276

(5 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

I min mening så styr valet av jäst slutresultated beroende på följande (sedan styr ju själva jäsningsprocessen, tid, temp m.m. såklart minst lika mycket).

() Valet av jäststam.
() Jästens hälsotillstånd och mängden jäst.

Torrjäst (nuförtiden):
+ Jäst i mycket god kondition!
+ Alltid tillräcklig mängd celler
+ Håller sig mycket länge.
+ Kan användas "bums".
+ Bra pris.
- Mycket begränsat urval av stammar.
- Stammarna utvalda mer efter "torkningstolerans" än smak.

Flytande jäst:
+ Mycket stort antal stammar att välja på.
- Ofta för lite celler (om inte helt färsk).
- Ofta celler i dålig kondition (om inte helt färsk).
- Dålig hållbarhet.
- Kräver vanligen "uppstart" och planering innan användande.

Torrjästen uppfyller ju nästan alltid alla krav på bra kondition och rätt mängd celler, och fungerar därför i stort sett alltid perfekt. Man blir dock mycket begränsad i valet av jäst.
Flytande jäst kräver mycket mer omsorg för att ge bra resultat, men kan man bara uppfylla det är den lika pålitlig och snabb som torrjästen. Fördelen är att urvalet av jäst är enormt, och vissa typer överhuvudtaget inte finns i någon vettig torrform.
Själv kör jag alltid flytande, men den odlar jag nästan alltid upp själv från kollonier på agarplattor från egen "jästbank" så jästen är 100% viabel och exakt rätt cellantal. Skulle jag välja köpejäst, så skulle jag nog ta torrjäst i första hand om smaken passar (ex. US05 utan tvekan till APA och AmIPA etc.). För belgare och veteöl skulle det nog bli flytande, men om den inte var mycket färsk så skulle jag gå via förkultur.

Slutligen skall jag även säga att jag (liksom en hel del andra) inte står ut med smaken av Safale-S-04, så om jag bara baserat mitt tyckande om torrjäst på denna skulle jag nog dissat torrjäst helt och hållet wink

/Calle

Enligt min erfarenhet kan kottarna ofta se ut lite hur som helst på samma planta, så det är sällan till någon hjälp. Bladen ser dock ovanliga ut, så det kanske vore något att gå efter. I slutändan är det nog smaken som får avgöra (och det som i slutändan spelar roll). Så den viktigare frågan är väl: Vad ger de för arom i öl, och hur beska är de?
Gör en provbrygd på några liter spraymalt och se om det är en trevlig sort. Vill man sedan odla den är det ju bara att gräva upp några rotbitar med skott på och plantera.

/Calle

278

(13 svar, postad i Vin, cider och mjöd)

Kul att det verkar fungera nu. Hoppas det blir en god cider!!

/Calle

Tack för tipset! Det hade nog dröjt lite innan jag uppmärksammat denna annars. Det har ju länge varit ett mysterium vilken den andra hybridhalvan av lagerjästen var, men nu verkar det ju åtminstone finnas en en riktigt bra kandidat. Mysteriet kvarstår dock hur den dök upp i Bayern för att hybridisera med munkarnas överjäst, men det kan ju tänkas finnas en nära släkting här som inte hittats än.
Vetenskaplig sammfattning av rapporten finns på:
http://www.pnas.org/content/early/2011/ … 8.abstract
Man blir lite sugen på att försöka få tag i en liten "ymp" av den nya arten de hittade och se hur den uppför sig. Låter ju som förstahandsval för "björkdricka" om inte annat...

/Calle

Det brukar fungera utmärkt med hävert (kör själv på detta viset ibland). Enda problemet är ju som vanligt att starta upp häverten på ett hygieniskt sätt.

/Calle

281

(13 svar, postad i Vin, cider och mjöd)

Vinsvavla är giftig för all sorts jäst. Att man kan använda den beror dock på att vildjästen är känsligare än kulturjästen och det finns ett dos-intervall där man skyddar mot vildjäsning (och även mot oxidering) utan att ta livet av den tillsatta jästen. De flesta recept bygger dock på att dosen som anges avser att svavla ett halvt till ett dygn innan kulturjästen sätts till (den största delen av svaveldioxiden som bildas hinner då inaktiveras). Min gissning är att jästen fick sig en allvarlig knäck då den tillsattes direkt efter svavlingen (enligt beskrivningen ovan). Dessutom blir giftverkan högre ju lägre pH är. Äppelmust är ofta surare än vinmust, så doser som anges för vin kan bli för starka.
Det värsta borde hur som helst ha klingat av nu, så tryck i en påse jäst till om det inte dragigt igång redan.

