Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Inlägg efter Kenneth
Hej
Jag sitter o knåpar på ett IPA recept som jag ska brygga till min dotters bröllop.
Funderar på att ha ett OG på c:a 70Ö och IBU på c:a 50
Humlet hade jag tänkt ska vara Amarillo o Cascade ungefärligen samma proportioner.
Förutom beskagivan där jag tänkt endast använda Amarillo.
Frågan är nu om årets Amarillo skörd är bättre än året innan?
Det var en hel del som klagade på kvalitén på Amarillo förut.
Någon som har testat Amarillon nyligen?
Om du höjer alkoholhalten så blir det ett annat öl än ursprungsreceptet.
Därför bör du tänka igenom vad du vill åstadkomma med förändringen.
Det är inte självklart att höja beskan eller humlesmaken bara för att du höjer OG.
Den enkla vägen är att öka humlemängden med samma procentsats som du höjer maltmängden.
Dvs om du ökar mängden malt med 20% så höjer du humlemängden med 20%.
Men det är kanske inte just det du vill, kanske vill du ha en annan profil på humlet också?
Dessutom så blir utbytet av humlet lägre med ökande OG, så det kommer också att påverka.
Samtidigt ger ökande alkoholhalt en smakförstärkning i sig.
Svårt att ge feedback utan mer information om vad du vill åstadkomma.
Mjölksyra kan du ta till för att sänka pH.
Jag glömde att skriva det i förra inlägget, jag tar ofta 1 ml/10 liter bryggvatten om jag inte använder mörkare maltsorter.
Framförallt i lakvattnet för att minska risken med att pH i vörten stiger under lakningen (traditionell flödeslakning)
Men även för satslakning bör mjölksyra användas.
För BIAB är det en annan historia eftersom man i princip inte lakar då.
Humulus lupulus 
Med tanke på mintigheten så skulle det kunna vara Northern Brewer eller Northdown, (möjligen Perle men det är nog tveksamt)
Min gissning är att det är Northern Brewer som är ganska vanlig och som trivs hyfsat i Sverige.
Gräsigheten är pga att du inte torkat humlet.
HAr kollat på mina recept de senaste åren.
Genomgående så har jag följande mängder på 20 liter (min standard batchstorlek)
2-3 gram CaCl för de flesta öltyper jag brygger (lager, wit, kölsch, ale, porter & stout)
ale 5-10 gram CaSO4 (beroende på typ och vilken karaktär jag vill ha)
porter/stout 2-3 gram bikarbonat (NaHCO3) samt antingen 2 gram CaSO4 eller 2 gram MgSO4, beroende på vilket humör jag är 
Hoppas det är till hjälp.
Hej
Jag bor i Sundbyberg och använder samma vatten.
När jag flyttade hit fick jag betydligt sämre utbyte än jag fick innan och ölet blev inte lika bra som tidigare.
Efter lite funderande så kom jag fram till att det behövs mer kalciumklorid för att få "till det".
Jag brukar som princip alltid tillsätta kalciumklorid i alla öltyper eftersom det ligger lite lågt.
För "svarta" öl så blir det kalciumkarbonat och lite natriumbikarbonat + kalciumklorid och kalciumsulfat för ales.
Jag ska kolla upp mängderna och får återkomma.
För mig går det koka 100c med låg intensitet och 100c med ett jävla ös till och med upp till 101-103c vilket kan bero på densiteten i vörten? Eller spelar min termometer mig ett spratt?
Nej termometern visar rätt, en (rejält) kokande sockerblandning kommer upp över 100C.
Ju mer socker desto högre kokpunkt.
Kokar du knäck (socker o fett) kommer du lätt upp till 150C och till och med mer.
I frågan för övrigt så finns det utrett sedan länge tillbaka.
Läs lite professionell brygglitteratur för att hitta orsakerna.
Att kommersiella bryggerier (vilka?) bara sjuder sin vört tolkar jag som att de vill snåla på energiåtgången (pengar) och inte bryr sig så mycket om kvalitén.
Gratis är gott 
Visst kan man lagra på fat och kolsyresätta om man kan avvara ett fat så länge
När det gäller starka och vällagrade öl så föredrar jag personligen (små)flaskor.
Lätt att ta med, ge bort.
Mottrycksfyllning på flaska fungerar hyfsat om man har bra utrustning.
Det jag är ute efter är något liknande Nynäshamns Barley Wine och av den amerikanska typen. Borde jag nämnt till en början. Har sett att de använder honung i sitt recept.
Nynäs Bötet BW är mer traditionell engelsk i sin karaktär än en am BW.
