TheJaff skrev:Men om man kör i sockret i ett senare skede av jäsningen (vilket känns enklare än att göra förkultur), blir inte det ungefär som att den första perioden blir en jääkligt stor förkultur?
Nja och njej... det hela är lite komplicerat och har med att göra hur jästen "upplever situationen och planerar för framtiden". (varning för långt inlägg
)
När jästen åker i vörten startar en massa signaler som talar om att läget är utmärkt för reproduktion (höga näringsnivåer, lite avfallsprodukter som alkohol och kolsyra). Finns syre kommer även produktion av vissa fettsyror som fattas i vörten att ske. Ganska snart kommer dock syret ta slut (någon timme) och dessa fettsyror börjar sedan tryta med tiden. Detta kommer få celldelningen att stanna upp efter något dygn. Det är fortfarande gott om annan näring och jästen kommer istället "bulka upp" och konsumerar nu stora mängder socker. Med tiden ökar dock stressen, och en hel del extra resurser går åt till att hålla sig i trim. Ännu jäser det så det kokar. Sedan kommer en brytpunkt då sockerarterna börjar dala mot slutet och alkoholen börjar skjuta på ordentligt. Lite beroende på alkoholtolleransen hos den aktuella jästen så kommer den då att ta beslutet att det är dags att fylla energireserven till max och samla på sig en hög halt av stresskyddande substanser och sedan gå in i dvala och hoppas att det kanske blir bättre i framtiden om man bara håller ut. Jästen kommer nu bara att konsumera minimala mängder sockerater för att hålla igång basalmaskineriet.
Tricket för normal utjäsning är att ha så mycket jäst att när signalerna om att lugna ner sig kommer, så skall den tid det tar för jästen att äta det sista i bara farten (ju mer jäst desto fortare) vara i bra balans mot den tid det tar för jästen att bestämma sig och förbereda sig för att lägga sig. Har man för lite jäst kan det definitiva beslutet att gå och lägga sig komma innan allt är utjäst, och sedan börjar det gå i slow-motion och tar evigheter att jäsa ut. Tar man å andra sidan överdrivet mycket jäst för att gardera sig, så kan det bli ändringar i smaken på ölet istället. Så lagom är alltså bäst.
Om man då tittar på fallet med att sätta till sockret senare så kommer totala mängden jäst inte att bli mer (den bestäms i stort sett i början mest beroende på mängden syre man lyckas få i vörten). Å andra sidan slipper jästen jobba i samma "uppförsbacke" i början så stressnivåerna blir generellt lägre innan det extra sockret åker i. Tricket blir alltså igen att balansera stress-signalerna mot mängden socker som är kvar. Sockret skall alltså helst i ölet i god tid innan dessa stress-signaler kommer, och i det läget är det ju egentligen inte mycket mer jäst än det hade varit om sockret varit med från början. Det blir alltså inte någon större "gigant-förkulturs-effekt", utan bara lite bättre marginal vad gäller stressen. För galet extrema öl kan man dock behöva ta till den här metoden (med socker allt efter hand) för att minska "socker-stress" i början, men man utgår så vanligen från extra mycket jäst, och sätter ofta till ytterligare en omgång pigg jäst i samband med sockertillsaten.
Men gör du en luftad (inget jäsrör!) förkultur så får man en god ökning av antalet jästceller i slutändan, och i detta fall säger samlad erfarenhet och beräkningar att detta blir bäst (eller köp mer jäst) för att bättre nå balanspunkten mellan mängden jäst under jäsningen och tidpunkten för stressignalerna = normal utjäsning i vettig tid och med förväntad smak.
Därför rekommenderar jag igen att ta i mer jäst från början (luftad förkultur eller mer köpe-jäst) snarare än att mixtra med uppdelade sockergivor, för att få det bästa ölet.
Om du fortfarande inte vill ta mer jäst, så är eventuellt "socker senare" vid RÄTT tidpunkt något bättre än att köra i koket, men sätter du till för sent blir effekten troligen bara värre.
/CalleT