/Calle

Om de är första året så är det nog inte så konstigt att de är lite sena med blomningen. Vad jag förstår så skall det inte vara några jätteprolem att få till en skörd med tyska sorter i mälardalen, så länge plantorna växer på en bra plats. Marktäckning är utmärkt, men var försiktigt med drivhus. Humle är ganska kvicka i starten på våren och om du värmer på för mycket på skotten innan tjälen helt gått ur på djupet (vid kalla vintrar) så kan det skada plantan ordentligt. Se till att gödsla plantan mycket (i flera portioner) under den stora tillväxten i Juni/Juli, de behöver mycket näring om de skall bli ordentligt stora till blomningen. Lycka till!

/Calle

Det där är nyss utslagna honblommor. Det är en bit kvar innan de omvandlas till kottar, och sedan skall dessa mogna. Du får hoppas på bra väder kommande månad. Verkar som om de är lite försenade(?) Själv har jag redan skördat det mesta, men det är å andra sidan från en svensk humlesort (odlad på två ställen Zon2 småland och västkusten).
Det ser i alla fall ut att bli en fin skörd om du har många sådana där blomklasar på rankorna smile

/Calle

Som sagt, det är inte ovanligt att Saccharomyces konkurerar ut annan jäst fullständigt. Undantaget brukar vara starka eller dåligt utjästa öl, där både vildjäst och mjölksyrabakterier får en andra chans att utvecklas på "matresterna" efteråt.
Angående jästtillsatsen, så spelar det inte så stor roll när du tillsätter Brettarna. Får de vara med i början så hinner de föröka sig lite mera (så precis som i Wyeast-blandningen fungerar det med mindre antal celler) eller så tar man dem senare, men använder då mera och piggare celler för bästa resultat (d.v.s hela påsen eller en förkultur). Orval tillsätter Brettarna strax efter en mycket kort primärjäsning (ca 4-5 dygn).
Gör du förkulturer på båda (separat) så kan du som sagt spara undan ca 1/10 av dessa i kylen. Använd sedan dessa för att starta nya förkulturer nästa gång det är dags.

/Calle

3789PC Trappist blend är en blandning för att efterlikna Orval.
Följande alternativ bör fungera utmärkt:
1) Köp Whitelabs WLP510 Belgian Bastogne (detta är Orvals Saccharomyces), blanda denna med valfri Brettanomyces bruxellensis (ex. Wyeast-5112 eller Whitelabs WLP650).

Eller:

2) För den ekonomiskt lagde med mycket tid och experimentlusta. Odla upp jästen från en flaska Orval. Detta fungerar vanligen bra, och med en hyfsat färsk Orval (helst mindre än 6 mån) så brukar både Saccharomyces jästen och Brettanomyces jästen i flaskan ta sig. Var noga med kontinuerlig syresättning under uppodling då Brettanomyces kräver betydligt mer än Saccharomyces. Förslag: tag sedimentet från flaskan till 5 ml vört OG 1030. Det bör börja skumma inom 1-2 dygn. När det jäser bra, för över till ca 50 ml vört OG1030. Låt denna jäsa tills det lugnar ner sig (brettanomyces behöver komma ikapp, då den växer långsammare). För över rubbet till ca 1.5 liter OG 1030 och låt det jäsa ut tills det sedimenterar. Under den jäsande/skummande fasen skall flaskan skakas ofta. Ha löst sittande folie på alla flaskorna, så att syre enkelt kan diffundera in hela tiden.
Observera dock att det kan skita sig med att odla från Orval, i den mening att den ena jästen helt tar över. Själv har jag numera separerat de olika stammarna för sig och har dem i min jästbank för att undvika problemet genom att odla dem separat och sedan blanda ihop dem.
Självfallet kan du lika gärna odla från en av dina tidigare flaskor jästa med 3789 istället för att köpa en Orval. Har du behandlat flaskorna snällt (mörkt och kallt) är det förmodligen bättre än Orval alternativet (systembolaget förvarar ju inte öl enligt regelboken precis....).

