Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Inlägg efter Andreas Andersson
Har du gjort hydrometermätningar? Vad visade de?
Nästan all kolsyra som bildas vid jäsning försvinner ut luften. Därför tillsätter man lite extra socker (primar) när man tappar på flaska för att få en kolsyrad slutprodukt. En ok nybörjarmetod är att använda en mockabit till 33 cl eller en vanlig bitsockerbit till 50 cl så hamnar man hyfsat rätt.
Jag fyller med PBW och låter det stå några dagar/veckor/månader tills nästa jäskärl eller fat behöver rengöras. Då häller jag över PBW-lösningen till det kärlet o.s.v.
Hur fint du maler malten påverkar också utbytet mycket.
Ja, "tryckspruta" verkar vara den gängse termen. Billigaste jag hittat är denna:
http://www.biltema.se/sv/Fritid/Tradgar … uta-45578/
I en aktuell tråd på SHBF:s forum redovisas nu ett hembyggeprojekt med en temperaturkontrollenhet som hanterar ett kylskåp på ett bättre sätt än ett universaltermostat.
Tack för tips! Min jäskyl står illa placerad så jag skulle gärna vilja ha den i källaren istället.
Egentligen ville jag bara säga att det är lite mer komplicerat än man kan tro.
Jättebra sammanfattning, precis så har det sett ut när jag har provat olika placeringar. Faktum var att tempen fortsatte sjunka ganska länge efter att termostaten slagit av när sonden var i vörten, ofta mer än en grad under angiven aus-temperatur. Får inte ni som kör isolerad sond så här stora svängningar? Jag tycker att nära 2 grader verkar i mesta laget.
Just nu tejpar jag sonden mot jäskärlet fast utan isolering. Jag tycker hittills det verkar vara en bra kompromiss.
Många verkar rekommendera att man placerar tempsonden så att den mäter vörtens temperatur och inte tempen på luften i jäskylen. Men min erfarenhet är att det genererar större temperatursvängningar pga vätskan ändrar temperatur mycket långsammare än luften. När kylen äntligen stänger av för att vörten når rätt temp har ju luften runtomkring hunnit bli mycket kallare och kommer då att fortsätta kyla vörten. Hur gör ni för att komma runt det problemet?
Använd det här för att få en uppfattning om var pH kommer att landa:
http://www.howtobrew.com/section3/chapter15-3.html
Jag brukar stoppa pH-stickorna direkt i mäsken. Håller med om att de är lite knepiga att läsa av.
Vid vilken temperatur mätte du pH? Om du kylde den till rumstemp är 5.2 perfekt. Om du mätte vid 60-70C så är det i lägsta laget.
Det där snurrade jag ju till snyggt! Tvärtom ska det ju vara. 5.2 vid mäsktemp är perfekt men lite lågt om vörten är rumstempererad.
Vid vilken temperatur mätte du pH? Om du kylde den till rumstemp är 5.2 perfekt. Om du mätte vid 60-70C så är det i lägsta laget.
Nu kanske jag säger självklarheter men de stora mängderna mörk malt i en porter sänker pH mycket mer än den ljusa malten i en IPA.
Om du har Beersmith kan du väl räkna på vattnet där? Fast egentligen tror jag inte att du behöver göra något. Din vattenprofil är helt ok. How to brew har ett bra kapitel om vatten om du inte redan läst det.
Att locket ligger på ibland påverkar inte humleisomeriseringen. Locket ska vara av mest för att DMS ska kunna ånga bort. Kanske kan det klena koket påverka humlebeskan negativt, men jag tror inte det. Jag har själv svårt att få bra rull på mina kok och jag har ändå fått den förväntade humlekaraktären.
Kan det bero på att vörten var för kall, ca 15C
15 låter väl kallt och det påskyndar flockandet. Varför är den så kall och när i jäsningen menar du att du tänkte nå 22C? Nyfiken på tanken bakom processen.
Rehydrerade du jästen före pitch?
Jag skulle inte våga göra så, men i princip är det möjligt. Här är en bra text om olika sätt att kolsyrejäsa, bl.a. det du frågar om under rubriken "Remaining or Residual Extract".
http://braukaiser.com/wiki/index.php?ti … arbonation
Det finns ingen speciell gräns, men du måste vara säker på att det verkligen har jäst ut. Om det SG inte ändras på flera dagar kan du vara ganska säker för 70% utjäsning låter helt rimligt för S-04.
