Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Inlägg efter Björn Petersson
I princip betyder ju lägre pH ju surare. Men om ölet smakar syrligt kan det bero på annat än bara vattnets ursprungliga pH. När man försöker få ett fördelaktigt pH på olika sätt handlar det mera om att få bryggprocessen att fungera bra (utbyte etc.) än att på verka om ölet ska smaka syrligt eller inte.
Men det är klart - något som smakar surt har sannolikt lägre pH än 7 även om annat kan bidra till den subjektiva smakupplevelsen av surt/syrligt.
Ett tips (utan bild) är att använda ett frysskåp och då givetvis med extern termostat. Det är liksom lite mera "drag" i frysskåpet tror jag.
Det är ett alternativ jag själv nu funderar på när min förra ölkyl har pajat. Den köpte jag begagnad på en loppmarknad och den gick i flera år.
Det måste då vara ett utan kylslingor i hyllorna. En frysbox kan också kanske vara ett ännu bättre alternativ, rymmer mycket. Många har byggt upp en en serveringsbänk/pubdisk ovanpå eller ordnat tappning på annat sätt. Googla på "Kegerator"
Jag har Humlegårdens termostat och den är bra, både till värme och kyla. Man ställer in vid vilken temperatur när strömmen ska slås på och när den ska slås av, alltså två temperaturer och man kan således välja temperaturintervallet emellan. Väljer man en högre temperatur för "av" än för "på" fungerar den för värme resp. högre för "på" och lägre för "av" för kyla.
Kranen i sig (den vänstra hälften ung. t.o.m. ringen närmast efter efter den "lilla kranen) är en standard ölkran att sätta i en kranpelare på pubdisken eller i en vägg el. dyl. som du själv delvis beskriver.
Hela grejen, inklusive den högra delen, är gjord för att sätta direkt på ett corneliusfat. Den vinklade delen längst ut är en corneliuskulkoppling i rostfritt - annars är det ju vanligast med sådana av plast där i så fall en ölkoppling är svart och en gaskoppling är grå. Hanen i det här fallet sitter således som en fast del på ett fat.
Den lilla kranen är en s.k. kompensator för att reglera skumbildningen.
En anordning så gott som exakt samma som du har kostar 93,20 EUR hos www.hobbybrauerparadies.com i Tyskland.
Du kan givetvis skruva isär det hela - kran, mellanstycke/adapter och fatkoppling. Hos bl.a. hos ovannämnda leverantör finns det det kopplingar, nipplar etc. för att kunna montera kranen på "vanligt" sätt samt använda corneliuskopplingen på "vanligt" sätt också.
svensson.lu skrev:Vad har Dingeman för färgangivelse på Aromatic och Caravienne?
Kan iof leta på nätet men det vore trevligt att kunna se det på humlegårdenFärgangivelser för alla sorter är nu inlagda i en tabell på huvudsidan för malt :
http://shop.humle.se/se/grp/malt.php
"...alla sorter..."? - man kanske är lite gnetig men....Special B saknas väl?
Jag har gjort god cider på JO koncentrerad äppeljuice från snabbköpet (motsvarar väl extraktbryggning på ölsidan). Det fanns åtminstone för i 1 liters förpackningar så man inte behövde stå och klippa upp en massa småpaket.
Ursprungsfrågan/önskemålet om mera kompletta uppgifter vad gäller uppställningen/informationen om maltsorterna - vilket jag håller med om - är obesvarat.
Som det är nu tycker jag det är lite rörigt och jag saknar färgangivelserna.
Här finns beskrivning av "Mr Malty" (Jamil Zanaisheff, en av USA:s mest meriterade hembryggare) hur han funnit kopparslingan överlägsen för bevarande av humlearom och frånvaro av DMS. Han har kombinerat kylningen med whirlpool i vörtpannan.
9/12? Anna-dagen givetvis. Jag vet varför. Vi får se om ledtråden leder någonstans.
Halm? Om man inte kan fråga en bonde så kanske Hemslöjden el. dyl. har eller kan säga var det finns. Den används ju till julbockar och andra div. julprydnader. Därifrån bör den kanske vara i renare skick än direkt från åkern eller lagår´n.
