Sökalternativ (Sida 4 av 32)

Även om proteinerna bara vill bilda kedjor enstaka gång betyder det inte att alla förbrukas på en gång. Jaqg plaskar hej vilt med vörten efter kylnin goch det skummar rejält men jag får ändå ofta ganska bra skum. Så visst, varsamhet är väl bra men bara för att man skummar upp vörten innan jäsning så betyder det inte att man blir utan skum.
Igår förde jag över en IPA som torrhumlats i ett fat till ett annat för att bli av med humlen och trycket var lite väl högt och ölen var rumstempad vid överföring så det var en herrans massa skum i slangen och i mottagande fat men när jag kylt ölen och tog ett glas hade jag ändå finfint skum. Nu bidrar säkert torrhumlen rätt mycket till skumstabilitet.
Men, som vanligt, alla steg i bryggprocessen kräver sina särskilda åtgärder och många bäckar små. Det finns dock som Thomas skriver en massa faktorer som påverkar skumstabilitet och skumbildning.

Spännande liten tråd det här. Jag uppfattar lite olika läger i barley wine slaget där det som i många andra stiltyper finns ett amerikanskt läger som boostar lite av det mesta men ffa på humlesidan och beskan medan de engelska herrarna ofta tillåter en större restsötma och mer fruktestrar. Även om du nu använder en amerikansk relativt ren jäst som chico så kommer vörtsyrkan ändå bidra ed en hel del estrar och högre alkoholer. För mig vattnas det mer i munnen när jag tänker på ett kornvin med lite större restsötma och mer engelska fruktestrar men smaken är som baken. Jag har blivit förälskad i London Ale III just för att den ger en helt del skön frukt och en relativt framträdande restsötma även i rätt låga vörtstyrkor. Den kan jäsa ut ganska bra men ändå inte göra ölet torrt. Däremot har jag aldrig använt den till ett barleywine och risken är väl att det blir på gränsen för sött.  Men nu har jag en som gått 5 generationer och den tuffar på lika bra som alltid och jag blev verkligen sugen på att prova den i ett riktigt starkt öl. Vad säger du Kenneth som har verkar ha viss vana av både barley wine och flera engelska jäster, blir den för söt tro? Kan tänka mig att lite special B skulle kunna passa bra för att trycka ut lite sköna mörka frukt- och russintoner men riskerar man ett för kvalmigt öl tro?

Hehe!

Men jag hänger inte riktigt med på Bees beräkning med effektivitet. Extraktet har ju en given koncentration så någon effektivitet som vid mäskning behöver man inte räkna med. Däremot kan man ju räkna den totala effektiviteten om man vill och det man då tar hänsyn till är hur mycket extrakt som försvinner i druven som inte hamnar med i jäskärlet.

Sen måste du göra något slags räkne eller tankefel pengan om du får till den där alkoholhalten till 25 liter.
Ok. Bee har räknat ut hur mycket extrakt som har hamnat i hans färdiga öl, 1165,72 Ö. Det är alltså totala sockerbidraget. Dela detta med dina antal liter som du ska ha ut i ditt fall om jag förstod rätt 25 liter = 46,6Ö/liter, alltså en densitet på 1046,6. Själv skriver du 1022 som OG och det blir näppeligen några 9% ABV. OGt som du anger stämmer inte heller enligt beräkningen så något tokigt är det i din uppställning.

Har du lyckats med mauribrew scary. Jag har provat den en gång med katastrofresultat som följd. törs inte prova igen. Det var iofs 12 graders jäsning och kanske diacetylad lite väl tidigt men m du säger att den är ok kan jag tänka mig att prova igen. Allt jag kan svara på ursprungsfrågan är: det kanske inte blir som man tänkt sig. Eller så kanske det blir det om man tänker att man vill ha en biere de garde?

Ja, 3724 är lurig, helt klart. Jo jag tänkte bara på en sak. Beroende på hur du vill ha din saison. French saison är som sagt ett monster som jäser nästan vad den kommer över till knastertorrhet. Om du inte vill ha den så extremtorr så är mitt tips att inte använda något rent socker i den (förekommer ofta i saisonrecept på nätet). Helmalt jäser den också ut extremt mycket. Jag har alltid slagit i 3-4 % socker i primären efter ett par dagar och det blir torrt vill jag lova. Nästa saison kommer inte att sockras, jag tycker den blir på gränsen. Här avgör ju smaken förstås men om du druckit t.ex. Dupont från bolaget och har den som referens så är den inte alls så torr som french saison kan göra ölen.

