351

(13 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Mina förslag utifrån vad jag läst i detaljerade böcker om sprittillverkning. Min personliga erfarenhet sträcker sig av legala skäl inte så långt (förutom någar urgamla preskriberade synder med huvudsakligen socker som bas wink )
Vad du behöver är en väl utjäst mäsk, och beroende på hur mycket du tänker rena produkten efteråt så finns det lite olika alternativ.
Om du vill behålla en sädeskaraktär och blommighet (typ lättare whisky) så är det bästa att följa processer liknanden den för framställning av öl. Läs på mer om detta först!.
Rekomendation att börja med (baserad på whiskyproduktion):
1) Enbart mältad spannmål (mäska som en ölmäsk)
2) pH 5.2 mäskningstemperatur 65 grader ca 2 timmar. Traditionellt justeras pH med mjölksyra (eller surmäsk).
3) laka ur en klar vört med ett slutgiltigt OG på ca 1055-1065.
4) kyl direkt utan att gå via kokning (skillnad mot öl)
5) Jäs med en mellanflockulerande jäst av bryggerityp (= en som föredrar maltsockerarter) med den smakkaraktär som önskas. Det är här whiskyproducenter justerar en viktig del av smaken. Snacket om "vattnet" är bara marknadsförings-gimmick som bränneribryggmästarna skrattar åt i smyg. Här kan du styra mycket över hur blommig eller fenolisk smak som önskas. Det är viktigt att komma igång direkt med en kraftig jäsning då den okokta vörten är extremt motaglig för infektion. En viss mjölksyrajäsning är dock förväntad. Var mycket noga med temperaturen för att få önskad smak (börja med att följa den som rekomdenras för öl för denna jäst).
6) Skilj vörten från jästen (bör sjunka ganska fort av sig själv med mellanflockulerande jäst) och destilera. Obs, mycket högre skumbildning och risk för kok upp i kolonnen än med druvmäsk.

Med minst en omdestilering och mild rening, samt avsaknad av fatlgaring bör även detta ge en mild traditionell vodka snarare än whisky.


För vodkaproduktion av "renad" typ görs lämpligen följande modifieringar:
1) Byte till högenzymatisk malt blandad med omältad spannmål. Denna måste först förkokas separat. Läs på om bryggning med "råfrukt". Detta blir påtagligt billigare, och är oftast det som räknas vid vodkaframställning.
2) Följ mäskschema för råfruktsmäskning. Temperatur 65 grader.
3) Experimentera eventuellt med att ha OG i den högre regionen +1070. Ger mer fulsmak (som renas bort) men ger effektivare produktion.
4) Välj jäst enbart baserad på förjäsningsgrad (maximera), och rena hårdare efteråt för maximal etanolproduktion.

Man kan dock ifrågasätta det kloka i att försöka konkurrera på marknaden för "super-ren" vodka, då den enbart styrs av marknadsföring och pris. Tror mer på den traditionella smakrikare vodkan. Mildare än grappan, men mer spännande och med mer karaktär än de stora märkena.

/Calle

Tanken på co-flockulering mellan två stammar med olika flockulering är inte otänkbar, men kan bara prövas i praktiken för varje enskilt fall. Det kan finnas kombinationer i uppsättningen av flockuleringskomponenter på cell-ytan som har svårt att få hög bindning till liknande celler, men som fortfarande kan binda bra till högflockulerande celler (som vanligen har höga halter av alla komponenter på ytan). Prova!
För den som gillar att frossa i vetenskapliga detaljer i ämnet rekommenderas t.ex. följande review-artikel:
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1 … 4897.x/pdf
Det skadar inte att ibland komma bort från alla amerikanska hembryggarböcker som vanligtvis innehåller mycket svammel, snack och föråldrad information och har en förkärlek att referera varandra om "sanningar" istället för riktig originaldata. Vad gäller ölhistoria lär det enligt historiker vara ännu värre. De är dock oftast utmärkta vad gäller praktiska metoder för hur man brygger god öl (och jag gillar dem och använder dem gärna för detta), men ta all historia och vetenskapliga förklaringar i introduktionsdelarna med en stor näve salt wink
Kan dock lägga några hyfsat goda ord för boken "Yeast" av White&Zainasheff, då jag tycker den höjer sig över de andra.

