Bobo och andra, jag vet detta är ett sidospår från trådens ursprung, men precis som med Bo gör detta med interrail och tågluff mig full av minnen och virilitet. Jag kan med handen på hjärtat säga att tågluffarna gjorde mig till den jag är i dag och det var en bättre och mer lärorik sysselsättning än lumpen.
Min första tågluff var 1985 och min sista 1991. Jag reste med två bästa kompisar, två flickvänner och en gång själv. Jag har levt på 40 kronor om dagen och rest runt med en orange barnryggsäck där jag bara fick plats med en badbralla/shorts, en skjorta, två t-shirt, en extra jeans, kallingar och strumpor - allt ihoprullat. Med Thomas Cooks European Timetable i min hand var jag den fullkomlige tågresenären.
Numera reser jag inte med tåg. I alla fall inte i Sverige. Vänta kan jag göra på öl som jäser. Att resa med bil har sina fördelar. Det man blåser förbi med tåg kan man stanna vid med bilen. Samtidigt hamnar man sällan i mitten av en stor stad lika enkelt som med tåg. Men jag föredrar nog bilen nu för tiden.
Jag önskar att tågluff finns som alternativ när mina barn blir tillräckligt stora. Samtidigt är det en annan tid nu. Dom har redan flugit till Portugal urton gånger, flackat över Atlantern och bilat över Europa två gånger. Att sätta sig på ett opålitligt och smutsigt tåg har sannolikt inte samma dragningskraft längre? Att leva på 40 spänn om dagen är både otänkbart och olustigt. En gång fanns det stora skillnader i Europa och interrail var ett sätt att se det på nära håll och älska/hata det. Nu tror vi att alla är lika och vi blir alldeles paffa när vi stöter på skillnaderna. Hur utbildar man sina barn nu att ta chansen, att utmana ödet och upptäcka allt i Europa när Indien, Brasilien och Thailand är lika nära?
Sen alla barer. Gyllene Tigern i Prag. Kabulbar på Warmoestraat i A-dam. Tante Müller i Hamburg. etc etc etc. Jag har tusen historier. Ge mig en stad, så kan jag dra en sann rövare. Tack vare interrail.
Har inte bryggt på ett jävla tag men börjar blir rejält sugen nu.