Men gör kanske inget? Och ska man bara ha 0.4 gram till totalt 50 liter vatten är det väl försvinnande lite?
+1 Skit i det. Det är löjligt små mängder, det gör varken till eller från.
/Calle
Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Inlägg efter CalleT
Men gör kanske inget? Och ska man bara ha 0.4 gram till totalt 50 liter vatten är det väl försvinnande lite?
+1 Skit i det. Det är löjligt små mängder, det gör varken till eller från.
/Calle
Att man vill ha karbonatjoner med är dessutom mest för att buffra pH uppåt när man gör mörka öl. Att samtidigt tillsätta en syra (pyrofosfatet) jobbar i motsatt riktning. Det är med andra ord rätt meningslöst att tillsätta bakpulver. Sluteffekten blir bara att man höjt Natrium och fosfatjon-halten istället (karbonatet sticker iväg som koldioxid, det är ju det som är vitsen med bakpulver som "jäsmedel").
/Calle
Bikarbonat är så otroligt tacksamt när man är van vid att alltid få ngt annat med på köpet då man bygger sitt vatten. Bikarbonat är bikarbonat, punkt slut. Inget kalcium eller annat bjäffs där inte.
NEJ! Det man i affären slarvigt kallar "bikarbonat" är Natriumbikarbonat. Du får alltså alltid en extra Na+ för varje HCO3- du sätter till.
Rent "bikarbonat" är en jon och kan inte existera ensam i fast form, den existerar bara som salt tillsammans med en positiv jon t.ex. Na du kommer aldrig undan att få något annat med på köpet.
/Calle
Doften är nog diacetyl (i synnerhet om det drar åt smörig karamell / kola). Jästen producerar extra mycket under vissa stadier när de har god tillgång på syre och är i ordentlig tillväxt. Tror att du fått till en riktigt bra förkultur. Det är vanligtvis syre som begränsar tillväxten, och det har du ju löst här.
Angående mängden jäst så beror det lite på vilket OG du hade på förkulturen, men jag brukar grovt räkna med (har kontrollräknat celler i mikroskop ett par ggr) att 1 liter förkltur på OG 1030 med kontinuerlig syresättning och viss omrörning ger ca 100-150 miljarder celler. Jag brukar räkna med 1.5 liter kultur till 20 liter öl vid varmjäsning vid start från odlingsplatta. För kalljäsning bör man ju ta lite mer. Ta helst bara den sedimenterade jästen i flaskan. Syresättningen gör att det "öl" som bildas i förkulturen lider av allsköns otäcka felsmaker.
Jag skulle absolut våga mig på att använda dina 2 liter till åtminstone 25-30 liter lageröl, om du tar vara på jästen omgående. Om du vill ha ännu mer så kan du hälla av vätskan och sätta till minst 2 nya litrar. Att bara sätta till 1 liter ny vört till så mycket jäst gör lätt jästen grinig, då de flesta bara får för liten "portion" mat och inte kan dela sig ordentligt. Efter en ny 2 litrare borde jästen fungera till 40-50 liter om du tar den direkt.
/Calle
Mögel kan inte växa nämnvärt utan syre, och det är ganska typiskt att finna det just i kanten av hinken, där god tillgång på syre finns. Det kan ju ha blåst ner lite mögelsporer i ölet när du öppnade, men om man bara håller syret borta (vilket man ju skall ändå) så kommer det inte att kunna växa till sig. Säkrast är kanske ändå att få det på flaska ganska snart och undvika lång sekundär där chansen finns att syre läcker in med tiden.
/Calle
Så, nu har jag städat lite också. Det var inget att bry sig om ![]()
Cirkulera.. här finns inga Higgspartiklar heller..
/Calle
Mindre bryggerier som infusionsmäskar brukar köra kombinerat mäsk+lakkärl (typexemel: klassiskt engelskt bryggverk), medan de som rutinmässigt kör stegmäskning eller dekoktion vanligen har separat lakkärl dit mäsken pumpas för lakning (typexempel: klassiskt tyskt bryggverk). De riktigt stora bryggerierna (och en del av de mer teknikfrälsta mindre bryggerierna) har inga lakkärl alls, utan mäsken pumpas efter mäskningen igenom s.k. mäskfilter under relativt högt tryck. Dessa filter pressar ur och lakar till sista droppen, och kan använda finmalen malt, så här finns både en stor tidsvinst och bättre utnyttjande av råvaran.
