Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Inlägg efter Portugisen
Hej bryggarvänner.
Har lite frågor kring torrhumling. Har inte mycket erfarenhet av det. Hoppas någon/några kan svara. 
Tanken är att brygga en ESP eller IPA med torrhumling.
1. När torrhumlar jag, efter att jäsningen lagt sig, under sekundärjäsning/lagring?
2. Hur mycket bör jag använda? Humlen ska inte vara överväldigande.
3. Hur länge?
4. Risk för infektion?
Andra idéer och tips tackar jag gärna ja till.
Mvh
Pål
Bra experiment. Tack för att du delar med dig!
Tittade inom för att leta upp svar på andra frågor och fann denna tråd fortfarande levande. Vad kul! Frågan är lika aktuellt, uppenbarligen.
Tack Mange!
Tyvärr är jag något av en periodare när det gäller bryggningen. Var jävligt aktiv de första åren men bytte jobb, fick en dotter och tiden räckte inte till. Men när jag haft mina uppehåll har jag alltid saknat bryggningen. Hoppas jag klarar att hålla i gång denna "period".
Jag ante att det var just färgen kontra den rostade smaken som fick upp intresset för munchenermalten. I Negra Modelo är den rostade maltsmaken närvarande (dock svag) men i NB kanske den inte har någon roll alls. Att uppa caramellmalten något är ju också ett alternativ. Hur funkade det för dig att kallmäska svartmalten? Blev den ändå för "rostad"?
Det känns som om du och Peps och Wienkeller och flera andra verkligen har djuptdykt på ett alldeles förträffligt sätt i den här tråden. Du har ju också pilsnertråden som innehåller massor av intressanta saker. Skulle vara intressant om vi fick flera "evighetstrådar" på andra ölsorter så att man kan förkovra sig när det blir aktuellt och sedan dela med sig när man lärt sig nått. Det är ett jävligt kul och hjälpsamt "community" hembryggarvärlden!
/Pål
Tack för alla svar och tips.
Nej, jag hade inte tänkt att tävla med ölen så där är det inga problem. Däremot var det ju lite nedslående att använda en sån där hop stability index calculator (hittade följande http://brewerslair.com/index.php?p=brew … amp;u=eng) och fann att min Sterling på 7,9% alfa (2008) nu låg mellan 3,5% och 4,5%, beroende på hur man räknar förvaringskvaliteten. Jag hade ändå tänkt att brygga ett öl med 30-40 IBU och det får en otrolig effekt om jag räknar på 7,9% men får 4,5%. Från 34 IBU till 19 IBU, vilket helt klart kommer att märkas i ölet om jag inte tar hänsyn till det i beräkningen. Fan, kan det verkligen bli sådan skillnad?
När det gäller malten ska jag gå igenom vaf jag har. Mycket av malten jag hade förra året var redan gammal då, så jag tror det är bäst att det mesta åker i soptunnan, eller att jag blandar lite med nyare malt.
Hejsan.
Efter ett års uppehåll hade jag tänkt att damma av utrsutningen och leta rätt på alla gamla råvaror man köpt under åren men som bara blivit liggande. Malten tror jag att jag kastar, med undantag för evt specialmalt som jag köpte för drygr ett år sedan men aldrig använde.
Men. Jag hittar också mycket gammal humle. Sånt som ligger öppnat i frysen kastar jag, men så har jag i ölkylen ett antal oöppnade humlepaket. Ölkylen håller 1-4 grader och paketen i sig är som sagt oöppnade i Humles vaccuminpackning, men dom har legat en stund... Vad tror ni om:
Challenger kottar, skördeår 2007
Sterling kottar, 2008
Centennial kottar, 2009
Columbus kottar, 2009
Saaz kottar, 2009
Vad tror ni? 2009:orna borde väl vara OK fortfarande? Även så 2008:an, kanske? Hur mycket lägre alfa kan dom ha fått?
Hur är det med 2007:an då? Går den ens att använda?
