101

(4 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Jag har fått sådan där "häng-beska" när jag fuskat med pH i en del ljusa öl, även utan att ha lakat överdrivet. Jag har sedan förstått att ett för högt pH löser ut mer av en del oönskade "kletiga" bitterämnen ur humlen som klistrar sig fast i munnen länge. Det är alltså inte taniner från malten utan något från humlen.

Sedan är det nog så att en del bitter "kåda" sitter i grumligheten. Jag har blivit skrämd av provsmakning av omogen lager, men så fort det mesta diset var borta efter 2 veckor så var beskan mer i balans.

Sitter sådan där "häng-beska" kvar efter att ölet i övrigt borde vara färdigt, så har jag i de fallen efter svårt övervägande hällt ut den. I slutändan måste ju en öl vara god, även om man slitit hårt med den.....
Som tur är har det har inte hänt på länge nu, och jag vill väl tro att det beror på att jag  får bättre och bättre koll på bryggningen wink

/CalleT

Även "varmjästa" öl mår bra av att lagras lite kallare (= de blir precis som lageröl klarare och rundare i smaken), men det finns flera undantag där det inte spelar särskilt stor roll. Typexemplet är nog de lite mörkare ("röda") brittiska överjästa öl som kan bli i stort sett kristallklara (förutsatt servering vid minst 10-12 grader) och mogna för fat-tappning på bara 7-10 dagar om man följer följande riktlinjer:
1) Tillsats av åtminstone lite crystal eller rostad malt befrämjar lägre pH och en vört/öl där protein-diset lägger sig snabbare.
2) Extra kalcium (sulfat eller klorid) ger påtagligt bättre protein-flockning och jäst-flockning.
3) Tillsätter protafloc i koket.
4) Använder en högflockulerande jäst ("mellanflock" tar märkbart längre tid).
5) Inte gör ölet för starkt (OG 1030-1050)
6) Börjar jäsa kring 17 grader, och ökar till strax över 20 så snart det börjar lugna ner sig för att fördröja flockningen lite, och sedan går ner till under 20 för några extra dagars mognad.
7) Tar det försiktigt med eventuell torrhumling (0.5 g/liter lagom) För mycket torrhumle ger ett svagt dis som nästan aldrig ger sig.

De som ger störst effekt är nr 3 & 4 ovan.

Inga krångligheter egentligen, då allt ovanstående är "standard" för klassiska varianter av "Bitter".
Nu har det ju indikerats förut att dessa ölsorter inte är favoriten i scarys ölglas, men det kanske kan ändras när man gör dem själv? wink
Det är i alla fall bra experiment-öl då man brygger snabbt (infusion vid en temperatur), jäser snabbt, och inte använder så mycket ingredienser.

/CalleT

TheJaff skrev:

Jag får leva lite farligt med den här ölen, sanerade varje magnet för sig i starsan, hoppas de inte avger något farligt under sina 2 dygn i burken. Vem vet, "Belgian Neodymium Strong Ale" kanske blir nästa stora grej smile

Även om man kanske struntar i sina inre organ, så kan det vara bra att veta att många andra lite mer "aktiva" metalljoner fungerar som kraftfulla katalysatorer för oxidering och annan nedbrytning av ölet, så även ölet (och smaken) kan ta stryk på oväntat sätt med olämplig utrustning.....

/CalleT

TheJaff skrev:

Är meningen med magnetomrörare att den bara lugnt ska cirkulera vörten eller ska den bilda en vortex och suga ner/slå sönder luftbubblor (och därmed syresätta vörten ordentligt)?

