Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Inlägg efter INFORMATION
Kan det tänkas att kylningen går lite långsammare i.o.m att plasten isolerar, och att fler aromämnen därmed volatiliseras? Jag brukar själv tillsätta nollminutershumlen (aromhumlen) strax efter att jag kopplat in kylspiralen och satt på kylvattnet.
Johannes
Hej forumet,
Ursäkta ett långt inlägg med diverse flummerier, men jag tänkte
försöka pejla intresset för diskussion angående ett kapitel som kanske
inte väcker oro hos så många, men som ända kan vara intressant att
begrunda: dvs. hur man skall propagera för hembryggningens
förträfflighet samt rekrytera anhängare till hobbyn. Hembryggarens tredje
uppgift---efter produktion samt därpå följande konsumtion av brygden---kan
ju i någon mån anses vara spridande av den ädla kunskapen att det går att
göra gott öl hemma. Men praktiska erfarenheter visar att detta ofta är
lättare sagt än gjort!
Några typiska anekdoter från verkliga livet.
Exempel 1. Man bevistar ett cocktailparty, kanske är man på konferens.
Folk står i små klungor och minglar, någon ölintresserad råkar höra att man är
hembryggare och ställer försiktigt den typiska inledande frågan,
t.ex. "hur gör man öl?" eller "vilken utrustning behöver man?" Man kan
inte hejda sig utan inleder en dedikerad monolog om bryggnings- och
jäsningsprocesserna, gärna kryddad med termer som "alfa-amylas" och
"dekoktion". När man kommit fram till utredningen av de olika
lakkärlstypernas beskaffenhet inser man---om inte annat för att
personen som initierade samtalsämnet nervöst och ångerfullt skruvar på
sig och att tjejen bredvid med blank blick granskar sina ögonfransar---
att man lika gärna kunde stått och pratat om Kripke-strukturer.
Utsaga 1. Onödig visdom bör man bespara sina medmänniskor i
situationer där samtalsämnet förväntas vara på en allmän nivå samt på
en tidsskala motsvarande "elevator pitch". Här behövs kanske ett kort,
intresseväckande, gärna humoristiskt, och snabbt avslutat argument.
Exempel 2. En kulen novemberdag vid ett långbord, kanske i ett
församlingshem eller en gammal avdankad hemvärnsgård, med anledning
av bemärkelsedag, begravning, eller annan tilldragelse. Man sitter och
munhuggs med en samling omutbara gubbar. Dessa herrar ler aldrig och har
minsann prövat allt som är värt att pröva i livet. Någon i sällskapet råkar
nämna att de visserligen "bryggt" en hel del öl under sin tid---i
betydelsen blandat Cooper's burkextrakt med ljummet vatten och
tillsatt extra mycket socker---och att det blev billigt samt att
resultatet nog var drickbart, men att hembryggd öl aldrig kan mäta sig
med "riktigt" tillverkad öl. Detta eftersom ju lekmannen inte har
tillgång till alla de "avancerade" tekniker, processer och kemikalier
som de industriella bryggarna har. Dessa herrar låter sig näppeligen
intalas att de skulle ha något att lära om hembryggning---metoderna de
själva använde sig av på 70-talet är ju fortfarande de enda som står
till buds. Därför kan de inte föreställa sig, att ett hembryggt öl kan
uppnå en kvalitet som ens är jämförbar med det massproducerades.
Utsaga 2. Det är svårt att övertala någon som är övertygad om att den
redan vet allt om ett ämne, oavsett hur missledd individen ifråga
är. Personer i den här gruppen är troligen förlorade, men kan kanske i
bästa fall omvändas m.h.a. ett synnerligen slagkraftigt argument---som
att man bjuder på en perfekt hembryggd öl.
Exempel 3. Man sitter på sportpuben med grabbarna en lördag. Var
och en beställer in ett par shotar, några stora starka, och kanske en liten jäger
eller två därpå. Medans dessa invigorantia intas sluddrar samtalet in på
hembryggning. Man hinner i bästa välmening klargöra att öl innehåller malt
och humle innan den första kamraten putslustigt konstaterar att "det är väl
bara fjortisar och alkoholister som gör fulöl", ett tillmäle som inte sällan
följs upp av att den andra kamraten uppför en illa improviserad
Robert Gustafsson-imitation. Man inflikar något förnärmat, trots att
man redan vet att argumentet är förlorat, att hembryggt öl minsann kan
vara mycket gott, och att man själv kan välja att göra en öl som passar ens smak.
