Åååkej, min historia:
Satte min första sats öl november 2004. Porter. Den var god. Första sonen föddes i slutet av december samma år. Jag fortsatte brygga regelbundet (1-2 gånger i månaden) tills han blev 8 månader gammal och började ha egna uppfattningar om hur livet borde levas. Då tyckte jag att allting blev besvärligt och lade bryggningen på hyllan.
Sedan började han dagis och jag kunde dra igång igen lite smått mot slutet av 2006. Kom upp i hyggligt varv igen tills lillasyster tittade ut våren 2007. Uppehåll igen.
Sedan kom lillalillasyster våren 2009, och då tänkte jag att vad fan, det här måste ju funka. Bonnmororna från för bryggde ju öl med bäbisar och barn hängande runt benen, så nog skall jag fixa det också! Och tro't eller ej, det funkar.
Att brygga öl är som att baka bröd, eller vilken annan huslig syssla man kan tänka sig. Det funkar utmärkt att göra ihop med små barn. Givetvis måste man vara försiktig, och lämpligen tajmar man koket med deras middagsvila, men annars är det bara att köra. Bäbisar tycker jättemycket om när det händer stora och viktiga saker i deras egen miljö (alltså hemma), och kan man serva upp lite leksaksmäsktunnor och grejor att pyssla med samtidigt så funkar det toppen.
Under våren 2010 var jag pappaledig, och jag bryggde 1-2 gånger i veckan. Och hade jättekul ihop med lillan samtidigt. Det kräver lite planering, men det funkar.
Långt och personligt inlägg, men jag tror det var det du var ute efter.
/P
Think globally. Drink locally.