Det räcker bra med cirkulation som syns som en liten diskret "fördjupning" på ytan. Gasutbytet mot ytan blir tillräckligt högt ändå så länge det bara är god cirkulation från botten och upp igen. Det behöver alltså inte bli en "tornado-vortex" med ljud och bubbel i mitten.
Se till att täcka kärlet med något som har bra luftgenomsläpp. En "huva" av mycket löst sittande folie (skall lossna om man mycket försiktigt lyfter i den med fingerspetsarna) går bra, men om det finns bananflugor i närheten kommer de att krypa in den vägen. Om detta är ett problem (mest på hösten) så kan man ta dubbla lager "luddfritt" papper (t.ex. pappersnäsduk), fukta det med 70% alkohol (T-sprit+vatten) och lägga över öppningen och sedan knyta åt med snöre eller gummiband. Pappret kan sedan få torka igen, men bör fuktas med sprit igen när det tas av (det dammar alltid lite annars). Denna variant ger maximalt gasutbyte och håller både damm och flugor borta, och är den metod jag brukar köra både hemma och på lab utan problem.

Om du känner dig ännu mer i byggartagen kan du ju försöka kapsla in din "magnet-packe" i plast och få en hembygd magnetloppa. Tag någon engångsförpackning i livsmedelsklassad PP-plast (glasslådor t.ex.) och smält mycket försiktigt med värmepistol eller annat (folieform på spisplatta) och gjut in staven i plastmassan. Smält som sagt försiktigt så det bara "smälter". Börjar det bubbla och ryka håller plasten på att brytas ner och det kan bildas massa nya okända ämnen. Skär sedan rent till en vettig form med kniv och putsa av. Värm ytan lite igen så blir den slät. Kan sedan pastöriseras med kokande vatten precis som riktiga teflon-täckta magnetloppor. Obs, att jag inte provat detta själv, det är bara en tanke på något som borde kunna fungera wink


/CalleT

Man kan byta propp under "resans gång". Börja med en som läcker lite syre, kör några månader och sug försiktigt upp ett smakprov. Verkar ättikan lagom kan man byta till en helt tät propp.
Även om silikon har hög genomsläpplighet så är den såklart ändå beroende av tjockleken. En tjock propp kan hålla relativt tätt ändå.

/CalleT

TheJaff skrev:

Se nu vad ni gjort! - nu sitter jag också här med en hemmagjort magnetomrörare! Den här jävla hobbyn.. smile
Så nu:
1. Är det ofarligt att använda de återstående 8 neodynmagneterna som stav i förkulturen?
2. Vart kan man köpa ett lämplig förkulturkärl 2-3L, helst i glas, billigt. Alltså inte via postorder utan ÖB, Jula, Rusta, ClasOhlson osv...

Häpp, här löps det hela linan ut istället smile
Jag vet inte hur magneterna påverkas, men neodymmagneter är ju kända för att rosta ganska lätt. Jag skulle inte chansa och stoppa dem i vörten. Det är en ganska speciell miljö med avseende på pH och redoxbalans så de en del konstiga mettalurgiska effekter kan uppstå och neodym är hälsofarligt.
I det här tidsträngda läget skulle jag satsa på PET-flaskevarianten då den faktiskt ger förvånadsvärt bra tillväxt av jästen och enkelt kan införskaffas bums. Beställ sedan riktiga "magnet-loppor" och en rejäl E-kolv (gärna 3 liter om du har råd) till nästa batch med öl.

/CalleT

Tristan skrev:

Båda kärlen är 20L glas med ca: 15L öl i varje.

Då är nog effekten mest att det ena är ett "primärt" skinn och det andra sekundärt.  Se dock upp med skinn som växer misstänkt fort, för då är det oftast lite väl gott om syre och ättiksyrabildningen snabbas upp.
Det är viktigt att inse att Brettanomyces gör ättiksyra i närvaro av syre, men inte lika aggresivt som Acetobacter. Det är därför man brukar säga att "brett-skinnet" skyddar mot ättiksyrabakterier (det minst onda av två dåliga), men kommer det in mycket luft så får man ättika i ölet lik förbannat, bara mycket långsammare. Här får man alltså vara noga med var man vill ha balansen. De flesta vill ha ett litet "ättiks-bett" i sin Flamländare, men helst minimalt i sin gueuze. Tänk även på att "silikon-gummi" har enormt bra syregenomsläpplighet, så för långjäsning på glas så skall korken vara av rätt sorts gummi för att hålla syretätt.

