Chubb skrev:

Vad blir det för skillnad i smak och utseende på att använda t.ex. puffat vete eller veteflingor jämfört med fodervete?

Jag upplever att smaken är lite annorlunda med mer friskare "råare" spannmålskaraktär för obehandlat vete jämfört med värmebehandlat vete, som jag tycker ger lite brödigare smak. Det permanenta diset verkar även hålla sig något bättre med obehandlat. Skillnaden är dock inte särskilt stor. Tycker inte jag ser någon förskräcklig skillnad i utbyte heller, även om tillverkarna kan påvisa att de värmebehandlade faktiskt ger lite bättre utbyte. Själv föredrar jag numera det obehandlade, och jag tänker nog bara köra med det i fortsättningen.
Den stora och påtagliga skillnaden är mellan omältat vete och vetemalt. De är mycket olika.

Alternativ till fodervete är annars "matvete" eller, om man vill prova något mer annorlunda, "dinkel-ris". Båda brukar finnas i större livsmedelsbutiker. Naturligtvis väldigt mycket dyrare, men kanske  smidigare att köpa lite om man bara vill prova till en mindre brygd.

/Calle

Mynock skrev:

Några andra idéer hur man kan ro det hela i hamn? Finns det några roliga "felsmaker" som ger mandeltoner?

Jag gjorde en stark öl på nästan enbart pale malt och med liten beska (bara i början på koket, ca 8 BU) och jäste med wyeast scottish. Ölet var ursprungligen tänkt att lagras och sedan användas för blandningar i andra öl. Desvärre skenade jästemperaturen rejält med följande höga halter av högre alkoholer (finkel). Resultatet blev väldigt eldigt och inte särskilt angenämt. Istället för att dumpa så blev det att den sparades i ett överblivet fat. Efter ett års lagring smakade den dock påtagligt och nästan enbart av mandelmassa!
Summa: Högt OG, hög temp, lite humle, lång lagring = kan ge kraftiga mandeltoner som "felsmak" med lite tur, men kan nog lika gärna ge odrickbart "flyg-fotogen". Smaken förekommer ju även ofta som en del av smaken i starka ljusa belgiska öl (som ju stämmer in på ovanstående tillverkningsmetod). De dränks ju vanligen i de andra smakerna som belgisk jäst ger, men jag antar att den brittiska jästen jag använde tillät mandelsmaken att komma fram mer ensamt och tydligt.

Men det enklaste är nog ändå trots allt smaksättning.

/Calle

328

(17 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

fresta skrev:

Se till att byta vatten och handduk/t-shirt varannan dag eller så bara så den inte möglar. Då menar jag inte t-shirten du har på dig. smile

He he! Jag har dock inte haft några problem med detta ens efter 1.5 vecka med samma handduk. Visst, lite "disktrasa" doftar den på nära håll, men det är ingen panik.  Så om man vill vara lat och chansa, så kan det fungera bra det med. Det gäller dock att ha en nytvättad handduk när man börjar. En som man redan gnott in med lort och gamla hudflagor kan nog bli äcklig rätt fort annars.
.. Observera att vi fortfarande talar om hinken... wink

/Calle

329

(17 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Chubb skrev:

Låter som ett intressant alternativ, hur ofta behöver man fukta handduken?

jag brukar vanligtvis jäsa/lagra mina öl i jästunnan en månad innan jag flasktappar. Känns lite jobbigt att slabba med blöta handdukar så länge, kanske kan testa jäsa mycket kortare tid innan flasktappning med isf.

Är handduken tjock så räcker det oftast med att blöta igenom den en gång om dagen. Annars är ju alternativet, som Techno nämner ovan, att ställa rubbet i en balja eller i badkaret, och ha några centimeter vatten i som konstant sugs upp av handduken. Angående jästiden så låter det ju som om du kan minska ner den rejält. De flesta överjästa öl (utom de starkaste och de med extremt lågflockulerande jäst) brukar vara klara för tappning på knapt två veckor. Svagare öl av engelsk typ kan vara klara att tappas för flaskjäsning på 6-7 dagar.

