Sökalternativ (Sida 3 av 6)

Byter gärna mot ipa från samma kok, jäst med US-05/Wyeast 1762 (ja, här förväntar vi oss att märka skillnad) om våra flaskors väg skulle råka korsas.

Nej, S-04 har jag bara använt en gång hittills, i ett glutenfritt experiment som verkligen är mjölkgrumligt. Jag är ju verkligen ingen erfaren bryggare än, med bara nåt tiotal bryggningar under bältet, men merparten av dem har både jästs med US-05 och torrhumlats rejält utan grumlingsproblem. Vi primär- och sekundärjäser dessutom i samma kärl, och har upplevt att jästen sedimenterat bra redan i jäshinken. Efter kolsyrejäsning och kylning har vi haft helt klart öl med välsedimenterad jäst. Mysko... Smakar dina grumliga US-05-öl jäst?

Vi har tvingats jäsa US-05 kallare än planerat (~13) och fick åtminstone första gången ett finfint resultat. (Den andra tunnan står fortfarande nere i källaren och fryser.) Jag kan inte påstå att jag märker nån skillnad på första ölet jämfört med vad jag hade förväntat mig i normalare jästemperatur. Chico verkar ganska förlåtande, helt enkelt, men jag skulle knappast utsätta en belgare för nåt sånt.

Hur har det gått med effektiviteten?

Vi råkade ut för samma sak i dag. Ny och större utrustning, orimligt dålig effektivitet. Vi kör hink i hink och har helt enkelt skaffat större hinkar, men jag tror att problematiken kan vara densamma (vad den nu är). Vörtens vägar genom maltbädden spelar väl större roll vid flödeslakning, men som jag förstod det satslakar ni, vilket vi också gör.

Två möjliga bidragande orsaker i vårt fall:

1. Dålig utmäskning. (Pga större volymer och snålhet med varmvatten inför lakning kom vi bara upp till 70 grader, men så är det ju också många som inte mäskar ut alls.)
2. Ny malt. (Viking, krossad av Maltmagnus. Efter trevligt bemötande, bra utbud och god service _vill_ jag ju inte att malten ska vara sämre än Weyermanns, men det vore ju dumt att blunda för det om så är fallet.)

Bryggde i dag med nytt större mäsk-/lakkärl och med Vikingmalt för första gången. Nåt gick åt skogen, för effektiviteten blev fruktansvärt låg (ner mot 50 %). Har svårt att se att det skulle bero på den större mäsken, men kan Vikings pale malt (krossad av Maltmagnus) verkligen vara _så_ mycket sämre än Weyermanns?

Nåja, dipan blev en ipa med lite tricksande. Det kan vi leva med.

Jodå, havregrynen är hemmarostade och ligger nu bara och väntar på att jag ska få tid att brygga.

Spår av gluten i havre som används i öl skulle jag tro är försumbart förde flesta glutenintoleranta och celiaker, men för allergiker kan det förstås vara värre. Men jag bara gissar!

Jag har rostat havregryn som jag tänkt låta ge durra- och rissirapen lite mer sädig bredd. Vi får väl se!

Grymt att Magnus tagit in durrasirap. Briess har ju rissirap också, så det vore säkert inte svårt att få hit också vid nästa beställning.

Vag uppföljning: Jag har kommit över tio kilo mörk rissirap från Pakistan (! -> https://lh5.googleusercontent.com/-Xj_g … 41903.jpg) och ser nu att Maltmagnus har börjat sälja Briess durrasirap. (http://maltmagnus.se/index.php?route=pr … uct_id=558) Tar Magnus in Briess durrasirap bör han ju framöver även kunna ta in deras rissirap.

Nu närmast tänker jag experimentera med tioliterssatser för att hitta en extraktsammansättning som kan ge en hyfsad amerikansk ale/ipa. I första försöket tänkte jag lägga till rostade havregryn och maltodextrin. Därefter hoppas jag kunna åstadkomma något belgiskt, eftersom de belgiska jäster vi hittills provat har kunnat göra ganska roliga saker av sockret i vörten.

Jag återkommer givetvis med recept och resultat framöver!

/kalle.

Kul att höra!

Jag tycker om att läsa bryggbloggar som gör sig mödan att samla tankar bakom en bryggning, tillvägagångssätt, recept och utvärdering av resultatet på samma ställe. Det blir lätt stökigt när annars ypperliga bloggar delar upp det i olika inlägg.

Video är jag ganska ointresserad av för det mesta, av samma anledningar som plyschnallen Henke ovan tar upp.