/Calle
Rengörning görs bäst med maskindiskmedel (pulver) i hett vatten (ca 60 grader för att bevara enzymaktivtet i de proteaser m.m. som ofta är tillsatta i pulvret). Låt stå 20-30 min, häll ut 2/3, täpp för öppning och skaka en stund, skölj. Kaustiksoda är inte så bra då det faktisk etsar glaset med tiden. Maskindisk är nästan lika effektivt, men innehåller vanligen silikater som skyddar glasets yta mot frätning. Om du fått fällningar på glasytan (som inte är frätskador) prova en extra rengöring med citronsyra + ättika en stund, eller någon "badrumsrengörning" med EDTA.
Själv tycker jag sedan det enklaste sättet för pastörisering av flaskan är att fylla den med kokande vatten en stund innan den tas i bruk. Låt stå någon minut med vattnet i, häll sedan av och låt svalna med en bit folie som dammskydd.
Vörten kokas och kyles separat i kastrull och hälls sedan i flaskan när den är kall.
Detta är min standardmetod hemma när jag inte har tillgång till labdiskmaskin och autoklav och det har alltid fungerat bra, även för uppodling i flera steg från kolonier på platta, utan att jag någonsin fått infektionsproblem.
/Calle
@minke
Kul att den bättrade till sig! Har man tid kan man som sagt alltid prova att vänta, men det är tyvärr aldrig garanterat.
@martinj
Du kan ju alltid pröva att hälla i lite lambik-slattar, men det är ingen garanti (du får dock garanterat brettsmak på ölet, för brettarna är rätt pigga i Cantillons flaskor).
Angående mjölksyrabakterier, så har jag provat både med "köpe-bakterier" och med egna hemodlade (från malt och annan spannmål), men i både fallen krävs förkultur för bästa resultat. Det hjälper dessutom helt klart att ge mjölksyrabakterierna en tjuvstart genom att sätta till dem en tid före jästen. Kolla gärna den här gamla tråden för lite mer info:
http://www.humle.se/punbb/viewtopic.php?id=3053
Angående tempen så beror det lite på vilken sorts mjölksyrabakterier man kör med. Wyeasts fungerar rätt bra nere vid 20 grader. Andra kan kräva högre temp. Sätter man till bakterierna separat först kan man alltid ha lite varmare innan man sätter till jästen. Kolla tråden ovan, tror vi diskuterar det också. Kör inte för högt med jästen närvarande bara (har provat), det blir som vanligt en massa otrevliga felsmaker.
/Calle
Det där med art-klassificering av jäst har alltid varit lite rörigt. Traditionellt har man ju sorterat utefter hur jästen beter sig och hur den ser ut. Innan informationssamhällets genombrott så spreds dessutom forskningsdata lite långsammare, och ibland upptäcktes samma art av flera personer och fick olika namn. Var det sedan dessutom en synbar skillnad mellan de isolerade stammarna så fanns en tendens att behålla dem som olika "arter". Många av dessa "arter" har sedan egentligen visat sig vara varianter (stammar) av samma art. Framför allt senare års DNA-sekvensering har hjälp till med att reda ut detta. Man skall dock inte glömma att även om flera stammar nu slagits ihop till en art, så kan det fortfarande vara stor skillnad i hur de beter sig i bryggmiljö (smak, utjäsning etc.) på samma sätt som att både engelsk och belgisk överjäst är samma art (Saccharomyces cerevisiae), men ger helt olika öl.
Att stammar som tidigare kallats B. lambicus onekligen rent evolutionärt bara råkar vara varianter av B. bruxellensis och nu är införda där, betyder inte att man kan byta ut t.ex. Wyeast B. lambicus med vilken B. bruxellensis som helst, det är fortfarande skillnad i smak, och det är därför Wyeast och Whitelabs fortsätter skilja på produkterna lambicus och bruxellensis även om båda är bruxellensis. Samma kan tänkas gälla för B. anomalus och B clausenii. Även om båda egentligen är anaomalus, så KAN (jag vet inte i detta fall) det vara skillnad i smak och beteende mellan dessa olika stammar som erbjuds. Tänk som sagt igen på hur oerhört stor variationen inom S. cerevisiae är.
De arter som är relevanta för bryggning är annars:
Sacharomyces cerevisiae: - "Överjäst" (ofta felaktigt kallad "ale-jäst")
Sacharomyces pastorianus: - Underjäst/lagerjäst (en hybridjäst som får behålla artnamn)
Brettanomyces bruxellensis: stor varierande grupp, kraftig smak och arom
Brettanomyces anomalus: ovanligare, med mer subtil arom
Nya arter av Brettanomyces testas nu dessutom av drivna amerikanska bryggare. Slår det väl ut lär dessa snart dyka upp till försäljning de med.