Sedan har jag en öppnad Fuggle i frysen från 2008. Påsen öppnade jag för ett år sedan och den har legat i frysen återförsluten med gem sedan ett år tillbaka. Borde inte den fortfarande vara OK, eller? Om jag skulle använda den, måste jag öka dosen för att kompensera för evt svinn i smak- och alfastyrka?
Tacksam för tips!
Mvh
Pål
Den här tråden är solklart den mest uttömmande källan till info om bryggning av den här ölstilen på hela internet. Och sverige antagligen den mest mexbryggande nationen i världen utöver Mexico. Det hade man inte trott när tråden startade.
Helt enig med dig där Peps. Tråden är helt enorm, fylld med godis.
Jag tänkte haka på den här tråden igen om det är ok. En tydlig evolution i recepten är användningen av munchenermalt som ökat rejält sedan trådens början. Är det utslaget av alla testerna att vi når målet medupp till 50-60% munchenermalt?
Tack, Svante!
Ingen? Inte ens du, Svante? Är detta kanske en helt ny sort?
Tittade lite på Weyermanns hemsida och dom har givetvis gjort den sämre och mindre näringsrik. Borta är alla tabeller som beskriver malterna och hur dom funkar och var. Är det bara jag som tycker ändringar bara blir sämre och sämre? (åldersfenomen?) 
Hejsan.
Är det någon som provat den golvmältade böhmiska mörka? Är det någon slags munchenermalt i smaken? Samma EBC. Skulle vara intressant att höra om någon bryggt med denna.
Mvh
Pål
Å håll dig undan från U Fleku och U Kalicha. Visst är lokalerna historiska och ruljansen av öl imponerande, men det är bara ditbussade turister som betalar överpriser som är där.
Fan, vad tråkigt att du säger detta om U Fleku. Jag var i Prag tre år på raken, första gången var sommaren efter att Havel kastat ut kommunismen ur Tjeckoslovakien, 1990 tror jag det var, och de två efterföljande åren. Gyllene Tigern, U Fleku, var min givna samlingspunkt. Klassiskt och underbart med flödande färsk Prazdroj. Men jag noterade skillnaderna i klientel och pris/inriktning under de tre första åren, och jag är tyvärr inte förvånad av det du säger. Tycker bara det är fruktansvärt tråkigt att en så klassisk pub blivit turistfälla. Får mig att fundera på om jag vill återvända till Prag på ett tag.
/Pål
Problemet är väl att många skriver om öl som inte riktigt förstår skillnaden på överjäst och underjäst, lager och ale. Framförallt är det väl just lageröl som är den mest tvetydiga, eftersom kallagring av öl kan ske både på underjästa såväl som överjästa öl. Men i min definitionsbok blir en överjäst öl alltid en ale och en underjäst öl alltid en lager. Om den överjästa ölen kallagras och får en lagerölskaraktär kan man även kalla den hybrid. Om den underjästa ölen jäses varmare och får en smakrik alekaraktär kan även denna kalla hybrid. Mina 5 öre.
Bo, jag har också stött på fenomemet du beskriver. Det är väl, tror jag, när humlebeskan börjar sätta sig och minska i kraftighet, och då gifter sig med malten i ölet när du får den där runda smakkänslan? Har varit med om det motsatta, ett öl som direkt efter sekundären och butlejering varit riktigt rund och fin, men efter några månader av lagring helt tappat balansen då humlen dragit sig tillbaka. Men jag har ju alltid "fegat" lite med humlen 
.
Vilket tjafs det blev i tråden, Chubb och Bo (Techno) som går i clinch igen. Onödigt inlägg, Bo, tycker jag och jag brukar oftast gilla dina egna off-topic inlägg. Men inte denna gången, luktade lite underlägsenhet helt i onödan.
Noterar att flera är inom IT precis som jag. Är projektledare och systemarkitekt, och egen företagare. VD faktiskt! I am the swedish VD... Inte mycket till skryt, men att jag är företagsledare, Hammarbyare och hembryggare är en sjukt cool kombo. Vi ska bredda oss, inte fastna i spår. Eller har jag fel?