/Calle

Om det är så att du flaskjäste ölen (?) så kan det vara så att jäsningen gått långsamt eller avstannat i flaskan. Då ölen vid all form av förnyad jäsning går igenom en kortare eller längre period med förhöjd acetaldehyd kan det vara just där du är nu. Får du bara fart på jästen igen så borde den bryta ned acetaldhyden. Ställ flaskorna lite varmare och skaka upp jästen igen. När smaken försvunnit kan du fortsätta kallagring.

/Calle

Techno skrev:

Calle T: Alltså bottensatserna från 6 flaskor Hoegaarden tillsammans med 1 liter vört av DME räcker då inte att jäsa ut 20 liter Wit?
Att min 20 L wit efter 10 h drog i gång? Har jag en s.k icke jäst på g?
Bo

Jag menade inte att det inte går att jäsa en öl med den mängden. Det går ju med betydligt mindre än så, men blir då ofta långt från lika bra som det kunde varit. Jag ville bara påpeka att jästmängden kan ha varit lite i underkant, och hela den här tråden startade ju med att du hade utjäsningsproblem. Tre veckor är ju som sagt mycket lång tid för en normalstark(?) öl. Jag tror dock att huvuddelen av problemet är denna stam av jäst, som krånglar för många då den flockar hårt och lägger sig på ytan (där den inte längre gör nytta), men att ta för lite jäst är aldrig bra.

Angående mängden flaskor, så gör 1 eller 6 flaskor ganska liten skillnad på den slutgiltiga mängden jäst du får. Det hjälper dock förkulturen att komma igång snabbare och minskar med andra ord tiden och minskar risken för infektioner i den.

... så nu har du lurat in mig på att dra en massa teoretisk babbel också....

Räkneexempel:
Om man räknar med att flaskan innehöll 2 miljoner celler per ml (ganska normalt för flaskjästa belgare).
6 flaskor = 2 liter = 2000 ml

2000 x 2 milj = 4 miljarder celler

Detta är dock en mycket teoretisk mängd, och utgår från att 100% av cellerna lever, vilket de verkligen inte gör.
Om man räknar mycket snällt och positivt, så låt oss säga 1 miljard celler. Min spontana gissning efter att ha grovt
räknat vitalitet från en flaska Hoegaarden en gång, rör det sig snarare om ett par miljoner celler. Strunt samma, min
poäng är att det ändå spelar mindre roll.

En liter förkultur utan omrörning och syresättning tillåter en ungefärlig tillväxt av 50 miljarder celler (beroende lite på vörtstyrka). Det intressanta är att det spelar mindre roll hur många man startar från. Startar man från många går det fort och näringen + syre är snart förbrukat. Startar man från få celler går det långsammare, näringen+ syre räcker till längre tillväxt, men mängden nya celler blir ändå ungefär samma som om man startat från flera celler (då det är mängden näring+syre som bestämmer hur många NYA celler det kan bildas). Det blir alltså inge större skillnad i slutmängd om man går från:
1) 1-4 miljarder till 51-54 miljarder.
eller
2) 1 miljon till ca 50 miljarder

Det går dock fortare och är säkrare (mindre risk för infektion) om man tar flera flaskor. Så proceduren med flera flaskor är alltså bättre, men det har inte så mycket med slutmängden jäst att göra.

och så var det slutmängden då:
En liter ger alltså ca 50 miljarder celler. Går man och luftar och skakar ordentligt kan man komma upp till ca 100-150 miljarder, och med omrörare kanske upp mot 150-200 miljarder celler.
Till en varmjäst överjäst öl behövs 0.5-0.75 miljoner celler per ml vört och grader plato, så för 20 liter Witbier på 12 plato behövs minst 0.5x20000x12=120 miljarder. Detta brukar dock främst räknas från jäst skördad efter primärjäsning, så för en färsk kultur kan man t.o.m. våga gå lite lägre till ca 100 miljarder (som ju råkar vara Wyeast standardmängd, vilken nog ofta är lite i underkant om påsen inte är busfärsk).
Jag menar därför att 1 liter förkultur till 20 liter (om den inte är luftad och skakad) är i underkant även om man räknar mycket snällt. Att det kommer igång fort är ett gott tecken, men ingen garanti för att man i har nog med jäst för exemplarisk utjäsning på slutet.
Intressant nog sägs just Hoegaarden ha 5 dagars primär men sedan hela 3 veckor på sekundär, vilket antyder att det går lite sakta på sluttampen, vilket ju igen stöder att detta är en bråkig jäst...