Om du läser i böcker/forum om någon variant så var noga med att kolla vilket företag det rör sig om, och betrakta alla fakta att gälla bara för denna "produkt" oavsett namnet. Saker som t.ex. gäller för Wyeast B. anomalus gäller antagligen bara för just denna, om det inte är så att någon vet att den skulle vara exakt samma stam som Whitelabs B. clausenii (och det vet jag inget om).
Hoppas det blev lite klarare i alla fall..
/Calle
Lactobacillus (i synnerhet delbrückii vilket jag antar jag du använt) är ganska mesiga och blir lätt överkörda av jästen. I just berliner-weisse är det sedan knappt några kolhydrater kvar att gnaga på för dem som ändå klarar loppet (till skillnad från Pediococcus som verkar kunna tugga på ännu magrare ranson). Jag mätte viabiliteten på en påse lacto från Wyeast en gång, och den var ungefär 1:1000 så där hade det ju varit upplagt för fiasko. Ett par dagars förkultur på påsen (vört OG 1024, 30 grader, långsam omrörning) gjorde dock susen, och med denna fick jag till en bra start på den Berliner-batchen och den var sedan sur och färdig på en vecka. Min erfarenhet är att den bör bli sur ganska direkt, annars är det något som inte stämmer. De bryggerier som gör berliner verkar köra enligt samma filosofi. De varianter som dessutom innehåller lite Brettanomyces vinner såklart sedan på en längre lagring (så som nu nedlagda Schultheiss gjorde) men det är mest för brett-smakens skull och inte för att de skulle bli så mycket surare (brett gör ingen syra i frånvaro av syre, och då bara ättiksyra). Jag har ingen erfarenhet av att försöka få till någon långtidssyrning med hjälp av den segare Pedicoccus, men tvivlar ändå i ett så "magert" öl som berliner. Tycker inte du skall slösa dyra pengar på att försöka, bättre då att börja om från början och göra förkultur på mjölksyrabakterierna istället. Ge din nuvarande batch en månad, och har inget hänt då så skulle jag börja om. Tänk dock på att ölet kommer smaka syrligare när det är kolsyrat (kolsyran sänker ju pH en bit till) så utvärdera bara "färdigt" öl, så börja flaska med en gång.
/Calle
-
----- BEGRÄNSAT INSLÄPP -----
Intresset för Vinterölsträffen i Göteborg verkar otroligt stort i år (46 öl anmälda!!). För att inte äventyra säkerheten i lokalen, och också för att det skall fungera rent praktiskt vill vi meddela att vi blir tvungna att stänga dörrarna när lokalen är full. Det blir alltså först till kvarn för besökare som gäller.
Mycket tråkigt om några besökare skall behöva vända hem igen, men det är tyvärr så det får bli om vi blir för många.
Bryggarna bör även planera för att det kan komma bli trångt med "dukningen" på borden.
Vi hoppas på en trevlig tillställning, och inför framtiden får vi lösa detta "problem" på ett mer planerat sätt.
/Mvh Amylase & SHBF
Slitsar har mycket mindre tendens att sätta igen. Det verkar alltid finnas något gryn som passar exakt till varje hål för att täppa igen, men slitsar kan inte "korkas" täta på samma sätt av maltkrosset. Verkar som de flesta bryggerier kör enligt den devisen också.
/Calle
Är fatet fyllt högt upp tar det evigheter att skaka i kolsyra genom att fylla-sen-skaka-sen-fylla-etc. Jag har övergått till att skaka med gasen ansluten. Ser man bara till att det är bra sprutt på gasflödet in i fatet och att man reser det upp innan flödet slutar efter en stunds skakande så är risken mycket liten att få in öl i kopplingen (men gör det på egen risk..). Gör man på detta viset är det en enkel match att ha ölet helt kolsyrat och klart på några minuter, även när fatet är fyllt till bredden (det bör dock stå och lugna sig en kvart innan servering för att skumma mindre). Det man inte får göra är att stänga av gasen under processen då får man garanterat in öl i slangen. Ryck bort kopplingen med trycket på, och stäng sedan av.
/Calle
På nåt ställe måste väl bourbon till för att det skall bli mer likt I&G.