/CalleT

TheJaff skrev:

Men om man kör i sockret i ett senare skede av jäsningen (vilket känns enklare än att göra förkultur), blir inte det ungefär som att den första perioden blir en jääkligt stor förkultur?

Nja och njej... det hela är lite komplicerat och har med att göra hur jästen "upplever situationen och planerar för framtiden". (varning för långt inlägg wink )
När jästen åker i vörten startar en massa signaler som talar om att läget är utmärkt för reproduktion (höga näringsnivåer, lite avfallsprodukter som alkohol och kolsyra). Finns syre kommer även produktion av vissa fettsyror som fattas i vörten att ske. Ganska snart kommer dock syret ta slut (någon timme) och dessa fettsyror börjar sedan tryta med tiden. Detta kommer få celldelningen att stanna upp efter något dygn. Det är fortfarande gott om annan näring och jästen kommer istället "bulka upp" och konsumerar nu stora mängder socker. Med tiden ökar dock stressen, och en hel del extra resurser går åt till att hålla sig i trim. Ännu jäser det så det kokar. Sedan kommer en brytpunkt då sockerarterna börjar dala mot slutet och alkoholen börjar skjuta på ordentligt. Lite beroende på alkoholtolleransen hos den aktuella jästen så kommer den då att ta beslutet att det är dags att fylla energireserven till max och samla på sig en hög halt av stresskyddande substanser och sedan gå in i dvala och hoppas att det kanske blir bättre i framtiden om man bara håller ut. Jästen kommer nu bara att konsumera minimala mängder sockerater för att hålla igång basalmaskineriet.
Tricket för normal utjäsning är att ha så mycket jäst att när signalerna om att lugna ner sig kommer, så skall den tid det tar för jästen att äta det sista i bara farten (ju mer jäst desto fortare) vara i bra balans mot den tid det tar för jästen att bestämma sig och förbereda sig för att lägga sig. Har man för lite jäst kan det definitiva beslutet att gå och lägga sig komma innan allt är utjäst, och sedan börjar det gå i slow-motion och tar evigheter att jäsa ut. Tar man å andra sidan överdrivet mycket jäst för att gardera sig, så kan det bli ändringar i smaken på ölet istället. Så lagom är alltså bäst.
Om man då tittar på fallet med att sätta till sockret senare så kommer totala mängden jäst inte att bli mer (den bestäms i stort sett i början mest beroende på mängden syre man lyckas få i vörten). Å andra sidan slipper jästen jobba i samma "uppförsbacke" i början så stressnivåerna blir generellt lägre innan det extra sockret åker i. Tricket blir alltså igen att balansera stress-signalerna mot mängden socker som är kvar. Sockret skall alltså helst i ölet i god tid innan dessa stress-signaler kommer, och i det läget är det ju egentligen inte mycket mer jäst än det hade varit om sockret varit med från början. Det blir alltså inte någon större "gigant-förkulturs-effekt", utan bara lite bättre marginal vad gäller stressen. För galet extrema öl kan man dock behöva ta till den här metoden (med socker allt efter hand) för att minska "socker-stress" i början, men man utgår så vanligen från extra mycket jäst, och sätter ofta till ytterligare en omgång pigg jäst i samband med sockertillsaten.

Men gör du en luftad (inget jäsrör!) förkultur så får man en god ökning av antalet jästceller i slutändan, och i detta fall säger samlad erfarenhet och beräkningar att detta blir bäst (eller köp mer jäst) för att bättre nå balanspunkten mellan mängden jäst under jäsningen och tidpunkten för stressignalerna = normal utjäsning i vettig tid och med förväntad smak.

Därför rekommenderar jag igen att ta i mer jäst från början (luftad förkultur eller mer köpe-jäst) snarare än att mixtra med uppdelade sockergivor, för att få det bästa ölet.
Om du fortfarande inte vill ta mer jäst, så är eventuellt "socker senare" vid RÄTT tidpunkt något bättre än att köra i koket, men sätter du till för sent blir effekten troligen bara värre.