Roselare är inte ett bra alternativ då den även innehåller mjölksyrabakterier som gör ölet surt och en helt annan smak än den man är ute efter. Samma gäller såklart lambic blend.

Lycka till!
/Calle

Spännande! Då har vi fortfarande två varianter på uttal (och vad som ser ut som ett rimligt recept! Snyggt!). Jag blev tvungen att surfa runt lite och förvirra mig lite till. InBev's reklamfilm säger "Läff" (och det är väl även vad de lär ut till säljarna då antar jag).
Intressant nog fortsätter namnförbistringen. Precis som Pål skriver innan så känner jag igen namnet "Leffe Bruin" då det såldes under detta namn här också innan, och borde i konsekvensens namn uttalas "leffe". På klostrets hemsida är det flamländska namnet "Leffe Dubbel", på InBev's sida är det "Leffe Bruin". Det enda som verkar vara samma på alla ställen är det franska "Brune".
Pål: Har du någon aning om uttalet varierar mellan franskan och flamländskan, och om i sådantfall båda förekommer?

/Calle

Det är nog så att det skall uttalas på franska då klostret heter Abbaye Notre-Dame de Leffe och trots allt verkar ligga i en fransktalande del av Belgien. Någonting åt "Läff" hållet borde alltså vara riktigast. Skulle dock inte förvåna mig om flamländarna säger "Läffe" om ölet då det inte verkar ovanligt att det finns två versioner på det mesta i Belgien. Intressant nog verkar verkar samma öl ha olika namn, "Leffe Brune" verkar heta "Leffe Dubbel" i Flandern, "Blonde" heter "Blond", "Triple" heter "Tripel" o.s.v.
De som säljs i sverige har de franska namnen, så då kanske "Läff" blir det lämpligaste även här.....

/Calle

Lingon skrev:

jag trodde att Leffe hade närmare anknytning till klosteröl än bara namnet
läste på och ser att det var länge sedan några munkar bryggde öl där

Det finns bara två bryggerier kvar där munkarna på något sätt faktiskt jobbar i produktionen. Trappistbryggerierna Westvleteren där de gör allt, och Achel där vissa moment ibland involverar munkar. I de andra fem Trappistbryggerierna bryggs ölen i fastigheter inom klostret, men enbart av separat anställd personal. Alla de andra "klosterölen" bryggs på licens, och kan bryggas var som helst, och i vissa fall har man bara tagit namn från något "utdött" kloster. (Det behöver dock inte betyda sämre öl.)
Leffe är ett licensöl, och är det mest kända och spridda tack vare att världens största bryggeribolag (Anheuser-Busch InBev) sköter licensbrygningen.
Med tanke på att samma företag står bakom Bud Light så får man väl säga att de trots alt lyckas bra med att brygga belgisk öl, men det beror säkert på att det var Belgarna som köpte upp amerikanarna vid fusionen, och inte tvärtom wink

/Calle

Har ej använt denna jäst, men utifrån vad Wyeast skriver om den så känns det lite som att släga pengarna i sjön att välja sådan jäst när du smak+arom+torr humlar så hårt i receptet. Det kommer vara humlen som tar över. Varför inte spara en slant och ta US-05 istället. Då får du dessutom torrare öl som du önskade tidigare i tråden.

/Calle

Jag bodde och jobbade i Berlin 6 månader förra året, och flyttade runt och rörde mig mycket i olika delar av staden och var ute mycket med tyska jobbarkompisar. Mitt absoluta intryck är att Berlin är en tämligen kass stad vad gäller öl, men en jävligt trevlig stad att "gå-ut-och-ta-en-öl". Så hoppa gärna över fantasierna om "spännande öl", och gå ut och nöj dig med pils eller weissbier och kryssa mellan alla udda, bizarra och knäppa ställen och deras atmosfär istället. För mig är detta vad "en öl" i Berlin går ut på. När jag insåg detta blev allt mycket trevligare och enklare smile
Vill man ha billig vällagad tysk husmanskost och enkel öl på fat så är i stort sett alla "kneipen" säkra kort. Vad gäller bryggpubarna (snarare "brygg-kneipen") i innerstan så är de alla rätt lika. De har alla färska (oftast goda) versioner av Pils, Dunkel och weisse och kanske någon mer. Ta den som råkar ligger närmast till hands är mitt råd.
Klassiska stadsdelar att traska runt efter barer är Prenzlauerberg (Kastanienallee),  Norra Kreuzberg kring Oranienstrasse, Norra Mitte (Oranienburgerstrasse må vara en turistfälla, men en öl på Tacheles på kvällen ger en viss känsla). I Friedrichshain händer mycket också, men jag har lite dålig koll på läget just nu. Västberlin är inte mycket att ha, förutom möjligen legendariska jazzklubben Quasimodo vid Zoogarten om man gillar jazz.
Ha det roligt!