Är det inte så att "standardutgåvan" av I&G är lagrad på helt nya fat av amerikansk vitek ? I sådant fall kommer ju smaken direkt från eken, och inte indirekt via spriten. Borde alltså räcka med "amerikanska ekspån" för att få effekten. Tycker för övrigt att receptet ser bra nog ut för ett test. Lite lagom karamelligt och försiktig i humlen. Vill man prova annan torrjäst skulle Windsor kunna vara något, den är ganska blommig och fruktig.
/Calle
35 sulfat låter inte så högt, borde inte ge några större problem. Hur har du det med pH kollen och vattenbehandling i brygderna då. Högt pH i koket (och mäsken) ger nästan oundvikligt en sträv jobbig beska med "häng".
/Calle
Flaskan låg ner när jag trycksatte kan detta ha påverkat?
+1 vad scaryeys sa ovan. Detta hände mig en gång när något snille på jobbet (inte jag) hade kopplat in en flaska med stigrör monterat. Regulatorn skenade men det var slangen som small istället (det var turligt nog en med mycket tunn armering) men det kändes i öronen.
Om alla säkerhetsventiler fungerat som de skall tror jag regulatorn borde klarat sig, men man kanske borde höra med tillverkaren. Prova du att släppa ur trycket i slangen till att börja med. Det är troligen precis som Peps säger bara överskottstrycket som ligger kvar i slangen.
/Calle
+1 för 250 ml, men även 187 ml "nips" för vanliga kronkapsyler. 187 ml var ju standardformat för barleywines i forntiden, men det är ju fortfarande ett vanligt format för "hotellbarkylskåp" så flaskorna massproduceras ju fortfarande, Risken är väl att de inte finns i brunt glas längre.
/Calle
..och angående de "gamla" sättet med kork i flaskorna här, så var nog de flesta fall av "portermodell", d.v.s säkrade med en liten ståltråd, som man behövde "porterbrytare" för att öppna. Att dra ur den med fingrarna gick nog bara om man inte tänkte dricka hela flaskan, utan stoppat i korken halvvägs igen (när trycket redan var lågt) för att dricka senare.
Lite fina bilder och text:
http://www.ofiltrerat.se/2008/06/porterordlra.html
Kanske också ett sätt att pröva (med vanlig vinkork?), hmm.. tror jag skall prova detta själv nästa gång...
/Calle
Det går även bra att korka champagneflaskor med s.k. "belgisk ölkork" (de som har den större diametern 25-26 mm jämfört med "vinkork"). Finns passande grimmor också. De flesta lambikflaskor och kommersiella belgiska 75cl är förslutna på detta sätt. Fördelen är att dessa mjukare smalare korkar går att pressa i med vanlig vinkorksförslutare för en 100-300 kr. Dessa korkar håller kanske inte lika tätt vid extrema tryck som champagnekork, men det verkar som sagt duga för 99% av alla belgiska ölproducenter.
Det man skall tänka på om man pressar i dem med vinkorksförslutare är att inte pressa ner korken hela vägen i flaskan, utan låta 1cm sticka ut på slutet. Det brukar dock inte vara något bekymmer om man lossar på förslutarens tryck mot flaskan när man pressar ut sista centimetern kork. Korken kryper då ur förslutaren, men orkar inte pressa sig ner i flaskan när inte flaskan och förslutaren trycker mot varandra längre (flaskan står kvar mot underlaget, och hela förslutaren låter man lyfta sig lite när korken hoppar ur den). Man hittar rätt snart lämpligt läge för att det skall flyta på fort och enkelt.
Dessa korkar är dessutom likt champagnekork gjorda i kork-agglomerat och har mycket sällan problem med "kork-defekt" (finns även i helsyntet för den som så vill).
/Calle
5kg pale ale malt (Weyermann®)
1kg Carapils® (ljus karamellmalt) (Weyermann®)
Glöm bara inte att se till att det är färdigkrossad malt du beställer (om du inte har egen maltkross förstås).
Angående temperaturreglering. Om det är så att du inte kommer under 20 grader i rummet, kan man ställa jäshinken i en balja med lite vatten och sedan vira en handduk runt hinken som får suga upp vattnet. Avdunstningen sänker temperaturen minst 1-2 grader. Temperaturregleringen är viktigast de första 3-4 dagarna sedan kan den stå några grader varmare utan problem med smaken. Då har jäsningen även avtagit såpass att den inte "värmer sig själv", utan antar omgivningens temperatur.
/Calle
Psst... Megen...