/Calle

330

(17 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Förvisso inte förslag på jäst, men väl ett enkelt "fattigmans" sätt att sänka temperaturen på är att vira in hinken/dunken i ett tjockt dyblött badlakan. Väljer man ett i mörk färg (skyddar mot ljus), kan man sedan med fördel ställa hinken i ett valfritt väl ventilerat rum för bästa avdunstning. Kan beroende på luftfuktighet och ventilation i rummet sänka temperaturen 2-4 grader runt hinken. Kan vara tillräckligt för att radikalt utöka antalet jästsorter som passar. Att köra lite lägre OG på ölet (är ju inte dumt rent drick-mässigt under sommaren heller) hjälper också till att få rensmakande öl trots att temperaturen ligger i den högre änden för jästen. Kyl vörten ordentligt och starta jäsningen vid den lägsta temperaturen som passar jästen. Att temperaturen sedan stiger på slutet är mindre kritiskt för smaken.

/Calle - sommarbryggare utan kyl

ballista skrev:

1-1,5%, hur mycket primingsocker snackar vi då per liter?

Martin

Man brukar ju räkna med 4 g strösocker (sackaros) eller 5 g bryggsocker/dextros (glukos) per liter för att få 1 volym koldioxid.
Notera: du skriver 1-1.5% i texten ovan. Observera, det är volymer jag talar om ej viktprocent koldioxid. Det vanliga i hembryggarsammanhang är att ange i volymer (av tradition från brittisk bryggning). En volym koldioxid motsvarar alltså 1 liter gas per 1 liter öl  (vid refernstemp/tryck 0C 1 atm). Inom tysk bryggeritradition använder man vanligen viktprocent istället, och då motsvarar 1 volym koldioxid ungefär 0,2 viktprocent, eller 2g gas per liter.
Bäst är nog dock som sagt att hålla sig til "volymer" då det är det folk vanligtvis snackar om på forumen.

Titta i tabeller för hur mycket socker som behövs beroende på hur mycket som redan finns löst i ölet efter bryggning, exempelvis här:
http://hbd.org/cgi-bin/recipator/brew/widgets/bp.html

Eller höfta bara med att sätta till lite mindre än 1 volym, d.v.s 3-4 g socker per liter. Detta bygger på att de teoretiska värdena för hur mycket som redan finns efter jäsningen räknar lite "högt" eftersom man får räkna med att en hel del pyser iväg när man tappar om/upp med så här små volymer. Denna mängd har alltid fungerat bra för mig. Ger lite mer "fräs" i glaset än traditionellt engelskt, men riskerar inte att det bubblar för mycket i flaskan (= virvlar upp sediment).

Mvh
/Calle

Jag har jäst på svagdricke-flaskor många gånger. Har man en hårt flockande jäst går det oftast att hälla direkt ur flaskan, men annars brukar som sagt tillbringare fungera bättre (kanske är snyggast och smidigast i slutändan ändå). Jag brukar kolsyrejäsa till 1-1.5 volymer CO2 utan problem (vet inte hur mycket de tål, men de med "äkta" patentkork släpper ut för högt tryck genom att bygeln är fjädrande). Jag har även provat att torr-humla i flaskan med underbart resultat (fast då får man hälla över i tillbringare genom en sil vid servering).

/CalleT

Nästan all s.k. "vinsvavla" som säljs i hembryggarbutiker är natrium- eller  kaliumdisulfit (E223, E224). Hör med tillverkaren. Kanske blir ännu enklare?

/Calle

Jag jäser nästan alltid på dunk. Det är inget problem att göra rent. Lös upp lite maskindiskmedel i några liter hett vatten och häll i Stäng korken och skaka runt. Se upp för tryckökningen så det inte sprutar maskindisklösning när du lättar på korken!!! Skölj några gånger med varmt kranvatten, och skaka sedan ur dunken en sista gång med några liter kokande vatten. Voila! Rent och pastöriserat med några minuters arbete bara. Har provat samma metod efter jäsning med vildjäst och mjölksyrabakterier. Noll problem med kontamination till nästa batch med vanlig öl i samma dunk. Var dock väldigt försiktig med att försöka diska en hink med samma metod. Locket kommer att vilja flyga av av tryckökningen.
Enda fördelen med hink som jag ser det är att man kan skörda jäst från ytan, och att de finns med större volym. Annars tycker jag mest det är problem med rengöring och att få locket tätt m.m.

/Calle

335

(31 svar, postad i Utrustning)

@DrKarma
Denna gäller ju bara blandningar av flytande vatten. Den tar inte hänsyn till den enorma ökningen i energiåtgång som krävs för att smälta isen.  Sluttempen i exemplet ovan blir mycket mycket lägre, närmare noll faktiskt.

