Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Inlägg efter fresta
Vad sägs om silikonslang som en lowtechlösning? Den är ju mjuk men man kanske kan montera in den i ett metallrör med en urtagen skåra för avläsning.
Jag funderade på det ett tag men jag bestämde mig för att hålla det enkelt för att slippa ytterligare rengöring. Nu har jag ett rektangulärt kokkärl med 12 dm2 area så det är lätt att mäta djupet med tumstock i dm och multiplicera med 1,2 för att få volymen i liter.
OK, snygg är den ju också!
Prövade på nytt vid lagerbryggning. Jag kylde 39 l vört till 12° med kylvattenflöde 15 l/min. Glömde tyvärr mäta kylvattentemperaturen och tiden men jag uppskattar dem till 4° och 30 min.
Det gick i alla fall snabbt, men kylvattenförbrukningen på 450 l tycker jag är i mesta laget.
Intressant, det visar att värmeväxlaren definitivt är tillräcklig för ditt behov. Det borde gå fortare när du inte återför vörten till kokaren - en plattvärmeväxlare är ju effektivare när skillnaden i temperatur är stor.
Hur stor plattvärmeväxlare har du och ungefär hur stort kylvattenflöde och -temperatur?
Det går också bra att späda senare efter jäsningen. Många stora bryggerier gör så för att minska kostnaderna, bland annat för att få ut större volymer och öl med flera olika styrkor från samma vört.
Enda problemet som jag kan se med det är att primärjäsningen blir med en starkare vört, så det blir viktigare att ha frisk jäst i tillräcklig mängd och bra temperaturkontroll för att inte få för mycket oönskade smaker i ölet. Men jag tror inte det skulle vara så stor skillnad för dig, 1.062 är inte så mycket högre än 1.052.
Jag har precis gjort en mild ale med Bramling Cross. Jag har varit på jakt efter en humle som ger svartvinbärskaraktär och det verkar lovande.
Min känsla är att den passar bäst i mörkare öl, är det någon som provat den i ett ljusare?
Hej,
jag har klarat mig bra med enkla tumregler tidigare men nu känner jag att jag behöver få lite bättre koll på hur mycket jäst jag tillsätter.
Det är inte så svårt att lista ut hur mycket jäst man behöver. Tumreglerna 0,75 miljoner celler per ml och °Plato för ale och det dubbla för lager funkar bra tycker jag.
Det finns ett par bra verktyg på nätet: MrMalty-kalkylatorn (se också denna FAQ) och Wyeasts kalkylator. Båda är utmärkta men har också vissa nackdelar. MrMalty räknar endast med förkulturer i ett steg, och Wyeasts är lite krånglig eftersom den räknar i amerikanska gallons och förutsätter att man tillsätter hela förkulturen till vörten (jag vill gärna dekantera av förkulturen om den blir för stor jämfört med huvudvörten).
Så jag försöker lista ut hur man kan uppskatta jästmängden. Men jag förstår inte alls hur de räknar ut hur mycket jästen förökar sig under kultiveringen. I MrMaltys FAQ anger de att 1 liter förkultur på en Wyeast Activator ger 1,5 gånger mer jäst, och 2 liter ger dubbelt så mycket. Men jag tycker inte det stämmer riktigt med kalkylatorn som räknar baklänges på något sätt.
Jag testade också Wyeasts kalkylator och motsvarande faktorer där är 1,5 för 1 liter, 2,5 för 2 liter, 3,0 för 3 liter osv. Kanske en exponentiell modell. Men sedan är det andra faktorer när man gör en förkultur i ett andra steg, och jag förstår inte riktigt vad de baseras på.
Är det nån som har nån idé?
Du har helt rätt, skriv ett brev till Garrett Oliver och klaga... vi kanske ska säga "Flamländsk gryta"? :-)
Gott är det i alla fall, funkar bra även med älgkött. Fast ta det försiktigt med sockret i receptet, det är nog mer anpassad för amerikanska smaklökar!
Jag tror också att det kan jäsa ut betydligt mer och att det finns risk för flaskbomber.
Men om det inte är fallet och ölen är lite väl söt för att dricka kan man ju hitta på andra trevliga saker med den. Perfekt i såser och grytor - varför inte en Carbonade Flamande? Eller kanske vörtbröd?
Bryggde Mild Ale idag och passade på att testa plattvärmeväxlaren lite mer.
Först kunde jag konstatera att jag mycket riktigt hade kopplat vörten genom de yttre facken, så jag gjorde tvärtom nu. Det rymdes 110 ml vatten i vörtkanalen och 116 ml i vattenkanalen.
