26

(17 svar, postad i Utrustning)

Det bästa med att desinficera i ugnen är att man kan köra ett gäng flaskor med aluminiumfolie då och då när man har tid, och sen kan man ställa undan dem hur länge som helst. Bara att gå och ta några flaskor när det är dags för tappning.

Ja, precis så brukar jag göra. Ett enkelt trick som kanske är självklart men tog ett tag för mig att komma på: snurra en bit papper kring fatkopplingen innan du drar av kranen för att samla upp eventuellt spill.

28

(2 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Jag har absolut varit med om att det kommit krypande med tiden, men hur mycket och efter hur länge är helt olika beroende på hur ölet har blivit oxiderat, vilken typ av öl det är, om det finns jäst kvar i flaskan, mm. Nån annan kanske kan ge mer information?

Du kan även koka packningarna.

Hur ofta rengör du ölslangarna och kranarna? Det är lätt att få infektion i dem, de bör tas isär och rengöras minst en gång i veckan. Köp också ordentligt med slang så du kan byta om nånting börjar växa i dem.

Det är ju inte fel att det blev en så ljus malt, tvärtom är det imponerande att du fått en så ren ljus malt tycker jag. Kul!

31

(8 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Smaken låter som fenoler. Det kan komma från en infektion men det är inte säkert. Om du får det med all öl skulle det kunna vara det. En annan sak jag reagerar på är att 22 grader är väldigt högt, speciellt om det är rumstemperaturen så att själva ölen har ännu högre temperatur när det jäser som mest. Många jäster kan ge fenoliska smaker vid för hög jästemp.

32

(6 svar, postad i Utrustning)

Beergun är ingen mottrycksfyllare per definition eftersom den inte skapar ett mottryck i flaskan. Poängen med den är istället att den inte skickar ölen genom trånga öppningar som gör att det skummar, samt att den är lätt att hantera för att blåsa ut luften ur flaskan med CO2 och fylla med öl. Funkar utmärkt för mig men man måste se till att kyla allt och gärna ha i lite mer kolsyra i ölet eftersom det alltid skummar bort lite kolsyra vid tappningen.

Techno skrev:

Vid lagerölsbryggning så är ju en lång lagring vid 0 c att föredra, det är väl en sorts lång kallkrash, varför stressas inte jästen då? kanske "tål" lageröljäst låga temperaturer bättre utan att stressas? bara undrar.

Det är inte alls samma sak som kallkrasch. Som jag tolkat termen så betyder kallkrasch att man snabbt sänker temperaturen för att fälla ut så mycket jäst som möjligt. Vid traditionell lagerbryggning vill man absolut inte göra det, utan försöker sänka temperaturen långsamt, jag har för mig att jag läst rekommendationer på 1-2 grader per dygn. Anledningen är att lagringen går ut på motsatsen till kallkrasch: man vill ha kvar livskraftig jäst i ölet så att den kan långsamt bryta ner oönskade ämnen under lagringen. Så småningom fäller jästen ut men man vill inte att det ska hända innan den är klar med efterarbetet.

Jag gör sällan kallkrasch, bara med lättare ales där jag är säker på att jästen gjort sitt. Tålamod brukar löna sig...

Jag håller med om att det kan bli fel att tänka i procent. För starka öl vill jag oftast till och med ha mindre absolut mängd karamellmalt eftersom de ändå får så mycket kropp av basmalten. Men om vi pratar om lättöl så är det väl en alkoholstyrka kring 2% vi pratar om, så är det väl inte helt fel att ange mängderna malt i procent. Om man anger i vikt så behöver man inte bara veta totala volymen öl utan även utbyte och svinn i olika delar av processen.

Jag kollade mina loggar och jag har haft upp emot 48% carapils i lättöl, tillsammans med att hög mäsktemp på 73 grader för att få så låg utjäsning som möjligt. Det slår igenom i smaken som blir lite söt och honungslik, men det kan vara trevligt om man balanserar upp det med ordentligt med humle och/eller rostad malt.

Jag har en ganska ljus lättöl på tapp nu med 40% carapils och rejält med Simcoe och Kohatu, jäst med lagerjäst. Lite som en lättölsvariant av modern lager, men det smakar mycket sötare. Det funkar tillsammans med den fruktiga humlen men är inte vad man förväntar sig av en modern lager.

