451

(3 svar, postad i Humlegården)

Skillnaden är ganska stor. Smaken är lite olika, men båda ger utmärkt saison. Den största skillnaden är dock utjäsningsgraden (extremt hög och snabb för French saison!!) , samt att Belgian saison väl får anses som en lite kinkig jäst som en del får problem med att den kan "stanna upp" i jäsningen. Har mest kört med French saison och är mycket nöjd med den, men den jäser som sagt ut MYCKET torrt, så det är lätt att strävhet och beska slår igenom för mycket. Ha koll på pH och sänk bittergivan mer än du tror är mitt tips. Tänk även på att den extrema utjäsningen lätt ger extrem alkoholhalt också, vilket lätt kan leda till att ölen blir för "eldig", starta med rimligt OG om du vill ha en klassisk saison.
Vill man dock klona "rikslikaren" Saison Dupont, så antar jag att Belgian Saison blir förstahandsval.

/Calle T

Glöm inte heller att det inte är "antalet omfrysningar" som bestämmer slutstyrkan, utan den lägsta temperaturen du kan åstakomma. Praktisk gör man det ända alltid i flera steg då man ju måste utgå från en stor volym i början och det är lättare att kyla denna volym lite lagom extremt, och sedan när volymen minskat trycka in det i specialfrysar som går ner tillräckligt djupt (och en vanlig -25 räcker knappast för att få  55%.....). Nedfrysning av vätska med hög vattenhalt (i början) direkt ner till extremt låg temperatur kan även ge allt för kompakt is-sörja för att på ett enkelt sätt avskilja den del som fortfarande är flytande.

/Calle T

Fuggle kan göra sig mycket bra i porter. Det är en något lite robustare engelsk humle än goldings, väl värd att experimentera med. Den har dessutom ofta tillräckligt med alfasyra för att kunna användas rakt igenom (både som bitter- och smakhumle, och om man så vill självklart även arom och torrhumling, fast kanske inte i en "klassisk" porter...)
Target fungerar bra i riktigt mörka öl, men har en tendens att få det hela att smaka "stout" när man försöker göra porter tycker jag.

/Calle T

Måste nog rekomendera en viss omrörning för att helt försäkra att sockermängden blir
jämn i hela vätskan. Det beror nog mycket på hur "tjock" den är, huruvida man kommer
undan med att strunta i det. Och med omrörning menar jag några lugna snurr med en
rengjord slev. Inget våldsamt vispande eller så.

/Calle -  rädd för bomber i skafferiet

mangster skrev:

Glömde säga det. Det är ett begagnat vinfat jag tänkt köpa. Alltså borde det väl inte ge så mycket smakbidrag?

Det är dock brukligt att man hyvlar insidan och rostar fatet på nytt när man bygger om det (markanden
är ju mest för de som VILL ha eksmak från fatet), så det är inte säkert det hjälper. Nu kan det ju vara
så att det är begagnat EFTER att det bygts om till 100 liter, men här är det nog bäst att fråga ordentligt.
Såg även att de säljer 50 liters nya för 1950:-
http://www.kagge.com/pro_lag_fateuropa.php

/Calle

Låter som en kul idé. Det är även det sätt som s.k. "vallonöl" gjordes förr i tiden i sverige.
En varning måste jag dock ge angående nya ekfat (antar att du främst är ute efter mikrooxidering och bostad åt surölskrypen, snarare än "eksmak").  Första ölen jag körde på fat fick eksmak så det räckte och blev över på bara två veckor. Antingen får du acceptera att dina första "generationer" kommer bli duktigt sträva i smaken, eller så lägger du någon extra månad på att laka ur den med flera(!) omgångar vatten, eller kanske 100 liter av någon öl som du önskar ordentligt "ekad".  Väljer du europeisk ek kommer smaken dock mer dra åt cigarrlåda och strävhet än "bourboun/vanilj" som de amerikanska (vilket verkar vara det som "alla" vill ha när det talas ek....)

Även min nästa öl i tunnan blir nog någon sorts flamländsk röd, sedan är den förhoppningsvis redo för en lambik...

/Calle

Jag brukar köra med glukos (dextropur) för starkare öl. Inbillar mig att jästen
gillar detta bättre när den är lite trött och stressad. Å andra sidan lär ju flera
belgiska bryggerier köra med sackaros även för starka öl som trippel och
"kvadruppel", fast de tillsätter ju nyskördad jäst så det kanske inte går att
jämföra där heller...

