Bryggde en IPA i helgen med en del humlekottar (idotiskt rent ekonomiskt kan tyckas, men jag skåptömde...) och fick såklart offra mellan tre-fyra liter mer vört än normalt inför jäsning.

Jag hade sett att Basic Brewing körde sina testresultat enligt nedan men hade inte haft tid att ta del av dem. Det var dumt, då det enligt testresultaten i stort inte var någon skillnad - och i vissa fall bättre - att låta bottensatsen (druven) gå med i jäsning.

---
February 23, 2012 - Trub Experiment Results
James and Chris Colby, editor of Brew Your Own magazine, go over the results of the BYO-BBR Collaborative Experiment on kettle trub in the fermenter.

http://traffic.libsyn.com/basicbrewing/ … rubres.mp3
---

Jag har själv alltid varit relativt noga vid dekantering (via hävert) att avsluta denna när jag ser att vörten inte längre är klar (oftast humlepellets antar jag som kommer först). Det skall väl tillstås att jag inte är panisk och rycker häverten direkt, men jag lämnar alltid någon eller ett par liter kvar när jag är klar. Jag inser att det går att sila det sista genom silduk, men värderar här min tid för det extra steget högre än bidraget.

Visste alla det ovan redan - eller är det nytt för er också? Någon som testat och kan verifiera empiriskt?

Hann inte med att beställa till SHBF-receptet, men bryggde en American Amber Ale (med västkust fokus, dvs. maxade gränser på såväl og som ibu) istället. Den jäkeln har krånglat och jäst över dammejeanen två gånger (personligt rekord med 2 då det aldrig hänt förr med någon batch) och sitter ni i lugn och ro i en plasthink. Jag kör normalt aldrig med secondary, men blev maa överjäsningen tvingad till det. Ölen var i söndags färdigjäst enligt min bedömning (mätte inte fg), men jag kör av hävd alltid min jäsning i minst 3 gärna 4 veckor, så den kommer att få stå till nästa och sannolikt nästnästa helg.  Mitt tips - även om vi har olika recept - är därmed att dröja åtminstone en vecka till, mäta fg och ta den då om den är klar.

En inte helt typriktig belgisk blond kanske med en en nobel humle som bittergiva ? Gör det ännu lättare med jäsningen i lägenhet (annat än idag kanske där vi har lappgrader i Stockholm) eftersom man kan tänka sig att gå upp över 20 graders sträcket...

Chubb - jag vet inte om frågan kommer sig av senaste (nr 53) Brewing TV-avsnittet, men annars innehåller avsnittet just ett test med högre jästemperatur på Bohemian Lager.

http://www.northernbrewer.com/brewingtv/

Hembryggningscykeln:

Steg 1: F-n, men värt fler försök
Steg 2: Det är ju godare än på systemet!
Steg 3: Nu testar jag något riktigt mörkt sk-t för att se om det går.
Steg 4: Nu humlar vi upp det extremt och dumpar i ett 1 kg extra som dry-hopping.
Steg 5: Surt öl känns roligt...
Steg 6: Nu känns allt trist - ska kanske försöka göra en bättre lager än vad systembolaget erbjuder?
Steg 7: Undrar om jag med en lite lägre jästemperaturen tillslut  kommer att sätta min perfekta Sofiero-klon...

Något förenklat smile  Allt handlar kanske om var i cykeln man först träder in... (och om steg 1 och 7 verkligen är eftersträvansvärda...)

106

(5 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Det är svårt att komma med något vettigt att säga efter Thomas - det mesta blir liksom redan sagt wink

Dock - och mer för att slänga ut det än för att jag egentligen tror på det. En hembryggningsmyt jag sett på amerikanska sidor är att överdrivet luftsättande, dvs. skakande av jäskärlet, innan jästen pitchas har en negativ inverkan på skumbildningmöjligheterna. Allt enligt devisen att om du väl bildat skum en gång, är det svårare att bilda lika mycket skum nästa gång.

Om det ligger någon sanning i det låter jag vara väldigt, väldigt osagt.

+1 för Chubbs tips.

Ett kanske ännu enklare test för att direkt se om du skall skippa den är att göra ett te av den först och testa vad du tycker. Det kommer inte att smaka som i ölen med ger väl en indikation om det är drickbart. Testa att göra ett liknande te med någon sort som du gillar, så har du en referenspunkt också.