Låter som att den växt till, jäst och sedan börjat flocka. Testa och stäng av så får du en uppfattning hur stort sedimentet är och då kan du efter ett tag också se om det fortfarande bubblar. Jäsning kan ibland vara svår att se när man hela tiden piska ur koldioxiden.

Nu är jag verkligen ingen expert på området men jag tror att det blir svårt att selektera fram en ren jäst genom att bara göra miljön otrevlig för abkterier. Kanske går det iaf få till en jäsning men för att du ska kunna ta fram en ren stam tror jag du måste odla enskilda kulturer på platta och plocka ur en kultur med mikroskop. Även om du jäser eller gör ett medium med rätta betingelserna för jäst tror jag du för med annat än jäst. Plocka enskilda jäskulturer borde inte vara ett problem bara du har ett mikroskop och idlingsplattor men det måste väl fungera i ditt arbete? Så gör ju jästlabven.

Har aldrig jäst med den och inte heller druckit bier de gard. men en jästemp kring 20 funkar ju många alejäster. Sen beror det ju på vilka fenoler och estrar du inte gillar med belgiskt. Om du kan acceptera mer kryddiga fenoler så kan jag verkligen rekomendera french saison. Öltypen är ju inte så vanligt förekommande heller men en krispig och fin saison har ingenting av det söta runda lite ibland kvälmande (ursäkta mig alla belgofantaster, jag generaliserar lite) i sin ton. Om du vill ha den superkrispig kan man nästan få den torr som mineralvatten om man använder lite socker i vörten men den jäser ner lågt även utan socker utan att bara smaka vichyvatten. Om du dessutom jäser den bara vid ca 20 grader så kommer du tona ner smakerna lite även om det inte kommer att bli en ren maltig öl. Jag är inte heller så förtjust i många belgare men saison är fantastiskt!

Jag kommer tillbaka till jästen. Det är klart att du inte behöver byta jäst om du är nöjd men fredriks exempel på 1968, ESB-jästen är bra. Jag har fastnat ännu mer för London ale III som ger en underbar fruktighet utan att bidra med så mycket högre alkoholer om du jäser den runt 18 grader.

Om det nu är jästgrumling alltså. Är det köldgrumling är det knepigare att få till det är min erfarenhet. White Labs har en produkt som heter clarity ferm som ska funka rätt bra men det finns nog inte i sverige. Det är ett enzym som spjälkar större proteinkedjor till mindre och på det viset gör dem osynliga. Fusk eller inte.

Det enklaste (och kanske bästa) tipset mot just köldgrumling och engelsk ale är väl att helt enkelt inte dricka dem så kalla som vi brukar få ölen serverad på våra svenska krogar. Höj tempen till 14 grader så blir ölen ändå klar och du känner mer smak.

För att flika in i stämman ang. diacetyl så är den precis som fresta säger svår att handskas med. En faktor som gör den ännu svårare för oss hembryggare är att vi i de flesta fall tar med oss en massa jäst i flaskan och dessutom tillsätter primingsocker som piggar upp jästen igen. Det betyder att diacetylen för de flesta är svårfångad. Jag tror chanserna att ha kvar den skulle öka om man kyler ölet rejät, använder något som får jästen att flocka ut bra i tillägg till kyla, tex isinglass, möjligen gelatin och när den väl stått ett par dagar så för man över ölet till ett fat där man kan kolsyra ölet utan jästens hjälp. I primingfallet är det mycket mer svårstyrt och dessutom tenderar diacetylen försvinna med tiden så länge jäst är närvarande.

Jag har börjat flaskfylla från fat. Det är livets melodi. Lagra färdigt, kolsyra till perfektion, kyla, fylla mot lite tryck och på med kaspyl, ingen bottensats och allt perfekt.

Och mycket mindre slabbande med priming och flera hinkar som är otympliga etc. Som sagt, livets melodi.