35

(23 svar, postad i Utrustning)

Provade du Julafläkten och hur funkade den i så fall?

Hej,

för ett par år sen följde jag med på en studieresa till Stjördal i Norge som anordnades av Eldrimner, ett projekt som stödjer småskaligt mathantverk. I Stjördal lever fortfarande den gamla traditionen med gårdsmälterier. Vi besökte Morten Granås i Hegra som både mältar, brygger och säljer öl på gården. Det finns ett speciellt undantag i lagstiftningen i Stjördal som medger att man säljer hemproducerad öl från egna råvaror om den konsumeras på stället. Här är en webbsida med lite turistinformation om hans gård. Bilden visar kölnan, klicka på den för fler bilder, bla. på hur han mäskar i en vedeldad gryta. Det finns också ett kort reportage på Beer Trotter. Jag tyckte malten var fin med en mild men fyllig röksmak. Ölen är däremot lite speciell, kanske mest för att han envisas med att använda bakjäst och gammal torr humle från den norska motsvarigheten till apoteket.

Kornet mältades i rinnande bäckvatten och torkades över alved. Jag kommer ihåg att det var mycket rötter i det grodda kornet, och Morten berättade att man inte får låta groningen gå för långt och att det ändå är mycket arbete med att bryta isär de kakor som bildas. Det är tydligen viktigt att sedan få bort rötterna eftersom de blir brända vid kölningen och ger en kreosotliknande smak. För att få bort rötter och groddar körde han malten i en hembyggd trumma av stålnät.

Du kan också prova att koka upp maskindiskmedel och låta det stå över natten. Brukar kunna rå på fastbrända saker rätt bra. Var försiktig bara så det inte skvätter i ögonen.

Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar med söt lukt. Jag har aldrig tyckt att karamellmalt ger en söt lukt, däremot söt smak förstås. Om det är fruktighet och kanske högre alkoholer du menar så beror det säkert på den höga jästemperaturen. Dry stout och amerikansk stout ska inte vara särskilt fruktiga, så använd en neutral jäst som jäser ut bra och håll ner temperaturen under 20 grader. En annan möjlig källa till fruktighet är förstås Amarillon men det är så små mängder så det är osannolikt.

39

(1 svar, postad i Humlegården)

Hej,

vad bra att ni har rostfria diffusionsstenar nu. Är det också möjligt att ni kan ta in sterila luftfilter (HEPA)? Det finns billiga sådana på Brouwland t.ex.

40

(11 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Aluminiumpåsarna funkar inte med min vacuumpackare, i alla fall inte de som humlen är förpackad i av Humlegården. Maskinen klarar inte att svetsa igen dem. Men det går bra att lägga påsen i en ny vacuumpåse och försluta den.

41

(3 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Kohatu är inte i närheten av Amarillo tycker jag. Amarillo är mustig och fyllig, och ibland obehagligt "kattig" i större mängder. Jag har provat Kohatu i några brygder nu och den är mycket lättare och blommigare. Den har citruskaraktär men mer åt citron/lime, och lite barrskogsdoft. För mig har den gett mer arom än smak.

42

(5 svar, postad i Utrustning)

Oj, Grolsch på 1,5 l flaska med bygelkork? Till rejält överpris dessutom!

Chokladmalt går utmärkt att kallmäska.

Jo, presidenttiteln har förstås ingen bäring på bryggresultatet. Men det är ju en bra motvikt mot "hillbillystämpeln" som hembryggning fortfarande har i många sammanhang. Ni vet, "jaså du bränner hemma, höhöhö".

Det kan vara en bra idé att börja vid 100 grader ett tag och sedan höja successivt. Jag har i och för sig inte rostat så hårt, bara brown malt, men det går fort på slutet och blir lätt ojämnt.

+1 för både Brandemannen och Macchiato. Jag skulle räkna på 15 grader men lite i underkant. Men jag tycker bättre om för lite kolsyra än för mycket. Formlerna bygger på en förenklad bild av verkligheten och i slutändan är det erfarenhet som gäller. Det är svårast första gången man provar ett nytt sätt att brygga på, å andra sidan är det ju en del av nöjet med att vara hembryggare.

