126

(4 svar, postad i Humlegården)

Vätskan bör vara 33% vikt/volym (d.v.s 33g "ren" CaCl2 per 100 ml).
De torra flingorna innehåller också vatten (kristallvatten), så de är inte heller "ren" CaCl2, utan vanligen 77% (vikt/vikt). Om du skall jämföra mellan dem så skall du alltså ta ungefär drygt dubbla mängden vätska mot flingor.

Annars kan man räkna ut halten i den 33%-iga vätskan som då bör
innehålla 12% Ca++ och 21% Cl- (vikt/vol).
1 ml av vätskan i 1 liter vatten ger då ett tillskott på:
120 ppm Kalcium (= 120 mg/l Ca++)
210 ppm Klorid (= 210 mg/l Cl-)

Sedan är det inte superkritiskt i slutändan som Runo noterat ovan wink

/CalleT

edit:
Ovanstående förutsätter att 33% är vikt/vol. Är den vikt/vikt så blir tillskottet av Ca och Cl per ml något högre , kanske kring 140 & 240.. jag har inget värde på densiteten av denna blandning, så kan ej räkna exakt.

127

(5 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

För hårt flockande brittisk jäst är det vanligen "jäst-flingorna" som faller till botten först (tillsammans med större humlegrums o.dyl) så de vill man absolut ha med då det utgör större delen av jästen. Efter en liten stund faller sedan en andra omgång av okej jäst (små aggregat). Det som inte fallit efter någon timme är vanligen flockuleringsmutanter och annat oönskat. Nästan alla råd om "jästtvättning" är något som ursprungligen kommer från lagerölsbryggerier med lägre flockande jäst, men som även fungerar bra för de populära "amerikan-ale" varianterna av jäst och därför fått fäste i amerikanska hembryggar och mikrobryggarkretsar. Men det är alltså svårt att "tvätta" brittisk jäst då friska "flingor" faller lika fort som gammal druv och humleskräp. Man skall också vara medveten om att all jäst avskyr att "tvättas" (kraftig hypo-osmotisk stress som sitter i timmar) så det är inget man skall göra i onödan om det inte verkligen behövs.

/CalleT

Vill man vara riktigt typriktig är det riktig brittisk "crystal" (vanlig och dark) som gäller. Jag tycker båda har sin plats i engelsk öl, då de ger rätt olika karaktär. Dark crystal är lite "syrligt-bitter-söt". Vanlig crystal är lite mer kola-aktig och rundare i sin karamellsmak.

/CalleT

Bra sammanfattat. Vid behov kan även lämplig vattenbehandling vara pricken-över-i för perfekt "munkänsla" på ölet.

/CalleT

gEOGRAFICA skrev:

Vilket fel är störst med mrMalty mest enligt dig?

Det hela gäller främst förkulturer från "köpe-påsar".
(1) Det hade varit bättre om man själv fick välja önskat antal celler per plato och liter. De förinställda värdena ligger i den högre regionen (men är ok). Då hade man enkelt kunnat räkna för fler olika ölstilar än de 3 som är förinställda nu. Nu får man räkna om manuellt.
(2) Beräkningarna för "simpla" förkulturer stämmer bra, men för de varianter som tillför syre tycker jag den räknar snålt. För omrörda (syresatta) kulturer sätter den dessutom ett tak för tillväxt som inte stämmer när man odlar för stora batcher. Detta ger orimligt stora förkulturvolymer och de förinställda värdena uppmanar folk att hälla i fler och fler "köpe-pack" för att kompensera. Det hela verkar bygga på en del märkliga antaganden, som t.o.m. motsägs i Chris Whites egen bok i ämnet.
(3) Beräkningarna tar inte hänsyn till att förkulturer som odlats upp under god syretillgång, inte bara ger fler celler, utan även celler som i själva ölet förmår tillväxa bättre (vad som blir bäst "pitchrate" kan då bli annorlunda).

Nr 2 ovan är det jag ser som ett verkligt problem, (1) och (3) är väl mer "valfria" och något man får bedöma själv i slutändan.

