Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Inlägg efter Ratatosk
Hörrni, nån som har goda råd? Vet inte riktigt vad jag ska brygga härnäst. Min senaste var en Texas Brown Ale döpt efter President Bush: Texas Nut. Men nu vet jag inte.
För att fortsätta i den aktuella politiska tonen så kan jag föreslå en Toblerone-chokladporter.
Nej, du ska förstås buteljera direkt efter att du tillsatt primningssockret!
Det enklaste, men lätt förbisedda, knepet är att hälla upp försiktigt i en kanna eller liknande
och lämna jästen i flaskan. Sedan kan du hälla fritt till glaset utan att riskera att sedimentet
virvlar upp.
Finns ingen anledning att be om ursäkt.
Nu när jag tittar på "flockfronterna" som sakta sjunker så är ordningen
ljummen > varm > kall. Nu har jag förstås ingen aning om huruvida
densiteterna varierar, det här är ändå bara ett sidospår. Det mest intressanta
är förstås hur ölen smakar till slut.
Jag har gjort en sats veteöl som jag delade upp i tre likadana kärl och ställde på jäsning.
De var igång i måndags. En av dem ställde jag i köket, i vanlig rumstemperatur. De två
andra ställde jag vid balkongdörren, där det drar lite lagom för att det ska hålla sig kring
16-18 °C, beroende på vädret. Efter två dygn, med full fräs på jäsningen, flyttade jag en
av balkongölen till köket.
Alltså; en "kall", en "varm" och en "ljummen" (kall->varm).
I början gick det som förväntat, den varma var snabbast ut. Men nu visar det sig att
den ljumma har kommit ifatt och förbi att döma av utseendet. Skumlagret har krackelerat
och jästflockarna är på god väg mot botten. Den kalla är på andra plats, med lite större
skumöar. Den varma har fortfarande ett obrutet skumlager med tillhörande jäst på ytan.
Så har ni någon gång märkt att kallare jäsningar kan gå fortare än varma dito?
"DAMP—Deficits in Attention, Motor control and Perception"
Dampöl, den är alkoholstark förmodar jag?
Anledningen till att jag vill pumpa under koket är bara att jag kommit över en värmare för röranslutning helt gratis. Men jag har nog bestämt mig för att överge den idén och värma på vanligt sätt direkt i grytan istället.
Tillåt mig brainstorma en smula:
Värmer du i ett rör så borde du kunna få självcirkulation om den ena röranslutningen är vid
grytans botten och den andra strax under vätskeytan.
Om det blir ett bra vörtkok är en annan sak.
Hmm, lite osäkert detta... "upp till 10%" är nog mer väl valda ord.
I brist på expertis, så kastar jag mig in i leken:
Jag brukar ta undan och frysa in c:a en tiondel av vörten -- innan jästen tillsätts, alltså.
Det låter konstigt att ta ut och spara jäsande vört, i så fall måste ju jäsningen
avbrytas på något sätt, innan primningsvörten blir öl!
Som du skriver, och som jag har uppfattat det, så innebär kröjsning att ta
redan jäsande vört och tillsätta den till ölet för att kolsyra det. Det är
uppenbarligen praktiskt att göra i ett bryggeri som alltid har jäsningar på
gång (de behöver ju inte spara undan något, utan bara sleva över lite av det
som just börjat jäsa), men inte så smidigt för en hembryggare, tänker jag.
Då är det nog bättre att använda steril vört och låta jästresterna i ölet ta hand
om verksamheten. Vill man få det mer autentiskt, så blir det väl till att sätta
till extra jäst till kröjsningsvörten och låta det börja bubbla innan det får gå
ner i ölet.
En sak man kan filosofera över är att ungefär 10 procent av jäsningen utgörs
av primningen. Det är inte så lite, och kommer efter eventuell sekundärjäsning
och arbete med klarning och jästavskiljning.
Hävertslangen har jag brukat fylla med kallvatten, stuckit ned ena änden i kaffepannan med kokhett vatten i och låtit det rinna igenom. Plasten blir gärna lite "dimmig" av värmen. Nu för tiden postulerar jag att kranvattnet är rent nog, det blir enklare så!
Det är riktigt att den stora delen av tidsåtgången inte beror på volymen, så visst
är det effektivare att brygga mycket åt gången. Det som drar ut på tiden är när
kokningen (och delvis kylningen) måste ske i två steg för att grytan bara klarar
halva volymen. Så egentligen kan man säga: "Brygg så mycket som får plats i
din största gryta".
Så är det också skillnad på tid och tid; en timmes kokning är ett nöje, en timmes
rengöring är en pina. Tioliterskärl får väl de flesta ner i sina diskhoar, kanske
t.o.m. går in i diskmaskinen? Är det i stället fråga om 20-30 liter, så blir det till
att slabba i duschrummet, eller liknande. Nu är de mest historia, men tänk på
glasdamejeannerna som tar uppåt 30 liter; de är ju fina, men också en åbäkig
olycka som väntar på att hända. Min lyckades jag spräcka med en liten stril av
kallvatten när den var alltför varm.
I vilket fall som helst; ingen behöver vara bunden av dimensionerna som ölsatsen
dikterar.
