Hej !
Har lakat med många metoder,
PP-nätet, slitsade kopparrör (slitsen neråt
), dubbellagrad flätad slangstrumpa, mm.
Oavsett utrustning fick jag oönskade restriktioner i lakflödet!
Pga viss envishet valde jag att inte ändra maltkvarnen i första hand (mitt val!)
Efter lång meditation över tänkbara lösningar, kom jag att införa en fikarast
direkt efter inladdning av mäsken i lakkärlet. Temp-mäskar i en separat elgryta.
Tänket:
Om jag väldigt snart efter inladdning i lakkärlet öppnar kranen så har ju inte maltbädden hunnt "sätta"
sig på ett naturligt vis, utan det flöde som då uppstår närmast min silanordning
kommer troligen att påverka hur maltbädden ser ut närmast silen.
Gissar att de små lätta partiklarna snabbare sugs med flödet fram till silen och täpper till.
Införandet av fikarasten på 20-30min ger min maltbädd chans att få den naturliga struktur
som gravitationen erbjuder.
Troligen en (teoretiskt) struktur som rimligen börjar med de tyngsta skaldelarna längst ner vid silen
och därefter med minskande storleksgrad/fraktion ju högre upp i maltbädden man kommer.
Om oönskade restriktioner i lakflödet numera ändå skulle uppstå
så räcker det att slitsa/skära* den översta 1/3 av maltbäddens höjd
och då brukar flödet repa sig och jag slipper att recirkulera på nytt
eftersom vörten förblir klar.
Slitsa/skära* = Här att med ett smalt föremål: tex stålskala. trubbig kniv, smal bryggpaddel osv
ritsa ett mönster av små kvadrater i ytan på den övre fasta delen av maltbädden
utan att komma ända ner till silen.
Ovansagda är endast en hypotes och inget påstående,
även om just min egen erfarenhet pekar på en viss riktighet.
Fältet är fritt för kommentarer, reflexioner och erfarenhetsbeskrivningar.
Mvh Raasken
Sedimenterande sekreterare 
Edit: Inladdning var tidigare felaktigt benämnt inmäskning.
Vanliga Halsningar fr.
Kv.Vikingens Pannrums-bryggeri:
Det är inte färdigt förrän det är klart...;)