/Calle

...sedan heter det väl "miKro" och "piKo" på svenska  ;-)

/Språkpolisen

Tackar !!!!

/Calle

Det beror lite på vad slags mjölksyrabakterier du fått i din kultur.
En del klarar bra att köra på lite till efter att jästen lagt sig (om det
finns lite kolhydrater kvar). Häll inte i mjölksyra bums, utan vänta
lite först.

/Calle

461

(60 svar, postad i Utrustning)

Mjölk är smidigt och fungerar bra om man förvarar flaskorna "torrt".
Har dock noterat att på en iskall öl som tas fram om sommaren så
gör kondensen att etiketten snabbt krullar sig och faller av. Har även
noterat att mjölkade etiketter har en mycket större tendens att mögla
om man förvarar flaskorna i "naturen" (jordkällare). En inte allt för
vild gissing är väl att mjölk är mer näringsrikt än limstift....
Tapetklister kan vara en bra mellanväg (flytande och lätt att få på
och sitter hyfsat).

/Calle

Det bör smaka ungefär som förkulturen (kanske inte riktigt lika surt, men
helt klart påtagligt). Maskering via sötma bör vara samma där också, eftersom
det är ungefär samma mängd socker kvar i båda, så det är nog inte förklaringen.

/Calle

Kenneth:
Du som kanske redan vet, alternativt sitter på litteraturen. Jag har alltid undrat
om det finns någon "riktig" benämning på "high/low kräusen" som amerikanska
hembryggarförfattare alltid svänger sig med ? det där uttrycket ser ju verkligen
ut som amerikantyskiska eller något). Om man tar öl i detta stadium till annan
öl, så heter det ju kröjsning på svenska, men det borde väl finnas något svenskt
namn på detta stadie också?

/Calle

Ratatosk skrev:

Ordlistan finns på http://www.tnc.se för 134 kr + porto.

Tack för tipset!! T.o.m. bättre än på antikvariat.

/Calle

..en snabb sökning i Google ger dock många träffar på
tyska bryggdokument för "brandhefe"... och bara
engelska på "braun hefe", så det avgör ju saken tydligt.

Brandhefe skall det vara.

/Calle  - nu mer upplyst :-)

Har hört om den där boken och skulle verkligen vilja ha tag
på den då jag tycker det är allt för mycket framförallt
"svengelska" (jag själv ibland också) när det gäller bryggtermer.
Angående "braun hefe" så är det endast något jag sett i
engelska översättningar och inte i några tyska original, så
det är mycket möjligt att det via engelskan har glidit över
till "braun" (då den ju är "brun") från "brand. Det är ju inte
heller helt osannolikt att den i svenskan har gått från braun
till brand heller, då det inte är ovanligt med språkliga
förvanskningar den vägen. Kul att du hittade de där texterna,
jag har verkligen undrat vad det kunde tänkas heta på svenska!!

/Calle

Det där är kanonfina bilder på det som inom den tyska bryggeriskolan
kallas "braun hefe"* och är ett stadie som kommer precis när jäsningen
kommit igång. Den tyska bryggskolan är ganska petig med att det där
skall bort, då det smakar väldigt strävt och beskt. Det var nog mer
relevant förr när man hade stora vida kärl och den bruna smörjan sjönk
ner i ölen igen. Med dagens smalare tankar fastnar det på väggen
istället. I vanliga hembryggarhinkar fastnar i princip rubbet på väggen
också ("skit-randen" som Kenneth så träffande benämnde den). Den
enda gången man bör bry sig (och gör i bryggerier för weissbier, och en del
traditionella engelska ale) och ta bort smörjan är om man tänker skörda
den första "överjästen" som brukar komma strax efter (om man har en
riktigt överjäsande jästsort). Det är svårt att få bort skiten från jästen annars.
Det verkar även som den gamla skräcken för "braun hefe" slog rot ordentligt
i den amerikanska hembryggningens barndom, men det börjar bli lite mer
sansat där också.
Det är allltså lugnt. Strunta bara i det.

/Calle

*) och trots det tyska braun "hefe" så är det inte jäst, utan som nämndes tidigare
protein, humlehartser och allmänt "bös"...

Magnus skrev:

Nu undrar jag om mjölksyrebaggarna är tillräckligt 'vilda' för att man ska vilja ha separat utrustning för att dom som man i framtiden bara gör suröl i, eller om dom är lätta att ta kål på senare?

Sen kanske någon vet var man kan få tag på 'waldmeistersirup' som tyskarna tydligen har i sin berliner weisse?