Inget nytt under solen och alla vägar bär till Rom således. De begränsningar hos metoden som skulle kunna finnas enligt en del skulle väl också i så fall till viss del kunna gälla Braumeistern. Även solen har sina fläckar om man ska fortsätta på ordspråksspåret.
En hel del är skeptiska men få har kunnat hitta något fel egentligen vad gäller slutresultatet. Lågt status helt enkelt på säckmetoden och nämns som en förenklad övergångsfas mellan extrakts- och helmaltsbryggning men detta är väl inte korrekt.
Men det är klart - det är fascinerande i sig med fantastiska apparater med många blänkande rör, kranar och byttor i rostfritt, trä och koppar. Ännu hellre om man lyckats skruva ihop dem själv.
Efter att ha reflekterat över Speidelkonstruktionens mysterier och dess pris tänkte jag att detta måste kunnas göras på ett enklare (och billigare sätt).
Som jag uppfattar principen med Braumeistern så lägger man malten i ett rör med filter/galler i båda ändar och sänker ned detta i hetvattentanken med allt vatten. Vätskan får cirkulera i röret och under tiden konverteras och extraheras innehållet i malten. Sen tar man bort röret och kokar samt därefter kyler vörten.
Man behöver nu en gryta som rymmer lika mycket vatten som önskad färdig vört och lite till, en säck, ett rep, en termometer och en kylspiral.
Grytan ställs på spisen, fylles med hela vattenmängden som värmes till inmäskningstemperaturen. Den krossade malten läggs i säcken som knytes med repet längst upp. Säcken sänks ner i vattnet medan man håller i repet. Sedan får man dra säcken upp och ner som en jättetepåse medan man då och då kontrollerar temperaturen samt eventuellt värmer på. Nästa steg i proceduren blir att lyfta upp "maltpåsen" och koka vörten med humle. Sedan kylning med kylspiralen. Voilá!
En vinst kan vara (förutom billigare öl) att man får med tiden ännu starkare armar än med en vanlig Braumeister.
Men vad är det för en mackapär som står uppepå otäckingen? Det ser ut som ett försök till ett microcylindriskt jäskärl från bryggmacgiverns verkstad.
Kruskakli (av vete) är nog inte så bra eftersom det innehåller en hel del protein.
Riskalen innehåller om jag inte minns fel så gott som enbart cellulosa och också en del kisel.
Det här med halm och enris är väl något som läggs i botten som en filterbädd. Men är inte risskalen tänkta att blanda med malten för att det hela inte ska "gegga ihop" så lätt?
Jag brygger på Linköpingsvatten.
8-10g kalciumkarbonat brukar jag ta till satser på 20-25 liter för att få "London"-vatten. Jag blandar med malten vid inmäskningen (även kalciumsulfatet). Direkt i vattnet löser det ju sig inte. Använt till bl.a. imperial stout, southern brown ale m.m.
Som jag nämnde tidigare i tråden så har åtminstone http://www.hobbybrauerparadies.com/ nya sådana fat med tappkran längst ner på sidan.
"5 liter Partyfass mit Zapfhahn" - bestellnummer 76220920 - 5,15 EUR styck - fanns även i fyrpack.
OBS om du går in på hemsidan så sök inte under menyvalet "Katalog". Där verkar det bara finnas ett urval av produkter.
Björn Petersson skrev:Fråga till DrKarma: Du tänkte - om jag förstår dig rätt - kyla vörten i samma slinga som du tidigare cirkulerat den flytande mäsken i under mäskningen. Hur tänkte du dig i så fall att få rörslingan steril invändigt innan du leder in vörten i den?
Ursprungliga tanken: genom att cirkulera kokande vatten under tiden jag kokar vörten.
Praktiska tillämpningen: ser inte något behov av att göra insidan av slingan steril. Vid urmäskningen så har kör jag upp mot 80 grader genom slingan, redan där så blir det en ogästvänlig miljö för bakterier.
Sen de 60-90 minuter som jag brukar koka vört, är inte en så lång period att en "halvsteril" slinga plötsligt skulle vara helt bakteriefylld.Övriga tankar (med risk att få mycket mothugg från andra bryggare): Jag tycker att debatten runt att ha en helt steril bryggmiljö är smått överdriven. Förstå mig rätt nu, naturligtvis är det viktigt att ha en god hygien och hålla det rent runt arbetsmiljön. Själv så brukar jag spruta ganska starkt koncentrerad jod i jäskar och sen skölja bort med mycket vatten innan vörten åker ner i karet.
