Sökalternativ (Sida 1 av 2)

Ok - tack för goda råd. Jag petar ner lite enzymer så kanske det kan bli lite kolsyra ändå. En julöl i sötaste laget, men jag hade väl ändå inte tänkt att ha den till sillen.
JP

Hej Kristian

Det fungerar alldeles utmärkt med pale ale-malt. Såvida du inte vill göra allt för att få en så ljus Blonde eller Tripel som möjligt. Många belgiska kloster vill hålla maltprofilen så ren som möjligt och låter mörkare sockerarter, sirap, melass, kandisocker m m stå för färgen. Man kan ge en brytning med lite Bisquit eller Aromatic, men Pale Ale funkar som sagt fint som bas. Du ser att den Belgiska alemalt som rekommenderas i webbshopen som basmalt till de flesta klosteröl t.o.m. har ett högre EBC än vanlig Pale Ale. Lycka till med denna delikata öltyp.
JP

Nåja, till slut inhandlade jag Brewing better beer i alla fall, och jag är mitt uppe i den just nu. Och den stora förtjänsten med den är inte att man skall lära sig en massa nytt. Visst finns det litet tekniker som i vart fall jag inte sett på annat håll. Till exempel att inte ha med mörk malt i mäsken för att det ger så dåligt utbyte ändå - i stället extraherar man färg, arom och smak från dem separat och tillsätter dem senare.
Anledningen till att man skall läsa denna bok är att den är en oerhört noga genomgång av alla stadier, alla vanligare ingredienser och alla processer. Man skall tänka igenom sin bryggning i varje detalj. Gordon Strong går lugnt och metodiskt igenom verkligen allt man behöver tänka på. Boken är absolut ingen nybörjarbok - inget av det gamla vanliga "hur du brygger din första sats" som man läst på så många håll annars, utan 336 sidor hardcore avancerad bryggteknik utan så mycket som en enda illustrationsbild.
  Även om Strong var teknisk utgivare till "Radical Brewing" är det stor skillnad på böckerna. RB är en frodig och fantasifull djupdykning i historisk och nutida hantverksmässig öl. Brewing better beer kan varmt rekommenderas till den som vill få grepp om helheten i sitt bryggande samtidigt som man lär sig att vara oerhört noga med detaljerna.
Som den mästare i hembryggning som han är, har Gordon också starka åsikter. Exempelvis är anledningen till att extraktbryggning inte behandlas alls i boken att extraktbryggning inte har mera med ölbryggning att göra än uppvärmningen av en TV-dinner med matlagning.

Som sagt - rekommenderas varmt till den ambitiöse - sedan har jag sett att det kommer mera djuplodande litteratur :
http://www.amazon.com/Water-John-Palmer … amp;sr=1-1

Må gott
JP

Visst vinner man mycket på att kyla utsidan. Jag tyckte det tog lite för lång tid att kyla vörten i 50-litersgrytan. Den är väl lite underdimensionerad... Men sedan jag började kombinera kylningen med ett vattendränkt badlakan som jag sveper om grytan går det mycket bättre. Energin som går åt för att vattnet i badlakanet skall dunsta tas från värmen i grytan. På samma sätt vet jag att det finns folk som kyler öl- och vinflaskor när de är på stranden, de tar en blöt handduk på utsidan.
   Men varför används värmeenergin för att i första hand dunsta vattnet?? Det är samma sak om växthuset är för varmt. Man spolar lite vatten på stenplattorna. Det dunstar och temperaturen sänks. Är dunstning det roligaste som värmeenergin kan hitta på? Mycket roligare än att stanna kvar där den är? Tur vi har våra fysiksnillen som brukar lägga saker till rätta...
JP

Jo det är ju inte bara en fråga om humle utan också om OG. I början fick jag inte riktigt ihop hur det funkade, men Ray Daniels förklarar det hela väldigt bra i sin Designing great beers. Vattenmängden gånger den totala mängden extrakt är konstant. Svårare än så är det inte. Har man fått kläm på bryggsystemets effektivitet så vet man hur mycket socker jästen har att smaska i sig. Späder man ut detta i en större mängd vatten får man ett lägre OG och tvärtom. Därför kan man ha sin egen vision om vilken styrka man skall ha på vörten och beräkna med papper och penna, eller hellre med ett program som Beersmith, hur mycket malt man behöver med tanke på den styrka och den färdiga mängd öl man vill ha.
   Kruxet är bara att mäta volymen i kokgrytan. Vill man undvika att tillsätta vatten i efterhand ( jag skulle inte rekommendera att man häller i okokt vatten under jäsning) så får man hitta på ett sätt för detta - för att styra sitt OG och för att kontrollera bitterheten.
   Ray Daniels beskriver en väldigt enkel metod som jag har använt. Eftersom en ritad skala på insidan av grytan skulle försvinna direkt och att etsning och sådant skall undvikas av hygieniska skäl, så tillverkar man en mätsticka av något hyfsat värmebeständigt material och som går att skriva på - hårdplast eller så. Denna kalibrerar man genom att tillsätta liter för liter med vatten och göra streck för respektive nivå. Med denna är det sedan lätt att mäta hur mycket vört man har i grytan. Dunstar för mycket bort kan man tillsätta någon liter från en vattenkokare. Har man för stor volym är det bara att koka bort vatten en stund till.
   Ray säger att med denna metod kan man hålla sig inom ett intervall på +/- 0,05 utan minsta bekymmer och 0,02 med lite mera noggrannhet. Och det har funkat bra för mig sedan dess. Mera kontroll och lättare att styra saker dit man vill ha det.
JP