/CalleT

Jag har noterat att de bildas lite olika former av skinn. Det ena uppstår vid mycket aktiv jäsning (i början) och verkar vara jäst som stiger upp på vanligt vis, och beroende på hur filamentöst den jästen växer när den sedan svälter (lite olika för olika brettar) flätar de sedan ihop sig (och samlar gas) till ett tjockt bubbligt lock som sedan stannar mycket länge. Den andra sorten växer långsamt (efter att jäsningen lugnat ner sig) som ett tunt skinn som blir tjockare med tiden (men aldrig lika tjockt och går sönder lätt). Båda sorterna växer fortare om det finns hyfsad tillgång på luft, men då får man även en del ättiksyra med tiden (passande i flamländare men oönskat i gueuze).
I det här fallet skulle jag gissa att det tunnare Glen Fiddler skinnet är så tunt för att det är ett sekundärt skinn som uppstår efter jäsning, och det i din "lambik" är tjock för att det uppstått och stabiliserats under den kraftigare jäsningsfasen. De brettar du fått i från Tilquin har troligen inte kunnat hävda sig mot den astronomiskt mycket större mängden jäst du hade i jästkakan.
Sedan kan ju även tillgången på syre påverka en del om det skiljer mellan kärlen (Glas=tätt , plast=ej syretätt).

/CalleT

Spettarn skrev:

Angående mjölksyra(lactobacillus) vill jag minnas att jag läst någonstans att de bakterierna inte klarar av 10+ IBU, så i en "normal" öl bör risken för just dom vara minimal.
Självklart finns det annat som också kan få fäste i vörten.

Detta gäller vissa sorter av Lactobacillus (t.ex. de snälla varianterna som sälj till hembryggare), men det finns tåligare varianter i denna familj. Sedan har du andra familjer av mjölksyrabakterier som inte bryr sig nämnvärt om vare sig humle eller alkohol, t.ex. Pediococcus. Jag har smakat mjölksyrabakterieinfekterade imperial stouts, barleywines och starka belgare (inte egna som tur är) så det är absolut en reell risk.
En enkel tumregel är att smakar det surt ur flaska/fat är det bakterier (vildjäst producerar ingen nämnvärd syra utan god tillgång på syre, men väl andra smaker och kan spränga flaskor).

/CalleT

Tänk på saken som sagt. Det är inte så komplicerat. För öl med lägre OG är det vanligen oftast helt onödigt, men det här gäller trots allt ett relativt starkt öl. Det kan mycket väl gå bra ibland (vilket säkert många kan intyga), men man får väga in det extra arbetet mot den ökande risken att det inte skulle fungera när man börjar tänja på gränsen (och hur mycket arbete + pengar går då till spillo?). Eller köp två påsar?
Angående infektionsrisk (som förvisso finns för en slarvig förkultur) så är faktum att ett dåligt utjäst öl i sig ofta är en större risk för infektioner, eftersom man då har ett öl som fortfarande innehåller gott om godsaker för t.ex. mjölksyrabakterier att växa i, och att ölet sedan kommer stå på flaskor en mycket lång tid och ge dem chansen om några slinker med under vägen.

/CalleT

TheJaff skrev:

I enkelhetens tecken tänkte jag köra med activatorn utan förkultur, men kanske fortfarande ingen problem för 20L OG 1078?

Nja, det kanske är lite i riskfylldaste laget. Skulle helt klart rekomendera förkultur här för bästa och säkraste utjäsning. Det är inte så komplicerat.
Du kan med fördel göra den från lite av ditt extrakt, 2 dagar innan. Kör ca 1.5-2 liter OG 1030 och pytsa i aktiverad påse. Hittar du inget lämpligt kärl (en 3-5 liters gryta med lock är t.ex. utmärkt) att köra i så kan du köpa 3 flaskor 1.5 l icke smaksatt mineralvatten på PET-flaska. Häll ut vattnet (flaskan är redan "bryggeri-ren" på insidan), i med förkulturen. Ha bara 0.5 liter i varje (det kommer skumma rejält). Skruva på korken MAX halvvägs ned (det kommer bli kraftig gasutveckling) det räcker för att få det damm-tätt och få lite syre att komma in. För bästa effekt skall du ett par ggr varje dag göra så här:
1) Kläm ihop flaskan så koldioxiden pressas ut. (2) Släpp sakta tillbaka = luft sugs in. (3) Dra åt korken hårt. (4) Skaka 10 sek. (5) LOSSA KORKEN IGEN!
Detta ger både omrörning och extra syre-boost för jästen och ger kraftig tillväxt och uppladdning för jästen.

