Jag brukar sätta en sats cider eller två varje år. Den cider jag eftersträvar är den champangeliknande typen från Normandie. Den är torr och kommer oftast i 70 cl flaskor (flaskjästa). Andrea diskuterar den på sina utmärkta sidor som nämndes i ett tidigare inlägg.
I Normandie utnyttjas årstiderna eftersom de jäser i oisolerade hus. Jäsningen börjar på senhösten och under vintern avstannar jäsningen och cidern klarnar. Den tappas på våren i rätt tid (dvs rätt OG) på flaska och sekundärjäser där. Flasklagringen är minst sex månader vilket ger en drickbar cider kring jul året efter. Hygienen är inget som fransmännen lägger så stor vikt vid i traditionell cidertillverkning.
Jag har provat att pressa själv och det är ett himla mek. Äppelsorterna i Normadie är mycket långt från de dessertäpplen vi hittar här. Därför utgår jag ifrån Kiviks Musteris äppelmust med fruktkött. Jästen är vilken vinjäst som helst och jag tog sist en skvätt T-58 (ale) i samband med ett ölkok. Jag har även odlat fram vildjäst men kan inte känna någon skillnad (1). Andrea spekulerar i att det finns jäst kvar i träredskapen/pressen från tidigare år hos ciderbonden.
Äpplena i musten är dessertäpplen och saknar strävhet. Paradisäpplen kan användas men även tannin på flaska. Detta behövs.
Musten låter jag jäsa ut helt och klarna, fruktköttet tar minst sex månader på sig att falla. Flaskjäsningen blir med socker eller en skvätt filtrerad jos (COOPs går bra).
Den färdiga cidern har en bränd smak som man skulle kunna tro var en defekt men så smakar riktig Normandie cider. Systemet har de riktiga soreterna i sitt beställningssortiment.
(1)
Vildjästodling på mitt vis: Skala ett äpple, hacka och fyll en burk plastfolie över. Ställ svalt och vänta. När folien åkt av kollar jag om det luktar och smakar fräscht. Gör det det så duger det. Det är jästen inne i äpplet vi vill åt, skalet är förmodligen smutsigt.