Jag kör med gardenakoppling med en sprint i efter ett tips i Hembryggaren för några år sen. Man får fila ner kopplingen en aning för att den ska gå i.

http://www.humle.se/punbb/images/upload/gardena1.jpg

I kopplingen stoppar jag en vanlig gummipackning till jäsrör, och trycker på den på pumpflaskan.

http://www.humle.se/punbb/images/upload/gardena2.jpg

När jag ska spola rent med vatten klämmer jag oftast helt enkelt kopplingen med jäsrörspackningen mot vattenkranen med ena handen och vrider på vattnet med den andra. Brukar funka bra så länge man inte trycker på för mycket.

Om man inte kolsyrar artificiellt så är nog det säkraste att låta ölet jäsa ut ordentligt innan man flaskar det, hålla ner på primingsockret men tillsätta färsk jäst vid flasktappningen som du brukar göra Bo. Helst samma jäst så den inte knaprar i sig mer än originaljästen. Det är ju en klar poäng med flaskjäsning med långlagrade öl just för att minska oxidationsrisken.

En annan sak att tänka på är att låta ölet jäsa ut riktigt ordentligt innan man flaskar det, och gärna hålla ner på kolsyran / flaskjäsningssockret. Det blir lätt för mycket kolsyra när jästen långsamt knaprat på restextraktet i många månader, speciellt om FG är lite högre. Jag tycker det är svårt att få till, det har blivit bäst för mig när jag haft ölen minst ett halvår på fat och sedan fört över till flaska. Tyvärr har jag inte haft någon bra flaskfyllare så då har jag fått problem med oxidering istället. Nu har jag köpt en BeerGun så vi får se om det funkar bättre.

1. Disig pale ale. Pröva att låta ölen stå längre för att sedimentera, eventuellt kombinerat med att kyla ner den ordentligt på slutet för att påskynda sedimenteringen. Alternativt tappa om på sekundär efter någon vecka och låt sedimentera där i 1-2 veckor. Om inte det räcker kan du pröva med gelatin, men då bör du helst ha kylt ner ölen först. Sen flockar sig olika jästsorter väldigt olika. Jag har ingen större erfarenhet av Safale S-04, och om du är nöjd med smaken från den så tycker jag inte du ska byta jäst på grund av grumligheten utan det bör gå att få till. Däremot finns det jästsorter som flockar väldigt hårt och ger blank öl nästan hur man än gör, t.ex. BC1968. De har dock ofta andra nackdelar som att de kan fälla ut innan ölet jäst ut ordentligt.

2. Karamellsmak i ale. Prova med att kombinera olika engelska karamellmaltsorter. Två eller fler sorter ger mer komplex karamellsmak tycker jag. Att karamellisera vörten genom kokning funkar också men ger lite annorlunda smak och det kan vara svårt att kontrollera de finare nyanserna. Det är vanligare i skotska ales än i engelska. Jag skulle i så fall karamellisera en mindre mängd vört precis som du skriver eftersom det är lättare att experimentera med mängd och karamelliseringsgrad på det sättet. Jag har provat det i starka skotska öl med gott resultat.

3. Diacetyl i lager. Det är väldigt svårt att få en balanserad mängd diacetyl enligt min erfarenhet. Jag har trixat med det i flera år. Med BC2124 = W34/70 går det att få rejält med diacetyl om man jäser svalt, ner mot 8°, och undviker att höja temperaturen mot slutet så att den bildade diacetylen inte bryts ner. Kyl ner ölen så jästen sedimenterar och tappa om så att det blir så lite jäst kvar som möjligt, så minskar risken att diacetylen bryts ner av jästen under lagringen. På detta sätt kan man få en riktig diacetylbomb. Tyvärr är det svårt att få en balanserad mängd diacetyl. Man kan förstås göra en diacetylrast under hur kort eller lång tid man vill, men hur snabbt diacetylen bryts ner verkar variera mycket. Det är en biologisk process som verkar vara svår att kontrollera. Möjligen om man hade avancerad labmätutrustning så man kunde avbryta vid en viss halt diacetyl (eller förstadiet acetolaktat). Det bästa sättet jag kan komma på som är möjligt för oss hembryggare är att dela batchen i två, och göra ordentlig diacetylrast på den ena men inte den andra delen. Sen kan man blanda till lämplig nivå. Jag tänkte göra det försöket med en tjeckisk pilsner förra året men drabbades av en defekt jäst så det gick åt skogen.