/Pål
Mange, danskarna gillar fortfarande inte utlänningar som spyr på gatorn kl 10 på morgonen.
Jag tror både Elefanten och Dynamiten går under klassen onödigt starka fulöl.
Allt bra med dig?
/Pål
Fan, vad kul Svante och alla. Bra jobbat!
Hej Björn.
Humle hade den länge, en lågalfa på 2-3%, men det tog en sabla tid att bli av med den - sålde inte så bra. Så jag misstänker att Svante är lite försiktig med hylldammssamlare? Jag gillade den dock. Perfekt med Simcoe och Centennial.
Jag tror man ofta tänker på Steam beer, Kölsch och Altbier när man talar pseudo ale, alltså (i regel) lagerliknande öl som jäses med alejäst eller aleliknande öl som jäses med lagerjäst varmare.
Toppen, tusen tack för alla goda råd.
Kändes inte som någon tyckte det var någon mening med att sänka IBU'n i lågalkoholölen, alltså?
Håller med att fokis är underskattad.
Är det någon mer som vill/kan fylla på så är jag fortfarande intresserad och tacksam!
/Pål
Hejsan hejsan Bryggarvänner.
Efter en viss nertid tänker jag på att börja brygga så smått igen. Funderar på att börja med en folkis. Det lägsta jag tidigare bryggt i alkholväg var en mellis på 4,2% (misslyckad mäskning), men nu tänkte jag mig ner till 3,5%.
Vad behöver man tänka på, förutom att använda mindre malt? Måste man också dra ner på IBU när man brygger svagare öl? Och, är det bättre att ha ett mindre utjäst öl om man brygger svagt för att få smak på ölet, eller ska man satsa på samma utjäsning som på ett starkare öl?
Finns det annat man behöver ta hänsyn till?
Tacksam för tips och kommentarer!
Mvh
Pål
Calle.
De flesta av mina belgiska kompisar är flamländare, så det är nog därifrån jag har uttalet. Men det är ju så med allt i Belgien, det finns alltid två av allt. Det bästa är namnet på en av tunnelbanestationerna i Bryssel: Parc/Park. 
/Pål
Leffe uttalas med "e", alltså som det stavas. Och det första "e"-et uttalas "e", inte "ä".
Har läst på ett amerikanskt bryggarforum att Leffe Brune har ett väldigt enkelt recept.
71.1% Pilsen - Dingemans Belgium 1.037 3
17.8% Corn Sugar Generic 1.046 0
6.7% Aromatic Malt Belgium 1.036 25
4.4% Roasted Barley Belgium 1.030 575
Alltså ingen karamellmalt, ingen Special-B, vilket märks eftersom det inte är mycket till sötma i Leffe Bruin.
Och jästen är Wyeast 3463 Forbidden Fruit
Mvh
Pål
Hej Lars.
Jag bodde i flera år i Bryssel och besökte staden senast för några veckor sedan. Här är mina förslag:
Ölcaféer och barer:
- Le Corbeau. Rue Saint-Michel 18. Klassisk brun bar i centrala Bryssel som är öppen från lunch till efter midnatt. Till lunch rekommenderas Brysselspecialteten stompe, som är potatismos med morötter och andra grönsaker. Varje dag en ny smak. På kvällen tar man en chevalier (1 liters Kwakglas) med valfritt innehåll. Vid 11-tiden invaderas stället av folk som dansar på borden. Min stammis!
- Chez Moeder Lambic. Rue de Savoie 68. Liten bar i St. Gilles med hundratals belgiska ölsorter och de ostar och andra tillbehör som passar. Perfekt och prisvärt om man vill prova många ölsorter.
- Beer Mania. Chaussée de Wavre 174-178. En av de bästa ölbutikerna i Bryssel, vid Porte Namur och kongolesiska Montongi (Rue de Dublin), nära EU parlamented vid Place Luxembourg. Här hittar du det mesta!
- LÚltime Atome. Rue Saint-Boniface 14. En jättetrevlig bar/cafe/restaurang som blandar modernt och gammalt. Skönt ställe att softa på, med mycket god öl och hyffsad mat. Också i Porte de Namur och nära Beer Mania.