Med så högt OG skulle jag tillsatt extra jäst vid flaskning pga dåliga erfarenheter.
Jästen somnar och faller till botten vid låga temperaturer.
Visst refraktometern visar inte rätt värde efter jäsningen då alkoholens bidrag till den totala vätskans densitet måste räknas in. Det värdet torde dock inte avvika med så mycket som 0.019.
Jo, faktiskt. Kolla här: http://www.musther.net/vinocalc.html#monitorferment
Jag gissade på ett OG kring 1,060 (dvs ca 15 brix). Om refraktometern nu visar 7,5 så är ditt SG 1,010!
Sen är det väl så att densitetsskillnaden som alkoholen ger också påverkar hydrometern, eller?
Ja, fast mycket mindre och åt andra hållet. Man brukar prata om skenbar utjäsningsgrad (OG minus avlästa värdet) och verklig utjäsningsgrad. Om inget annat anges är det den skenbara utjäsningsgraden som anges i recept o.dyl. för att göra det hela enklare.
Det är nog ett utmärkt bryggvatten (kanske lite dåligt med kalcium och magnesium). pH 5,2 är ett riktvärde för mäsken vid mäsktemperatur och det är balansen mellan hårdhet och alkalinitet i bryggvattnet som avgör, inte vattnets pH (precis som gEOGRAFICA sa).
Vattenkapitlet i How to brew finns här:
http://www.howtobrew.com/section3/chapter15.html
Andreas Andersson skrev:Mitt mål är inte lika mycket praktiskt som teoretiskt. .
HmHmm...
Bra att veta till en annan gång,
mitt mål är att bidra med evt. kunskap och hjälp till de som verkligen behöver det. :-(Raasken
Well... Jag behöver det.
Det jag syftade på med "teoretiskt" var vart salterna tar vägen och hur man räknar på det i detalj. Det är sällan praktiskt att vara så precis och jag kommer att använda din föreslagna metod rakt av. Jag glömde tacka. Tack!
Mitt mål är inte lika mycket praktiskt som teoretiskt. Jag vill förstå vart salterna tar vägen i processen: Hur mycket som stannar i draven respektive följer med ut i vörten, samt hur man räknar på det hela. Det är kul att räkna :-)
Om jag ska tillsätta i koket måste jag ju likväl veta om saltprofilen i vörten skiljer sig från den i vattnet.
Jag tror inte champagnejäst äter fler sockerarter än den andra jästen. Däremot kanske den klarar högre alkoholhalter och därigenom överlever hela jäsningen. Men jag kanske har fel...
Kanske inte, men den äter den inte mer av samma sockerarter? Har fått för mig att champangejäst är väldigt renjäsande?
F.ö. borde den belgiska lätt klara 10-11% på egen hand.
Bereda 25 lit bryggvatten som jag ser det:
Skaffa en vanlig 30 lit jäshink, fyll upp så mycket brygg-vatten som behövs totalt, plus din marginal.
Beräkna via kalkylprogram vilka "salter" och mänger av dessa som behövs. Utgå från dina startvärden.Tag nu, från hinken, ut så mycket vatten som ditt största kok-kärl rymmer.
Tillsätt dina uppmätta mänder "salter" i kokkärlet och rör om under den pågående uppvämningen.
När tillsatserna är lösta så häll tillbaka vattnet från kok-kärlet tillbaka till spannen och rör om.
Jag får nog köra så som standardmetod. Förutsägbarhet är trevligt.
För några dagar sedan var jag i ett läge (och det var då jag började fundera på det här) då jag bara hade tillgång till CaSO4 och MgSO4 och ville balansera upp min ganska normala alkalinitet mot mitt låga saltinnehåll till ett bra mäsk-pH för en pilsner. Problemet var att om jag gjorde det fullt ut fick jag alldeles för mycket sulfater i vörten och funderade jag på om det gick att spä ut salterna med lakvattnet. Eftersom jag inte lyckades tänka ut hur jag skulle räkna så höftade jag (lite i underkant) och hamnade på ett pH som var i högsta laget.
