Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Inlägg efter Rapax
Munich lager har jag provat en gång innan. Jag tyckte ölet blev lite för tunt (det som skulle blivit en wiener blev en något mörk men typriktig internationell lager), men det kanske var jag som balanserade malten fel.
WLP833 låter smaskig av beskrivningen att döma, någon som har några erfarenheter av den?
Jag är ute efter något med medel utjäsning, låg diacetylproduktion, gärna bra flockningsegenskaper och som accentuerar maltkaraktären. Förslag?
Habanero är väldigt starkt. Jag och min far gjorde en imperial porter (50 liter) med 1 habanero och 4 "vanliga" chilifrukter. Dricker man en 33cl-flaska så bränner det rätt bra i munnen. Det är nu 6 månader sedan vi brygde den och hettan består oförminskad.
Vi grovhackade all chili och lät det koka med vörten i 20 min.
Vi är några stycken som funderar på att gå ihop och köpa en BM. Det här med humlepåsar har varit ett argument emot, men om det inte är några problem att skippa dem så kör vi nog.
Arbetshästen i mitt bryggeri är US-05. Den är pålitlig och lämnar inte för mycket smakbidrag. Jag kör den till imperial stout, APA, IPA, mm.
Men när man brygger något som jästen ska sätta sin prägel på (jag brygger mycket belgare) så får det bli flytande jäst. Jag är inget fan av 1214, för mycket frukt och för lite kryddor tycker jag, så dess torrjästkompis är heller inget att fundera på. Till belgare blir det oftast 3787 (Westmalle), som dessutom är en hejare på att jäsa ut.
Jag hade gärna använt torrjäst till 100% på grund av enkelheten, men som redan nämnts så är ju utbudet väldigt begränsat.
Någon smakskillnad mellan flytande och torr jäst har jag inte märkt av. Men jag har US-05 som enda referens på torrsidan, och till American Ale kanske inte skillnaden är så stor som mellan vissa andra jästsorter.
Jag undrar hur jag ska justera mitt vatten så att det ska passa för en altbier. Det man läser om norra Tysklands bryggvatten är att det är hårt och sulfatrikt, men de altbier jag har smakat känns inte så "krispiga" som man förknippar med den typen av vatten.
Jag fick de siffrorna från en annan hembryggare, Erik Rönnqvist. Men jag tror han pratade med tekniska verken.
Natrium och magnesium ska enligt mina uppgifter ligga på 10 respektive 2 ppm i Linköping.
Vårt vatten är nästan lika mjukt som det i Plzen. Men det är ju bra - mycket lättare att tillsätta mineraler än att ta bort dem.
Jag håller med om att tyska karamellmalter ger en "maltigare" smak än crystal malt. Undantaget tycker jag är CaraAroma som jag upplever som väldigt nära Dark Crystal.
Det där med fylligheten i kustnära öl var intressant. Klorid anses väl förhöja just fylligheten i öl och i grundvatten nära havet torde det ju finnas mer av denna jon, så det kan mycket väl stämma.
Det låter väl som ganska bra riktlinjer det där. Men man behöver inte följa dem slaviskt.
Den ljusa lagern som den där tabellen syftar på är knappast en tjeckisk pilsner, för en sån vill man ha under 10 i alla värdena.
Magnesium-värdena ser höga ut överlag, men det är ju den minst kritiska jonen för ölets smak.
Jonte, du verkar ha ett medelhårt vatten med ganska mycket natrium. Det liknar vattenprofilen min far brygger på i Getinge, tolv mil söder om Götet. Det funkar garanterat till alla typer av öl utom de allra allra mörkaste, då bör man tillsätta kalciumkarbonat.
Jag har 12 stycken. Har ingen aning om vad frakt kostar men jag kollar upp det i veckan.
Ja, det är exakt sådana.
En 50-lapp styck hade jag tänkt mig.
Jag har några Gulden Draak-glas som jag kommit fram till att jag aldrig kommer att använda. Någon som är intresserad?
Det ser ut som om årets semester går till Östeuropa, så jag undrar om någon har några tips på ställen att besöka (både bryggerier och pubar) i Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern.
Till det priset tycker jag inte alls den är så fantastisk.
Ditt recept kan nog bli en utmärkt porter. Alla humlesorterna i din lista skulle jag säga passar bra, men East Kent Golding är lite av en personlig favorit. Challenger är också god.
Om du häver i svartmalt och brer på lite med beskan blir din öl mer åt stout-hållet. Inte fel det heller.
En dubbel på extrakt? Jag skulle köra på en hyfsat mörk extraktsats typ Weyermanns "Bavarian dunkel" (har inte provat just den, men andra maltextrakt från dem) och sedan jäsa med en bra belgisk jäst (jag tycker "Belgian Ardennes" är fin). Humle är ju inte en huvudbeståndsdel i dubbel men lite måste man ju ha. Till en dubbel passar kontinentaleuropeiska sorter som Saaz, Tettnanger eller Styrian Golding bäst.
Har OG varit samma i alla brygderna? Och utjäsningen? Fylligheten har ofta med restsötman at göra.
Naturligtvis går det att använda pale ale malt till en lager. Malten heter bara så, den har ingenting att göra med vilken jäst man använder senare i bryggprocessen. Ska man brygga en internationell lager så kanske man bör hålla sig borta från pale ale-malten då den skulle ge för mycket smak och/eller färg men ska man som du brygga öl som smakar lite mer så tycker jag pale ale malt är att föredra.
En pale ale är inte så invecklad i sin utformning, enligt min åsikt. Ta pale ale malt eller wienermalt som bas, krydda med några procent karamellmalt för fyllighetens skull och kanske även lite münchnermalt som ger färg och brödighet. Sen är det bara att häva i så mycket humle som man tycker är gott, jag tycker att 80-100g på en 25-literssats funkar finfint. Blanda gärna olika sorters humle, cascade och perle har jag hört ska vara en lyckad kombination. Sen en brittisk eller amerikansk alejäst och jäs runt 20-gradersstrecket.
Där finns ju ett bryggeri till (Gambrinus) och dessutom Skoda-fabriken för den bilintresserade.
Jag bryggde ett tag 10-literssatser för att jag tyckte att 25 var för mycket när man ville experimentera. Jag införskaffade två 10-litersdunkar på Ö&B för 39 kronor styck. Till lock använde jag koniska gummiproppar med hål för jäsrör.
Jag ställer en saftsilsställning över jäskärlet och häller. En saftsilduk är tillräckligt finmaskig för att fånga upp all humle, även om man kör med pellets. Varmdruven (som geggan efter koket kallas) häller jag bara med. Det som inte fastnar i humlen i silen sjunker till botten med jästen när jäsningen avstannar.
PH-värdet kan behöva justeras, beroende på hur mörk öl du brygger. Detta gör man för att utbytet i mäskningen ska bli så bra som möjligt.
Om man sedan vill börja vattenjustera för att uppnå ett visst smakideal så måste man känna till vattnets innehåll av vissa joner (Na, Mg, Ca, Cl, SO4 och CO3). Till exempel så förstärker sulfat beskan medan klorid förhöjer sötman.
Vissa öltyper är i mer behov av lagring än andra för att utveckla smaken. APA och andra välhumlade öl tillhör de som i princip kan drickas direkt utan lagring.
Humlebladet → Inlägg efter Rapax