Energiåtgång för att smälta isen:
8kg*333.6 kJ/kg = 2669 kJ

Energiavgivning för att sänka vörten 90 grader till noll (räknas som vatten):
7kg*90K*4.2 KJ/(Kg*K) = 2646 KJ


2646 är mindre än 2669 d.v.s det blir t.o.m. lite is kvar (och då har vi inte ens tagit hänsyn till att isen var kallare än noll grader...)

/Calle

Edit:
@Murmot. Ja! skicka gärna upp en formel så kan vi runda av den här debatten wink

Tilläggas skall väl även att det sägs vara en viss skillnad på White Labs och Wyeasts Brettanomyces claussenii, så de är ju inte helt utbytbara (ungefär som att alla Sacharomyces cerevisiae inte är samma, annars hade listan över jäst i webshopen blivit ganska kort..... wink )
Ser fram mot WLP645. Har inte prövat denna än, men hört mycket gott om den.

/Calle

337

(31 svar, postad i Utrustning)

Torstensson skrev:

@CalleT
Du nämnde att det finns omnämnt i amerikansk litteratur. Kommer du ihåg vad dessa säger?

Exempel från "How to Brew" (John Palmer) 3rd edition p83.

"People often wonder about adding ice directly to the cooling wort. This idea works well if you remember a couple key points.

Never use commercial ice. It can harbor dormant bacteria that could spoil your beer.
Always boil the water before freezing it in an airtight container (like Tupperware). It must be airtight because most freezers also harbor dormant bacteria.
If the ice will not directly contact the wort, (i.e. you are using a frozen plastic soda bottle or other container in the wort) make sure you sanitize the outside of the bottle first before you put it in the wort."

Inte mycket detaljer men ämnet behandlas kort och gott som att det fungerar väl (texten ovan är allt som ges i boken). Vill som sagt minnas att jag sett det på fler ställen men har inga fler konkreta exempel med mer fakta att ge just nu, men borde ju inte vara krångligare än så här. Håll rent och snyggt och använd inte smutsig is.

/Calle

338

(31 svar, postad i Utrustning)

@Lasser8
Kristalliseringen spelar mycket stor rol. Murmot har helt rätt.
Smältentalpin för is är 333.55 kJ/kg och värmekapaciteten 4.2176 KJ/(Kg*K) vid noll grader. Det krävs alltså 333.53/4.2176=79 ggr mer energi att smälta 1 Kg is än att höja 1 Kg vatten en grad. Prova att smälta 1 kg is på spisen jämfört med att höja samma mängd vatten 1 grad, så inser du nog det rimliga i det hela.
Att kyla med isblock är mycket effektivt men kan utgöra en hygienrisk. Metoden omnämns även i en del amerikansk hembryggarlitteratur.

/Calle

339

(7 svar, postad i Utrustning)

Jag har bytt ut de gamla på mina svagdrickeflaskor mot de där 10/40 mm från PGW och de fungerar utmärkt och jag är mycket nöjd.

/Calle

340

(6 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Då passar nog denna artikel från senaste numret av BYO som handen i handsken smile
Alla fakta direkt från bryggeriet!

http://www.byo.com/component/resource/a … -of-london

Är just själv på väg att brygga en OG1030 öl på jäst jag isolerat från en flaskjäst Fullers.
har kört den förut, och även denna faller som en tegelsten i slutet av jäsningen.

Lycka till!
/Calle

Usch, låter jobbigt. Tror dock regeln kom till för att inga flaskor skall ha "igenkänningstecken" så man garanterar en helt "blind" provning för dommarna.
Mit tips skulle vara att kyla ordentligt, öppna, och sedan försöka få ölet att skumma bara precis upp till mynningen på flaskan och sedan fort dra på ny kapsyl. Skummet trycker undan luft så man inte riskerara att kapsylera in för mycket syre. För att få det att skumma kan man knacka på flaskan, men se upp så det inte blir "vulkanutbrott".