/CalleT

Vad som är optimal jästgiva beror inte bara på vörtstyrkan, utan även på jäststammen och öltypen, så det där med jästgiva får man pröva sig fram med. Även Chris White föreslår mellan rader en betydligt lägre jästgiva  per OG (0.5 miljarder / Plato /liter) för klassiska brittiska ölstilar än den "vanliga", men så fort det snackas med stora rösten så åker värdena över i den högre regionen då det är mer "felsäkert" (men kanske långt från bäst om man vet vad man gör). Att han även säljer jäst kan ju spela in...
Slutligen: Enligt min mening räknar Mr Malty kalkylatorn vanligtvis helt i nattmössan, men det är en annan debatt.

/CalleT

Skall man hårddra det så är ju definitionen på Real Ale att ölet får slutjäsa på servingsfatet och sedan ej får trycksättas med extern kolsyra. Om man sedan serverar det med självfall från en "tapp" i fatet eller pumpar upp det (om fatet ligger lägre än kranen) med handpump spelar egentligen inte roll för definitionen (men att pumpa ger ju en skön känsla wink ).
Den typ av öl man främst tänker på är ju sådana som skall serveras extremt färska, så en jäst med bra flockulering är inte så dumt, då får man klar och fin öl snabbt, och jästen ligger still i fatet.
Min favorit är Fuller's jäst. Odla själv från någon flaskjäst Fullers eller köp Wyeast-1968-"London ESB"    eller WhiteLabs-WLP002-"English Ale". Den är mycket smakrik, har bra "munkänsla" för alkoholsvaga öl, men kan ge lite genomslag av diacetyl om inte jäsningen förlöper normalt. Men pröva gärna flera sorter, det skiljer rätt mycket mellan de olika brittiska sorterna vad gäller fruktighet, "munkänsla", humle/malt-accentuering m.m.
Mitt tips vad gäller ölen som sådana är att köra som de flesta kommersiella:
1) Håll igen kolsyran ordentligt.
2) Håll igen alkoholen (gärna kring eller strax under 4%)
3) Om du torrhumlar, gör det måttligt (0.5-1g liter max).

/CalleT

brandemannen skrev:

Min känns inte så mycket i smaken utan i näsan. Smaken är helt ok.

Edit: Jo, lite i smaken. Var tvungen att prova en.

Fast bara mjölksyra har ju inte någon doft att tala om (och definitivt inte stickig). Kanske du har lite ättiksyra som spökar i bakgrunden ändå. Mjölksyra kan dock lyfta fram tonen av ättiksyra (den blir flyktigare vid lågt pH). Ättiksyran kan som nämnts innan inte öka när syret är borta (och några centimeter luft i halsen på flaskor spelar ingen större roll för ättiksbildning, då det krävs betydligt mer) så har du flaskat skall det vara lugnt. Men har du en samtidig mjölksyrainfektion som sakta sänker pH kan ju som sagt förnimmelsen av ättika som är kvar öka ändå med tiden. Ölet lär hur som helst få en påtaglig syrlig smak om det skulle vara fallet.
I övrigt håller jag med de andra: Inte mycket mer man kan göra. Vänta och se. Gillar man ölet (fast det är "fel") så är det bara att njuta det (och låt andra pröva!). Annars får man väl hälla ut om det inte blir bättre.

/Calle

PS. jag har också slarvat rejält med mjölksyran en gång. Blev inte som jag tänkt mig ölet, men det blev väldigt läskande och trevligt... wink

134

(1,346 svar, postad i Inget av ovanstående...)

Igår, 70 liter "Stock Ale".
Kopparfärgad, OG 1090, brygd med ett halvt kilo långlagrad humle.
Får primärjäsa en vecka med Fullers jäst, sedan åker den över i trätunna med Brettanomyces isolerad från saligt insomnade Gale's brewery (Prize Old Ale).
Dyker kanske upp på någon ölträff om något år.... wink

/CalleT

brandemannen skrev:

Absolut. Men det finns ju grader. Frågan är om du upplever stor skillnad mot ett förfarande där du inte tappar om (om du kommer ihåg det).

Kan tyvärr inte göra någon bra jämförelse där, men jag tror inte det spelar någon större roll för köldgrumlingen i ölet. Visst faller mycket grumling ut när vörten får sedimentera över natten, men det är ju bara en natt jämfört med lagringens veckor eller månader. Det finns fler grejer kvar i lösning som faller ut när man kyler efter jäsningen (då pH har sänkts ganska ordentligt jämfört med innan jäsning) som jag tror aldrig skulle fall ut i vörten oavsett hur länge man väntade.