/CalleT

TheJaff skrev:

Tänkte invertera och tillsätta sockret direkt i jästunnan, men när är det bäst att göra - efter x antal dagar eller när man nått ett visst SG?

Ditt tänkta OG på 1078 är inte för högt för en belgisk jäst, så du kan egentligen (precis som belgarna) lugnt sätta till sockret direkt i början (i koket innan kylning eller i jästunnan innan jästning) och få en normal jäsning.

/CalleT

Tankarna om att torrhumling ger oxidering är väl att man inför ett extra slabbande moment där man lyfter på locket, men det verkar i praktiken sällan vara ett problem med oxidering, och de flesta (hembryggare och bryggerier) torrhumlar ju sin IPA utan problem. Kör på med damejeanne, den lilla luft som finns över ytan är nog rätt lagom för en extra liten stimulans för brettarna. I detta fall kan du nog även torrhumla i sekundären trots att det får ligga längre än vanligt, då en sådan karaktär på torrhumlingen borde ligga i linje med en riktig "stale-IPA" (?).

/CalleT

Jeppnils skrev:

Tänkte jag gör min första bryggning på ca 12 liter, det vill säga att jag halverar receptet.
Men frågan är hur mycket jäst jag skall använda?

Det är inte ovanligt att jästen är rätt trött i de där paketen. Det är därför folk ofta gör "förkultur" på ett paket även till 25 liter. Om du pytsar hela paketet till 12 liter så blir det utmärkt. Även om jästen skulle vara i toppform så är det inte allt för mycket jäst ändå (inte optimalt, men med små effekter). Hellre chansa åt det hållet än att blaska med "halva" paketet, och sedan upptäcka att jästen var lite trött och du hade behövt mer.
Hade det gällt ett färskt paket torrjäst så kunde man eventuellt ha övervägt att ta "hälften" då denna jäst vanligen är i bättre form efter  långa transporter (från t.ex. USA). Ett halvt paket torrjäst kan även sparas åtminstone 1-2 veckor (tejpa igen) i kyl och sedan användas till en annan batch, så då finns ju ytterligare ett argument att "dela upp det".

/CalleT

... vill bara  stämma lite i bäcken och förtydliga en sak  smile
Rasten vid 40 grader (ferulasyrarasten) är till för att frisätta mer ferulasyra (ferulic acid). Det är sedan jästen (men bara vissa stammar och med olika effektivitet) som sedan omvandlar ferulasyran till 4-vinyl guaiacol (kryddnejlika). Smaken bildas alltså vid jäsningen och inte i mäskningen, men man kan öka utgångsmaterialet (ferulasyran) genom särskild mäskning.

/CalleT

Jeppnils skrev:

Receptet jag tänker är ju på 25 liter, om jag kokar vört på 5 liter och spär den när den är 60 grader med 4 delar 10 gradigt vatten borde ju detta bli 25 liter med 20 grader. Eller blir koket i sig för koncentrerat om man gör vörten på så lite vätska?

