Om det känns som om jag är en portugisisk norrmann som klankar ner på svenskar och svenskarnas stereotyp ber jag i förväg om ursäkt, mina åsikter gäller sannolikt även andra folkslag än svenskar men nu är ämnet svensk ölkultur och då är det ju just svenskarnas ölkultur som är under lupp, eller hur?
Svensken är i mångt och mycket ett flockdjur och här i Stockholm är det mycket tydligt. När något blir mode ska alla följa John. När det blev poppis med vin skulle plötsligt alla bli vinkännare, det gicks på vinsmakarkurser, vinprovaraftonar och alla blev plötsligt experter på vilken druva som går bra med stekt anka och stuvad röding. Och gudförbjude om man drack fel vin till fel mat. Plötsligt skulle man bara köpa vin om det stod Cabernet Sauvignon, Chardonnay eller någon annan känd druva på flaskan. Alla har läst samma bok och har gått på samma kurs och alla tycker likadant.
Sedan var det Whisky. Plötsligt var det bara skotsk maltwhisky som gällde och alla blev experter på vilka fat som används, hur viktigt det var med vatten och de olika skotska distriktens karaktärer. Helst skulle man gilla manlig rökig Islay malt och det var verkligen inte värt att komma med blended whisky eller bourbon. Nu är det visserligen färre involverade men alla har läst samma bok och har samma uppfattning.
Nu börjar svensken få upp ögonen för öl också. Vi ser redan trenden. Det skall vara rejält med krut i humlen och gärna ska det stå vilken humle ölet kryddats med. Eller så skall det vara en porter eller stout. I båda fallen ska ölet vara starkt. Vid varje insläpp av temporära ölsorter i specialsortimentet på Bolaget utgör minst en tredjedel av de tillfälliga ölen amerikanska IPA eller europeiska varianter av amerikansk IPA.
Nu är mina iaktagelser baserat på stockholmare och här är klasserna mer utsuddade. Vad är arbetar- och medelklass i Stockholm? Högutbildade bor i lägenhet och dom som lånat för att köpa villa har blivit fattiga lånehjon. Historiskt har öl varit både en arbetarklassdryck såväl som medelklassdryck i Sverige. Det var bara överklassen som drack importerad alkohol, vin och brun sprit, resten fick hålla sig till inhemsk pilsner och hemgjord vit sprit. Men ölet slutade vara arbetarklassdryck när mellanölet försvann och numera kan man inte riktigt urskilja vad klasserna dricker för alkohol. Det är snarare könsindelat och åldersindelat.
När de okräsna kreti och pleti köper öl är det för yngre män ofta plånboken och fyllan som styr. Öl är ballt, gott och inte så dyrt om man håller sig till fulöl på burk. Yngre kvinnor kanske köper några pavor vin i stället för att uppnå samma effekt på plånbok och fylla.
När man går på fest hos en arbetskompis tar man som 20-åring med sig ett par sex-pack fulöl och som 30-åring ett par flaskor vin. När man blir 40 räcker det med en flaska riktigt fint vin, som man skulle vilja ha själv, men räknar med att värden bjuder på dryck till maten och till något efteråt.
Är man värd till en bjudning köper man kanske några udda ölsorter på bolaget, för att briljera och skapa något att giddra om, kanske köper man ett par bra men inte för dyra flaskor vin, för att imponera med, och sedan letar man fram bjudwhiskyn och pratar om hur länge just den här Islay maltwhiskyn legat på begagnade sherryfat. Ju äldre man blir, desto mer udda och dyra grejer tenderar det bli eftersom behovet av att skapa ett intressant diskussionsämne ersätter behovet för fylla. Jag hade inga kompisar som hade 30 flaskor skotsk maltwhisky hemma när jag var i 20-års åldern, nu kan man nästan inte gå hem till någon utan att man ska gå igenom värdens imponerande meny av barrel-proof malt whisky. Tråkigt när man som jag helst vill ta en god Cognac eller Armagnac efter en god middag.
Jag tror vi som självmant väljer att inte gå in på en krog eftersom det står Carlsberg på markisen och du vet på förhand vilket uselt utbud på fatöl dom kommer att ha därinne, är fortfarande förhållandevis få. Vi står inte för ölkulturen i Sverige, vi är inte ens en promille av de ölkonsumerande svenskarna. Det bästa vi kan göra är att verka för att fler och fler köper mer och mer udda ölsorter till sina bjudningar. Framförallt när vi själva bjuder. Om vi lyckas påverka vår egen gemenskapskrets bör vi vara nöjda.
Svenskens flockmentalitet begränsar tyvärr utbrända IT-killars möjlighet att lyckas med att starta egna bryggerier. Vi är inte som danskarna, som älskar att gå mot strömmen och vara annorlunda. Svensken, och nu tala jag kanske mer om stockholmare än om andra svenskar, är formell och konseravativ, väljer helst utstakad och gängse rutt.
Så länge det är mode att köpa med sig några udda ölsorter till speciella evenemang kommer alltså svensken vidga sin ölkultur. Men det går tyvärr väldigt sakta och det främjar egentligen bara mikrobryggerier i andra länder.
Har inte bryggt på ett jävla tag men börjar blir rejält sugen nu.