/CalleT

brandemannen skrev:

Köldgrumlar din lager något?

I början av lagringen har den viss köldgrumling (under 5-6 grader), men efter ett tags lagring så sätter det sig. Det är ju en av tankarna bakom lagringen.

/CalleT

Låter som jag ligger ungefär enligt Palmers förslag då. Observera det han nämner om kalldruven som "godis" för jästen. Det är bland annat det man vill undvika i renjäsande lageröl. Jäst som blir lite för glad växer gärna mer intensivt än man önskar i dessa öl (växande jäst ger mer smak). I andra öl kanske det (som vissa rapporterat) kan vara av godo istället.

@brandemannen
När jag gjort kristallklar vört så har jag först låtit kalldruven sätta sig över natten i hinken så kallt som möjligt (ner mot nollan), dragit över den kristallklara vörten till en ny hink med hävert, höjt tempen några grader och jästat den. Med normal brygghygien är det inga problem att vänta över natt (eller längre) vid så kall temperatur innan man tillsätter jästen. Några deciliter förlust blir det väl jämför men filtrering, men ingen slabb, och det går knappast att filtrera vörten så kristallklar som den blir av en natts sedimentering utan att köra med trycksatt filter.
Hur mycket roll det spelar vet jag inte då jag inte har något bra exempel på samma öl som är gjord med/utan.

/CalleT

Måste dock erkänna att jag själv åtminstone brukar se till att få bort merparten av druven och humlen.  Kör jag med motströmsskylare (istället för att kyla i grytan) så får det räcka med att varmdruven som fastnar i humlen stannar kvar. Kalldruven (som bildas i kylaren) får vara med hela jäsningen. Tror många som kör motströmskylare kör den vägen.
För pilsner har jag dock varit extremt noggrann. Bara kristallklar vört.

/CalleT

Mängden druv i vörten har dock en viss påverkan på mängden högre alkoholer (och estrar) som jästen gör under jäsningen. Därför är man vanligen ganska mån om att få bort så mycket som möjligt vid lagerbryggning (främst ljus lager) för renast möjliga profil. Då de flesta utbildningar och böcker i ämnet varit skriva för lagerbryggning har detta blivit en "sanning" i dessa, och har sedan snappats upp i hembryggarkretsar och mikrobryggerier som en "definitiv" sanning för all öl. Men skillnaden lär vara rätt så subtil så det är få ölstilar som står eller faller beroende på mängden druv som kommer med. Det där får man nog avgöra själv om man bryr sig.

/CalleT

Just Kilkenny serveras vanligen med kvävgasblandning (och burkversionen också), så den är som du misstänkte inte något typiskt exempel vad gäller brittiskt skum (inte smak heller egentligen). Det kan dock mycket väl vara det som dina bekanta tänkte på. Kilkenny är ju väldigt populär och vanligt som enda "ale" på många krogar. Har du ork och pengar är en tub N2-CO2-mix-gas rätta vägen att gå, men fattigmansvarianten (sprutan) ger onekligen ändå överlägsen valuta för pengarna, även om den kanske inte når riktigt ända fram resultatmässigt (svårt att piska in tillräckligt med kväve från luften). Men prova som sagt. Se bara upp med "överskumning".

/CalleT

Proteinrast kan du hoppa över helt i de flesta öl. Det behövs mest för en del specialvarianter av pilsnermalt och vetemalt, eller om man har omältad spannmål i ölet. Vetemalt skadar inte att ha med och kan öka skummet något, men är vanligen inte nödvändigt det heller (de flesta brittiska öl är utan).
Brittiska öl från vanliga flaskor och burkar på bolaget tycker jag nog inte har särskilt annorlunda skum än ölen du räknar upp ovan, så jag antar att det inte är det du menar.
Riktigt "krämigt" skum bildas ofta genom serveringsmetoden. Vissa kör med kvägasblandning från fat (eller "vidget" i burken) precis som Guinness, så det är ju en variant om du har fatölsanläggning. Den andra mer klassiska är kran eller handpump med "sparkler" där lite luft piskas in i ölet när det åker ner i glaset. En variant att efterlikna detta är att köpa en 10-15 ml injektionsspruta (utan nål). Man häller först upp ölet i glaset. Sedan suger man upp öl till hälften i sprutan. Lyfter den över ytan och suger snabbt upp sista volymen med luft. Omedelbart sprutar man sedan hårt ut ölet och luften ur sprutan rakt ner i glaset. Observera att detta bara fungerar för mycket svagt kolsyrade öl (annars kokar hela härligheten över och ut på bordet smile ). Detta ger ett resultat mycket likt öl serverat från en sparkler (nästan "platt" öl med ett gräddigt skum på toppen).


