Det är inte riktigt sant att det inte spelar roll var stärkelsen kommer ifrån. Strukturen på stärkelsen (förgrening, "packning" m.m.) skiljer sig mellan olika växter och det påverkar "förklistringsstemperaturen" (= det lägst temperaturintervall som kan veckla ut och packa upp stärkelse-strängarna). Därför måste vissa stärkelsesorter (ex. majs, ris , potatis) först kokas, oavsett vilka enzym som sätts till (malt eller renat enzym), annars tar mäskningen dagar att bli klar.De sockerarter och dextriner som bildas blir dock som du säger detsamma, och beror som vanligt på typen av enzymer, temp och pH på mäsken. Smaken blir ju såklart annorlunda beroende på råvaran (maj, ris, poptatis, durra, hirs eller vad man nu vill) förutom för upprenad stärkelse typ poptatismjöl eller majzena som inte har någon smak kvar. (Liten sidonotis: Nästa all storskaligt framställd durra-öl på den afrikanska marknaden gör som 100% råfrukt, med omältad hirs och tillsatt enzym.)
Rent praktiskt så verkar de flesta recept på utpräglad råfruktsöl bygga på följande:
1) Max 50-60% råfrukt (oftast mindre) ganska finmalt, resten mest enzymmalt.
2) Förklistring: tillsätt 10% av enzymmalten till råfrukten och höj temperaturen långsamt upp till kokning. Ger bättre "smältning" och mindre tendens till "klisterklump".
På din beskrivning låter det som om "Klisterklumpen" aldrig kom upp i koktemp. Det kan vara så att den stärkelse som direkt slammades upp i vattnet bildade klisterklumpen, men den stora mängden låg kvar opåverkad av vatten och värme inne i kornen/grynen. Jag tror det är viktigt att få in vatten och värme överallt. Att blanda i lite enzymmalt i klisterkoket förhindrar att den uppslammade stärkelsen i vattnet bildar hårt klister innan det är "färdigt".
/CalleT