/Calle

291

(7 svar, postad i Utrustning)

joakgust skrev:

Förresten, räcker det med kolsyresättning i fatet under ett dygn?

Vanligen inte, så isådantfall måste du nog skaka i gasen.
Se till att det är en relativt stor "gasficka" i toppen (gärna 1-2 liter) och att ölet är hyfsat kallt. Höj trycket till 3 bar, koppla loss gasen, skaka fatet ett par gånger genom att hålla det "horisontellt" i famnen. Ställ ned, koppla in gasen igen och upprepa flera gånger. Låt sedan fatet stå några minuter (så bubblorna lägger sig). Vrid trycket i regulatorn till strax över det tryck du önskar ha fatet (läs i kolsyretabeller), och koppla in fatet igen. Läs nu av vad du har för jämnviktstryck. Är det för lågt får du fortsätta trycksättning + skakningsproceduren. Var försiktig med att koppla in en regulator som har för lågt tryck till ett nyskakat fat, då gas + öl-skumm kommer att gå upp baklänges i slangen och i värsta fall nå regulatorn och ha sönder den! Ha gärna lite extra längd på gasslangen som säkerhet. Det är med andra ord lite pilligt att läsa av trycket, då man som sagt måste ha lite högre tryck i regulatorn när man kopplar på den, men inte så mycket att man höjer trycket så fort att man inte hinner läsa av trycket i fatet innan det ändras, så om du hör att gas börjar fyllas på så vrid ner trycket fort tills det tystnar och läs av. Det går vanligen att få till hyfsat rätt kolsyresättning på 15-30 min med denna teknik.
När det sedan verkar bra tryckmässigt, så är det bäst att även tappa upp ett litet glas och prova. Det är ju det som är det slutgiltiga beviset på att det är som det skall. Låt fatet lugna sig några minuter innan du prövar. Är det för mycket småbubblor inne i fatet så skummar det gärna för mycket när man häller upp.

/Calle

Jag köpte också min 300g petri-adapter på PGW och den fungerar utan problem till regulatorn jag köpt från Humlegården (21.8 standard). Vad är det som inte fungerar? Gängning, tätning?

/Calle

Nästan alla extrakt är "pre-isomeriserade" så de kan sättas till tillsammans med arom-extraktet utan att koka. För bästa ekonomi skall de tillsättas efter att druven avskiljts (så att inga dyra små syror och aromer skall fastna där). Naturligtvis så förlorar man sedan både arom och beska under jäsning, så de riktiga ekonomi-proffsen sätter till extrakten "in-line" på väg till flaskningen.
Många smidiga fördelar som sagt, men det verkar som om de flesta är ense om att åtminstone aromextrakten lämnar en hel del att önska vad gäller aromen, och därför låter bli. En del tar dock medelvägen med vanlig humle till aromen, och extrakt för beska-justering (t.o.m. flera av Trappistbryggerierna enligt "Brew-Like-a-Monk"). Detta kanske vore något?
Själv är jag nog så pass "romantiskt" lagd att jag ändå skulle fortsätta med ren humle (om än i pellet-form) även om extrakten skulle bli bättre smile

/Calle

Skillnaden mellan surgörning med fosforsyra/svavelsyra och mjölksyra/surmalt är att mjölksyran (som är en organisk syra) kan omvandlas av jästen (olika för olika stammar) till etyllaktat som är en ester med doft (ganska fräsch och trevlig dock, som berliner-weisse). Även för ljusa öl så skall det dock till ganska mycket mjölksyra innan detta händer, så är det bara för justering till pH 5.2 (och inte vatten hårt som murbruk) så tillsätter man sällan så mycket att det märks. Sedan kan det säkert som Thomas säger finnas personer som kan känna skillnad i jämförelsetest även vid minimala nivåer, men vem har för den skull sagt att etyllaktat-versionen skulle vara sämre? smile

/Calle

Angående de gröna flaskorna och gigant-bryggerierna, så är det nog så att de alla använder humle-extrakt nuförtiden, och då säkerligen den modifierade varianten som inte är ljuskänslig. Rent kemisk är det en omvandling till di-, tetra- och hexahydro-iso-alfa-syra man gör. Aromerna, som främst är eteriska oljor, kan tillsättas i ett separat "arom-extrakt".