Kul,

Först en lite säkerhetsfråga: Är kärlen "food grade"? Jag är iof inte den som oroar mig i onödan, men billiga plastkärl från Kina (eller Sverige för den delen) kan ju innehålla sådant som man inte gärna vill laka ut.

Basic Brewing gjorde tester om det på hembryggarnivå spelade roll i vad för slags kärl man jäste i. Slutsatsen blev att det sannolikt inte var någon skillnad mellan glas/plast/koniskt rostfritt - så det är bara att köra på wink !

December 1, 2011 - Fermenter Experiment Results
James and Chris Colby, editor of Brew Your Own magazine, go over the data from the experiment comparing different fermenter types. http://www.basicbrewing.com/index.php?p … radio-2011

Bold statement...

Men jag är benägen att hålla med. Visst spelar jäst roll - jag har bryggt och splittat batcher med Wyest 1099 (Whitbread) och 1332 (Northwest) och där kunde "alla" (de typ 5 som fick smaka) känna skillnad när de testade sida vid sida - men på det stora hela så är jästen av underordnad betydelse för de flesta ölsorter jag brygger.

Jag har dessutom helt gått över till torrjäst i och med att jag flyttade min bryggning till landsstället. Eftersom jag bara har lördagen på mig att brygga beslöt jag mig snabbt för att det var för meckigt med att flytta flytande förkulturer (snygg alliteration eller?) med allt vad det innebär. Hela förra året blev det därmed US05 (något test med Safeale 04 som blev sådär). Det är klart att andelen öltyper minskar, men jag måste säga att jag tycker ha "lärt" mig jästen bra och att ölen inte blir sämre med torrjästen än dess flytande dito. Därför - och då för man komma ihåg att köra amerikanska stiler på alla öltyper - har jästen tjänstgjort i alltifrån pale ale till Barly Wine och fungerat fint. Visst skulle det bli en underlig hefe weisse eller belgisk wit med US05, men i mina standardstilar - pale, amber och brown - funkar det kanon med en och samma jäst.

Även om jag tror att hobbyns stora gemensamma referenspunkt är ett intresse av processen och till viss del "själv-är-bäste-dräng"-mentalitet - något som därmed skulle passa in på de flesta män (och några få kvinnor) jag känner oavsett utbildningsnivå, verkar det onekligen som om de flesta "kändisarna" i USA i vart fall är naturvetare i botten.

Jag är delägare på en affärsjuridisk advokatbyrå - så jag avviker väl något från normen i vart fall (däremot får jag erkänna att jag läste natur i gymnasiet...)

Alltjämt utan Gordons bok (lämnade den på landet då jag inte trodde att jag skulle behöva den wink ) men om FWH=20min giva,

BeerSmith;

- Lägg in receptet som vanligt.
- Ändra bittergivan till FWH. Skriv ned IBU:n.
- Lägg tiden i FWH-givan till 20min => IBU:n sjuker
- Höj bitter/smak-givor för att matcha IBU-värdet som du tidigare skrev ned.

På så vis ska du - om antagandet att FWH=20 min giva är sant - få en lika bitter smakIBU men med FWH.

Har inte Gordons bok framför mig, men jag vill också minnas att han uttrycker det som "Matematisk IBU= 60 min*1,1 giva men smakIBU= 20min giva", dvs väsentligt lägre bitterhetsbidrag.

Jag håller inte helt med honom - om det nu går att göra det utan att vara ute på alltför hal is - om att det inte blir mer bittert i smak än vad som skulle motsvara en 20min "bitter"giva, men jag har inte tillräckligt med referenstest för att pin-pointa det bättre än att du enligt mig kan räkna FWH IBU på samma sätt som en 60+några minuters giva rent matematiskt, men att du bör dra av en del tänkt bitterhet från det matematiska värdet och - för att sticka ut hakan - typ räkna det som en 35 min giva eller liknande. Jag tror att mängden och alfastyrkan påverkar alltför mycket för att det skall gå att ge en generell regel om FWH=20min.

En snabb grej - även om du nu fått svar.