Då konstaterar en tredje kamrat att öl dricker man "för att bli full, inte för att det är
gott", och samtalet återgår därefter till mer relevanta ämnen, såsom ManU-Chelsey
och Tiger Woods.
Utsaga 3. För mången som hinkar bira på krogen är "finöl " ett
mystiskt imponderabilium som endast vederfares proffessionella bryggare,
medan hembryggt tillverkas för låg kostnad och hög alkoholhalt
och har en smak och konsistens närmandes den hos avloppsvatten. Ofta
grundar sig denna missuppfattning i dåliga erfarenheter kombinerat
överlag låg kunskapsnivå om öl och andra kulturdryckers ingredienser
och framställningsmetoder. Här behövs kanske ett argument som väcker
nyfikenhet och intresse för de bakomliggande råvarorna och arbetet.
Slutsats. Man är säkert ute i ogjort väder om tror att man kan
konvertera människor till hembryggning i dessa sociala
situationer. Jag tror däremot på att försöka väcka intresse och därmed
kanske i bästa fall få någon på kroken. Och så är det ju alltför lätt
att resignera och vara tillfreds med att ägna sig åt sitt. Men vad är
månne det bästa sättet i olika situationer, dvs. hur få hembryggare på
kroken? Kanske någon som har goda erfarenheter att dela med sig av?
Människor med allmänt ölintresse är ju naturligtvis en tacksammare
målgrupp, men även här tror jag det är många som tycker att det är
alltför jobbigt att brygga, alternativt tycker att det verkar för
tråkigt. Om man mot förmodan lyckas få någon genuint intresserad, hur
skall man så fröet? Bör man appellera till enkelhet---dvs. släng bara
i lite jäst och socker så blir det nog bra---eller till utmaning---dvs.
jästkulturer, trippeldekoktioner, mäska och slabba i timmar, etc.
Synpunkter?
Johannes
Gör ett "lageröl" som test---offra en eller ett par stop och låt en kula ligga i en skål övertäckt med öl i ett par dar. Smaken och utseendet på kulan torde nog avslöja eventella reaktioner. Vid vörtkoket är det väl inte så noga men pH sjunker ju efter jäsningen så vid torrhuming kanske den kan påverka.
Johannes
Använda för gammal jäst är nog ingen höjdare. Jästerna mår ofta dåligt av långtidsförvaring i ständigt skiftande temperatur (dvs. liten massa i kylskåp). Gör istället så här med paket som börjar vara gammal: Starta upp jästen med en förkultur så att du ser att den tar sig. Låt det lägga sig och blanda sedan upp slurryn med steriliserad glycerol i ett steriliserat provrör, håll den i kylskåp ett par dagar, och frys in den i -18 C packad med is. Då kan man spara den i ett par år, och vid användning låta den tina i kyl ett par dagar och starta upp den i två eller fler etapper i E-kolv. På så sätt kan man bygga upp sitt jäststall i frysen och alltid ha tillgång till de viktigaste jästerna.
EDIT: Naturligtvis är det ju bra att handlarna får kränga jäst, så det här är förstås inte något att rekommendera om man har snabb tillgång till en färsk jäst. Men för en hembryggare som gör max ett par hektoliter i året och vill använda olika jäst till varje sort tycket jag det är ett vettigt alternativ.
Johannes
Märkte att Brouwland tydligen har en. Det är sant att bänkmodellen är bättre och att FIWen är nice och inte mycket dyrare, men jag har inte utrymme för dessa och jag kapsylerar små volymer (har inte planhyvel eller pelarborrmaskin heller).
Johannes
Jag har en hel del champagneflaskor, men tycker att det är bökigt med korkar och grimmor. Någon som om och var man kan få tag på en kompakt kapsylapparat typ vingmodell för 29mm kapsyler?
Johannes
Annars är det ju inga problem att koka ihop en sockerlag på lika mängder (vikt) socker och vatten, samt koka ihop det lite. Då blir det inte så mycket utspädning.
Johannes
Mikrovågsugnen har många vettiga användningsområden: t.ex. sterilisering av jästvatten, skapande av originella anrättningar såsom Frozen Florida (N. Kurti 1969), samt vid dragning av mozzarella, det senare säkert bekant för forumets hemystare. Men icke för bryggning av femtedels ölsatser i en vit salladsskål.