Angående pellet och kottar är det nog i mitt tycke mest en fråga om vilken metod som passar ens bryggverk bäst. Jag tycker nog att jag får bra resultat med båda, men tycker mig ha noterat att pellets håller aromen längre vid förvaring. Annars är "Puckar" inte så dumt. De är som kottar fast håller längre.

/Calle

papillon skrev:

Okej. Bra svar, för mig smile Vad innebär det att ölet "surnar" då? Har det med ättika att göra? Men om det behövs syre för att en sådan reaktion skall starta och fortskrida så kan ättiksyra i princip aldrig bildas om jäsningen hunnit starta?

Ättiksyra kräver alltid syre, så det sker inte under jäsningsfasen, utan kommer senare om kärlet inte är tätt nog och man väntar för länge. Den avstannar dock så fort man buteljerar (det blir syrefritt) men då är det ju vanligen försent smakmässigt....
Det absolut vanligaste som gör öl surt är dock mjölksyrajäsning som kommer från mjölksyrabakterier. Denna pågår i frånvaro av syre, och kan fortätta även i flaskan. Hög humlehalt och alkoholhalt är inget absolut skydd mot dessa (vilket ibland hävdas) utan här är det god hygien som gäller. Dessa infektioner är dock vanligen "smygiga" och smyger sig på under flera månader i flaskan. Har man ett dåligt utjäst öl (=mycket mat kvar åt bakterierna) kan det dock gå på några veckor bara.

/Calle

bryggfånen skrev:

Sackaros ger mer bismaker än glukos, därför Honung

Nja,  1 st Sackaros bryts ned till 1 glukos + 1 fruktos av jästen. Fruktos ger lite mer effekt på esterprofilen än glukos, men då rör det sig om sockertillsatser över 15%. Honung är en blandning av fruktos+glukos+andra socker och innehåller procentuellt ännu mer fruktos än sackaros gör, så hur du får till logiken ovan förstår jag inte? Dessutom innehåller ju honungen i sig en massa "honungssmak" som väl kan räknas som felsmak beroende på hur man vill ha sin öl, eller?

/Calle

Lite tillägg till "Off-topic" delen i denna tråd:

1) Många bryggerier som kör "klarglas" kör även med en typ av humlextrakt istället för humle som inte är lika ljuskänsligt (Reduced Isomerised Hop Extract, RIHE). Med tiden mår även dessa öl dåligt av ljus, men det sker inte alls så där fort.
2) Jag har provat att köra "refill" på klarglas. Inga problem så länge man håller det mörkt hela tiden. I slutändan frågar man sig kanske då varför man skall ha de där klara glasflaskorna, när de ändå inte kan stå framme på ett bord någon längre stund, och svaret blev i mitt fall att det kändes meningslöst, och jag har därefter slängt dem till förmån för bruna glas.

Något bra recept på Old-Speckled-Hen har jag dock inte.....

/Calle

Länken ovan ser ut som att det där är adaptor till de gamla 300g flaskorna i stål med smal gänga (inte de nya 425g i aluminium som har trapetsgänga). Kolla bilderna så ser man.
På samma sida verkar det dock FINNAS flera trapetsadapter till bra pris, se bara till att "ut"-änden passar till regulatorn.
Själv kör jag dock (vid servering "borta" när man vil slippa släpa på en 5kg stor tub smile ) med de gamla 300g systemet, då det lätt kan kopplas bort från regulatorn fram-och-tillbaka, utan att tömma tuben. De flesta "järnhandlare" säljer och byter fortfarande in dessa tuber, så än så länge är det en möjlighet.

/CalleT

Thomas Fransson skrev:

Vet inte vad dom stoppar i sin bulldog wink
Receptet ovan är mest ett generellt Pale recept.

Eller kanske snarare ett bra generellt recept för amerikansk pale ale.
Vad är det för typ i bulldoggen då, engelsk eller amerikanskt ? Stilarna
och smaken är ju rejält olika smile

/CalleT