Jag, och vad jag förstår många med mig, använder sockerlag. Jag kör i det varmt (eller okylt från koket X minuter innan) i min tapphink samtidigt som jag rackar över ölet från jäshinken/damejeannen. Jag brukar vänta tills det är ett par liter i tapphinken och häller sen försiktigt ned det på ena sidan för att minska syresättningsrisken. Och - jag har aldrig upplevt att kolsyrningen varit ojämn. Nu har jag iof inte mätt med tryckmätare på varje flaska som öppnats, men genomgående över alla flasktappade bryggder jag gjort, har inte en flaska blivit fel. Någongång blev en hel sats lite för dåligt kolsyrad då jag var utan strösocker och fick köra med sirap där lite hade satt sig kvar i pannan (vilket jag märkte när allt var klart), men den satsen var genomgående (för lågt) kolsyrad.

Jag tycker således inte att ni skall döma ut sockerlag, då jag personligen inte kan se ett bättre, mer hygieniskt och smidigare sätt att flaska öl på.

Kanonavsnitt - bara bilden gjorde ju att man ville kolla.

Som den gode Papazian säger: - Relax, Don't Worry, Have a Home Brew.

Inte menat specifikt för dig Janox, utan mer som ett gott råd till framtida läsare. Alla som börjat med bryggning har varit nervösa i onödan. Jag körde igång redan som 16-åring och pajjade mycket av det jag gjorde genom att dels nojja för alkoholhalt, dels inte låta ölet bli klart innan jag var framme och tappade om m.m. När jag därför satte igång 14 år senare lovade jag mig att följa ovan citat och det har i vart fall inte lett till några magsår. Visdomsorden nedan skall således läsas med vetskap om att jag själv långtifrån ska kasta sten i glashus.

Det är bra att ha tålamod och ger man sig in i den här hobbyn så är tålamod verkligen en dygd. Dessutom är det också bra att inte investera alltför mycket känslor/prestige i sina brygder (oavsett om de är den första eller 1001 man gjort). Ibland vill det sig inte alls, ibland vill det sig men bara efter en massa jäkla problem och ibland (och oftast) vill det sig direkt. I senaste Brewing TV-avsnittet testkörde de lagerjäst i för hög temperatur (avsnitt 53). Det blev helt ok, men som avslutningsord hann de klämma in ett rätt bra tips för de som ändå oroade sig - "kör på - i värsta fall blir det öl!". Jag tycker att det sammanfattar hobbyn relativt väl. Man skall självfallet hålla koll på vad som sker och framförallt lära av alla de gånger något oväntat inträffar, men fokus bör ligga just på att lära till nästa gång än att oroa sig över spilld mjölk (eller öl, men ni fattar vad jag menar...). Allt som oftast brukar upplevda problem lösa sig genom att ge det lite mer tid och dessvärre är det så att de problem som inte löser sig, knappast kan åtgärdas ändå.

Engelska bitters är enligt mig relativt synonymt med just EKG/Fuggle. Det sätter såklart begränsningar (i vart fall i mitt huvud) i jämförelse med Amerikanska Pale Ales där devisen anything goes är rätt träffande. Vill du därmed göra en Bitter på engelska råvaror med- i jämförelse med en APA - mer mineral/brittisk fruktsmak - finns inte många kombinationer mer än vad som redan sagt.

Mitt förslag - som jag dock inte gjort i just den kombon - skulle vara att köra Bramling Cross och Whitbread Golding Vareity. Bramling X ger drag åt Creme de Cassis/Kir/svarta vinbär men blir framförallt rätt rolig i lite större givor. Whitbread Golding är i mitt tycke mer "amerikansk" än EKG vilket är en smak jag personligen föredrar, som både kan/inte kan göra sig väl i en Bitter (beroende på vad du är ute efter). Därför, och om du vill testa för testandets skull,

Bramling X/Whitbread
Bramling X/Fuggle/Whitbread (skulle då dra ned på Fuggle i relation till de övriga).

Bör bli en rätt schysst och lite annorlunda smakande bitter som dock alltjämt håller sig till engelska råvaror och en mer eller mindre engelsk smakprofil. Jag tänker mig typ Oxford Gold med en lätt, lätt dash av svartvinbärssaft/Kir.