Johannes
Ja, så verkar det vara. Referens [176] tyckte jag var lite intressant---redan i slutet av sjuttiotalet har man alltså gjort en undersökning om dödligheten hos danska bryggeriarbetare. Verkar dock inte ha skannats; jag hittade endast ett referat online som konstaterade:
"The study was carried out on workers in Danish breweries, who were eligible for 6 bottles of beer per day, which had to be drunk on the premises. It was usually a light Pilsner type, giving an average consumption of 77.7 g of ethanol per day of work. It was estimated that the Danish brewery workers had a daily consumption of beer about 4 times that of the average Danish male in Copenhagen."
Dessutom framgår att 89.1% av de undersökta arbetade i ölbryggerier och 7.4% i mineralvatten-fabriker, samt att endast de förra förplägnades med gratis öl. Jag antar att situationen är aningen annorlunda idag.
Johannes
Artikeln är nu tillgänglig online:
http://www.informaworld.com/smpp/conten … a912480470
Jag har nu läst nästan hela artikeln under kvällen. Mycket intressant läsning.
Tydligen är det bara manliga bryggeriarbetare som är utsatta---jfr. t.ex. tabellerna 20-21 (tjocktarmscancer), 22-23 (ändtarmscancer), och 24-25 (levercancer). Kategorin är ju dock "beverage worker" så den inbegriper ju även de som håller på med mineralvatten och annat blask.
Tabell 86 och figur 51 är också intressanta.
Ehuru det är viktigt att hålla korrelation och kausalitet åtskilda, så tycker jag att man ändå dra en hel del slutsatser av den förra. Författarna nämner t.ex. i slutordet att innearbetare som begränsar sin solning till semestertiden har högre melanomincidens. Vad är det som är den verkliga orsaken här---att de inte är ute tillräckligt mycket i sitt arbete, eller att de är ute under semestern? En någon annan okänd parameter? Det är alltså svårt att ange en klar, entydig orsak i många fall. Men korrelationen hos en viss yrkesgrupp kan ändå vara bra att känna till, även om den "verkliga" underliggande orsaken är okänd.
Det blir alltid lite konstigt när journalister skall referera medicinska forskningsresultat. De kan helt enkelt inte stå emot frestelsen att vinkla informationen och skapa rubriker som inte alltid motsvarar innehållet i forskningsrapporten.
Ja tyvärr är det ju så med dagens journalister. Här är mitt bidrag: sådan okritisk journalistik orsakar bröstcancer (tabell 39) och peniscancer (tabell 49) hos tidningsarbetande män. 
Uttalandet:
"–?Till exempel lärare som är ute i solen hela sommaren löper större risk att få hudcancer än andra, skriver han i en kommentar"
tycker jag både kan och inte kan anses vara nonsens, beroende på om som-satsen tolkas som begränsande eller beskrivande. Om det avses specifikt sådana lärare som är ute i solen hela sommaren---jämfört med andra lärare som inte är det---är det naturligtvis nonsens eftersom man inte undersökt olika lärares sommarlovsvanor (såvida Pukkala inte har genomfört eller känner till någon undersökning som gjort detta). Om den däremot är enbart beskrivande (många lärare är ute hela sommaren) så stämmer utsagan överens med resulaten i rapporten (se tabellerna 54-57). Jag tror nog att det är denna andra tolkning som Pukkala avsåg. Men poängen att kommentaren inte säger något om orsaken: i den första tolkningen är den nonsens p.g.a. att slutsatsen inte följer av premisserna, inte p.g.a. att orsaken till högre melanomincidens skulle vara någon annan än att man är lärare.
Johannes
Jag tror att omständigheterna spelar ganska stor roll. Man tenderar att minnas vissa kombinationer med större välbehag. Fårskalle på Island nedsköljd med Ölvisholt Brugghús Mori, det är manligt, och finns inte mycket som kan slå det.
Tycker även att Aventinus Weizen-Eisbock med blue Stilton är en himmelsk kombination i jultider.
Johannes
Memmasmakerna torde nog vara ganska bekanta för de som är vana med grovt och mörkt bröd, rågmjölsgröt, etc. Jag tror de flesta hänger upp sig på utseendet och konsistensen. Och som sagt bör man ha grädde och möjligtvis socker till för att smakerna skall komma till sin rätt.
Memma + maltwhisky är inte alls helt fel heller.