Det blir för tjockt. Stor risk för vidbränning, överkok och överdriven karamellsmak. Humlesmaken och beskan blir också fel (extraheras inte på "rätt" sätt i den kokande "sirapen"). Sikta på max 18-20 liters batcher istället, och koka 8-9 liter i grytan (brukar gå bra). Kyl sedan hela grytan (med lock på) genom att ställa den i t.ex. badkaret med kallt vatten (eller diskhon, men då får du byta till nytt kallvatten 3-4 ggr). Det går rätt fort (mindre än en timme). Kolla alltid sluttemperaturen på riktigt i jäshinken när du sedan spätt ut vörten innan jästen åker i.
För att skala ned ett 25 liters recept till 20 liter är det bara att multiplicera alla ingredienser med 20/25=0,8
Jäsrum på 18-21 grader går bra om du startar med vörten vid 17-18 grader. Jäsningen alstrar ju värme, så om du startar vid 21 och har ungefär samma i rummet när du börjar kommer värmen i hinken lätt skena iväg upp mot 23-24 grader vilket blir för högt för denna öl och jäst.

/CalleT

peps skrev:

Jag är med Chubb, det viktigaste är att få till jäsningen, jag skulle rekommendera att du lade krutet där. Att jobba fram fenoler under mäskningen känns som att gå över ån efter vatten, jäststammen gör det jobbet så bra på egen hand. Jag säger inte att komplicerade mäskscheman är fel, men weissbier handlar väldigt mycket om jäst och väldigt lite om mäskning.

+1 på den!
Ferulasyrarast och dekoktion är nog mest finjustering för perfektionen när man redan spikat jäsningen (och jag tror nog även "vattenbehandling" och pH-kontroll bör komma före dessa).
Exempel på de viktigaste jäsnings-variablerna att experimentera med för att få fram just den smak du gillar är:
1) jästsorten, och mängden jäst
2) Temperaturen
3) Syresättning av vört, och "öppen" vs "sluten" jäsning
4) Vörtstyrkan

Glöm inte heller att hålla humlen långt, långt i bakgrunden tills du hittat rätt.

/CalleT

Weinkeller skrev:

Ligg steget före och brygg en lageröl på ca 6l med den flytande jästen. Brygg något intressant som ger dig vägledning inför nästa eller näst nästa öl du brygger. Partyfata ölen och återanvänd jästen från satsen till en fullstor lagerbryggning nästa gång. Så gör jag ofta när jag använder flytande jäst till underjäsning. Man kan tex använda sig av extrakt + stöpning som liknar nästa recept eller test av någon ny humle eller  humlekombinationer.

+1 . Med denna metod fick jag 8 liter "bonus-stout" med folkölsstyrka för ett tag sedan. Gjorde sista expansionen till en 70 liters barleywine som en stout med DME och snabb stöpning av det mörka. 40 min kok räckte bra också. Sådana batcher kan vara överstökade på 2 timmar med minimalt besvär.

/CalleT

Det går inte alls åt lika mycket näringsämnen när man odlar jästen med bra tillgång till syre och med omrörning. Det troligaste är att jästodlarlaben använder standard bioreaktor-fermentatorer, som alla andra som vill ha mycket jäst, vilka fungerar just så. För att hålla jästen under selektivt tryck att använda alla typer av sockerarter i vört är jag rätt säker på att de använder DME, men som ren kolhydratkälla räcker det med några få procent för att ge jästen den energi den behöver. Gissningsvis pumpar de sedan på vanligt viss upp de andra näringsämnena med en blandning av mineralsalter (bl.a. ammoniumsulfat och ammoniumfosfat) kombinerat med "jästextrakt" som innehåller övriga mer komplicerade spårämnen och näringsämnen jäst behöver. Det kan ju låta lite knäppt att först göra extrakt av jäst för att använda för att odla jäst, men sådant extrakt kan göras mycket billigt från överskottsjästen som produceras vid bryggerier och brännerier.
Jag har (i lab) själv inte haft några problem att komma upp en bra bit över 200 miljarder celler från 1 liter odlingskultur med omrörning och luftning samt odling vid 30 grader och DME 6% med jästnärsalt. Skulle troligen fått betydligt mer med en extra dos med mineralsalter och jästextrakt då jag är rätt säker på att sockerarterna inte var det som tog slut först. Sådan jäst är egentligen inte i optimal fas för öljäsning (bortskämd med syre och värme och odlad till nära vilofasen), men det är inte "våtjästen" som  säljs heller (den ligger i dvala den med) så jag tror det är rätt jämförbart. Bryggerierna kör dock vanligen sista expansionen "på riktigt" i en liten batch i jästank (ungefär som att göra 20 liter hemma för att få jäst till 100 liter os.v).
Jäsningen och ölet jag gjorde från jäst enligt ovan blev bra i alla fall (3 liter kultur till 60 liter stark belgisk öl).