/Calle

342

(28 svar, postad i Utrustning)

fresta skrev:
Johan_std skrev:

En fundering, hur blir det om man öppnar en öl i tryckkammaren? kommer all kolsyra vara kvar kvar i ölet under det trycket så man upplever ölen som utan kolsyra? :-)

Och kan man dricka hur många eurolager som helst utan att rapa? Vad händer då när man ska lämna tryckkammaren? smile

Jag har öppnat en stor pet-flaska cola i tryckkammare vid +5 bar(!). Den var inte helt oväntat väldigt platt. Smakade extremt surt (all koldioxid föreligger ju i syraformen d.v.s kolsyra), men några små bubblor kom faktiskt fram när man värmde den i munnen. Inte helt oväntat visade sig den efterkommande trycksänkningen omedelbart leda till kroniskt rapande hos samtliga deltagare under större delen av trycksänkningsfasen (som tog över 30 min för att undvika att blodet bubblar på samma sätt = dykarsjuka).
Någon öl behöver man inte dricka vid 5 bars tryck heller, då man redan är ganska ordentligt påstruken av kväveberusningen. tongue
Den där idén med hemmabygd tryck-låda som tråden startade med kan nog som sagt avfärdas ganska omgående. Inte bara är den grova uppskattningen av trycket mot handskarna helt rimlig, men betänk även hur många tusen kilo väggarna skulle utsätta för vid 1.5 bar. När de sedan väl ger vika, kan man nog räkna med att resten av husets väggar gör det också.

/Calle

343

(13 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

@Provare Lasse
Du har helt rätt i att vattenkvalitetet spelar roll när man är på det stadiet att man använder den för att späda, och man skall nog precis som du säger inte spekulera i för mycket kvasivetenskapliga förklaringar kring detta. I det här stadiet blir ju faktiskt vattnet med allt dess innehåll en del av produkten. Det är dock framförallt munnkänslan vi talar om då, och eventuellt små skiftningar i hur vissa smakämnen lyfts fram. Detta gäller väl främst när man talar om rejält höga mineralhalter (tydlig smak/munnkänsla även på det rena vattnet). Vad jag vände mig mot är att många skribenter och "presentatörer" drar det här med vattnet alldeles för långt och inser inte att den stora smakpaletten (blomighet, fruktighet, kryddighet m.m.) precis som i öl bestäms i huvudsak av den typ av jäst  och jäsningsprocedur man använder. Sedan kan man via destileringen bestämma hur mycket av dessa man vill behålla och lyfta fram. Vattnet är bara finlir på slutet. Det kan dock precis som för öl påverka utbytet av socker under försockringsfasen, så det lönar sig ändå att hålla koll på mineralhalten under själva mäskningen. Självklart skall du sedan slutspäda med den nivå av mineralhalt du tycker passar bäst (och precis som du, så tycker jag utifrån egen erfarenhet av att späda whisky i glaset, att mjukt vatten nästan alltid är bäst..)

/Calle

344

(10 svar, postad i Utrustning)

Chubb skrev:

Jag har en 1-liters och vid senaste jästodling så hände detta:
Jag hade köpt en 3-liters, minst... big_smile

Snygg fontän wink
För att få mesta möjliga och friskaste jästen skall man dock inte använda vattenlås på förkulturen. Det är viktigt att ha en kontinuerlig syretillförsel för att cellerna skall vara i bästa form. Använd löst sittande aluminiumfolie, eller (vilket jag föredrar om det är risk för bananflugor) pappersnäsduk fäst med ett gummiband. Det håller damm och insekter borta, men släpper in syre. Fukta pappret med 70% sprit (T-sprit+vatten går bra) innan det sätta på, så blir det hyfsat aseptiskt och dammar mindre. När det väl sitter på kan det få torka. Fukta med några droppar sprit igen när det tas bort för att förhindra dammspridning när man lyfter av det.

/Calle

345

(10 svar, postad i Utrustning)

Finns inga nackdelar med en större förutom priset. Det är inte bara skumbildning vid kokning som blir mer hanterbar med ordentlig extravolym. Det blir mycket lättare att virvla runt vätskan ordentligt för att få ner syre under förkultivering om man enkelt kan ta tag i halsen och bara gunga flaskan lite (det blir mycket dålig omrördning i en e-kolv när vätskan går upp mot halsen). Kör man med magnetomrörare kan man dock gå högre i volym med bibehållen omrörningseffekt.
+1 för 3 liters alltså!
Själv kokar jag aldrig i E-kolven (den högpastöriserar jag med kokande vatten först). Jag kokar i kastrull och kyler sedan i vattenbad innan jag fyller på vörten i den pastöriserade E-kolven. I

/Calle

346

(3 svar, postad i Bakning och matlagning)

macchiato skrev:

Jag läste en avhandling av en professor som doktorerat på surdegar för något år sen och hade även chansen att talas vid med honom lite grann. - När det luktar som någon form av lösningsmedel kan man misstänka att det rör sig om någon form av infektion av andra mikroorganismer, minns jag att han sa.
Det händer oftare med en vetesurdeg än en rågsurdeg för att rågen har bättre buffringsförmåga att hålla en lämpligare miljö. T. o.m en liten inblandning av råg i en vetesur förbättrar denna buffringsförmåga avsevärt.