För övrigt kul att få tips om de danska tilltuggen, var själv inte alls bekant med dessa.
Surströmming som nämndes ovan är för övrigt en personlig favorit. När jag som kläpp bodde nära Vasa på den tiden då färjetrafiken mellan Vasa och Umeå fortfarande löpte så hände det sig att vi köpte hem svensk surströmming i plåtburkar. Dessa burkar kunde sedan stå en längre tid under suboptimala lagringsförhållanden och därmed anta fotbolls proportioner. Öppningen av dessa burkar var alltid ett spänningsmoment. I dag är det något lättare att få tag på surströmming.
Johannes
Använder du vetemalt i dina andra öl?
Vetemalten kan grumla till ölet rejält. Är det så att det bara är när du använder vetemalt som problemet uppstår?
Kom just på mig själv att jag inte bryggt en enda riktigt ljus öl som inte innehållit vetemalt under de senaste två åren. Så denna hypotes skall definitivt testas.
För övrigt så tappar jag ut lakomgångarna ungefär samma hastighet som sötvörten.
Ligger pH på det obehandlade vattnet på 6,5?
Det verkar lite lågt.
Märkte att det tyvärr hade smugit in sig ett fel i ovanstående vattenrapport, kalcium skall vara 35 mg/l och inte 75 mg/l, det är nu rättat ovan. Men pH 6.5 är den siffra jag fick från ett labb som analyserat mitt vatten efter att det gått genom ett kommersiellt kolfilter. Jag håller med om att det låter lågt, eftersom mitt vattenverk rapporterar en gaffel på 7.5-8.5. Jag har dock inte fäst så mycket uppmärksamhet vid vattnets pH eftersom det vad jag förstått är buffringskapaciteten som är det viktiga.
Det verkar som att du batchlakar, stämmer det?
Ja. Mitt nuvarande kärl lämpar sig tyvärr inte för flödeslakning. Men man kanske borde uppgradera...
Johannes
Tack Kenneth för ditt svar. Jag har mätt pH i själva mäsken ett par gånger tidigare och det har varierat 5.0-5.5 (mätt med indikatormapper, jag har ingen pH-mätare) beroende på öltyp . Men jag har aldrig mätt pH på lakvörten, är det alltså taket 5.4 som gäller där också? Det är väl så att tanniner är ett symptom på för hög pH vid lakningen. Hur bör man i så fall justera ner det? Jag vill inte tillsätta mer mjölksyra eftersom det påverkar smakar (ok i en wit, men inte så många andra typer). Är saltsyra eller någon annan neutral (ha!) syra månne ett bra alternativ.
Jag har också tänkt på att malten kan vara för finkrossad, då jag brukar ha ganska mycket "mjöl" med. Men då torde väl även de första tappningarna drabbas? Nu när jag bryggde mitt senaste öl (en Kölsch) var första tappningen kristallklar, medan laktappningarna var mycket grumliga (vörten i grytan blev p.g.a. detta mörkare efter lakningen). Kommer "mjölet" lättare med när sockerhalten i vätskan sjunker?
Här är receptet jag hade problem med (20 l):
Mäskning:
3.25 kg pilsnermalt
500 g vetemalt
100 g ljus karamellmalt
100 g münchenermalt
50 C 15 min
65 C 60 min
70 C 10 min
Lakning:
2.0 ml mjölksyra
dum fråga!
Är lagermalt och pilsnermalt samma sak?
Lagermalt talar man väl mest om i UK. Vad jag förstått är det i praktiken likvärdigt med pilsnermalt.
Johannes
Hej,
har på senare tid haft problem med att vörten som kommer ut vid lakningen vid bryggning av mycket ljusa öl (t.ex. av Kölschtyp) blir väldigt grumlig och grådaskig (den första tappningen från mäskkaret är däremot helt klar). Resultatet är att det efter kylningen bildas 5+ liter gröt på bottnen av kokkärlet som måste avskiljas med kaffefilter el. dylikt, vilket är väldigt tidskrävande. Problemet uppträder endast med mycket ljusa öl, pale ale och dylikt är inga problem.
Jag har förstått att det är polyfenoler som tanniner som kan bilda aggregat med proteinerna och göra dem olösbara. Är det månne det som är problemet, att det lakas ut tanniner? Jag satslakar ganska snällt, 70-75 C i två etapper, och tillsätter mjölksyra till lakvattnet enligt anvisningarna.