Större kropp, högre restsötma, lägre beska jämfört med en am BW.
Enligt Nynäs egen hemsida
http://www.nyab.se/produkter/visa/id/12
Bötet är bryggt på Pale ale malt samt 3 olika karamell malt, humle som använts är Santiam, Chinook och Cascade dessutom är det kryddat med honung från den lokala bigården Herrö.
Så ingen chokladmalt eller vetemalt om du vill försöka uppnå en likartad.
Tveksamt om det är special B i den, men kanske, jag vet inte.
Personligen hittar jag inte mycket citrustoner i Bötet men det kan bero på att den är rätt vällagrad.
Varken Santiem eller Chinook har några citrustoner och Cascaden ligger i så fall i bakgrunden, smaken domineras mest av kraftig maltighet, torkade frukter och mjuka lätt jordiga toner.
Drack senast en på Ardbeg Embassy på Västerlånggatan 68 i Sthlm, den var riktigt smaskig.
Går att använda andra syror också, till exempel fosforsyra eller tom saltsyra (fast lite otrevligt att handskas med)
Med tanke på det hårda vatten du har kanske det vore läge att sätta in ett avhärdning/avkalkningsfilter eller liknande.
Du måste få väldigt mycket kalkavlagringar på disk, rörledningar osv.
Som vanligt så är det frågan vad man är ute efter.
Är det en klon av tex Bigfoot eller är det bara att man vill göra en Barley Wine utan att bry sig så mycket om det smakar som ett kommersiellt exemplar.
Generellt skulle jag säga att 40 gram Carafa I (chokladmalt) ger en mörkare BW än de flesta kommersiella BW dessutom en liten touch av choklad/brändhet.
Men vill man ha det så är det OK,
Honungen kan ge en lite speciell smak, men vill man ha det så är det också OK.
Det ändå jag reagerar lite på är att bara ta en påse torrjäst.
Jag rekommenderar två påsar för att säkerställa att det jäser ut som det är tänkt.
Om du landar på runt 1.022 så är det bra.
Beskan är lite låg, men inte katastrofalt låg, det beror på vilken profil man vill ha på sin BW.
Ölet som sådant tål säkert upp mot 80-100 IBU framförallt med längre lagring då beskan avtar med tiden.
När du primar ölet så kan det vara bra att även tillsätta lite ny pigg jäst.
Framförallt om ölet stått i fyra veckor så kan all jäst ha sedimenterat.
Jag brukar ta c:a 0,5-1ml jästslurry per flaska för att säkerställa en bra flaskjäsning.
Annars kan du strunta i allt som alla sagt och köra på med ditt ursprungsrecept.
Det blir säkert bra, jag ser inte några problem egentligen med receptet.
Lycka till.
Hårt vatten ser jag.
För att få ner hårdheten kan du koka allt vatten innan, låta det kallna och dekantera av det.
Detta för att fälla ut lite av kalken och karbonaterna.
Alternativt att blanda med 50% avjoniserat vatten om du har möjlighet.
Annars kan man brygga riktigt bra mörka/svarta öl (porter, stout, mörk lager) med hårt vatten.
Då fungerar hårt vatten riktigt bra.
Eventuellt kan du bara använda lite mjölksyra för att sänka pH men med så hårt vatten så kanske det inte ger så mycket effekt.
Det finns fler som provat att dela upp en batch i flera delar och jäst med olika jäst.
Till exempel så fick jag möjligheten att prova ölen när Högbergsbryggarkollektiv gjorde det.
De använde minst 4 kanske 5 olika jäster, kommer inte riktigt ihåg då det var några år sedan.
Som provare så kunde man klart konstatera skillnader mellan jästerna (eller ölen snarare)
Det var till och med så att vissa av ölen hade så markant olika smak att man inte kunde tro att vörten kom från samma batch!
Det var en "standard" ale och vad jag dock minns var att min favorit var den som var jäst med WYEAST 1968 (ESB jästen)
Det kan vara intressant att följa upp "S-04" vs "US-05" och prova med jämna mellanrum om ölen utvecklas åt olika håll.
I vilket fall som helst är det mycket intressant med denna typ av jämförelser.
Tack för inlägget Lindh
Om portern är bra men inte IPA:n så lutar jag mot någonting med vattnet.
(om man undantar feljäsning, mjölksyrebakterier o sådant)
Fast det är som vanligt väldigt svårt att gissa sig till vad det kan vara om man inte smakar o luktar på ölet....
Det finns ju lager torrjäst som är helt ok.
http://shop.humle.se/jast/lagerjast/lagerjast-torr/
Varför inte använda någon av de?
