"Tyskarna som industrialiserade Stockholms bryggerinäring:
År 1842 bryggdes ännu öl i Sverige på i princip samma sätt som sedan medeltiden. Bryggerierna bestod endast av ett par hus på gården, arbetet skedde helt manuellt av en bryggare och ett några drängar och ölen hade mycket låg kvalitet. Ett halvsekel senare skulle Stockholm ha flera stora bryggeripallats med många hundratals anställda. Branschen hade på några årtionden omvandlats från ett slutet, skråbundet hantverk till en storskalig livsmedelsindustri. Bakom denna utveckling stod framförallt ett antal invandrade tyska bryggare.
...
Om vi nu lägger en värdering i ordet, så var det väl just här som ölkulturen dödades. En märklig akademiker, som förtalar ett helt skrå för öl som han inte har smakat. Förmodligen sköljer han ner sin självgodhet med eurolager.
Så svenska medeltidsbryggare var alltså värdelösa och räddades av utländska industribryggare, men nu när industribryggandet har blivit svenskt så är det värdelöst igen och ska frälsas av utländska medeltidsbryggare i modern tappning?
På Norrlandsgatan flammar om aftnarna en präktig transparang med den odödliga påskriften: "Utländska lumpaffären." Man liksom tycker sig känna, hur mycket härligare de utländska lumporna måste vara än de föraktliga svenska. Samma transparang borde sättas ytterst på hamnpiren i Malmö för att säga den landstigande främlingen, hvart han kommit.