Jag jäser i vanlig hink, önskar jag hade en cylinderkonisk tank :-)
Hur som helst så brukar jag koka en sockerlag och sedan försiktigt göra en omtappning . Då lämnar man bottensatsen kvar i den första hinken och man kommer åt att försiktigt röra om några gånger medan man tappar på fllaska från den andra hinken. Om man inte rör om riskerar man att få mycket kolsyra i de första flaskorna, och väldigt lite i de sista. Men absolut inget plaskande som medför syresättning etc. Men det är viktigt att röra försiktigt i botten, så det fallande sockret kommer upp i resten av ölet.
Det var mina hinkar det, och inte ett koniskt kärl som i ursprungsfrågan. Här skulle man kanske tänka sig lösningen att istället dosera per flaska medelst pipett eller liknande, istället för omtappning och utblandning, som jag gör. Om ni nu inte kommer åt omrörning i botten. Vad har ni för socker?
Jag har inte heller möjligheter till kylskåp, så det är altanen som gäller, några dagar fler när det inte är så kallt, och färre när det kyler på. Funkar med ett par 3 minus, är det några dagar kallare brukar jag ställa det invid ohusväggen och ta en eller ett par filtar på utsidan, det brukar funka till kanske minus 6 eller så. Vid varma årstiden är det källaren som gäller.
Och sedan det som Ekstedt skrev om, humlemängden, jag får också grumligare öl ju mer humle jag har i. Tålamod löser det mesta, men t ex protaflock skyndar på det en hel del. För min del har jag kommit fram till att jag gör mer öl med större humlegivor i på vinterhalvåret, och tvärt om på varma halvåret.
Och då till sista av metoderna jag använder, gelatin. Ja, den är inte dum i kombination med någon form av kallkrasch. Det har jag använt mig av några gånger när jag sett att det fortfarande är lite väl grumligt dagen innan jag ska tappa på flaska. Men det är inte ofta det behövts. I regel kan man i nästa skede vänta någon vecka med första provsmakningen. Ett par dagar i kallaste kylskåpsdelen så ligger det fint på botten.
//Perwaste