Ett temperaturexperiment

Jag har gjort en sats veteöl som jag delade upp i tre likadana kärl och ställde på jäsning.
De var igång i måndags. En av dem ställde jag i köket, i vanlig rumstemperatur. De två
andra ställde jag vid balkongdörren, där det drar lite lagom för att det ska hålla sig kring
16-18 °C, beroende på vädret. Efter två dygn, med full fräs på jäsningen, flyttade jag en
av balkongölen till köket.

Alltså; en "kall", en "varm" och en "ljummen" (kall->varm).

I början gick det som förväntat, den varma var snabbast ut. Men nu visar det sig att
den ljumma har kommit ifatt och förbi att döma av utseendet. Skumlagret har krackelerat
och jästflockarna är på god väg mot botten. Den kalla är på andra plats, med lite större
skumöar. Den varma har fortfarande ett obrutet skumlager med tillhörande jäst på ytan.

Så har ni någon gång märkt att kallare jäsningar kan gå fortare än varma dito?

Sv: Ett temperaturexperiment

Ber om ursäkt som detta är ett slarvigt svar men en kort kommentar:

Det finns en viss logik i att kall start kan öka prestandan, och logiken ligger i att jästen jäst som acklimatiserats vid lägre temperature har i viss mening starkare cellmembran, och även om den blir långsammare i starten så är det inte helt ologiskt att den tar igen det på slutet.

Temperaturen påverkar jästens reglering av omättade fettsyror och syreupptag. Och till saken hör att eftersom jästen senare jäser i syrebrist så är starten av stor vikt.

/Fredrik

Sv: Ett temperaturexperiment

Finns ingen anledning att be om ursäkt.

Nu när jag tittar på "flockfronterna" som sakta sjunker så är ordningen
ljummen > varm > kall. Nu har jag förstås ingen aning om huruvida
densiteterna varierar, det här är ändå bara ett sidospår. Det mest intressanta
är förstås hur ölen smakar till slut.