Sökalternativ (Sida 1 av 5)

Skummet kommer när kodioxiden löser sig ur ölet, vilket är fallet när du fyller en flaska under normala atmosfäriska tryckförhållanden ur ett fat som har högre tryck.
Den lösta kolsyran hade du önskat att den vore kvar i ölet i flaskan. Den kommer att saknas, men det kanske finns tillräckligt med kolsyra i ölet ändå. Skummfesten vid buteljeringen är nog det större problemet. Delvis kan även syret som blir kvar i flaskhalsen och som oundvikligen kommer i kontakt med ölet vid denna övning när du tappar och kapsylerar att sänka stabiliteten och hållbarheten utav ölet.

Eleganta lösningen vore:
1. http://beerinnovations.com/beerequipmen … dispensers
2. http://www.schnapsbrenner.eu/jtl/Fillboy
3. Det finns även väldigt rudimentära tryckfyllare man kan bygga själv. Jag har ingen link parat just nu.

Alla förslag fungerar. Det gäller bara att tänka på att alfasyrautbytet ur humlen är beroende utav vörtstyrkan. Ju högre vörtstyrka under koket, desto mindre isomeriserade alfasyror, dvs mindre bitterhet. Men det rör sig om några procentenheter, så anpassa ingenting men var medveten om det.

De flesta större bryggerier använder "high gravity" idag, dvs mindre vatten och mer malt för att efter humlekoket späda ut vörten till önskad styrka som moondog föreslog. Det sparar värmeenergi, kylenergi och tid.

Det tillsatta vattnet efter humlekoket kan kokas i 15 min för att döda ev. sporer i vattnet. Jag kan inte avråda men berätta att i början utav min ölbryggarhobby så använde jag mig utav detta förfarande och tappade kallvatten direkt ur kranen in i den 99°C vörten i jäsfatet. Antag att du har 18 liter vört 99°C och tillför 12 liter vatten vid 15°C så blir din temperatur i kärlet bra precis 65°. Denna temperatur är inte tillräklig för att förstöra alla teoretiska skadlingar, men för mig fungerade det alltid. (Kallt kranvatten innehåller inte många skadliga kryp för ölbryggningen.)

Hej fatboy

hur är din Tyska?
http://www.maischemalzundmehr.de/index. … iburechner

Jag åker iväg till Nürnberg imorgon och har inte tid att göra ett abstrakt utav texten... Kanske nästa vecka...
I princip halveras isomeriseringe utav alfasyror varje 10 grader, dvs faktor 1 vid 100°C, faktor 1/2 vid 90°C, 1/4 vid 80 grader...
Men sedan spelar pH, vörtstyrka, andra lösta mineralier osv ochså en roll...

Kalciumet är jag helt med på Den kan man tillföra med fosfater och chlorid. Kalciumet behövs för en hel del processer och gynnar aciditeten i mäsken mer än Mg2+ eller Na+. Men strängt sagt så tillför malten tillräckligt med kalcium och magnesium för jästen enligt Kunze, Narziss och andra mästare.
Det finns två saker som saknas i vörten som jästen skulle behöva mer utav. FAN och Zink. Med FAN (fria aminosyror) bör man dock vara försiktig eftersom jästen reagerar väldigt känsligt på FAN i början utav en jäsning / propagering. Zink får Tyskarna inte tillsätta eftersom det strider emot Reinheitsgebot, så man brukar stoppa in en zinkplåt i jästpropageraren, eller en zinkplåt i lakningspannan.

Jag ska snart prova BRY-97 för en pale ale och har titta närmare på  vad våra tyska hobbybryggarkollegor säger om jästen.
De flesta berättar att den kan behöva 48 timmar för att vakna. Så beteendet är absolut inom alla ramar.

MEN: Rehydreringsprocessen är viktig.
Torrästen har blivit preparerad att klara av en vakuumtorkning och en rehydrering i vanligt vatten. För varje jäststam har tillverkaren sitt eget specialrecept hur mycket trehalose, fettsyror, enklare sockerarter osv som behövs för att jästen ska överleva denna otroliga stress.
Vissa jäststammar låter sig fortfarande inte vakuumtorkas - tex några populär weizenjäster.