... Så tillbaka till praktiken. Bortsett från den bökiga jäsningen (som tråden startade om, och teori-tjafset handlar om), blev det en god öl då? Det är ju det som räknas.

/Calle

Jag har provat att renstryka och plocka en singel-cell koloni från en flaska Hoegaarden och gjort en bryggning på jäst expanderad från denna. Det blev precis som folk brukar beskriva Hoegaarden-jäst. Extremt överjäsande, total vulkanutbrott, och sedan stopp. Tappade tålamodet och jäste ut det sista med en rejäl dos French Saison. Smakade dock ganska så ok "witbier" trots detta.

Tycker dock era jästvolymer låter lite låga. Jag brukar räkna med (och har räknat celler i mikroskop) att jäst från 1 liter förkultur med optimal (= magnetomrörare och luftning, annars behövs mer) ger jäst till 10-15 liter öl. Att ta 0.5-1 liter till 20 låter som underdosering, i synnerhet om det är så att de även inte var omrörda/luftade.

/Calle

356

(10 svar, postad i Bakning och matlagning)

Att det jäser "dåligt" med bryggjäst är ofta att man tar mindre jäst än man tror. Den mängd jäst
som är i 50 g pressad hård bagerijäst är väldigt, väldigt mycket. Känner dock igen det där med den trevliga belgo-smaken. Pröva även bullar med engelsk jäst och  jäs varmt. Blir riktigt estrigt. Jag har även provat med brettanomyces, och då börjar vi snacka rikigt "rustikt" bröd ..
wink

/Calle

357

(11 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Med ordentlig aseptisk rengöring bör hinkarna gå att använda igen. Om det är PP-plast i hinkarna kan du även köra med rikligt med kokande vatten.
Vad gäller hinnans uppkomst, så är det vanligen så att de organismer som tillväxer som en hinna på ytan gör det för att de gillar/kräver syre, och det tyder på att kärlet kanske inte är helt tätt. Svårt att säga om det fanns i liten mängd redan från början och sedan blommade upp i sekundären, eller om infektionen skedde där.
Angående syran i cidern så låter det helt normalt. Om musten inte varit steril så följer det gärna med bakterier som gör en malolaktisk jäsning, d.v.s de omvandlar äppelsyra från äpplena till mjölksyra som är betydligt rundare och lenare i smaken. Det är ofta önskvärt i cider (beroende på hur sura äpplen man hade), och i viss vintillverkning brukar man t.o.m. medvetet tillsätta sådan bakterier för att få extra "runda" viner.
Du sparade med andra ord 79 kronor på att slippa köpa denna: http://shop.humle.se/se/art/malolactic- … ivator.php  wink

/Calle

Bra koll på temperaturen under jäsning ??
För hög temp (bara några grader) ger smak av finkel, aceton och raketbränsle. Kan det vara detta ?

/Calle

Weinkeller skrev:

Utan att heller vara expert på något vis så säger jag att det bör gå. Orval tillsätter väl Brett i samband med flasktappning och alkoholstyrkan klarar de av.

Inte riktigt, de tillsätter brett i sekundärtanken. Skulle de sätta dem direkt till flaskan skulle resultatet bli allt för explosivt. De lär sedan efterjästa Orval tre veckor innan flaskning. Man skall dock tänka på att de flyttar över ölet från primär när det fortfarande är lite godsaker kvar, så jag tror brettarna får lite lättare att komma igång i detta fall. Skall man tillsätta dem i ett redan (stark) och väl utjäst öl, bör man följa förloppet noga och se till att det kommer igång en andra jäsning i sekundären och att FG sjunker påtagligt innan man flaskar. Som de flesta brettade öl bör man sedan lagra minst ett halvår till ett år innan man börjar bedömma ölet. Det kan smaka ganska äckligt i början.