Kul att forska i gågna tiders öl. Det går ju inte att återskapa exakt och kanske är det inte så meningsfullt att försöka. Men jag tror. det är i Homebrewer´s bible det står att civilisationer som kunde bygga pyramider knappast nöjde sig med dålig dricka. 1800-talets öl kan vi kanske gissa oss till någotsånär. Jag har tidigare tipsat om Rolf Nielsens "Den danske ale" som även kanske kan säga lite om ölen på denna sidan sundet.
   Går man ytterligare hundratalet år tillbaka så hamnar man hos Linné. Jag hittade en liten skrift som jag nästan hade glömt bort i bokhyllan: Linné om öl och ölbrygd, Särtryck ur Svenska Bryggareföreningen 75 år av Arvid Hjalmar Uggla. Linné hade en hel del att säga om öl. Fast egentligen tyckte han att vattnet var den mest naturella drycken och allt annat var en förvanskning. Vattnets förträffligheter har jag förvisso svårt att neka till...
   Men där finns en uppräkning på olika sorters öl från 1700-talet som är rätt spännande.

"Stockholmensis. Ståckholms dubbelöhl har fordom warit härligt, nu luchtar illa i själva sin hemort och är mycket skadligt. Då det har förts till Tyskland har det vunnit beröm såsom förbättrat genom skakningen"
- Tydligen hade man rätt stora problem med saltvatten i huvudstadens brunnar på den tiden. Om benämningen dubbel hade något med belgisk dubbel att göra kan man ju undra över.

"Faluöl är det bästa svenska, ädelt, genomskinligt, ljumjäst, kokt. Skadar varken magen, huvudet, eller njurarna. Urindrivande"
- Säg vilket öl som inte är urindrivande...

"Bondöl i Småland, jäses hett, mindre kokat"

"Råneöl från Gotland är illa beryktat på grund av att Lolium [dårrepe] kommit in bland kornet. Gör dem som dricka det berusade och blinda"

"Holländskt. Moll. Detta lämnar ymnigt med skum, smakar som spisöl. Det är smaklöst och såpliknande, tilltalade mig ingalunda."
- Fanns Heineken redan på den tiden??

"Danzigs Pryssing är mycket starkt, därför framkallar det, drucket i större myckenhet, yrsel. Botar dem som är försvagade och kraftlösa".

"Engelskt öl har många slag, av vilka Dorchesterbeer är det starkaste. Detta öl köpes knappt någonsin utan att tillblandas. De förstå sig på att göra en blandning ur tre olika tunnor, färsköl, mer eller mindre beskt, något surt, etc. Men denna blandning är skadlig"

Här finns också beskrivningar på Hamburgskt, Brunswigsmumma, Güstrows Knisenak, Garlebs Gnarley, Veteöl och japanskt risöl. Som sagt - knepigt att föröka efterlikna, men rolig läsning för fantasin.

må gott alla
JP

Tack alla för råd
Det blir nog ett kilo ljungblommor till en 20-25 literssats efter koket. Man får ta med i beräkningen att den är färsk. Och så får man dra ner lite på humlen också. Skall se om jag kan studera radical brewing och dra någon lärdom där
   Jag önskar alla en god sommar med både högt och lågt IBU. Ombyte förnöjer
JP

Varianter på samma tema här. Jag använder en gasolbrännare på 9,2 kW från Lincar. Mycket stabil och bra. Har kokat upp till 45 liter med den utan bekymmer.
http://www.safetystore.se/store/?pid=232

Köpte också till ett grilljärn för brygdernas tilltugg.

JP

När jag läser noga verkar det vara i alla fall något som är snarlikt enbär som det är frågan om. Men som vanligt gjorde jag klassikern att hänvisa till en bok och inte ha den framför mig. Och vände till det lite. Briskebären omnämndes i brödtexten och inte i receptet. Kryddan som används där är nejlikrot, Geum Urbanum. Finns fröer att beställa på www.impecta.se för den som skulle ha lust att testa att göra en historisk nordisk ale. Skall man följa bokens beskrivningar skall man ju förstås helst ha en ektunna att jäsa i också...
JP

Jag håller med dig Peps. Det håller på att bli rätt ensidigt med alla IPA och APA extrema bastardbrygder i kubik. När man öser på med mer humle, mer alkohol, mer malt och mer av allting, blir det lite som att laga mat på enbart kryddor. Det kan ju vara spännande smakupplevelser såklart, men till slut nås ju en gräns där man inte kan komma mycket längre. Dessutom är öldrickande för mig en social grej och när resultatet hamnar alltför långt ifrån vad merparten av vännerna kallar för öl överhuvudtaget så känner man sig lätt sekteristisk. Jag är mera inne på den belgiska skolan med dess tankar på personliga men ändå balanserade smaker.
   Men givetvis är detta min personliga åsikt och jag uppmuntrar alla initiativ till goda hantverk i kampen mot det vattenskadade blask som folk handlar på andra sidan vattnen.

hembrygdens vänner - förenen eder
JP