- Maison Friterie Antoine. Place Jourdan 1. Kanske lite orelaterat till öl men Antoines är Bryssels bästa pommes frites ställe, och det säger inte så lite. Place Jourdan ligger på andra sidan EU parlamentet från Porte de Namur, kanske inte området är särskilt intressant men om man gillar frites...
- Spinnekopke. Bloemenhofplein 1. En av Bryssels äldsta och bästa restauranger, OK urval av öl men ett perfekt ställe för musslor. Och har du inte ätit musslor när du är i Bryssel så har du inte varit där. Ligger centralt, nära Bourse.
- Monk. Rue Sainte-Catherine 42. Populärt ölcafé också nära Bourse. Kul ställe att träffa folk på kvällen.
- Ostronmannen på Place Ste. Catherine. Han är där fram till klockan 13 på lördag. Perfekt ställe att smaka på ett halvt dussin ostron och smaska på lite vitt vin. Bästa starten på en lördag!
- Au Bon Vieux Temps. Impasse Saint-Nicolas 4. Litet krypin i en liten gränd nära Bourse. Svårt att hitta eftersom gränden bara är ett litet hål från Grasmarkt. Mysig bar, mycket gammal och där kan du prova på Westvletern. Det hade dom för tre veckor sedan och jag tror inte jag drack deras sista flaska. 10 euro.
Lite blandat, det där. Men några av mina personliga favoriter. Skulle också rekommenderat Greenwich på Rue de Chartreux, men tyvärr var den under ombyggnad. Min favoritrestaurang Artistes de la grand ile verkar tyvärr ha stängt. Att jag inte längre sponsrar dom verkar ha haft en dålig inverkan på deras ekonomi....
Ha det så kul!
När semstern i Portugal började lida mot sitt slut började planeringen för hemresan. Tanken var att övernatta i Lille och sedan ta en sväng om Westvletern för att plocka upp en back av deras fina men ack så svårtåtkomliga öl. Enligt internet ska man ringa mellan 10 och 12 på förmiddagen och jag ringde och ringde. Märk väl att Portugal är en timme efter centrala Europa så jag var uppe i formliga ottan klockan 9 för att nå fram. Det var stört omöjligt. I två dagar höll jag på, men inget svar.
Så väl i Lille blev det inget besök på Westvletern. I stället spenderade vi två dagar i Bryssel med vänner och drack åtskilliga öl på våra gamla ställen. Har ju bott i Bryssel i två omgångar i allt 5 år, så många vänner och platser fanns.
Sista dagen innan vi skulle vidare hemåt tog jag och min minsta på tre år en tur runt i centrala Bryssel medans frugan och de två andra något äldre barnen shoppade. En av "mina" barer är Au Bon Vieux Temps, i en pyttisgränd strax bakom Börsen, på Impasse Saint Nicolas. Jag brukar alltid "hitta in" där när jag besöker Bryssel. Lillgumman var törstig och jag med. Där fann jag till min glädje att man faktiskt hade Westvletern 12 på flaska, för ringa 10 Euro. Tillsammans med ost från klostret blev det min lunch.
Jag har druckit Westvletern Blond och 8 tidigare, för läääänge sedan, och var bara hyggligt imponerad. Min tunga för udda belgiska öl var inte lika bevandrad då som nu, och jag var inte medveten om ölets kultstatus på den tiden. Nu var det lite av en upplevelse.
Jag ska inte dra en djuplodande analys av ölet. Det jag vill säga är att den var ovanligt full i munnen. Karamelliserat socker och värmande alkohol. Beskedliga frukter och en balanserad beska. När man läser om Westvletern brukar det talas om hög IBU, men det märks då inte när man dricker ölet. Mycket gott! Kanske 5 av 5?
Jag är fortfarande rätt sur över att jag inte kom fram till Westvleterns beställningstelefon.