/Calle

360

(9 svar, postad i Humlegården)

Gillar den något tvetydiga innehållstexten på etiketten:

"Bryggt på enbart malt och med tillsats av humle och sorbitol"

Det skryts alltså om prima helmaltsöl, fast sötat med sötningsmedel wink

/Calle

Visste inte att vi normalt använder "onaturlig" jäst (de odlar ju fram "..natural yeast.." i inslaget)  wink

Jag har provat att odla från russin och fått fram olika sorter. Med tillsatt höga halter av socker fick jag fram någon Saccharomyces-släkting med god jäsförmåga, men extremt neutral smak. Höga sockerhalter selekterar för Saccharomyces (hörs ju på namnet) och hämmar mycket annan jäst.
I en annan (svag) vört fick jag dock en tämligen ren kultur av Schizosaccharomyces octosporus (normalt svårt att identifiera jäst ner på artnivå, men denna ser mycket unik ut och är lätt att känna igen i mikroskop). Det finns nära släktingar till denna som är vanliga i bl.a afrikansk vildöl (pombe) och i kambucha, men denna gav ingen vidare smak. Platt och svavelosande, något jag iofs. även hört från folk som försökt jäsa med S.pombe (jag har aldrig druckit afrikanskt vildöl heller, det kanske skall smaka så.....)Jag tänker dock försöka flera gånger.
Lycka till! Se bara till att vara extra noggran med hygienen om du tänker göra det i en omgivning där du brygger eller bakar, annars är det lätt att du bara plockar upp "vanlig" jäst från tidigare eskapader.

/Calle

Exakt som goddang säger ovan. Jästunnan är ett "öppet" system, med vilket menas att vid högre temp kan mer kolsyra läcka ut, och (så länge det jäser!!) tillför jästen mer kolsyra som kan lösas om temperaturen sjunker. När väl jäsningen är över så stannar kolsyran vid det jämnviktstryck som råder vid denna temperatur. Höjer man sedan tempen förlorar man kolsyra via jäsröret (som inte kommer tillbaka), och sänker man temperaturen kan det inte bli mer (men luft sugs in istället via vattenlåset). Denn jämnvikt varar dock inte för evigt, utan kolsyra läcker sakta ut genom kärlets väggar (även plast) om det inte är en stängd metalltank (eller glas), så man kan inte vänta för länge om man vill utnyttja denna kolsyran.

/Calle

pontonius skrev:

Vid vilken temp stod flaskorna de första veckorna och hur mycket socker hade du i flaskorna? Det är ju så att ju lägre temp desto mer kolsyra för samma mängd socker. Hade också det problemet när jag inte tog hänsyn till temp vid primning och låg lagringstemp.

Det där är en vanlig missuppfattning. Den mängd kolsyra som bildas från en given mängd socker är alltid densamma, det spelar ingen roll vilken temperatur det är så länge jästen bara kan jobba. Temperaturen påverkar lösligheten av koldioxiden, men eftersom flaskan är ett slutet system så är det enda som kan hända att trycket istället ändras (kallare= lägre tryck, varmare= högre tryck). Detta ändras hela tiden upp-ned beroende på hur varm flaskan är.
Är dock systemet "öppet" som vid t.ex. fat anslutet till gasflaska så leder lägre temp till att mer kolsyra löser sig, och trycket sjunker, men ny gas fylls på kontinuerlig via regulatorn för att hålla uppe trycket. Systemet tillförs alltså mer och mer gas när temperaturen faller = mer kolsyrad öl. Ett slutet fat (ej inkopplat) beter sig på samma sätt som en flaska.

/Calle

Det stämmer säkert som du säger om anti-mögelbehandling, och jag kör alltid själv med ekologisk frukt när jag använder skal, men vad jag menade var bara att det nog inte spelar någon roll för den där "terpentin" smaken. Ekologisk grapefrukt borde ju finnas i alla fall tycke man, men nu när du säger det, så har jag nog aldrig kollat.

/Calle

Det är skalen själva som innehåller dessa lättflyktiga ämnen (brandfarliga också, prova att klämma ett skal framför en låga så "spraymolnet" som kommer när man klämmer når lågan. Används även som lösningsmedel i en del processindustri). Bör ju inte vara någon skillnad på ekologiskt eller inte vad gäller detta, men det kan ju vara skönt att slippa eventuellt extra gift ändå (men de torkade du köper lär nog vara tämligen icke ekologiska).

/Calle

Tror på torkade skal. Har mixtrat en del med "råa" skal innan jag köpte torkat, och det fanns alltid den där svaga tonen av terpentin som finns i färska skal med hela vägen. Passade inte riktigt. Tror denna dunstar bort vid torkning.

