Muntons jäst
Inför min senaste bryggning nu i torsdags hade jag odlat upp en förkultur på en 3:e generationens Ringwood Ale. Jag hade ingen särskild anledning att vara misstänksam mot jästen, har inte haft några problem med infektioner i mitt system sedan jag började brygga.
Nåväl, under försockringsrasten bestämde jag mig för att kolla upp min förkultur, och döm om min fasa när jag inser att den är infekterad och sur som vinäger! Och ingen paniklösning i form av torrjäst har jag till hands!
Lyckligtvis (i det här avseendet) bor jag i en stad, så hopp in i bilen och iväg till närmsta hembryggarbutik. Som de flesta hembryggarbutiker hade den här inte snobbiga helmaltsbryggare som huvudsaklig målgrupp, och utbudet fokuserade på überturbojäst och aktivt kol.
Men visst hade de öljäst! Tre olika sorter dessutom. Kan ingenting om torrjäst, så jag tog första bästa, Muntons Alejäst.
Bryggningen fortlöpte utan problem, och några timmar senare hade jag 24 liter porter @OG1063 att inokulera med min nya jäst. Lite surfande gav vid handen att just denna jäststam eventuellt kunde ha lite problem med att jäsa ut ordentligt, hittade flera rapporter om högt FG.
Jäsningen satte igång under natten, och när jag kom ner på morgonen jäste det som jag aldrig sett en jäsning tidigare. Det var inte bubblor, utan en kontinuerlig ström av koldioxid som fullständigt sprutade ur jäsröret.
24 timmar senare började jäsningen avta, och nu bubblar det någon gång i minuten. SG 1023.
Är egentligen inte orolig för att FG skall bli för högt, men undrar om någon annan på forumet har erfarenhet av denna jäst, och i så fall om jag bör ta några försiktighetsåtgärder redan nu (t.ex. beställa hem en annan jäst att eventuellt pytsa i om jäsningen skulle stoppa helt.)
Den andra anledningen till att utsätta er för denna tirad är för att påminna mig själv och alla andra att aldrig satsa allt på ett kort när det gäller jästen. Se till att ha en backup till hands om Onkel Snusk varit framme och dinglat sina genitalier i just din förkultur...