Jag prövade att kyla vatten från 99°. Kylvattnet höll 4,1° och flödet var ca 10 l/min.
Test 1: fullt flöde på vörten, 1l på 23 s. Resultat 19,1°.
Test 2: strypt flöde på vörten till 1l på 58 s. Resultat 8,7°.
Så jag kan konstatera att verkningsgraden är betydligt sämre än min hemmabyggda motströmskylare - där är också kylvattnet rejält varmt när det kommer ut.
Värmeväxlaren är annars snabb och bra när man brygger ale. Jag kylde 29 l ale till 17° på 20 minuter. Skönt att korta bryggdagen med en halvtimme. Fast jag behövde ha rejält flöde på kylvattnet, jag mätte inte men det var nog minst 10 l/min.
Jag bryggde en Wiener som var med i domartävlingen på SM för ett år sedan. Den fick 36 poäng av 50. Kommentarerna var bla. för ljus färg, för lite skum och lite för estrig/fruktig smak. En av domarna ville också ha lite mer humle men de andra verkade tycka det var ok.
Receptet var i korta drag:
Volym 20 l
OG 52,4
FG 14,5
IBU 23
EBC 17
Wienermalt 96%
Melanoidinmalt 4%
Hallertauer Mittelfrüh 46 g 90 min
Hallertauer Mittelfrüh 15 g 45 min
Saaz 10 g 10 min
Saaz 10 g 1 min
Salter 1g CaCO3 i mäsken.
Stegmäskning 40° 10 min, 61° 25 min, 71° 10 min + dekoktion med kok 10 min, utmäskning 75° 10 min.
Jäst BC #2308 Munich lager. Primärjäsning 10,5-11,5° i 13 dagar, diacetylrast 15° i 3 dagar, lagring ca 2° i 1 månad innan SM-bedömningen.
Jag har planerat att brygga Wiener igen så snart jag får fart på jästen. Jag har fryst BC 2308 från förra året men det verkar gå trögt att få fart på den.
Här är några av mina synpunkter på dina frågor:
1. Som många har påpekat blir det för ljust med enbart wienermalt. Jag lutar åt något sånt här nästa gång:
wienermalt 60%
münchnermalt 30%
carahell 5% (bla. för bättre skum)
melanoidinmalt 3%
caramünch II 1,5%
Kommer troligen köra Tettnanger som smakhumle nästa gång, det funkar bra tillsammans med Saazaromen.
2. Smaken är som baken men jag tror inte sulfaterna passar i Wieneröl, jag vill ha mjuk och fin beska. Så det enda jag tillsätter mitt väldigt mjuka vatten är lite CaCO3 för att kompensera pH-sänkningen från den mörka malten. Möjligen kunde man ha lite NaCl men jag tror det blir för sött tillsammans med karamellmalten.
3. Jag tycker BC 2308 passar bra, men jag tillsatte nog för lite jäst förra gången. BC 2124 går säkert också bra, det är en trevlig jäst som kanske ger lite maltigare och rundare smak än 2308, men det beror på en massa andra faktorer också.
4. Se de andras kommentarer, speciellt diacetylrasten är viktig.
5. Som de andra skrivit så är tiden lite tight, ölen från förra året blev märkbart bättre efter 2-3 månaders lagring. Men det var svårt att få den att räcka så länge... :-)
Ska bli kul att höra om resultatet, nu måste jag gå och gulla med jästen lite och se om den kommit igång!
/Fredrik
Ja, du har rätt. Det går faktiskt att se att de yttersta plåtarna är hoppressade kring ingångarna på ena sidan, så den sidan bör alltså anslutas till vörten så att den inte flödar i de yttersta facken! Värt att pröva nästa gång.
För tjeckisk pilsner är det trixiga att inte bli av med all diacetylen, så därför testar jag för att se om det är lagom. Men jag vet inte ännu hur bra det funkar, det är trixigt att få det riktigt bra.
För andra öl där man inte vill ha någon diacetyl alls så kan man förstås köra diacetylrast vare sig det behövs eller inte. Jag tycker bara det är lite kul att testa och se hur ölet artar sig. :-)
Jag använder Garetz formler för alfasyreförluster som det står om på hembryggarbloggen, det gör nog programmen ni nämner också. Här är artikeln i Brewing Techniques - det lär också stå i Garetz bok om nu någon har den. Formlerna utgår från hur stor andel av alfasyran som försvunnit efter ett halvår vid 20 grader C (34 grader C känner jag inte igen).
