Det är riktigt som Kjell säger att kolsyran löses fortare om man rullar fatet. Nackdelen är dock att allt som sedimenterat åker ut i ölen igen och då får man i alla fall vänta om man vill ha ett klart öl.
Kan tyvärr inte svara på om det tar kortare tid vid kyla, men jag gissar att det inte är så eftersom det är samma mängd gas som ska lösas.

Den vanligaste användningen för den här typen av reduceringsventiler är i samband med svetsning (blandgas argon/kolsyra, syrgas, acetylen mm) och skalorna är anpassade för dessa tillämpningar. Tack vare detta blir också priset överkomligt för oss bryggare.
Mätaren 0-300 bar visar trycket på kolsyreflaskan (om kranen är öppnad) och 0-6 bar är trycket du har i corneliusfatatet.
Börja med att stänga kranen och skruva ut regulatorratten (moturs) så att det inte kan strömma gas ut till fatet. Öppna därefter kranen så att du ser trycket på flaskan och skruva därefter in regulatorratten (medurs) tills du får det tryck du vill ha i fatet.
Låt det stå så ett par minuter och skruva därefter regulatorratten moturs tills regulatorn är stängd. Du ser fortfarande vad du har för tryck i fatet. Om du inte har läckage i fatet sjunker trycket långsamt då gasen löses i ölen och då ökar du trycket igen och stänger. Efter något dygn har ölen mättats med kolsyra och trycket är då stabilt.
Låter du regulatorn stå öpppen hela tiden är risken stor att all gas försvinner ut om du har något läckage i fatet (oftast via manluckan).

Bör stämma bra.
Antar vi att maltens specifika värme är 0,4 ggr vattnets behövs
6,15*0,4*(65-20)*4,18 = 463 KJ för att malten ska bli 65 C.
Vattnet avger till malten 13*(73,5-65)*4,18 = 462 kJ vilket stämmer väl.
För att malt och mäskvatten ska gå upp till 75C krävs
(75-65)*(13 + 0,4*6,15)*4,18 = 645 KJ
Det kokande vattnet avger (100-75)*6,46*4,18 = 675 KJ, något i överkant, men det handlar om ca 1 C mer. Å andra sidan har kanske mäsktemperaturen sjunkit lite under mäsktiden.

Nu verkar allt ok igen på weyermannlänken.

Hej,
Jag testade länken efter inlägget och då var allt ok, men idag får jag samma svar och problem som du. Försökte gå in på hemsidan www.weyermann.de men det funkade inte heller idag, det har det alltid gjort tidigare. Känns som att de har något strul med sin internetserver. Det är väl bara att avvakta någon dag.

Old Gowrie,
Jag vet inte om du lyckats få ut några tabelldata, men ett annat sätt är att gå in på mälteriernas hemsidor.
Specifikationer på det Humlegården säljer från Weyermann finner du genom att klicka på "produktspecifikation" för resp. maltsort. Du får då upp ett datablad där Extrakt wasserfrei, dvs torrt extrakt anges som en procentsiffra. Torrt extrakt ger 375 ÖL/kg som du multiplicerar med procentsiffran för att få ÖL/kg för maltsorten. Tex anges 79% för Pale Ale vilket ger 375x0,79 = 296 ÖL/kg.

På den här länken finner du spec för Weyermanns samtliga produkter:
http://www.weyermann.de/eng/produkte.as … ;sprache=2
Klicka på specifications och ladda ner zipfilen.

Dingemans hittar du här och de specar sina malter på samma sätt som Weyerman:
http://www.specialtymalts.com/dingemans … lysis.html

Thomas Fawcett finner du här och de ger maltdata direkt i ÖL/kg:
http://www.fawcett-maltsters.co.uk/specif.htm

Den ursprungliga frågan från Old Gowrie var ju inte hur man kommer fram till utbytet i den egna processen. Det vet han tydligen redan (78% vilket motsvarar 235/300 så där har ni samma utbyte). Frågan var om man läser ett främmade recept, kommer man då att med de angivna maltmängderna få samma OG som anges i receptet?