Slutligen: Vill man spara slantar hemma så går det ju som sagt bra att spara vört i frysen från senaste bryggningen. Kokas upp precis som DME innan man gör förkulturen.

/CalleT

claussenii (eller anomalus som den numera heter) är det klassiska valet för fatlagrad engelsk öl (och enligt Claussens originalrapport från förra sekelskiftet helt nödvändig för den "rätta" smaken). Någon snällare variant av Bruxellensis kan nog gå bra den med.
Mycket av karaktären beror dock på hur mycket syre brettarna får tillgång till. Kör man helt lufttätt t.ex. fat/flaska eller i viss mån damejeanne blir smaken subtilare och utan syrlighet. Med försiktig syretillförsel som i träfat eller jäshink (HDPE och PP plast är inte särskilt syretätt) får man en kraftigare (och ofta fruktigare) effekt, men även en viss syrlighet (ättiksyra) som kan vara fint i lagom mängd, men inte får bli för mycket då det lätt skär sig med humlen och sticker i näsan. Mitt tips är att börja i hink några veckor/månad och smaka av. Lyft inte av hela locket utan stick ner en slang el. dyl. i hålet för jäsröret och sug upp ett prov (annars kommer det in för mycket luft). När lagom syra uppnåtts, så flyttas ölet sedan till fat/flaska för längre lagring. Detta förhindrar också risken att man tappar på flaska för tidigt och får huvuddelen av brett-jäsningen i flaskan vilket lätt kan ge fontän-öl och flaskbomber.
Gör gärna en förkultur på brettarna också innna du häller i dem. De kan vara väldigt trötta i paketet och gillar inte att hoppa ner i en stark IPA sådär pang-bom.

Själv skall jag i veckan tappa över 70 liter "Stock-ale" till ekfat och "brettjäsning" ett år. För min del blir det två stammar isolerade från Prize-Old-Ale (sista batchen på träfat från Gales innan de lade ner). Har inte artbestämt dem än, men det verkar vara anomalus/claussenii. Förkulturen doftar övermogen ananas och en gnutta vinäger just nu smile

/CalleT

Att mixtra med att jäsa lite varmare med en lagerjäst skulle troligen också fungera rätt bra. Kanske mäska lite varmare i sådant fall för att kompensera högre utjäsning.

/CalleT

123

(13 svar, postad i Utrustning)

Lasser8 skrev:

Om man har tillgång till en pc så kan man ganska enkelt bygga sin egen termometer med hjälp av 1 bits tekniken.

Tack för tipset. Det där skall jag kolla upp för att ha till "loggning". Verkar vara en smidig teknik i rätt prisklass (märker att jag inte hängt med riktigt i utvecklingen av seriella databusstekniker för såna här småkomponenter på några år.. wink )

/CalleT

124

(4 svar, postad i Humlegården)

Weinkeller skrev:

Jag får det till:
1/(33/77)=2,33
Om du jämför med flingor. Sen om du använder 2ggr 2,5ggr eller 3ggr tror jag har ganska liten betydelse på slutresultatet...

Jo men då utgår du från att båda anges i vikt/vikt procent, vilket jag är osäker på. Därför angav jag höftningen "ungefär dubbla", vilket det blir oavsett smile

/CalleT

Bryggarwikin är ute och cyklar där. En weissbock är helt enkelt bara en weissbier med högre stamvörtstyrka. Att skala upp ett weissbierrecept (ljust eller mörkt) är ett bra utgångsläge, och sedan jäsa lite längre tid med lite mer jäst och lite kallare i början (som vanligt för lite starkare öl) är allt som behövs.

/CalleT