Bra källor för förlusterna för olika humlesorter som inte finns i tabellen i Garetz artikel är Hembryggaren 2001/1-2 och 2007/1.
När det blir humle över pressar jag ut luften ur foliepåsen, tejpar igen den och stoppar den i en glasburk som jag ställer i frysen. Så det blir inte jättestora förluster, men klart märkbara om humlen legat mer än ett år i frysen. Bäst är förstås att använda så färsk humle som möjligt.
Sedan ger formlerna bara grova riktlinjer som Björn skriver. I slutändan är det sunt bryggarförnuft som gäller. :-)
Aha! Där har vi det kanske! Jag hade den stående på kant eftersom det var enklare att få plats med slangarna på det sättet. Jag ska prova att lägga den plant istället.
Det går nog inte att ange någon specifik gräns utan det är dina egna smaklökar som avgör. Folk har väldigt olika smaktröskel för diacetyl.
Men det är svårt att få till den nivå jag vill ha. Jag brukar använda BC 2124 / Weihenstephan 34/70 som kan ge väldigt mycket diacetyl. Förra vårens tjeckiska pilsner kallade SM-domarna för diacetylbomb, och i efterhand kan jag bara hålla med. Det knepiga är att smaken kan komma fram först under lagringen.
Nu har jag tagit för vana att göra ett diacetyltest mot jäsningens slut: ta två små glasburkar med vört, värm den ena till 60-70 grader i 15 min och kyl sedan båda burkarna till samma temperatur. Jämför om den uppvärmda har mer diacetyl. I så fall kan diacetylen reduceras med en rast vid 15 grader. Jag upprepar testet efter ett dygn för att se om det är lagom eller om det behövs längre diacetylrast.
De tjeckiska pilsnerna har ju också mycket mer restextrakt än de tyska, det kanske också är det hon gillar?
Tack för tipsen!
Christer:
Jag är inte helt säker på hur du menar. Såvitt jag kan se är kylaren helt symmetrisk, det finns inget som skiljer de fyra olika anslutningarna. Instruktionerna anger bara att man ska koppla vatten på ena sidan och vört på andra, i motsatt riktning förstås. Det har ju hänt att jag kopplat min gamla motströmskylare fel så det blev en "medströmskylare" istället, funkar inte alls bra så det märker man direkt.
Portugisen:
Menar du att du kör kylvattnet på ungefär 2/3 eller vörtpumpen?
Svensson.lu:
Jag var tvungen att köra kylvattnet på max (kanske 10 l/min) och ändå strypa vörten rejält (ca 0,4 l/min). Och det trots mitt kallvatten är riktigt kallt så här års, jag mätte det just till bara 4 grader.
Jag får ta och koka vatten och testa för att se om jag får samma resultat. Som det är nu kan jag inte använda den när jag brygger lager, men jag har som tur var den gamla kylaren som funkar även om det tar lite tid.
Jag har just köpt Humlegårdens minsta plattvärmeväxlare, artnr 8302. Tyvärr är jag inte riktigt nöjd med verkningsgraden.
Jag har en hemmagjord motströmskylare som har ganska bra verkningsgrad. Problemet med den är att vörten rinner så långsamt igenom eftersom den är byggd med glödgat kopparrör med en innerdiameter på 7 mm, ca. 7 m långt. Det tar drygt en timme för 25 l öl att rinna igenom med kokkärlets kran fullt öppen. Verkningsgraden är som sagt bra, jag måste strypa kylvattnet rejält även vid kylning av lager till 7-8 grader. Det är till och med så att det är svårt att reglera temperaturen när jag ska kyla ale eftersom det krävs så lite kylvatten att det räcker att snudda vid kallvattenkranen för att temperaturen ska ändras flera grader.
Jag tänkte att jag skulle snabba upp processen genom att köpa en plattvärmeväxlare istället. Det borde kunna gå fortare eftersom jag måste strypa kylvattnet så mycket med min gamla kylare. Det visade sig att vörten kan rinna betydligt snabbare genom plattvärmeväxlaren. Men för att kyla till 14 grader (skotsk ale) så var jag tvungen att strypa vörtflödet till samma långsamma takt som med min gamla kylare, samtidigt som jag måste köra kylvatten för fullt. Ingen tidsvinst alltså, och ett stort slöseri med kylvatten! Och det var inte ens till lagertemperatur, då hade det gått ännu långsammare.
Vad har ni för erfarenhet av plattvärmeväxlare? Tror ni att det skulle funka bättre för mig med Shirrons växlare eller måste jag gå upp till den dyra Therminatorn?