Hur kan du veta vilket OG du får av en viss malt om du inte känner till det utbyte du har i din process?
Utbytet handlar ju inte om vad som går till spillo utan om vad som kommer till nytta.
Självklart kan man mäska/laka olika malter på ett mer laboratoriemässigt sätt och få fram värden som inkluderar ens egen process men då vill man nog ändå jämföra det mot vad som maximalt skulle vara möjligt för att veta om man har en sund process.

Jag har byggt upp min lilla databas med tabeller från följande länkar:

http://hem.fyristorg.com/flystabryggeri/
Detta är Flysta bryggeris (Karl-Hugo Lindberg) program Bryggmästaren som man kan ladda ner gratis. I detta program finns en tabell för maltdata. Ett problem kan vara att programmet ska köras i Excel-97.

http://www.howtobrew.com/section2/chapter12-4-1.html
Detta är en tabell som finns i John Palmers bok "How to Brew", kapitel 12, tabell 12.4.1. Här anges maltdata i PPG (Points/Pound/Gallon) som ska konverteras till HWE (Hot Water Extract) som är detsamma som Öchsleliter/kg. Omräkningsfaktorn är 1 PPG = 8,3454 HWE (ÖL/kg). Tex Pale Ale PPG= 38 ger 317 ÖL/kg.
En sak jag glömde att nämna tidigare är recept där det ingår extrakt (malt, socker o likn). Utbytet från dessa, 100%, kan man anta är detsamma för alla och därför bör OG-bidraget från dessa dras ifrån total OG så att man får fram ett OG (och därmed ett utbyte) för malt som ska mäskas. Skillnaderna i utbyte beror ju i allt väsentligt på hur effektiv mäskning och lakning är i olika utrustningar.

Man vet ju aldrig eller i varje fall sällan vad bryggarna har haft för utbyte men man kan göra en uppskattning så här:
1. Det finns tabeller som anger antalet Öchsleliter/kg man får ut av olika malter och extrakt och jag antar att du använder dig av dessa när du designar dina egna öl.
2. Du tar det recept du skulle vilja brygga och matar in de Öchslevärden du brukar utgå ifrån. Då får du fram ett beräknat värde på OG och det jämför du med vad receptet anger att man fått ut. På så sätt får du en hygglig uppskattning av det utbyte som bryggaren har haft.
3. Sedan jämför du det värdet med vad du själv räknar med att du skulle få ut av samma recept och använder jämförelsen för att sas trimma skalningen mot din egen miljö.
Ex. Om du kommer fram till att receptet skulle ge ett maximalt OG=70 men bryggaren fick OG=50 så har han haft ett utbyte på ca 71%. Räknar du själv med att du skulle få 78%, kan du trimma maltmängderna till 71/78 av vad recpetet anger.

Hej,
Jag har följt den här diskussionen ett tag men tycker att det saknas ett inslag, nämligen EU. I alla andra sammanhang förlorar monopolkramarna men just här tycks det inte spela någon roll att bolaget är ett monopol, snarare tvärtom, om man får tro några av deltagarna i diskussionen.
Det hela handlar om att staten vill behålla sina skatteintäckter på alkoholförsäljningen och riksdagens nykterhetsfolk agerar i det läget som fiskus nyttiga idioter och levererar folkhälsoargumenten.
När vi gick in i EU var naturligtvis systemets monopol uppe på tapeten och då hände två saker i rask takt:
1. Systemets dåvarande ledning med vd Gabriel Romanus skaffade sig väl tilltagna fallskärmar, "in case of".
2. Sortimentet breddades, man införde en generös beställningsservice, öppettiderna förlängdes och lördagsstängningen försvann. Allt detta gjorde man för att kunna visa EU att systemet inte var ett monopol som utestängde någon leverantör. Av praktiska skäl kan man inte ha allt på hyllorna men kompletterat med beställningsservice ska ingen leverantör kunna känna sig förfördelad.
EU har accepterat att det fyller EUs krav på den öppna inre marknaden. Privatimporten var uppe senast men även där har fiskus lyckats försvara sitt intresse av att få in skattepengar. Du får gärna importera bara du betalar svenska skatter.
Om distributionsmonopolet försvann skulle vi troligen inte få ett bredare utbud i butikerna men naturligtvis närmre till varje butik. Dock tror jag vi fått en större internethandel som kompenserat den smalare tillgången i butikerna.
Och vem vet, en dag kanske systemet öppnar en internetbutik med ett enormt sortiment som kan levereras på några dagar på närmaste utlämningsställe.
Med den här blåslampan i häcken är systemet inte ett traditionellt monopol längre och då är det inte så meningsfullt att föra en diskussion utifrån att systemet är ett traditionellt monopol.