Intressant det där med att det verkar vara ett välkänt fenomen, det där med instabila vetedegar. Alltid trevligt att få sina observationer verifierade av andra smile Att det är buffringsförmågan som var viktig tyder ju igen på att det gäller att hålla det låga pH't stabilt.

/Calle

347

(13 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

En gång för länge sedan destilerade jag en burk folköl i en lab-destilator. Resultatet smakade precis som
det luktar när man kokar öl (ej vört), d.v.s inte precis trevligt, ganska unket faktiskt, lite som en skvätt öl som
stått i ett glas länge. Borde ju vara humlen som orsakar det (kan ju varit ljuset också, destilatorn var i glas).
Kolrenar man efter detta så blir såklart neutralt ändå.

/Calle

348

(3 svar, postad i Bakning och matlagning)

Är degen ordentligt sur då? Det finns en massa olika skumma Clostridium arter som trivs i halvsura miljöer, och de producerar ofta en massa obehagliga saker. Lösningen är att se till att pH alltid förblir mycket lågt. Skiften i temperaturer ger även skiftningar i olika populationer av de surgörande bakterierna. Kombinerar man detta med kraftig utspädning (oproportioneligt "matande" t.e.x) kan nya oönskade bakterier (tillfälligt) få fäste. Jag har dock noterat att degar som är jästdominerade och därigenom drar på sig högre alkoholhalt (istället för mjölksyra) gärna blir infekterade av acetobakter. Det kan då uppstå förutsättningar för extrem bildning av etylacetat (ättiksyra-ester av etanol) och i mellanhög koncentration doftar det ganska likt aceton. Skulle även kunna vara detta. Det verkar hur som helst svårt att få fason på en deg som drivit åt fel håll, så det blir nog som sagt enklast att hälla ut och börja om. jag kan tillägga att det bara är vetesurdegar som strulat för mig. Rena rågdegar verkar alltid hålla sig friska och syrliga (?).

/Calle

Är lite osäker på mängden extrakt, då jag själv alltid väger upp det (60 gram per liter) men det låter väl ungefär samma. Observera att man får påtagligt bättre resultat om man ser till att lufta vörten också (ex. syresätta genom att hälla 2 ggr mellan två kastruller), även om det läcker in en viss mängd syre via lock-kanten. Tänk även på att det är en ganska svag vört (jästen gillar det bäst) och att den kan smaka lite underligt efter utjäsning. Häller du denna direkt i din öl-vört så både späder du din barley-wine ordentligt och tillför även en del oönskade smaker. Häll alltså först av merparten av den förbrukade vätskan, och slamma upp jästsedimentet med lite av den sista vätskan innan du häller det i öl-vörten. Är det så att jästen har flockulerat på ytan (kan hända) så gunga ner den i vätskan och ställ kallt några timmar så sjunker den garanterat till botten.
En väl uppsväld och välmående "smack-pack" bör jäsa ut dina 2 liter förkultur på mindre än ett dygn. Förkulturen kan även stå någon dag eller två efter att den jäst ut, utan att jästen far illa av det. Den förbrukade vörten kommer dock smaka mer och mer mysko, men den skall ju helst bort ändå som sagt.

/Calle

Man kan göra sin förkultur direkt i kastrullen om den är stor nog och har tätt lock (se upp om det har små ventilationshål där bananflugor kan krypa in, tejpa för dem). Även med locket på så läcker koldioxid ut och tillräckligt med syre in. Bränn med en tändare eller annan låga längs med kanten på kastrullen innan du häller av från den när det är färdigt (det kan ha samlats damm där under tiden den stått och jäst). Enda nackdelen är att man inte ser vad som pågår där inne utan att lyfta locket. Jag har gjort förkultur på detta sätt själv till stora batcher och det har gått utmärkt. Har läst om flera andra nöjda personer som provat också.
För bästa syresättning i början kan man hälla mellan två kastruller några gånger först också.

/Calle