Plattvärmeväxlaren är bättre än min gamla motströmskylare på ett sätt: den är lätt att desinficera eftersom man enkelt kan koka den tillsammans med slangar och kopplingar i en gryta.
Då är väl frågan hur tjeckerna gör själva. 1. Mäskar man så att man får en vört med en relativt hög möjlig maximal utjäsningsgrad och sedan jäser man med en jäst som inte jäser ut mer än till runt 70%. Eller 2. Mäskar man så att man får med mer dextriner i vörten och styr utjäsningensgraden med hur mycket dextriner man mäskat fram.
Framför allt alternativ 2, de mäskar så att vörten får mer dextriner. Det är ingen bra idé att avbryta jäsningen i förtid, då är risken stor att det jäser ut senare under lagringen eller i värsta fall i faten eller flaskorna. Men sedan påverkar jästen också resultatet eftersom en del jäster kan jäsa fler sockerarter än andra. Sådan jäster ger mer utjäsning och passar alltså inte så bra för tjeckisk pilsner.
Tänkte just tipsa om att göra ett forcerat jästtest men Kenneth hann före. Det är ju ett enkelt sätt att ta reda på om problemet ligger i mäskningen eller i jäsningen. För att få det varmt nog kan man ställa det t.ex. på ett element eller i skåpet ovanför kylen och skaka om då och då.
Det Thobbe menar är nog vad våra brittiska kollegor kallar "dropping". Då tappar man om den jäsande vörten under luftning - enklast är helt enkelt att låta den rinna någon meter från ett kärl till ett annat. Det lär ge en del speciella smaker och passa bra till vissa brittiska jästsorter, och BC 1968 är nog den jäst som oftast nämns i sammanhanget.
Ryggmärgsreaktionen från amerikanska hembryggare är att avfärda metoden direkt med tanke på risken för oxidation. Men det kan fungera ändå om jästen är tillräckligt aktiv för att ta hand om syret, och brittisk ale på cask brukar konsumeras snabbt så det är möjligt att en eventuell oxiderad pappsmak inte hinner utvecklas innan ölet är slu.
Jag har provat detta med just BC 1968 men det var länge sen. Jag minns inte att jag märkt av någon oxidation men inte heller om det gav bättre smak.
BC 1968 är en väldigt trevlig jäst som ger en fin balans mellan maltighet och fruktighet. Det är ganska stor skillnad mot BC 1028 som ger ett torrare och mer mineralbetonat öl. BC 1968 flockar och ger ett blankt öl snabbt, men det kan också göra att det inte jäser ut så bra. Det kanske inte gör så mycket eftersom du vill ha mycket restsötma men om jäsningen stannar för tidigt kan det ge ett oförutsägbart resultat. T.ex. kan det jäsa för mycket på flaska eller fat så ölet blir överkolsyrat. Jag tror inte det finns någon risk för att ölet jäser ut för mycket, det styrs mer av jästsorten och mäsktemperaturen.
För att se till att jäsningen inte stannar för tidigt kan du skaka om jäskärlet försiktigt en eller ett par gånger per dag så att jästen hålls i lösning i ölet. Efter några dagar när jäsningen lugnat ner sig kan du låta kärlet stå still och jästen borde sjunka till botten ganska snabbt.
Det går bra att starta en surdegskultur från maltdrav, kolla Henriks blogg: http://openbrew.wordpress.com/2009/04/2 … a-hittills
Jag har gjort på liknande sätt många gånger, det blir alldeles utmärkt.
Behöver man inte speciella grejor för att rengöra dem?
Jag postade denna fråga på SHBF:s forum men har inte fått nåt svar, men det verkar vara fler som läser detta forum så kanske nån har nåt tips? Här är frågan:
Är det någon som vet nåt om Till spetsat som bryggdes på Tillbryggerier i Östersund? Det var en mörkare öl kryddad med pors, angelika och enbär. Många jämtar verkar ha varit väldigt förtjusta i den och jag har fått frågan flera gånger om hur den gjorts. Den gick i graven när Till köptes upp och lades ned av Falcon, och det är troligen de som sitter på receptet fortfarande. Basölet är troligen en mörkare lager typ bayersk men jag är inte säker. Å andra sidan är det kanske inte den viktigaste delen av ölen. Jag är tacksam för alla tips om mängder och typ av kryddor - malda, torkade, essens?
Snyggt! Skulle passa fint under vattenbehandling på wikin på shbf.org, kan du inte lägga in bilden där?
Humlebladet → Inlägg efter fresta