Det är en shoppinglista och inte ett recept... du kanske inte skulle tagit den där sängfösaren ![]()
http://www.humle.se/punbb/viewtopic.php?id=4782
/Calle
Man kan såklart göra en "provbatch" på 40 liter istället för "odling", men det kräver ju mer tid och jobb (en extra bryggdag och mycket längre jästid). Jag noterade dock att du hade 1.5 kg maltextrakt och det räcker inte för 40 liter förkultur, det behövs åtminstone 2.5 kg för att komma upp i ett OG över 1020 vilket får anses som ett minimum, så det kanske ändå blir smidigast att gå på provbatchen då (eller "brygg" en OG 1030 odlingsvört från malt).
Jästen mår dock bättre om du kör "odling" (lägre OG, mer syre, ingen humle, mycket kortare tid) istället för humlat starköl.
Jag tycker nog du kan skippa att skölja jästen i det här fallet. Den mängd "bös" som följer med är ändå ganska lite till 400 liter. Sköljning är alltid förenat med visa risker (kontaminering, risk för celldöd om man gör fel), och jästen gillar det inte alls.
/Calle
En god tumregel om det gäller varmjäst/överjäst öl är att den jästmängd du behöver produceras av 1/10 av öl-volymen. Behöver du odla jäst till 400 liter behöver du odla upp den från 40 liter. För ett kalljäst lager-öl krävs mer jäst så 60-80 liter kan nog rekommenderas.
Förslag:
Gör en 2-4 liters förkultur först för att starta de 40 litrarna. Antar att du har en jästank på minst 400 liter som du tänker jäsa ölet i. Fyll den med 40 liter kokt maltextrakt (OG 1030) och olda förkulturen direkt i denna. Den extra luften som blir i tanken när den bara fylld till 1/10 är bra då det ger extra syre till förkulturen. När det jäst ut efter några dagar, så tappar du av "förkulturs-ölet" och slänger. Låt jästen ligga kvar och häll i den kylda 400 litersvörten direkt.
Alltså:
1) 2-4 liter förkultur (OG 1030) startad med köpe-jästen
2) efter 1 dygn koka och kyl 40 liter ny vört (OG 1030)
3) Häll dessa i stora tanken, och häll i de 2-4 litrarna aktiv förkultur.
4) Låt det jäsa ut (ett par dagar)
5) Gör den riktiga 400 liters satsen och kyl den.
6) Häll av de 40 litrarna "förkulturs-öl" som är tanken. Lämna jästen kvar i tanken.
7) Häll på de 400 litrarna, och jäs ut ölet.
Alternatvit kan du såklart göra de 40 litrarna i 2 st brygghinkar eller andra kärl, och samla jästen från dessa.
Rent strikt så är de första 2-4 litrarna en "förkultur" då hela vätskan används, medan de 40 litrarna är "jäst-odling" då man bara tar vara på jästen. Odling ger bättre resultat, då man inte späder ut sitt slutliga öl med det (blaskiga) och ofta grovt felsmakande "förkultursölet".
vad är det för jäst? hur mycket jäst har du köpt? och öl? (styrka?)
/Calle
Vad man tror sig veta är åtminstone hur mjödet betraktades. Det var en långt mer "helig" dryck än de andra och intogs antagligen vid särskilda högtider med religiösa inslag, där en viktig del tycks ha varit någon form av kraftig "rituell berusning". Senare beskrivningar där det använts mer "festmässigt" (typ julöl, som dock på vikingatiden fortfarande hade en viss religös och definitivt en rituell betydelse) sätter det också vanligen högt på skalan av "styrka" i bemärkelse hur tokiga, extatiska och pratglada folk blev av det.
Från allt detta kan man nog med ganska hög säkerhet anta att det bryggdes så starkt det gick, d.v.s mer honung än var jästen klarar av att jäsa ut = hög alkohol + högt restsocker = sött starkvin.
Så jag håller med Peps, det där drickat var säkert representativt. Riktigt mjöd är som starkvin, men vanligtvis rätt gott när det görs rätt
så prova igen (en annan sort kanske?).
Jag tror att allt tramsande som skrivits om mjöd och vikingar av "götiska" svärmeri-poeter under främst 1800-tal målat upp en felaktig bild av "muntra män med skummande mjöd i horn" (där mjöd tycks vara någon sorts "öl") som säkert är lika sant som de där fantasierna om "horn på hjälmen".
/Calle
Humlebladet → Inlägg efter CalleT