Sökalternativ (Sida 2 av 20)

Jag har absolut varit med om att det kommit krypande med tiden, men hur mycket och efter hur länge är helt olika beroende på hur ölet har blivit oxiderat, vilken typ av öl det är, om det finns jäst kvar i flaskan, mm. Nån annan kanske kan ge mer information?

Det är ju inte fel att det blev en så ljus malt, tvärtom är det imponerande att du fått en så ren ljus malt tycker jag. Kul!

Beergun är ingen mottrycksfyllare per definition eftersom den inte skapar ett mottryck i flaskan. Poängen med den är istället att den inte skickar ölen genom trånga öppningar som gör att det skummar, samt att den är lätt att hantera för att blåsa ut luften ur flaskan med CO2 och fylla med öl. Funkar utmärkt för mig men man måste se till att kyla allt och gärna ha i lite mer kolsyra i ölet eftersom det alltid skummar bort lite kolsyra vid tappningen.

Jag håller med om att det kan bli fel att tänka i procent. För starka öl vill jag oftast till och med ha mindre absolut mängd karamellmalt eftersom de ändå får så mycket kropp av basmalten. Men om vi pratar om lättöl så är det väl en alkoholstyrka kring 2% vi pratar om, så är det väl inte helt fel att ange mängderna malt i procent. Om man anger i vikt så behöver man inte bara veta totala volymen öl utan även utbyte och svinn i olika delar av processen.

Jag kollade mina loggar och jag har haft upp emot 48% carapils i lättöl, tillsammans med att hög mäsktemp på 73 grader för att få så låg utjäsning som möjligt. Det slår igenom i smaken som blir lite söt och honungslik, men det kan vara trevligt om man balanserar upp det med ordentligt med humle och/eller rostad malt.

Jag har en ganska ljus lättöl på tapp nu med 40% carapils och rejält med Simcoe och Kohatu, jäst med lagerjäst. Lite som en lättölsvariant av modern lager, men det smakar mycket sötare. Det funkar tillsammans med den fruktiga humlen men är inte vad man förväntar sig av en modern lager.

Hej,

för ett par år sen följde jag med på en studieresa till Stjördal i Norge som anordnades av Eldrimner, ett projekt som stödjer småskaligt mathantverk. I Stjördal lever fortfarande den gamla traditionen med gårdsmälterier. Vi besökte Morten Granås i Hegra som både mältar, brygger och säljer öl på gården. Det finns ett speciellt undantag i lagstiftningen i Stjördal som medger att man säljer hemproducerad öl från egna råvaror om den konsumeras på stället. Här är en webbsida med lite turistinformation om hans gård. Bilden visar kölnan, klicka på den för fler bilder, bla. på hur han mäskar i en vedeldad gryta. Det finns också ett kort reportage på Beer Trotter. Jag tyckte malten var fin med en mild men fyllig röksmak. Ölen är däremot lite speciell, kanske mest för att han envisas med att använda bakjäst och gammal torr humle från den norska motsvarigheten till apoteket.

Kornet mältades i rinnande bäckvatten och torkades över alved. Jag kommer ihåg att det var mycket rötter i det grodda kornet, och Morten berättade att man inte får låta groningen gå för långt och att det ändå är mycket arbete med att bryta isär de kakor som bildas. Det är tydligen viktigt att sedan få bort rötterna eftersom de blir brända vid kölningen och ger en kreosotliknande smak. För att få bort rötter och groddar körde han malten i en hembyggd trumma av stålnät.

Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar med söt lukt. Jag har aldrig tyckt att karamellmalt ger en söt lukt, däremot söt smak förstås. Om det är fruktighet och kanske högre alkoholer du menar så beror det säkert på den höga jästemperaturen. Dry stout och amerikansk stout ska inte vara särskilt fruktiga, så använd en neutral jäst som jäser ut bra och håll ner temperaturen under 20 grader. En annan möjlig källa till fruktighet är förstås Amarillon men det är så små mängder så det är osannolikt.

Aluminiumpåsarna funkar inte med min vacuumpackare, i alla fall inte de som humlen är förpackad i av Humlegården. Maskinen klarar inte att svetsa igen dem. Men det går bra att lägga påsen i en ny vacuumpåse och försluta den.

Oj, Grolsch på 1,5 l flaska med bygelkork? Till rejält överpris dessutom!

Jo, presidenttiteln har förstås ingen bäring på bryggresultatet. Men det är ju en bra motvikt mot "hillbillystämpeln" som hembryggning fortfarande har i många sammanhang. Ni vet, "jaså du bränner hemma, höhöhö".

+1 för både Brandemannen och Macchiato. Jag skulle räkna på 15 grader men lite i underkant. Men jag tycker bättre om för lite kolsyra än för mycket. Formlerna bygger på en förenklad bild av verkligheten och i slutändan är det erfarenhet som gäller. Det är svårast första gången man provar ett nytt sätt att brygga på, å andra sidan är det ju en del av nöjet med att vara hembryggare.

Om man inte kolsyrar artificiellt så är nog det säkraste att låta ölet jäsa ut ordentligt innan man flaskar det, hålla ner på primingsockret men tillsätta färsk jäst vid flasktappningen som du brukar göra Bo. Helst samma jäst så den inte knaprar i sig mer än originaljästen. Det är ju en klar poäng med flaskjäsning med långlagrade öl just för att minska oxidationsrisken.