Ja tycker att en helmalts brygg på 20-25L är nästan sanslöst lång
jag håller över åtta timmar ..
Jag tror att ölsatser avpassade till att ge 8-10 liter öl, istället för dagens 20-25 liter,
skulle revolutionera hembryggningen. Det är en mänskligare volym att hantera.
Det är uppenbarligen ölsatserna som bestämmer standardvolymen för grytor och
jäskärl i hembryggarvärlden. Men det är fortfarande lagligt att gå ner i volym. :-)
Jag kan inte påstå att jag vet vilken (om någon) inverkan "grumset" har,
det skulle kräva en ren och en grumlig jäsning sida vid sida, tror jag. Min
lakningsutrustning utgörs av ett durkslag i plast, så jag får lov att hålla mig
till den grumliga sidan. Gryn och humlekottar silas bort i alla fall! Jag är
nöjd med med mina öl i sig själva, men hur de står sig i jämförelse med
renjästa öl vet jag inte.
Här är i alla fall min senaste pilsner som är färdig för att buteljeras:
Det mörka längst ner är grums, ovanpå det ligger jästen. Den vita randen
ett stycke ovanför är bara ett märke i plasthinken. Grumsmängden kan
vara mycket större, men den lägger sig underst i vilket fall som helst.
Om du märker någon skillnad mellan med resp. utan kalldruv, så vore
det intressant att höra.
Varför inte bara låta det sedimentera i jäshinken?
Jag trodde jag var smart och införskaffade en 10l hink med lock på fredells, som jag monterade ett jäsrör i. Dock visar det sig nu att locket inte sluter tätt för det är jämn nivå i jäsröret trots högaktiv jäsning.
Jag har också gjort det misstaget. Det fungerar nog bra som det är, men om du
vill höra jäs-ploppandet och få lite extra skydd, så kan du ställa ner hinken i
en fullstor, vanlig, jäshink. Tejp är inget jag rekommenderar; det är svårt att
få tätt och lämnar bara en massa kladd.
Jag trodde poängen med träfat var luftdiffusion genom träet och diverse kusar som lever på insidan av träet? Är det tanninerna som man är ute efter, så borde ekspån vara det rätta.
Den klassiska bryggeristilen är väl jäsning i helt öppna kar? Jämfört med det kan
en halvfylld jäshink knappast kallas "problem".
Jag skaffade några tiolitershinkar med lock, på Clas Ohlson. Min plan var att göra
hål och montera jäsrör, men jag märkte då att locken inte slöt lufttätt. Min lösning
blev att i stället ställa ner hinken med lock inuti en stor jäshink med plopp-rör.
Koldioxiden från jäsningen i den lilla hinken fick alltså lov att smita ut genom den
otäta lockskarven.
Om bryggerierna har sina vörtpannor i koppar borde de inte vara några problem att ha i en liten kylspiral.
Jag har funderat på det, om koppar ingår i bryggeriernas vattenkemi, så att säga.
Men pannorna är kanske förtennade. Är det någon här som har haft förmånen att
inspektera en vörtpanna på insidan?
Själv plockar jag ut grönsakslådorna och glasskivan ur min vanliga kyl, packar in buteljerna på kylens golv och placerar en hylla alldeles ovanför. Det är ju kallast längst ner, så det fungerar bra att ha strax över nollgradigt kring ölen. Jag brukar märka att jag har en massa saker i kylen som lika väl kan stå i skafferiet.
Jan,
kommer karamelliseringen då vörten blir mer koncentrerad under koket, eller fyller du på vatten efter hand och får effekten ändå?
Tack för era svar! "Strax under hälften" kan det väl sammanfattas med. 2 kJ/kg/°C ger i det närmaste förhållandet 1:2, förhållandet 2:5 betyder knappt 1,7 kJ/kg/°C.
Nu senast mäskade jag i jäshinken och tog ut dekoktioner till stora kokgrytan. Det visade sig att jag var för försiktig med uttagen och fick göra flera mindre kokningar för att få upp temperaturen. Det är iofs. logiskt, eftersom dekoktionerna är "torrare" än resten av mäsken. Jag tror att skattningarna här kan hjälpa till med att få rätt känsla för proportionerna. En välkalibrerad termometer ska jag nog också utöka min spartanska utrustning med.
Hej bryggare!
Vad är en rimlig skattning av maltens värmehållande förmåga relativt vattnets? Med mina egna temperaturmätningar har jag kommit fram till lite vad som helst. Min termometer är kanske inte i toppklass. Eller varierar det betydligt med malttypen? Jag tyckte mig först se att kornmalt höll värme drygt hälften så bra som vatten, men med vetemalt senast så hamnade mäsken flera grader över det förväntade värdet.
"Strike Temperature Calculator" på sidan http://www.haandbryg.dk/mashcalc.html använder tydligen ett förhållande på två till fem (40%). Exempelvis: ett kilo malt vid 20 °C som blandas med en liter vatten vid 90 °C kommer att mötas vid 70 °C då malten värms fem sjundedelar av temperaturskillnaden, samtidigt som vattnet kallnar två sjundedelar. Stämmer det med era erfarenheter? Går det an med ett enklare förhållande, säg 1:2 eller 1:3?
MVH
R.
Humlebladet → Inlägg efter Ratatosk