/Calle

Chubb skrev:

Torkat apelsinskal: http://en.wikipedia.org/wiki/Laraha
Ska tydligen vara det som används i hoegarden.

Jag har köpt sådana torkade skal från Belgien (Brouwland) och de är extremt aromatiska och trevliga. Helt klart bästa alterantivet. Ligger i arom som en kraftfull kombination av pommerans, apelsin och grapefrukt (vilket kanske skulle kunna vara en bra ersättningsblandning). Det är också superviktigt att koranderfröna är i bästa form och nymalda, annars blir det en ganska trist och dammig smak som förstör hela intrycket.

/Calle

Chubb skrev:

Finns det någon kommersiell pilsner som innehåller cascade?

Då är det väl knappast en "pilsner" längre, utan någon sorts ljus lager....
Jag brukar ta det ganska lätt på "ölstilar", men någonstans får vi väl dra gränsen för namnen wink
Fast hade inte St Eriks Pilsner något åt det hållet ?

/Calle

Jag har brygt en sydtysk veteöl på torkat vetmaltextrakt en gång när jag inte hade tid med mäskning m.m.
Tycker det blev helt ok. Det är en färdig blanding av extrakt från  både vete- och kornmalt, så det är
bara att tuta och köra. Koka upp med vatten och humle, kyla, klart ! Blir kanske en svag nyans mörkare
än en Hoegaarden, och smaken av omältat vete är ju inte där, men den kan du inte få om du inte gör
en riktig mäskning. Det går inte att bara "extrahera" från omältat spannmål. Det blir bara stärkelse
och grums i ölet.
Det  är dock mindre viktigt då smaken på Hoegaarden främst kommer från (1) rätt jäst!!! (2) koriander (3) torkat
apelsinskal. (4) måttligt med humle.
Något konkret recept har jag inte, men sök bara på "witbier" i någon receptdatabas.

http://shop.humle.se/se/art/torkat-vete … grp=342331

/Calle

Glukos tas upp något lättare av (trött) jäst, så det kan eventuellt vara ett bättre val när man kör priming för riktigt starka öl på flaska. I övrigt lär det inte vara så stor skillnad så länge man inte använder skyhöga halter, då det sägs kunna bli en skillnad i smak också.
Själv kör jag för säkerhets skull alltid glukos till flaskjäsning, och sackaros (billigare) när jag tillsätter i koket.

Om du skall göra kalibreringsprover måste du väga upp både sockret och vattnet, annars blir det inte exakt nog. Tänk på att små mängder kokhett vatten dunstar fort också. Du kan testa en 10 grader Plato lösning (skall visa SG 1040) genom att lösa upp antingen:
A) 10 g strösocker i 90 g vatten (tot 100 g vilket ger 10 viktsprocent sackaros = exakt 10 Plato)
eller
B) 11 g bryggsocker (obs! elva gram, d.v.s kompensation) med 89 g vatten = blir nästan exakt 10 Plato.

om vågen inte är exakt på "gramet" bör man skala upp för att minska felen (ex 30g + 270g vatten).
Du behöver egentligen inte kokhett vatten heller, det viktiga är bara att sockret löser sig (så ljummet räcker).


/Calle

Vanligen säljs glukos som "vatennmättade" kristaller (D-(+)-Glukos monohydrat), d.v.s för varje sockermolekyl är det bunden en "kristallvatten" (liknande varianter med bundet kristallvatten finns ju även för CaCl2 och CaSO4).
Det gör att molmassan (som normalt är ca 180 g/mol för glukos) nu blir ca 198 g/mol.
180/198=0,90909...  d.v.s produkten innehåller bara ca 91% socker (som kan bilda extrakt).
För att få ungefärlig jämförelse med sackaros så får man ta 1/0,91=1,098 (d.v.s 10%) mer bryggsocker jämfört med sackaros för att få samma extraktmängd.
Nu verkar ju skillnaderna i bryggproblemet ovan vara betydligt större, så det låter mer som problem med hydrometermätning. Det är inte bara temperatur som påverkar hydrometern, utan även mängden varm+kalldruv i provet. Den är tyngre än vätskan (den faller ju till botten) och det påverkar densiteten (den blir högre) så länge druven är i suspension. Det kan ge problem om man tar prov direkt från grytan och snabbkyler och mäter utan att låta druven sjunka först. Kan detta vara problemet?

/Calle

372

(8 svar, postad i Inget av ovanstående...)