Eller är det "Cajsa Warg" bryggning?
Nåväl du måste höja temperaturen om du ska få något öl, oavsett S-04 eller Nottingham.
Ser att det står på Humlegårdens sida att Nottingham klarar av neråt 12 grader, men jag är tveksam.
Det finns fler trådar där bryggare får problem när de jäser vid låga temperaturer med ale-jäst.
Har läst det där nu och försöker bli klokare, om jag förstår den rätt så ger mer kalcium lägre mäskph? jag trodde det var tvärtom då kalk(calcium?) väl är basisk?
Enligt bilderna så kommer min mäsk hamna på 5.8 det låter det som jag måste få ner ph istället för upp som jag trodde om jag inte nu kollat fel, receptet som jag ska brygga består enbart av basmalt maris otter, så ingen malt kommer sänka ph åt mig.Han beskriver grymt grundligt den där Palmer
Det är inte rent kalcium som man tillsätter, det vanligaste är "salterna": kalciumklorid eller kalciumsulfat (gips) eller kalciumkarbonat (krita).
De två första salterna är syrliga och sänker pH, den tredje är basisk och höjer pH
Så man får akta sig lite för att generalisera för mycket angående kalcium.
Intressant och mer komplext än man kan tro från början.
Idealt så kommer allt inne i kylskåpet att ha samma temperatur så småningom eftersom temperaturskillnadena jämnar ut sig så sakteliga.
Problemet är dock att kylskåpet tar in lite värme utifrån omgivningen eftersom det inte är 100% isolerat.
Termostaten har dessutom en viss hysteres för att inte ideligen slå av och på kylningen.
Så det kommer att bli temperatursvängningar.
Om man från början ställer in en vört som är varmare än luften i kylskåpet så kommer vörten att värma den omgivande luften.
Om man vill ha en snabb kylning så ska man ha givaren i vörten, för att undvika fenomenet med "efterkylning" så kan man sätta termostaten på någon grad högre än måltemperaturen.
Om man inte har bråttom kan man mäta temperaturen utanför och ställa in gradantalet på sin måltemperatur.
Att jästen jobbar och värmer på påverkar tempe
1) Termostaten befinner sig en bit från vörten ("i luften").
Termostaten slår till och börjar jobba med att kyla ner luften till önskad temp.
När den omgivande luften kylts ner till inställd temperatur (eller något under beroende på hystereskurvan) så bryter termostaten kylningen.
Vörten är fortfarande varmare än luften och värmer upp den igen.
Kretsloppet går tillbaka till a) tills dess att jämnvikt råder.
2) Termostaten befinner sig i vörten.
Termostaten slår till och kyler vörten ner till önskad temp.
Kylningen sker genom att den omgivande luften kyls ner och indirekt kyler vörten på samma sätt som i 1)
Under tiden så värmer vörten även upp den omgivande luften till en lägre temp än vörten eftersom givaren mäter i vörten.
När vörten kylts ner till önskad temp så bryter termostaten.
Troligen så sker detta i ett enda steg och inte som i fall 1).
Den omgivande luften är troligen kallare än vörten, och fortsätter att kyla vörten.
Så småningom kommer temperaturen i kylskåpet att hamna på samma nivå som i 1)
Skillnaden är att temperaturkurvorna ser olika ut i de två fallen.
3) Att tejpa givaren på utsidan av jäskärlet och isolera den kommer att ge temperaturkurvor någonstans emellan 1 o 2.
Ju bättre isolerad desto närmare fall 2 och vice versa.
Jästen kommer att värma vörten och den omgivande luften och det påverkar givetvis också.
Nu blev det väldigt mycket prat.
Egentligen ville jag bara säga att det är lite mer komplicerat än man kan tro.
Om man mäter i luften kommer man att få många, små temperatursvängningar.
Mäter man i vörten får man färre, större temperatursvängningar.
Mäter man på utsidan av kärlet får man något mitt emellan.
jag håller med om att det blev lite för grov generalisering och för otydligt.
men även du Gustaf generaliserar lite fel
Jag skulle absolut inte använda sulfat i en tjeckisk eller bayersk pilsner, möjligen en nordtysk pilsner.
mjuka mörka lageröl mår också bättre av klorid än sulfat.
sulfat i brittiska och amerikanska pale ales (från den svagaste bitter till den tuffaste IPA)
medans brown ales och skotska ales mår bättre av fyllig maltighet och låg beska.