Blåkulla skrev:

enligt Bersmith får jag ett ibu på drygt 98   med den humlen    låter lite mycket eller?

Jag kopierade bara från SHBF:s sida och har inte räknat på originalreceptet. Tycker själv att de missat angivelsen på första bittergivan - det är inte 8 utan 24 IBU den ger, men det borde inte ge 98... Då jag lade upp receptet efter hur jag själv tänkt - dvs. med FWH och lite flyttade givor hamnade jag på 65 IBU (Tinseth)...

Ja, runt 3 månader brukar jag sjäv ha som gräns för att dricka upp en Pale Ale och därefter har jag tidigare tyckt att det snabbt gått utför. Det var därför som jag drack den aktuella med förvåning. Ska kanske skriva upp det som flax denna gång men testa med andra framöver.

Hittade ingen tråd - tar den i en av det aktiva kategorierna då SHBF faktiskt sänt med ett recept - Nedan saxat från hemsidan, http://shbf.se/index.php/artikelarkiv/3 … dagen.html :

25L 7% OG1066 FG1013 BU59

Malt

5,5kg Pilsner eller pale alemalt
0,5kg carahell
0,3 kg Carared
0,4kg socker

Mäskning 64C 75min och utmäskning vid 77C i 5min
Humle, 10g/L

Bitterhumle 60min Nelson Sauvin 12,6% 20g => 8BU [sic! - det måste vara feltänkt då det borde hamna runt 24 - eller?]
Smakhumle 30min Amarillo 9,6%, Nelson Sauvin 12,6% och Riwaka 5,4%. 20g av vardera => 33BU
Smakhumle 10min Amarillo 9,6% 35g, Nelson Sauvin 12,6% 25g och Riwaka 5,4% 40g.  => 14BU
Aromhumle 2min Amarillo 9,6%, Nelson Sauvin 12,6% och Riwaka 5,4%. 20g av vardera => 3BU
Torrhumling, Amarillo 9,6% och Nelson Sauvin 12,6%, 25g av vardera, 4 dagar i fatet, alt. jäskärlet, i humlepåse som sedan tas upp.

Jäst

Am. Ale II BC1272 alt. WLP051 jäst i rumstemp (20C)

Alternativa jäst ; Torrjäst: Safale Us 05

Prima flaskor med strösocker, 5 g/l.

___________

PÅ SHBFs hemsida ges även receptförslag för det fall man hellre vill göra en DIPA än en IPA - i stort är det bara en uppskalning av ovan.

Nå - tänker någon att köra det den 28:e? Jag är rätt sugen för skojs skull, men får erkänna att jag inte är en alltför stor fan av just Nelson Sauvin. Vet inte vad det är med den, men jag tycker inte att jag får den att funka riktigt bra till något.  Samtidigt har jag löjligt nog inte något emot den i text IPA is Dead upplagan från BrewDog.

Bara för att man skall vara den, så kommer jag säkert att peta i receptet ovan. Jag skulle lägga en större första giva som FWH och därmed utesluta 60min. Cohumulone-halten  (svensk översättning?) är ju rätt låg vill jag minnas varför det borde finnas utrymme för mer NS i början utan att det bidrar för mycket till skarp bitterhet (om man nu tror på att C-halten påverkar, vilket jag faktiskt lutar åt att göra). Sen flyttar jag nog i sådant fall fram övriga givor 10 min - dvs, FWH, 20, flame och siktar på samma slut-IBU. Kommer definitivt köra Pale ale malt, men även det är måhända en löjlig hang-up (dvs. att IPA inte skall göras på pilsnermalt). Därtill kommer jag inte att masha vid så lågt som 64g, men det är måhända också mer av en smaksak (men ärligt - blir det inte lite svårt att få ett FG på 13 och uppåt om man kör med både socker och 64 graders mash??)

Någon annat som tänkt köra/tänkt på receptet?

Det ska direkt sägas att det såklart finns en massa variabler - såväl subjektiva (känslighet, hur länge sedan man börja vänja sig av från bolagets industrilager, m.m) som objektiva (veteöl vs. barleywine - lagring i kyl/jordkällare/rumstemperatur), men om vi utgår från

American/English Pale ale - OG 50 - IBU 40-ish (jag ligger gärna högt även om SHBF-deffen ger 20-40):

När generellt brukar ni tycka att ölen definitivt passerat sitt bästföredatum rent smakmässigt?

