gör pilsner så har jag lagrat länge (månader) och kallt (nära noll).
Ölen har blivit klara, rena och bra.

Jag har antagit att den långa tiden och kylan har gjort att proteiner och kanke annat också fallit till botten.
Där har de oönskade "grumset" förblivit efter dekanteringen till fat o flaskor.

Om jag hade tappat till flaska och sedan lagrat länge o kallt så hade förstås grumset också sjunkit till botten.
Men hade det legat kvar där om det blir varmt igen och lite omskakat?
Eller blandat sig med ölen igen?

/Kjell

198

(9 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Hej
Det finns några bra artiklar på nätet som handlar om druv.

http://www.brewingtechniques.com/librar … rchet.html

http://www.brewingtechniques.com/librar … rchet.html

Där står bland annat:
Trub coagulated in the first 5 min of boil can account for 60% of the total trub and is easily identified because of the large size of the pieces (1).
These initial coagulates can be skimmed, reducing the amount of trub you need to remove at the end of your boil

/Kjell

199

(8 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Hej
Manifold är ett gäng kopparrör med en massa utsågade spår som ligger i mäsken (vid botten).
Det finns beskrivet i någon gammal hembryggaren samt på en mängd amerikanska hemsidor.

Spår (typ 1mm från ett bågfilsblad) sätter inte igen lika lätt som runda hål (typ 3-4 mm hål i en falskbotten)
"riktiga bryggerier" har oftast många långa tunna laser skurna spår i rostfri plåt som lakbotten av den anledningen.

Anledningen att jag valde manifold var att jag då kan värma mäskkärlet underifrån (på spisplatta).
När jag gjorde det med falsbotten nästan kokade vörten under falskbotten.

Dessutom var det väldigt enkelt att fixa, bara att såga i några kopparrör och man slipper bry sig om luftrör samt att det inte kan gå torrt under falskbotten eftersom den ligger i mäsken.

Du har rätt i att flödet bör vara jämt fördelat, dvs många spår fördelat på hela bottenytan annars blir utbytet sämre. Dock inte så mycket sämre.
Många har en hävert med ett någon filter på änden som laksystem.
Då samlar man upp vörten på en mindre yta utan någon dramatisk försämring av utbytet.
Lite sämre blir det dock enl experiment som beskrivs på amerikanska hemsidor.

Kort sagt nä det var inte det jag menade även om det också har betydelse.

Ursäkta för ett långt o ostrukurerat svar.

/Kjell

200

(8 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Hej
"flödet ligger i mitten. Pratar vi om samma sak?"
Troligen inte för jag fattar inte vad du menar.

Jag menade.
1.laka aldrig "för fort"
2. Låt utslangen gå i en böj uppåt först, så blir det som ett vattenlås som gör att det alltid blir vätska under falskbotten.
Om du häller mäsk i lakkärlet (separat mäsk o lakkärl) se till att ha vatten under falskbotten först.
3. sätt dit ett luftrör. se beskrivning under helmäskning/lakkärl på SHBF

PS
det kan vara så att 2 o 3 är olika lösning på samma problem.

/Kjell