Sen har jag iakttagit att om jag tappar upp vatten på kvällen före bryggning, tillsätter "salter"
och rör om ett par gånger under kvällens lopp så är behovet av värme väldigt litet dagen efter,
det har liksom löst sig ändå.
Det beror på att (den typen av) kemiska reaktioner inte framkallas utan accelereras av högre temperaturer.
Har du kollat på kalkylarken på den här sidan? Det finns kryssrutor för om man behandlar bara mäskvattnet eller både mäskvatten och lakvatten.
http://www.ezwatercalculator.com///Henrik
Perfekt, tack! Ska titta på det.
"När man vattenbehandlar siktar man på ett bryggvatten mer än en slutlig vattenprofil."
Greppar det och frågan som kvarstår är hur jag ska räkna för att vörtens saltprofil ska bli som om jag hade använt ett visst vatten (alt a), b) eller hypotetiska c) ovan). Anledningen till att jag blandar in vörten i det hela är att skälet till mina salttillsatser inte är mäsk-pH utan jästhälsa.
Om jag ska vattenbehandla så bereder jag hela tilltänkta volymen...
Så hade jag velat göra men jag har inte stora nog kärl att värma vatten i. Därför måste jag nu behandla mäsk- och lakvatten för sig, vilket jag helst skulle vilja slippa. Jag skulle iofs kunna värma vatten i omgångar och mellanlagra i en jäshink, behandla och sedan värma igen, [gnäll]men det tar sån tid.[/gnäll]
Kolla upp dina utgångsvärden...
7 mg/l Ca, 3 mg/l Mg osv. Mjuuukt!
Ok. Antagligen används champangejästen för att jäsa ut den höga mäsktemperaturen till trots. Efter några dagar har belgojästen hunnit fixa fram en rätt schysst esterprofil och då får champangejästen ta över och tugga ner ölen till FG.
Personligen tror jag det blir lika bra om man sänker mäsktempen till 67-68 C, skippar champangejästen och gör en fet förkultur. För att ytterligare driva ner FG kan man tillsätta socker och sirap i jäskärlet (koka först. Varning! Kan vara svårt att få det att blanda sig om man har för tjock sockerlag) när ca 3/4 av jäsningen har passerat och/eller höja jästempen ett par grader vid samma tidpunkt. (Jag hittar inget om jästemperatur, men jag menar typ 20 C ett par dygn och sedan 22 C.)
Alternativ d, alltså. :-)
Anledningen till att jag frågar är att jag har ett extremt mjukt vatten så det verkar som om jag måste tillsätta salt för att jästen ska få sitt. Problemet är att jag inte riktigt vet hur jag ska räkna för att slippa justera lakvattnet och bara ösa i saltet i mäsken (ja, jag jag ska se till att få pH rätt). Ett exempel för att göra det tydligare:
För enkelhetens skull låtsas vi att jag använder helt kalciumfritt vatten. Jag har 5 kilo malt och siktar på 20 liter vört. Jag mäskar in med 14 liter vatten där jag har tillsatt något kalciumsalt och får ut 10 liter first runnings (vad heter det på svenska?). Sen satslakar jag med ytterligare 10 liter vatten som jag inte har justerat.
Min vana trogen ställer jag upp ett par alternativ:
a) Mäskvattnet har 100 ppm Ca. I vörten bidrar mäskvattnet med (nästan) hälften av vattnet. Detta motsvarar att jag använder ett vatten med 50 ppm Ca.
b) Sammanlagt 24 liter vatten rinner genom malten. Om 10 av dem är Ca-fria och allt ska motsvara 50 ppm får jag (14/24)*X=50, dvs X=85. Jag måste alltså ha 85 ppm Ca i mäskvattnet.
Vilket är det rätta alternativet som jag inte har tänkt på den här gången?
Har först tänkt brygga ett lager på en Cooper sats som jag tänkt humla upp under ett 20 min kok med två givor Saarz humle, 20g vid 20min och 5min. Jag har ett kylskåp (8-10 grader) i källaren där jag tänkte jäsa ölet, tänkte använda mig av en 1l förkultur basserad på Saflager W-34/70.
Kolla hur många paket som är optimalt här: http://www.mrmalty.com/calc/calc.html
Ett paket är väldigt lite om du gör 20-25 liter och du riskerar att få en misslyckad jäsning eller dålig smak.
Humlebladet → Inlägg efter Andreas Andersson