/CalleT

Det går bra att odla i rumstemp, men då skall du helst kyla ner förkulturen långsamt till jästemperatur innan du häller i den (kan bli lite för mycket kall-dusch för jästen att åka rakt ner i den kalla vörten direkt från rumstemp). Ställ förkulturen i kylen (vid den tänkta jäs-tempen) när den är klar helt enkelt, och vänta tills den kallnat.

/CalleT

143

(14 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Du får återkomma med slutrapport smile Lycka till som sagt!

/CalleT

144

(14 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Även om enzymet från den där lilla malten som åker i klister-koket dör bort, så är maltens stärkelse kvar. Den förklistras också och följer sedan med i huvudmäsken. Man skall inte behöva räkna om.

Tänk bara på att ha huvudmäsken så pass kall att den kan ta emot all förklistringsmäsk utan att bli för varm.

Tycker du är smart som experimenterar i liten skala först. Det brukar jag också försöka göra om det går.
Jag har förstått att råfrukts-mäsk är det svåraste sättet att mäska på så lycka till !!

/CalleT

145

(14 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Vad jag menar (och Peps också tror jag) är:

1) Man förklistrar råfrukten separat. Det här blir bara stärkelse och lite dextriner. Inget socker att tala om.
2) Man sätter till detta till huvudmäsken där konvertering till socker  sker.

Råfruktsklistret är kokande hett, så därför måste huvudmäsken vara ganska kall för att få rätt mäsktemp när man blandat ihop dem. Åtminstone när man kör så här mycket råfrukt.
Att blanda i malt under förklistring är bara för att undvika att det blir en för seg gröt som inte går att koka på ett vettigt sätt (fräser bara i botten). Mycket vatten underlättar ju också som Peps skriver.

/CalleT

146

(14 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Så länge mjölet kan bilda "klister" så skall stärkelsen vara i fin form, så jag tror inte mjölet är behandlat på något sätt som förstör. Men prova som sagt enligt ovan: lika delar mjöl och enzymmalt. Ta ut 1/10 av enzymmalten och blanda med mjölet och vatten, höj sakta och låt koka en stund. Kyl. Blanda enzymmalten med kallt vatten och rör i "klistret". Håll koll på tempen. Det verkar vara det som fungerar för andra och ungefär så som bryggerierna gör (eller gjorde förr i alla fall).
Själv har jag bara kört med vete och havre (har alltid gått perfekt), men de förklistras vid samma temp som malt, så det är mer som en dekoktion och inte som sådan här förklistring.

/CalleT

147

(1 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Jag hade samma problem själv med min pilsner nyss. Ingen smaskig smörton i bakgrunden alls. Försöker fundera ut en plan till nästa gång, men vad jag förstår så gäller följande:
1) ju varmare = ju mer diacetyl bildas.
2) ju varmare = ju mer diacetyl tas bort.
3) Minimera mängden: = börja kallt (lite bildas) sluta varmt (mycket tas bort)

Ett säkert kort för att få mycket diacetyl blir då det omvända mot (3) att börja varmt och kallkrascha tidigt. Men det är även ett säkert kort att få en massa andra bismaker och dessutom kass utjäsning, så det förslaget går bort för min del. Det andra säkra lär vara att på traditionellt sätt börja kallt, kyla ännu mer ganska tidigt, och låta det ta veckor/månader att mogna i kyla (d.v.s klassisk lagring). Jag har nog inte det tålamodet just nu wink så jag får fundera vidare på en annan lösning. Det skall ju gå, för de stora tjeckiska bryggerierna som har den rätta smöriga smaken har slutat med den evighetslånga varianten, så det skall gå att snabba upp. Man blir väl antagligen tvungen att mäta/smaka och hålla koll på allt under processens gång, och "ta av den" vid rätta tillfället när rätt mängd är kvar, men allt annat ont är borta. Kanske brygga två och blanda ?