Anledningen till frågan är att jag igår kväll längst in i ölkylen hittade en riktigt standard-APA som jag kan ta gift på bryggdes i mitten av mars 2011 (jag bryggde flera i samma tid varför min BeerSmith-logg är opålitlig, men jag höll skillnad på dem med hjälp av kapsylfärg). Erfarenhetsmässigt förväntade jag mig således inte särskilt mycket såhär långt mer än halvåret senare än när den kom på flaska. Ölen smakade dock precis som vanligt och jag kunde trots att jag verkligen försökte inte finna något direkt tecken på åldring. Min ölkyl är varm - ca 14 grader - då jag brygger på landet och bara mellanlagrar öl för vardagskonsumtion, så den har inte direkt hanterats varsamt utan snarare stått i 14 garder sedan tidig höst antagligen. Är det er erfarenhet att -8 månader alltid funkar eller har jag helt enkelt fått till processen/haft flyt denna gång?

Japp - håller med Thomas - vill egentligen inte ge att Green Bullet i bästa fall håller runt 10% nu enligt BeerSmith, utan tycker faktiskt att du skall ladda ned och testa det för att sedan köpa licensen här på Humle. Bättre program får man enligt mig leta efter (receptdatabasen är väl sisådär, men det verkar ju inte vara ditt problem - brewsheetet som skapas är dock pedagogiskt så det bör fixa det smile.

Minns när jag som ung bodde i Nicaragua och inte förstod varför flera hus hade elledningar från ett fönster uppslungade på den större kraftledningen som gick utanför. Ett effektivt - låt vara något riskabelt - sätt att skaffa gratis el på...

Imperial Lager?

Med lite tur (eftersom det lät som skåptömning på humlen) så ligger du snarare nedåt mer beskedliga 75-80 än 97 i IBU. Vill du verkligen vara säker (om du nu inte redan gjort hemläxan) så ger t.ex. BeerSmith en rätt ok approximation på äldre/gammal humle. Därmed inte sagt att även 75 IBU kan kicka rätt hårt för en oinvigd.

Som flertalet tidigare postare;

PBW för grovrengöring och StarSan för slutjobbet vad gäller jäskärl, hävert m.m.

För flaskning kör jag flasksköljaren fylld med SaniClean (pga. mindre skum - eller StarSan om jag är lat och inte orkar hämta SaniClean).

Jag får hålla med andra om att även jag rent personligen tycker att det är lite synd att köra andra alternativ när dessa produkter finns och är tämligen billiga i drift per tillfälle (kostar väl som elen för ugnen ungefär, förutsatt att man betalar den själv vill säga wink

Ett tips (om det nu är en nyhet) är att faktiskt vara lite duktig ett par gång mellan varven genom att skölja ur de flaskor man hällt upp ur direkt. Gör man det och - om man är riktigt noga - sätter på typ folie över flaskan, så är det bara att tuta och köra med flasksköljaren direkt. För flaskor som jag vet är ursköljda och som jag direkt kan köra in i flaskskåpet bekymmrar jag mig inte ens med att använda folie. Därefter sätter jag mig i motljus när jag använder flasksköljaren och ger varje flaska en ockulärbesiktning i och med att jag lyfter upp den för att sköljas.

Hehe - bra fråga. Min fru klagar inte mycket på slabb och dylikt, men jag brygger på vårt landsställe och klarar av det mesta i en separat snickar-/bryggbod. Dessutom hade jag så tur att gubben som ägde huset innan oss hade inrett en garderob i anslutning till badrummet för fotoframkallning som nu kunnat ställas om till jäs- och tapprum. Kök och övriga normala utrymmen hålls därmed kanska fria från bryggningen.

Mest av allt är väl att det tar tid i anspråk. Jag arbetar konstant på att få ned bryggdagen men det blir alltid ett par timmar mer än vad jag själv uppskattat och - måhända - indirekt lovat att det skulle ta. Räknar jag att flasktappningen tar 1 timme på en söndag, kan man ge sig f-n på att just den dagen krånglar kapsyleringsmaskinen/går häverten sönder/you name it. Det är nog detta som är det stora bekymret.