Kan bli en hel artikel så i korthet är det nog bättre att säga:
Rätt salt till rätt öltyp.
vad är det för skillnad på denna och " Bryggdag" http://www.humle.se/punbb/viewtopic.php?id=3064
förresten, humlegårdens ph5.2 stabilizer, tolkar jag det rätt när jag antar det är är mix av mineralsalterna som du nämner, Kenneth? Dvs. skulle jag kunna köra på den och uppnå ungefär samma effekt som den kalciumblandning som Weinkeller föreslår? Förstår att det är svårt att svara på kanske men är det detta som tillverkaren har för avsikt att åstadkomma?
Jag har inte en aning vad som ingår i pH 5.2 stabilisatorn
För övrigt så har du extremt lite salter i ditt vatten så att det behövs lite vattenbehandling för att få ordning på dina problem.
Å andra sidan skulle du kunna göra riktigt bra tjecko-pilsner med så mjukt vatten.
Bara du ser till att få ett bra pH i mäsken, traditionellt körde man med långa syraraster i Tjeckien.
Numer har man säkerligen optimerat processen.
Här är lite info från en artikel som jag skrev till Hembryggaren runt 97-98.
(kolloid stabilitet => ju större desto bättre för att undvika grumligt/disigt öl)
VATTEN
En större studie av mineralsalters ( kalciumklorid, kalciumsulfat, kalciumnitrat, magnesiumklorid, magnesiumsulfat, natriumklorid, natriumsulfat, natriumnitrat ) effekt på stabiliteten visade att, förutom kalciumklorid och kalciumsulfat, är tendensen att den kolloida stabiliteten minskar med ökande saltkoncentration. Mineralsalterna påverkar maltets fosfater. Fosfaterna i malt gör att pH värdet för mäsken håller ett visst värde, så kallad buffring. Salterna kan påverka kapaciteten på buffringen så att pH värdet ändras.
En studie har visat följande samband:
(I) Brygder med få mineralsalter (ingen hårdhet, inte basiskt) gav öl med sämst kolloid stabilitet
(II) Syrliga salter (CaCl2; CaSO4; MgCl2; MgSO4) har en positiv effekt på den kolloida stabiliteten
(III) Kolloid stabilitet ökar med ökande hårdhet på vattnet som korrigerats med kalciumklorid ( CaCl2) .
(IV) Man ska inte brygga med avmineraliserat vatten, och inte ha i stora mängder mineralsalter.
Kalciumklorid och kalciumsulfat minskar mäskens pH. Kalcium påverkar oxalat och proteiner som orsakar disighet. Kalciumklorid eller sulfat i lakvattnet sänker pH värdet. Utvinningen av ämnen som orsakar ölgrumling minskar med ett lågt pH värde.
Nivåer av järn större än 1 mg/l ( 1 ppm ) ger irreversibel grumlighet. Men större delen av järnhalten försvinner i mäskning och kokning av vörten. Samma sak gäller för kopparjoner.
låter konstigt att du inte får helt blanka öl trots allt fixande.
hur är det med koket?
får du ett bra kok och kokar du tillräckligt länge?
Om du tror att kalciumbristen är ett problem så ska du tänka på att ta "rätt" kalciumsalt till "rätt" öltyp.
För ales så brukar man ta kalciumsulfat,
för lageröl så brukar man snarare använda kalciumklorid
och för stout o porter kalciumkarbonat.
Det kan vara så att du inte har rätt pH i mäsken vilket kan resultera i problem med ölet,
Gör det någon skilland på ljusa och mörkare öl?
Eller är alla dina öl disiga?
refraktometern är den som troligen visar mest korrekt värde.
Man kan ganska lätt kolla av sin mätutrustning genom att göra socker-vatten blandning.
Till exempel för en 10% socker-vatten blandning så ska mätaren visa 1,040
För en 20% socker-vatten blandning ska mätaren visa 1,084
Väg upp 100 gram socker o 900 gram 15 gradigt vatten , blanda tills sockret löser sig för en 10% lösning
200 gram socker o 800 gram vatten för en 20 procentig lösning
För en konvertering mellan Plato o SG så kan man använda sig av formlerna
Plato = 259-259/SG
SG = 259/(259-Plato)
OBS SG ska anges i decimalform 1,0xx
15ºC är alldeles för kallt för de flesta ale-jäster.
Varifrån kommer det att man ska jäsa överjästa öl svala?
Har sett flera inlägg denna vecka där man jäst i på tok för låga temperaturer och får stora problem med sin öl.
Överjästa öl ska ge lite estrar o annat gott.
Skillnad med underjästa då ska man hålla ner temperaturen.
Humlebladet → Inlägg efter Kenneth