Detta då jag känner som så att det är här i vörten ska spendera mest tid i utsatt läge (dvs innan jästen sätter igång).Kollar man på kylning av vört så är detta ett område som gör att många ser svart på en om man inte har heldesinficerade lösningar.
Men tittar man på hur bryggerier "förr i världen" brukade kyla vörten så var det genom att låta den rinna på en metalkylare, fullt exponerad mot luften i lokalerna. Då pratar vi om rätt stora ytor, ibland flera hundra kvadratmeter kylare.Sen om man ändå skulle få en infekterad öl, ofta så räcker det med att låta den stå ett par månader och låta jästen ta kål på bakterierna.
Öppna kylskepp används även nu när man gör lambic, för att luftens vildjäster och bakterier ska kunna komma åt vörten. I övrigt slutade man med kylskeppen - av någon anledning.
Många av vildjästerna och bakterierna brukar dock göra sig påminda först efter en tid när den ordinarie jästen ätit upp det den klarar av. Kusarna klarar även dextriner och stärkelse som finns kvar. Jästen tar nog inte kål på dom här kusarna.
Det är möjligt att man kanske överdriver renligheten men hade jag 120 liter vört så skulle nog inte jag chansa.
Fråga till DrKarma: Du tänkte - om jag förstår dig rätt - kyla vörten i samma slinga som du tidigare cirkulerat den flytande mäsken i under mäskningen. Hur tänkte du dig i så fall att få rörslingan steril invändigt innan du leder in vörten i den?
Du hade ju tillräckligt under pannbenet för att lära dig bygga bilar - bara en är arg så går det sa Emils pappa.
Man behöver inte high tech-grejer för att brygga gott öl. Det går minst lika bra att baka utan bakmaskin. Men det är klart att det är kul med fantastiska maskiner - ingenting motsäger det andra egentligen.
Det finns som tillbehör särskilda pluggar med en liten inbyggd säkerhetsventil så att faten inte bucklar sig. Adaptrar finns även så att man kan använda samma kolsyreutrustning etc. som till Corneliusfaten om man vill.
Här är ett försäljningställe till - i Belgien - (med engelsk version).
Kenneth: Tror att man måste använda en hel del münchenermalt och en del svartmalt samt kanske lite mer rökigare malt än den
som säljs av Weyermann.
Gotländsk rökmalt kanske....
Jodå - här exempelvis: http://www.hobbybrauerparadies.com/
Här finns både med och utan tappkran på sidan och en hel uppsjö med olika tillbehör och utrustning till de s.k. partyfaten. Ex. proppar, motryckspåfyllare, adaptrar till olika kopplingar mm.
Lite svårnavigerat men det går att hitta (på lite olika ställen verkar det som?)
www.bryggbolaget.se säljer White Labs jäster i Sverige och säger sig kunna ta hem på beställning det som de inte har i sitt ordinarie sortiment.
Inverkan av humlets färskhet (ålder) och hur den förvarats (förpackning, temperatur) på alfasyran går att beräkna i Promash som jag använt. Beräkningen tyckte jag gav mycket utslag. Senast så blev dock ölen betydligt beskare än vad jag förväntat. Enligt vad jag tror så hade nog humlen hållit sig betydligt bättre än vad beräkningen utvisade.
Amerikanska hembryggare har en hel del problem med att kunna skicka öl inom USA - det lär inte vara lättare att skicka in dit.
På deras forum ges ofta rådet att inte säga att det är en alkoholhaltig dryck man skickar.
När det gäller övergångskoppling (i ett stycke) från metrisk till tum så verkar John Guest bara tillverka en dimension - från 15mm till 1/2 tum.
Men det går att lösa - ta bara en metrisk koppling med ex. en hangänga i ena änden och då en tumkoppling med samma men hongänga i ena änden. Skruva sedan helt enkelt ihop dem - voilá - en övergång med metrisk instick i ena och tum i andra änden. Här går det att skapa en hel del kombinationer.
Humlebladet → Inlägg efter Björn Petersson