Vattenspecifikationer:
Ca 35 mg/l
Mg 6 mg/l
Alkalinitet 45 mg CaCO3 / l
Na 7 mg/l
Cl 11 mg/l
SO4 75 mg/l
pH 6.5
Jag brukar göra proteinrast vid 50 C ca. 20 min. Jag använder i regel fint krossad industrimalt.
Någon som har några tips?
EDIT: Inlägget var tänkt till "Bryggmetoder och råvaror". Kan admin måhända flytta det?
Tack,
Johannes
Hej,
Desinficera/sterilisera alltid flaskor innan buteljering, t.ex. med jodofor, klor, värme, osv. Men! De gånger jag upplevt att en öl varit kass i flaskan har det alltid rört sig om kommersiellt butjeljerade öl, senast nu ikväll faktiskt. För ett decenium sedan när jag bryggde "fulöl" av Coopers satser hände det sig att jag endast diskade flaskorna med varmvatten och flaskborste innan buteljering. Jag hade inte en enda infekterad/förstörd flaska.
Johannes
Hur länge skall den sparas? Apelsinjuicen blir dålig p.g.a att den utsätts för syre och luftburna jästsvampar efter att den öppnats. Om läsken förvaras i tillslutna flaskor och pH är lågt (kanske tillsätta citronsyra?) samt den tillsatta sockerlagen är kokt (steril) borde den gissningsvis klara sig flera månader i kylen utan konserveringsmedel.
Johannes
Och/eller kylförvaring.
Johannes
Tydligen innehåller högalfahumlesorter generellt mer aromatiska oljor och rekommenderas därför vid torrhumling av guruna på thebrewingnetwork.
http://thebrewingnetwork.com/shows/Brew … ry-Hopping 53:30
Johannes
Lyssna gärna till The Brewing Network med Jamil Zainaheff (sp?) och John Palmer, vattenavsnitten i Brew Strong; dvs. ett fyra timmars amerikanskt radioprogram om enbart vattenkemi och bryggning.
http://thebrewingnetwork.com/shows/Brew-Strong
När man har sin vattenprofil är John Palmer's kalkylblad utmärkt för att räkna ut hur mycket man skall tillsätta av varje salt. Det finns nu med metriska mått:
http://howtobrew.com/section3/Palmers_M … _ver2e.xls
Johannes
Har använt 5-liters faten från Brouwland en tid och är mycket nöjd med dem. De går bra att sterilisera i ugnen på 150 grader. Jag har också tappen från Lund Teknik, men den var inte så bra, gick sönder efter ett par använingar; materialet är för vekt.
Johannes
Det där med reducerad hållbarhet låter intressant, jag har på flaska en barleywine som jästes i april med S-04. Öppnade en för ett par veckor sen och den smakade bra. På vilket sätt minskar hållbarheten, borde jag dricka upp dessa snarast möjligt? OG var 1092 och FG 1020.
Johannes
(Observation: den här tråden verkar ha krympt; varför införa nya inlägg som kräver kontext från gamla raderade inlägg?)
Har bevittnat en sahtibryggning där traditionen påbjöd att en blandning av halm och enekvistar användas som lakbotten. Mäsken hade ett högt råginnehåll, men tekniken fungerade bra och gav ett gott flöde. Jag smakade sedermera denna sahti och fann den mycket god, dock hade den antagit en märkbar smak av ene. Däremot tror jag inte att höet hade någon inverkan på smaken, så det kan nog tänkas fungera.
Kokt träspån tycker jag låter lite riskabelt, känns som att det ändå skulle ge smak. Men om det fungerar skulle man kanske kunna använda hamsterspån, som ju verkar ganska fluffigt och torde finns att tillgå mycket billigt.
Ännu en galen ide, skulle det månne fungera med solrosfröskal, måste väl finnas att tillgå någonstans med tanke på alla skalade solrosfrön som säljs i alla hälsokostbutiker?
Johannes
Tack för svaret. Hur släpper du ut trycket utan ventil? Genom att trycka ihop gummiproppen?
Johannes
Av en slump råkade jag komma på följande tråd i ett amerikanskt hembryggarforum. M.h.a. ovannämnda egenskap, en gummiplugg och en bollventil kan man tydligen enkelt bygga en mottrycksfyllare:
http://www.homebrewtalk.com/f51/diy-cou … ler-27171/
Skall provas!
Johannes
Humlebladet → Inlägg efter INFORMATION