Just vid rehydreringen kommer ett antal celler att stryka med. Och ju mer man avlägsnar sig tillverkarens råd, desto fler celler stryker med. Jag har hört att vissa jäster är tåligare - tex Nottingham: Den jästen tåler tex att strös direkt på  vörten - även om det inte rekommenderas. Medans andra jäster inte alls överlever denna ytterligare stressfaktor.
Jag rehydrerar alltid torrjäst i 10 ggr mängd avkokat vatten - lägger vattnet på  jästen. Låter den vila 30 min, sedan rör jag försiktigt om i geggan och lägger denna jäst senare ovanpå vörten och rör om rejält för belufting och fördelning utav jästen.

Saisonjäster har externa enzymer. Dvs. de frisätter enzymer i vörten som kan brytas ner dextriner till mono- och bi- saccharider. Dessa enkla sockermolekyler kan alla jäster transportera in i cellen för metabolisering.

WLP 655 innehåller Brettanomyces som kan vara riktigt svår att rensa ur jäskärlet. En enkel tvätt kommer troligen inte att räcka. Brettanomyces kan inkapsla sig och kan motstå höga temperaturer och elaka baser, syror och klorbaserat medel.
Brettanomyces kan metabolisera maltotriose och tetraose, dvs mer än den vanliga s. cervesiae
Jag har läst att 43% utav alla champagnejäststammarna inte klarar av att transportera maltotriose in i cellen vilket gör den lämpad för sockerjäsning, men inte nödvändigtvis för normal vört.

Vad betyder allt detta för dig?

En välhumlad öl med Belle Saison kommer att få väldigt låg FG pga jästens förmåga att bryta ner socker och dextriner. Det leder till ett väldigt torrt och beskt öl. Troligen kommer ölet inte att bli bättre med tiden, det är i alla fall min erfarenhet med Belle Saison.

Tillsätter du nu en mix utav Brett, Lactobacillus och pediococcus som egentligen behöver en lång tid för att utveckla de aromer vi förväntar oss, så  tror jag att du blir besviken, eftersom Belle Saison kommer att vara klart dominant i metaboliseringen. Men interessant vore det, eftersom jag inte jan säga huruvida Belle Sasions förmåga att släppa ut enzymer i vörten kanske tillochmed är positiv för Brettanomyces...

alegi

berätta lite om hur du brygger ditt öl: bryggverk, mäskföring, recept på din Tjeckiska pilsner, jäsföring och jäst.
Utan att veta mer om hur du brygger ditt öl så är det omöjligt att komma med förslag om vad man kan förbättra...
Ring till din vattenleverantör och be om en vatten analys.

Och en sak till: med ett klart öl menar du antagligen att ölet blev blankt?

Syrliga hållet för en lager: det kan bero på så många faktorer att jag inte ger mig in på att äns försöka gissa vad det kan vara.
Ditt vatten passar utmärkt för i princip alla öl utom just en ljus lager (de mörka blir ju bra säger du).
För pale ales och IPA skulle jag prova helt utan att behandla vattnet. Du har så låga Mg, Cl, SO4 värden att du kan brygga hummliga och maltiga versioner.
Intressant vore att brygga en IPA med obehandlat vatten, och en med lite CaSO4. Hög Sulfatmängd (SO4) särskilt i ett högt förhållande till chloridmängden ger en betoning på humle enligt många meningar. Jag är ännu inte övertygad om att det är så.

Din restalkanitet är 5.9°dH (2.1mmol/l).
Det är snudden för högt för en perfekt ljus lager.
Jag skulle tillföra 25 ml 80% mjölksyra / 100 Liter vatten för att få ned restalkaniteten till: - 1.7°dH. Glöm inte att även tillföra samma mängd mjölksyra till lakvattnet för att dämpa tanninupptagningen.

En ljus lager är det absolut svåraste ölet att brygga för oss hobbybryggare. Har du mycket erfarenhet utav att brygga ljus lager?
Den ljusa lagern gömmer inga felsmaker som kraftiga stouts,  IPAs och vissa Belgare kan göra.
Om du vill brygga en ljus lager, så finns det en hel del saker att tänka på:
- Noll syretillförsel under mäskning och kok
- Hellre dekoktion eller stigande infusionsmäskning än kombirast
- Kanske använda humleextrakt för att minimera polyphenoler och tanniner ur bitterhumlegivan
- Kall jästemperatur (12°C)
- Tillräckligt med jäst och gör en riktigt rejäl starter
-

Eller så gör du en Pale Ale, Weizen, Kölsch, Alt, Bitter - bra mycket enklare... Och då skulle du kunna brygga utan att tillföra mjölksyra också.