Om du tror att du inte lyckas få ren utrustningen ordentligt bör du kanske ha en
extra för surisar. Mjölksyrabakterier är värmetåligare än jäst, men kokhett vatten
tar kål på dem i stort sett omedelbart, så kan du koka sakerna så är det den
enklaste försäkringen om du vill använda sakerna till annat.  Använder själv sällan
eller aldrig jodofor/klorin eller dylikt. Är allt för rädd för felsmaker och annat.
Jag kör med värme rakt av, så jag har ingen större erfarenhet av dessa.

Waldmeistersirap.... är väl lite av en vattendelare. Den har ju en mycket "speciell"
smak som långt från alla gillar. Tycker självklart man skall smaka och bilda sig
en uppfattning, men jag skulle nog hålla mig till att blanda den "glas för glas".
Vet inte var man hittar sådan i Sverige, men i Berlin där jag just nu jobbar som
"jästforskande gästforskare" (eller var det tvärtom :-) hittar man den ganska ofta
i saftavdelningen. Det svenska namnet på växten är Myskmadra/Myskmåra
(vilket ger en liten vink om att den doftar skumt), och det växer faktiskt massvis
kring humlestörarna vid den röda loftboden mitt i botaniska trädgården i Göteborg,
så du kan ju gå dit och tugga lite blad och se om du gillar det. Lär även finnas
ute i "naturen" men jag har aldrig sett den där. Botaniska säljer även frön.

/Calle

469

(6 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Lösningen på "oren" jäsning är i stort tre saker:

1) Rätt temperatur i SJÄLVA VÖRTEN när den jäser (som du
nämnde ovan, är den ofta högre än utanför, i synnerhet med
stora tjocka kärl, och med starka öl). Löses lämpligen med
kylskåp, eller ett kallare rum/källare/garage.

2) Rätt mängd friska celler. Oftast inget problem med torrjäst,
men (de ofta) trötta flytande kulturerna kan behöva friskas
upp med förkultur. Gör en rejäl, och ta helst bara cellerna och
inte "förkulturs-ölet" då detta ofta är ett praktexempel på
"oren" jäsning.

3) Ordentlig syresättning av vörten före jäsning. Är viktigt, men
inte superkritiskt om jästen är i toppform (vilket den sällan är).
Det skadar dock aldrig att göra det ordentligt. Att slarva med
syresättning ger alltid ett visst mått av vanligen oönskade smaker
(kan vara ok i vissa belgare dock, om jästen är i topp).
Syresättning med vanlig luft räcker bra om man har frisk jäst, så
krångla inte i onödan med syrgas eller annan överkurs. Se hellre
till jästen.

...(4 och självklart inga ovälkomna kryp i ölen.)...

Sedan kan man ju alltid finlira i evighet med dessa + en massa
andra parametrar, men följ ovanstående så blir det garanterat
redan mycket bra.

/Calle

470

(10 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Kenneth skrev:

Man brukar räkna med en faktor 8 dvs 2x2x2 i tillväxt i en förkultur.
I alla fall är det de siffor jag sett, har inte mätt/räknat själv.

Vill bara tillägga att regeln med 2x2x2=8 (3 delningar) också är helt relevant.
Det är ungefär den tillväxt man förväntar sig i en vört med normal styrka
, normal mängd jäst tillsatt, och normalt syresatt, men sedan hålla det
hela fritt från luft. Det vill säga exakt de förhållanden som ger bäst öl
(och inte mest celler).
Om man alltså vill använda hela förkulturen (jäst + rubbet) för att starta
en sats, så är det denna metod man bör följa. Naturligtvis gäller den vanliga
begränsningen att sätter man till ett överskott av celler till förkulturen, så
blir det såklart inte någon 8 grr ökning här heller. Det är även extra viktigt
att ha tillräckligt med celler när man börjar förkulturen, då de delar sig
sparsamt under dessa förhållanden. Att starta en sådan förkultur på t.ex.
"smackpack" med utgånget datum ger ofta alldeles för lite celler, så då
krävs flera steg, eller luftning/omrörning.

Historiskt har man även följt ett liknande förfarande då man startar nästa
sats med "kröjsning". Då tog man ca 1/8 av en redan fullt jäsande sats
för att starta nästa (för ale, för lager tog man något mer har jag för mig).

Behöver man dock mycket celler, blir gärna förkulturen mycket stor med
detta sätt, och då är det bättre att köra med luft/omrörning och skörda de
sedimenterade cellerna. En del bryggerier kör dock sista steget i expansione
enligt "traditionell" metod.

