Sökalternativ (Sida 17 av 32)

Det finns mer än 60 svenska humlesorter samlade i humlegenbanken i Julita. Här finns en intressant del av den historiska svenska ölkulturen. I flera hundra år var humle en gröda och den enda där odlingen var föreskriven i lag. Humlegenbanken är ett resultat av ett ännu pågående forskningsarbete där man bla. med hjälp av gamla kartor från 1600-talet letat reda på ställen där humle odlats i Sverige. Där har man också funnit förvildade humlebestånd och tagit vara på plantor.

Faktum är att det finns en ölkultur i Sverige grundat på att det konsumeras öl i vissa former. Ordet kultur är ingen värdering i sig  utan att beskriver något som existerar och visar sig på ett specifikt sätt - ett visst mönster. Som det ser ut dricker majoriteten här troligen öl av tämligen likartad typ, ljusa lager öl av varierande alkoholstyrka och på ett visst sätt vid vissa tillfällen. Det återstår då att göra en mera ingående analys av förhållandena i fråga - d v s ölkulturen i Sverige. Ett forskningsprojekt att ta tag i.

När jag jäser med den den här typen av jäst brukar jag skaka om hinken regelbundet, ibland flera gånger om dagen, ända tills jag ser att den lugnat ner sig och lagt sig på botten. Jag brukar för det mesta inte tappa om till "sekundär". Jag föredrar pellets - då behöver jag inte ta av locket utan bara ta bort jäsröret och gummipluggen och sedan pilla ner humlen i hålet. I det skedet när jäsningen i stort avstannat är det läge att torrhumla.

Nu senast jag använde London III jäste den från OG 1050 till 1012 på 4 dagar vid 19 grader Celsius. Jag hade gjort en förkultur på 3 liter som luftades hela tiden med akvariepump i ett dygn och fick sedan stå c:a två dygn utan luftning varefter jag endast använde bottensatsen. Här fanns det inga tendenser till att flyta upp - men sedan - vid huvudjäsningen - fick man svar på tal att detta var en överjäst (!).

Det var dock inget öl som torrhumlades. Efer en vecka ställde jag hinken vid nära noll grader i en vecka och tappade därefter om till corneliusfat samt några flaskor som primades.

Sammanfattningsvis - Ska man torrhumla i jäskärlet utan omtappning så bör det ske när jäsningen avtagit nästan helt för att inte för mycket av det goda ska "blåsas ut" med kolsyran. Man får skaka om då och då så att humlen "är i lösning" (jag tänker på pellets) en tid men sedan får det stå stilla ett tag innan omtappningen så att humle och jäst har sjunkit ner.

Jag har bytt min sensor. Jag klippte bara av kabeln nära termostaten. Jag snurrade bara ihop kabeländarna, lödde inte ens och täckte över med lite eltejp. Det funkar.
Om man läser på leverantörens hemsida så säger de att sensorn inte ska vara "varaktigt neddoppad" i vatten. Men det går sålänge det går. Någon form av inkapsling är väl då lämplig.

Jag dricker all öl - åtminstone hemma där jag bestämmer helt själv - i kupa. På jobbet drack jag mitt kaffe i medhavd, vit, tunn kopp med fat även om medarbetarna flinade åt mig  lite över sina trista, mörka, tjocka stengodsmuggar. Mitt te inmundigades i separat, lite större vit kopp med fat.

Och för att hålla sig till tråden - jag kämpade också länge med att få till humlesmaken och aromen åt det håll jag ville. Modellen har presenterats här - stora humlegivor så gott som helt på slutet samt lite i början för lite grundbeska och bättre utfällning av druv. Och så massiv torrhumling så klart.

Om man nu gett sig fán på att få bort dessa självhäftande kletetiketter så kan det gå enligt följande (kräver en del lugn och tålamod): Värm på flaskan med en hårtork el.dyl. Försök få tag i en bit av etiketten med papperet helt. Dra sedan sakta, sakta av den så att kletet sitter kvar på papperet. Värmning kan behövas då och då under tiden. Det kan gå så bra att flaskan är helt ren sedan. Eventuellt kvarvarande klet kan tas bort med ren bensin.

Har man varit på med vatten innan går det sämre då papperet löses upp men ej kletet. Det går dock att slutföra med ren bensin.

Man får kanske akta sig så att robotdjäveln inte dricker upp ölet sedan.

Det är ju en s.k. Private Collection strain d.v.s. en tillfällig g(j)äst som dyker upp då och då - jag har ingen koll på hur ofta men Humlegården vet väl. Senast var april-juni 2010. Det kan väl vara så att några påsar kan ligga kvar på lager lite längre beroende på efterfrågan. Det är dock ingen vanlig Activator- påse utan en annan "korv" som inte ska smackas.

Det är bara ett speciellt Trappist-öl som bryggs med den här blandningen - Orval. White Labs tillhandahåller (tillfälligt) Saccharomyces-stammen under namnet WLP510 Belgian Bastogne Ale. På Orval tillsätter de Brettanomyces plus några jäster till vid en sekundärjäsning. Efter denna primar man med dextros och Saccharomyces-jästen och tappar på flaskor.

Den här jästblandningen tuggar i sig det mesta - från OG 1055 till 1004 på fem veckor är senaste erfarenheten.

Jag använder en "manifold" av 15mm slitsade kopparrör i likhet med bilden ovan. I innerväggen på kylväskan borrade jag upp ett hål (jag tror det var 22mm) och i det satte jag en sådan gummiplugg som man har i 5-liters s.k. partyfat. I hålet i den kunde man sedan med visst våld pressa in ett 15mm rör. Det håller tätt.

Jag säger borra upp eftersom det redan fanns ett hål där för en dräneringsventil vilken jag tog bort. I hålet i ytterväggen behövde jag inte göra någon justering. Det är en 50-liters kylväska.