/CalleT

148

(14 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Det är inte riktigt sant att det inte spelar roll var stärkelsen kommer ifrån. Strukturen på stärkelsen (förgrening, "packning" m.m.) skiljer sig mellan olika växter och det påverkar "förklistringsstemperaturen" (= det lägst temperaturintervall som kan veckla ut och packa upp stärkelse-strängarna). Därför måste vissa stärkelsesorter (ex. majs, ris , potatis) först kokas, oavsett vilka enzym som sätts till (malt eller renat enzym), annars tar mäskningen dagar att bli klar.De sockerarter och dextriner som bildas blir dock som du säger detsamma, och beror som vanligt på typen av enzymer, temp och pH på mäsken. Smaken blir ju såklart annorlunda beroende på råvaran (maj, ris, poptatis, durra, hirs eller vad man nu vill) förutom för upprenad stärkelse typ poptatismjöl eller majzena som inte har någon smak kvar. (Liten sidonotis: Nästa all storskaligt framställd durra-öl på den afrikanska marknaden gör som 100% råfrukt, med omältad hirs och tillsatt enzym.)

Rent praktiskt så verkar de flesta recept på utpräglad råfruktsöl bygga på följande:
1) Max 50-60% råfrukt (oftast mindre) ganska finmalt, resten mest enzymmalt.
2) Förklistring: tillsätt 10% av enzymmalten till råfrukten och höj temperaturen långsamt upp till kokning. Ger bättre "smältning" och mindre tendens till "klisterklump".

På din beskrivning låter det som om "Klisterklumpen" aldrig kom upp i koktemp. Det kan vara så att den stärkelse som direkt slammades upp i vattnet bildade klisterklumpen, men den stora mängden låg kvar opåverkad av vatten och värme inne i kornen/grynen. Jag tror det är viktigt att få in vatten och värme överallt. Att blanda i lite enzymmalt i klisterkoket förhindrar att den uppslammade stärkelsen i vattnet bildar hårt klister innan det är "färdigt".

/CalleT

149

(6 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Själv sitter jag och bekymrar mig om det omvända. Jag hade önskat lite diacetyl i pilsnern jag nyss gjort. Den fanns där precis i början med efter 3 veckor är den helt borta..... Jag får brygga vidare (har nu gett mig in på vägen mot den perfekta pilsnern. Dags att hoppa in i "Pilsnertråden" smile )

/CalleT

Med "trött" i detta fallet menade jag en blandning av jäst som bara är lite trött (och kan piggas upp) och mutanter som beter sig annorlunda och smakar "fel". Det blir väldigt tydligt om man odlar ut jästen på en platta där man kan bedöma andelen vitala celler, och direkt se om man får blandade typer av kolonier. Från starka öl som stått ett tag i rumstemp (= systembolaget) är det ofta extremt låg andel celler som alls växer, och ofta mycket sådana som växer underligt eller långsamt (ex. petite-mutanter). Från en sådan platta kan man såklart välja ut enstaka välmående kolonier att odla vidare från, men även här måste man provsmaka innan man går på en stor sats (även pigga friska kan ha ändrad smakprofil). Odlar man direkt från hela "sumpen" får man såklart en blandning. Andelen långsamväxande mutanter minskar ju längre och mer man odlar upp (de hänger ju inte med i samma takt), men resultatet kan ändå bli konstiga batcher med förändringar i smak och problem med flockning (blandning av flockande och icke flockande, där de icke flockande stannar kvar i evigheter i ölet).
Det hela kan vara ett roligt (och ibland givande) experiment om man har färsk öl, tid och resurser, men bryr man sig mer om att få till bästa tänkbara öl är det sällan värt besväret.
Om man däremot vill prova två relativt bombsäkra kort så är det Hoegaarden och Fullers, och det tycker jag man kan göra någon gång, det är en extra kick att ha skördat egen jäst till ölet.

/CalleT