Sökalternativ (Sida 4 av 20)

+1. För mig blir det nästan alltid en långsam efterjäsning med så här starka öl när de står och gottar till sig med åren. Det är svårt att nå rätt balans under de förhållandena. Man kanske skulle prima olika mycket beroende på när flaskan är tänkt att konsumeras?

Hur fick du hål i locket, är det inte i glas?

Vid så här starka öl är det bättre att göra en mer normalstark öl först och återanvända jästen. Speciellt vid lagerbryggning gör jag alltid ett antal bryggningar med samma jäst, från lättöl till starköl och ännu starkare.

Precis som de andra skrivit så är den enklaste korrigeringen att dra bort 10. Det utgår från att felet är lika stort över hela skalan. Det är inte säkert men borde vara tillräckligt nära. Det går att kalibrera mot en sockerlösning för att ta fram en linjär korrigering men lösningen måste göras väldigt noggrannt så den får rätt koncentration.

Du behöver knappast använda destillerat vatten. Totala mängden fasta ämnen i kranvatten är sällan så mycket att det märks på hydrometern. Och det är väl ändå samma vatten som du brygger på så då kommer det med i vörten också.

Vad blev OG och FG? Det ser ut som om de värden du angett är receptets uppskattade OG och FG. Du behöver mäta dessa för att det ska gå att avgöra om du bör sänka mäsktemperaturen eller göra nåt annat. Ett FG på 1.010-1.012 är ganska bra utjäst och borde inte bli för sött av den anledningen.

Du behöver inte förklistra flingorna, det har redan skett under tillverkningen. Och det ska inte vara några problem med att ha 20% veteflingor så länge du har större delen basmalt som ger tillräckligt med enzymer för att bryta ner veteflingorna också.

Veteflingor smakar nästan som vetemalt men inte riktigt eftersom det är omältat. Tänk på skillnaden i maltighet mellan belgisk veteöl som bryggs på omältat vete jämfört med tysk veteöl som bryggs med vetemalt.

Du har inte tänkt helt galet, sockret ger förstås högre utjäsningsgrad. Men egentligen bör man nog utgå från den verkliga utjäsningsgraden istället för den skenbara, eftersom alkoholens lägre densitet påverkar värdena. Läs mer om förjäsningsgrad på SHBF:s wiki.

Här följer ett räkneexempel (känsliga läsare varnas för det starka formelinnehållet):

Så i själva verket har ölet kvar 34% av det ursprungliga extraktinnehållet som restextrakt. Om man byter ut 10% av malten mot socker vilket jäser ut till 100%, så kan man räkna med:

Dvs. inte riktigt lika lågt som 1,006.

/Maltematikern

Fina skivomslag!

Man kan också torrhumla en lättöl ett tag för att få en indikation om aromen.

Jag provade för ett par år sen att brygga bayersk veteöl på Weyermanns vetemalt och pilsnermalt helt utan proteinrast. Det blev väldigt tydliga skillnader. Kraftigt skum vid koket, massor med druv vid kylningen, och ett slags grynigt skum i den färdiga ölen som påminde om äggvita. Men efter några veckors lagring av flaskorna blev det mer som vanligt.

Jag har börjat snöa in lite på att brygga lättöl, både ljusa och mörka, lager och ale. I allmänhet mäskar jag högt, upp mot 73 grader, och tillsätter mer malt med dextriner t.ex. Carapils. Jag håller inte alls med om att man ska minska beskan i samma grad som OG, det blir alldeles för lite beska. Jag har funderat på om t.ex. RE/OG ger ett bättre mått på balansen än BU/OG. Med RE menar jag "Real Extract", dvs. ett mått på restsötman där effekten från alkoholen är borträknad i motsats till FG.

Jag är doktor i matematik. Det har väl inte så stor betydelse i bryggsammanhang, det jag gillar mest med ölbryggning är själva hantverket. Och resultatet förstås.

En professor jag kände en gång sade: "Vi matematiker är i medeltal precis som alla andra. Det är variansen som är så mycket större."