Svavel = H2S - svavelväte - ruttna ägg. Ett tecken på att jästen är stressad och saknar FAN (Free Amino Nitrogen). Kan även bero på att en för liten mängd jäst användes. Kan även vara helt naturligt i en jäsningsprocess. Den lukten oroar mig inte den minsta så länge det fortsätter jäsa...

Avloppslukt: äckligt men inte nödvändigtvis farligt..
Kanske en bakterieinfektion:
Pectinatus: starkt grummlig vätska (vill inte kalla det för öl eller vört). Icke farlig för hälsan - men du kan inte rädda ölet..
Troligare: Megasphaera cerevisiae: luktar kloak, kompost; anaerob, gillar humle och hög OG, doch inte allt för mycket alkohol. Väldigt äcklig men inte farlig för hälsan. Du kan inte rädda ölet.

Kokade du vörten riktigt (100°C)? Om koket inte kom igång dvs temperaturen steg inte över 80°C, så kan det vara ohälsosamma produkter i kärlet- rent utav gifter som skapats i den okokta vörten pga bakterier i malten överlevde mäskningen... Ja, jag vet, det finns kalla maltextraktioner, kalla maltsyrningsprocesser osv - men det utesluter inte att i detta fall toxiner bildats - lukten är en indikation - och denna punkt kan vara patogen - därför försiktighet. Jag vill inte skrämmas: patogena bakterier är väldigt ovanliga i öl.

Mitt råd är att vänta och iakta - prova ölet och vänta...

Blir det inte bätter och ölen smakar konstigt, så är det bara att penibelt rengöra allting. Jag rekommenderar H2O2 (3%).

Kolla in Wyeasts rekommendationer som täcker sig med brygglitteraturen:
https://www.wyeastlab.com/hb_pitchrates.cfm

Can I re-use my yeast?

Yeast can be re-used by home brewers but caution must be exercised.  Good sanitation and brewing techniques are vital precursors to re-using yeast.  Small levels of contamination can become very large problems with subsequent pitching. The following are guidelines that should be followed when re-using yeast:

    Never re-use yeast from a high gravity fermentation (greater than 1.065 original gravity).
    Never re-use yeast from an irregular fermentation (long lag-time, long fermentation, poor clearing, high terminal gravity, etc.)
    Never re-use yeast from a fermentation with off flavors and aromas (excess diacetyl, phenols, sulfur compounds, etc.)
    Never re-use yeast if you are not confident in your sanitation and brewing practices.
    Do not store yeast for long periods before re-use (longer than 2 weeks typically).

OK, jag börjar:
Rostad råfrukt påverkar skummets färg. Ju mer rostad råfrukt, desto mörkare skum får ölet. Malt påverkar möjligtvis också färgen, men enligt mitt tycke till mindre andrel.
Både rostad råfrukt och rostad malt kommer att påverka smaken och karaktären på ditt öl.
Du skulle kunna använda typ:
http://www.brewingwithbriess.com/Produc … Barley.htm
http://www.patagoniamalt.com/eng/p_cebada_tostada.html

Det sägs att en ledande stoutproducent använder 11% rostad råfrukt, men jag tvivlar på att en sådan stor andel mörkrostad råfrukten kan vara med under hela mäskningen. Den tillsätts kanske i ett sent stadium, eller i en separat annorlunda mäskning... Och denna producent använder kväve för att få ett fint skum som inte faller ihop... Är det detta du är ute efter så måste du skaffa kegs och en gas med 70% kväve - typ Aligal 13.
Jag har bryggt stout, men aldrig med 11% mörkrostad råfrukt, min andel var 240 g på 11 kg grist = ungefär 2%...
Havregryn ger ett stabilt och fint skum, men man får inte överdriva. Havet innehåller mer fett än korn, och fett är egentligen skummets fiende nummer 1.