Tristan skrev:

Då får det bli att provbrygga en  sats och använda denna som jäst..
Vilka ölstilar/recept förslag är att rekomendera till en vildjäst.

Det beror väl helt klart på hur jästen smakar. Välj stil efter smaken.
Sedan skall man nog ta det där med "vildjäst" med en nypa salt. Om jästen "fångats" inomhus i köket är det vanligen bagerijäst (tänk på hur det mjölar och dammar när man bakar, vanligen brukar folk inte sterilisera sitt kök som en operationssal efter bakning) eller öljäst som slabbats omkring sedan någon tidigare bryggning. Nu var ju detta från frukt om jag förstod det rätt, så här ökar ju möjligheten att det faktisk är en vildjäst, men det hänger ju an på hur renlig man var när man förberedde den satsen också.
Gå som sagt på smaken när du bestämmer vilken öl den passar till.

/Calle

Ringwood är ju väldigt högflockande, och har det gått så här lång tid lär den sitta som gummi i botten på kärlet. Tror inte du kommer se någon effekt av temperaturen om du inte först ser till att få jästen i suspension igen. Känner jag den jästen rätt så får du antingen röra runt med en slev, eller skaka om hela kärlet.  Lite lätt "gungande" kommer inte räcka om den gått och lagt sig, man brukar kunna vända upp-och-ner på hinken utan att den flyttar sig.

/Calle

PS
Att det "sockrade" provet visar lägre FG efter ny jäsning behöver inte alls betyda att den jäst ut mer av vörten. Tänk på att sockret förjäses 100% och att det ger "negativt" FG d.v.s den nya alkohol som bildas sänker den skenbara extrakthalten du mäter när du tar ett "FG". Det nuvarande värdet på 1021 låter ju dock misstänkt högt, så jag skulle nog inte våga flaska ölet.

374

(8 svar, postad i Inget av ovanstående...)

peps skrev:
Tristan skrev:

Är det safe att dricka en framtida dryck, jäst med denna eller blir man sjuk?????

Du blir inte sjuk. Öl kan drabbas av allsköns infektioner och elände, men giftigt blir det inte. Det finns ingen "ölbotulism" man behöver oroa sig för (såvitt man inte räknar rågdryga). Men som Jan skriver, smakar det förjävligt så häll ut det.

Det där är väl en sanning med modifikation. Det är säkerligen helt ok så länge det verkligen har jäst d.v.s att det verkligen blivit ett "öl", eller om det (tämligen fort) blivit ordentligt surt (eller både och). Det är alkoholen och det låga pH't som förhindrar farliga kryp att växa. Det finns inget som egentligen hindrar elakartade organismer att börja växa i vörten, men de konkurreras snabbt ut av eventuell jäst eller mjölksyrabakterier. Faran uppstår alltså om det är för "rent" och sporer av t.ex. botulinus gror (t.ex. i en ofullständigt "steril" konserv, där alla syrande och jäsande organismer har dött, men sporer av farliga organismer är kvar och kan gro). Så om det verkligen har "spontanjäst" (bubblat ordentligt, är lite syrligt och sötman borta) är det ingen fara (lite pruttig kan vissa dock bli ändå...). Har det bara stilla grumlat till sig och luktar obehagligt skulle jag låta bli det, då det kan innehålla för höga halter av magsjukebakterier m.m. (men inte nödvändigtvis).
Att döma från fotot ser det ju verkligen ut att ha jäst, och jag skulle själv inte tveka alls att provdricka det.

/Calle

375

(2 svar, postad i Utrustning)

Kör inte själv med pump (har magnetomrörare). Kanske du kunde lösa problemet genom att antingen koppla in en "timer" till pumpen och köra 10 minuters intervall, eller så stryper du luftflödet ordentligt. Jästen behöver bara syre för sin fettsyra och sterolsyntes i detta fall (energi utvinner den fortfarande via fermentering så länge det finns socker). Den mängd syre som krävs är därför ganska liten, och det räcker med ett svagt flöde.
Pumpen gör dock även en annan nytta, nämligen omrörning och bortforslande av koldioxid, och där är det ju bättre med riktigt högt luftflöde, men även här borde du ju kunna hitta någon balans med strypning och timer.
Kolla även in forumtrådarna om "skumdämpare". Kanske vore något?

/Calle