Väl i Vilamoura, Algarve, Portugal, hade jag och min trevlige svåger, Ricardo, ansvar för matlagningen. Totalt var vi 14 munnar att mätta (när vi inte åt på restaurang) och det betydde svettiga arbetsuppgifter. Min svåger var därför mycket glad över att jag kunde bjuda på lite Biere de garde när vi lagade mat. Av den anledningen kan jag inte säga att jag noterade mina smakupplevelser av de öl jag köpt, det som kommer här är minna bleknande minnen från de olika ölen. Någon ölsmakare med gyllene smallökar är jag heller inte.
Ch´ti Blonde:
Lättdrucken ljus sak. Mycket god och fräsh smak. Inte mycket annat än pilsnermalt i den här. Beskedlig beska. Läste i Farmhouse Ale boken att Castelain som brygger Ch´ti använder lagerjäst i bryggningen. Det tror jag också. Men den var mycket god och förtjänar en 4 av 5 i betyg. Ch´ti betyder f.ö. gryvarbetare, enligt Farmahouse Ale boken.
Ch´ti Ambrée:
Väldigt lik den blonda brorsan, lättdrucken och förmodligen inte mycket annat än pilsnermalt och lite svartmalt. Kanske lite munchenermalt också. 4 av 5, den med.
Ch´ti Brune:
Oj, vilken skillnad mot de två andra brorsorna. Här har både karamellmalt och lite chokladmalt fått komma med och ölet blev väldigt gott med det. Färgen var mörkbrun och kändes som ett kalasöl vid jul eller på vintern. På Algarve, vid 30 grader på kvällen, var det ett malplacerat öl men mycket gott. 5 av 5.
La Choulette Blonde:
Efter att ha besökt bryggeriet hade jag stora förväntningar, men La Choulettes blonda var betydligt mer beskedlig i smaken än Ch´ti. Detta är en ale och det märktes, för jästen kunde märkas i smaken. Det är dock ett törstsläckande öl som var fräscht och gott. 3 av 5.
La Choulette Ambrée:
Här hade jag nog mina största förväntningar utav de öl jag köpt, men de infriades inte. Till skillnad från den ljusa brorsan var Ambrée inte alls lika fräsch och törstsläckande. Färgen var vacker och måste ha åstadkommits med en viss mängd ambermalt, för den smaken kände jag igen, och jag gillar den helt enkelt inte (ambermalten alltså). Det var lite av ett anti-klimax. Ingen vidare beska heller. 2 av 5.
La Choulette Brune
Helt klart det besta ölet från La Choulette i min smak. Ingen ambermalt här inte utan den ljust bruna, lätt röda, färgen har åstadkommits genom tillsats av chokladmalt, vilket gav ölet mer bitterhet och kärvighet. Hade jag druckit ölet utan att veta vad det var hade jag nog trott det var en dubbel faktiskt. La Choulettes jäst har definitivt smak. 4 av 5.
3 Monts:
Från St.Sylvestre. En smakligare och lättare blond BdG än La Choulettes variant. Lite mera bitterhet tror jag också. En god öl, utan att gööra sig märvärdig på något sett. 4 av 5.
Jenlain Blonde:
Förmodligen den mest producerade BdG? Lättdrucken och väldigt ljus i färgen. Bara pilsnermalt här, tror jag. Precis som med La Choulette kommer jästen fram i Jenlains öl. Mer karaktär och godare än La Choulette, dock. 3 av 5.
Ja, ni får ursäkta att det blev lite ovetenskapligt, men min erfarenhet är att de större bryggerierna Castelain, St.Sylvestre och Jenlain gör öl som är mer jämn och lättdrucken, medans La Choulette är mer personlig och inte lika mainstream. Men den föll mig inte lika väl i smaken som de övriga. Dessutom önskar jag att jag köpte fler av de mörka (bruna) varianterna, men det var nog för varmt för det på Algarve...
Bobo. Min äldsta fullkomligt rusar in i tonåren nu. Hon är bara 12 men puberteten är full blomning. Jag förstår precis vad du säger men det måste finnas något sätt man fortfarande kan "vara med" och "förstå".
Tacksam för tips!
Humlebladet → Inlägg efter Portugisen