/Calle

471

(10 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

...glöm som sagt inte heller att bara ta själva jästen, och
häll bort den utjästa vörten. Kör man med fri syretillgång
och omrörning smakar det inget vidare. Fullt med estrar
, finkel och acetaldehyd....
Turligt nog är det också så att de flesta jästsorter ökar sin
flokulering enormt när man växer dem på detta sätt, så
kyler man bara lite så brukar de lägga sig på några timmar
eller över natt. En del brittiska flockar så hårt att de inte
ens kan hålla sig i suspension under omrörning, utan far
runt som stora flak.

472

(10 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Kan du bara få dunken ren så går det naturligtvis lika bra
med den som en flaska. Plastdunkar i HDPE tål maskindiskmedel
bra, samt sköljning med kokande vatten. Fyller man den med
kokande vatten kan den dock bli lite sladdrig, så häll i några liter
och skaka om. Observera dock att luften i dunken så klart värms
upp och den kan bli högt tryck, börja med att gunga den med
korken lite lätt åtdragen, och se upp för sprut av skållhett vatten.
Under själva tillväxten kan du sedan täcka över hålet i dunken
med ett par pappersnäsdukar du först blött i 70% sprit
(blanda från T-sprit går bra, men dränk dem inte så det droppar
ner i dunken). Nyp åt näsdukarna runt dunkens hals med ett
gummiband. Nu har du en utmärkt spärr mot dammpartiklar
och flugor, som släpper igenom gas till 100%. Du behöver inte
hålla dukarna fuktade med sprit. Den pappersväv som är i
flerlagers näsdukar/servetter är så tät att inget damm kommer
igenom, och den sidan som blev vänd in mot dunken kommer
vara fortsatt aseptiskt ren även efter att spriten torkat.
Känns detta lite läskigt kan du ha korken "löst" på istället, men
det ger inte lika bra luftning, och bananflugor har en förmåga
att klämma sig igenom väldigt tunna springor.
Jag brukar köra mina brittiska "öppna" jäsningar i 25 liters dunk
på detta sätt. Har aldrig haft problem, så det borde gå lika bra
för en förkultur. Själv kör jag med omrörare i 3 liters, och med
pappersdukar runt E-kolvens hals.

Observera dock att du inte bör ha det hela stående efter att
jäsningen börjar avstanna (något dygn eller så) med fri
tillgång till syre, då det alltid finns risk för att ättiksyrebakterier
eller mögelsporer följt med i något steg. Dessa växer fort
vid fri syretillförsel. Jästen har bara nytta av syret i början.
Väntar man för länge räcker det inte med att sätta på en kork
heller, då man redan har det stora "tomrummet" i dunken
fullt med luft redan.
Så tag vara på jästen så snart som möjligt.

Troligen mögel, då de inte klarar syrefria miljöer
särskilt bra. Det är möjligt att du fått ner några
få sporer i ölet, men de kommer inte tillväxa så
länge det förblir syrefritt (och släpper du in så
stora mängder syre som krävs för det, så kommer
ölen smaka skit av andra anledningar..)
= inga problem alls.

474

(8 svar, postad i Bakning och matlagning)

Det gamla "Apoteket" (innan avregleringen) hade löpe.
Du får väl kolla vilka av de nya avknoppade som
fortsatt har kvar det.

475

(10 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Det är inga problem att få en "tillväxtfaktor" på en miljard heller.
(starta 1 liter från ett par celler), så det kan lätt bli ganska
missvisande att använda detta begrepp. Kolla även in figur 3
i länken ovan, där "faktorn" är 1000. Det hela beror så klart
på hur många celler man utgår från.
Vad det hela handlar om är att mängden celler som skall bildas
är direkt kopplad till den näringsfaktor det finns minst av. Det
artikeln beskriver är att den vanligaste bromsande faktorn i
hemma-kulturer är brist på syre och överskott på koldioxid
Både problemen löses med omrörning och luftning (dessutom
ger omrörningen även snabbare fördelning av näring, vilket
ökar hastigheten på tillväxten).
När detta är ordnat, så beror den totala tillväxten igen på
mängden vört (som nu är den begränsande faktorn).

Har man i så mycket som en "smack pack" i bara 1-2 liter är
det dock mest vörten som är direkt begränsande, och den räcker
bara till drygt 100-200 miljarder celler för 2 liter (d.v.s drygt en
fördubbling)

/Calle