Typriktigt eller free bryggning?

Lite tidspress just nu skall återkomma med mer ingående svar !

oftast brygger jag helt efter eget huvud (naturligtvis färgat av det man läst här och var) gränsryttare ale/lager
Men ibland så försöker jag att brygga efter definition, ett intresse som ökat sen jag nyligen faktiskt börjat att använda mitt Beersmith.

mvh H

Här är det nog båda delar, är det tex en IPA så kan det gå över riktlinjerna för beska osv bara för att jag själv gillar det. Samtidigt så är det kul med tävling att få en bra bedömning från en domare.

Ger man bort några öl till jobbarkompisar och dom säger att "ölen var god" och man själv inte var riktigt nöjd så innebär det ofta att den var lättdrucken och smakade mindre än man tänkt från början.

Känns bra att ha domarprotokoll både för sin egen skull och att visa dom som kanske inte dricker öl eller tror att allt ska smaka ljus lager att det går att göra riktigt bra öl hemma. (Alla verkar ju dessutom ha gjort en ölsats för x antal år sedan eller smakat nån och direkt dragit slutsatsen att det inte går). Sen är det bra att få kritik om vad som behöver bli bättre med.

Kommer i alla fall fortsätta brygga det jag själv gillar bäst, både inom och utanför gränserna. Gillar bäst IPA och Porter så det kommer det säkert bli nån rejält besk torrhumlad Porter framöver bara för att det går.

Jag skulle dö om jag skulle följa riktlinjerna. Det är viktigt att vidga och utveckla begreppet öl. Inte nödvändigvis till det helt galna men om alla följar riktlinjerna då blir öl ju bara mer och mer likadan, och ingen kommer att stå utanför mängden. Det jag gör om jag bryggar en klassisk stil är att man kommer alltid att kunna smaka att ölen är det som den utger sig att vara - en bitter är en bitter. Men jag tar ut svängarna med eget personligt touch, det kan vara en ovanlig humlesort, mer humle än vanligt, nya och annorlunda maltsorter som kommer med i receptet (dvs maltsorter som inte ofta ingår i den type öl). Om jag har bryggat en (pseudo)doppelbock, man kan alltid smaka den djupa maltigheten, men ofta är där en solid mängde humle med, vilket skiljar sig från proto-typen. Ibland tar jag ut svängarna helt - som den nÿårsöl som jag publicerade receptförslag #1 på igår, eller min och joels senaste brygd, en imperial stout med OG 1150 fermaterad med champagne jäst och en vildjäst av engelsk typ (minns inte namnet) som tyvärr inte finns i sortimentet längre här och kryddad med lakritsrot. Just nu verkar det så att vi måste slänga i ny jäst så vi hoppas den kommer lyckas, för just nu verkar jäsningen att ha avstannat - hålla tummarna för oss!. Men ändå - det ska inte bli tråkigt att brygga och det att man vågar gå nya vägar gör att det blir mycket roligare. Ölen vi bryggde förre stouten var en vete-ale - helt enkelt en pale ale bryggat med en väsentlig (30 %) vetemalt, nelson suivon humle (massor) och whitbread ale jäst (OG 1050, 20 Liter, 30% vetemalt, 7 % rågmalt, 4 % crystal malt, 3 % havremalt och övriga vanlig marris otter pale ale, bitterhumle (1 timme): 25 gram nelson suivon, smakhumle (15 minuter): 30 gr nelson suivon, aromhumle #1 (5 min) 50 gr Nelson, aromhumle #2 (1 min) 50 gram Nelson Suivon, och slutligen lät vi vörten rinna genom det humle (NS) som var i överskott, innan vi ställde den till jäsning. Vanlig stegmäskning från 50 grader i 30 min, 66 grader i 1 time, 78 grader i 15 min och efter jäsningen karbonerad med 6 gr socker per liter). Rent personligt om jag blev tvungen att följa riktlinjerna för hur en öl ska vara skulle jag tappa intresset och dö av tråkighet men så är vi ju olika. Jag bryr mig om att man ändå kan smaka att ölen är det som den påstår att vara, med en liten personligt "twist" och att jag har fria händer att skapa öl efter mitt huvud. Galenskapen länge leva:-) Hurra för dansken

Initialt följde jag riktilinjerna för olika öltyper rätt stringent och även idag vill jag hålla mig inom rimliga ramar för olika (igenkännbara) ölsorter.  Det lustiga är emellertid att jag på senare år bara dragits åt öltyper som haft rätt breda öldefinitioner (och som ger mer utrymme för egen kreativitet). 

Just nu är jag inne på det där med Biere de Garde och Saison. Jag har en förkärlek för belgiska ölsorter, vilka egentligen är rätt korkade att försöka definera med stringenta ramar (belgarna själva gör ju inte det). Jag tycker SHBFs typdefnitioner av just belgisk öl är rätt dassiga, skall jag vara ärlig (en parentes).  En annan favvis är amerikansk amber/red ale som också rymmer ett väldigt brett spann.  Likaså mexikansk wieneröl, som sträcker sig från Dunkel till Wiener och inkluderar även mörk modern lager.

Grejen är väl just den att jag gillar öl som ger utrymme för mycket egen fantasi, helt enkelt.  Men att släppa ut håret helt är jag inte redo för ännu.

Mvh
Pål

Tjah - jeg synes også selv det er gået ret godt. Det har heller ikke skortet på afsætning til venner, familie, kolleger etc. så noget må man jo gøre rigtigt :-)

Inspirationen til Imperial Schwartzbier'en kom af et BrewYourOwn magasin, hvor de i vanlig amerikansk stil "imperialiserede" tyske øltyper. De havde ikke rauchbier, weizen's (som jeg ikke er så meget for) og schwartzbier med ...

Jeg må også sige at jeg har fået meget gode feedbacks på de New Zealandske modeller. Der er meget tiltalende fersken / litchie-frugt / passionsfrugt over det, og det er SUPER!