Dimensioneringen är som Old Gowrie skriver:
Mäskvattenvolym = Halva vörtvolymen du vill ha ut (före kok) + 1 liter per kilo malt som ska mäskas.
Lakvattenmängd: Halva vörtvolymen du vill ha ut (före kok).
Det här ger optimalt utbyte för satslakning men det är ett mycket flackt optimum.
Om du tar ut 2/3 ur mäsk och 1/3 ur lak, eller tvärtom försämras utbytet bara några få procent.
I praktiken kan man göra så att man dimensionerar för optimum men sedan mäter man vad man får ut av mäsken och justerar lakvattenmängden så att man får det man totalt vill ha.
Jag brukar laka 15-20 minuter men troligen kan man nöja sig med kortare tid. Jag har ofta tänkt att mäta SG med några minuters mellanrum för att se när det planar ut men det har bara inte blivit av.
När det gäller själva maltmängden är procentpåslaget, dvs det man behöver öka jämfört med en optimal flödeslakning, beroende på önskat OG, ju högre OG desto större påslag, vilket hänger samman med att lakningen inte suger ut allt kvarvarande maltsocker.
Formler finns för detta i tex John Palmers "How To Brew" 2:dra upplagan, men jag skulle föreslå att du startar med 10% på ett OG 60 öl och ser vad det blir. Du kommer att komma nära och sedan kan du ha det som ett erfarenhetsvärde. Fördelen med satslakning är att det är en ganska stabil process som ger samma utbyte från gång till annan.

Hej,
Satslakning, batch sparging, innebär att man tömmer ut hela mäskvörten efter avslutad mäskning. Därefter fyller man på hela lakvattenmängden som får stå en stund innan den också tömmes ut. Oftast dimensionerar man volymerna så att man får ut halva den slutliga vörtmängden från mäskvörten och andra halva från lakvörten.
Flödeslakning, fly sparging eller continous sparging, innebär att man för på lakvatten efterhand som man tömmer ut mäskvörten. Här har man inget bestämt förhållande mellan det man får som mäskvört och det man får som lakvört.
Fördelen med flödeslakning är att man i princip kan få ut allt maltsocker genom att man hela tiden för på rent vatten. Det förutsätter att man har en lakningsutrustning där vattnet flödar jämnt över hela lakbädden och inte tar genvägar genom kanaler i maltbädden eller smiter förbi mellan maltbädden och kärlets innerväggar. För en hembryggare är det ofta svårt att att ha så stor kontroll på flödeslakningen att man når fullt utbyte.
Fördelen med satslakning är enkelheten eftersom man inte har något flöde som ska kontrolleras. Nackdelen är att lakningen stannar när man har balans mellan sockerhalten i lakvattnet och det som finns kvar i själva malten. Man får ett lite sämre utbyte som tex måste kompenseras med lite större maltgiva, typiskt ca 10 procent mer.
För hembryggare blir skillnaden mellan metoderna liten om ens någon, när man talar om satser på 15 till 30 liter.
Neråt 10 liter eller mindre försämras utbytet av flödeslakningen medan satslakningen håller sitt utbyte, men vid dessa volymer är frågan om det är värt den extra tiden att över huvud taget laka. Man kan mäska med hela den önskade vörtvolymen. Det ger ytterligare lite sämre utbyte och kräver typiskt uppåt 20 procent mer maltgiva, men extrakostnaden är ju måttlig vid dessa maltmängder.
Det samma gäller också delmäskning där maltmängderna oftast är på ett kilo eller två.

39

(2 svar, postad i Utrustning)

Du kan testa gasventilen genom att sätta en liten hopknycklad plastpåse över den, fäst med gummiband så att det är tätt. Läcker det där blåses plastpåsen upp.
Manluckan kan man testa genom att hälla lite vatten runt om i springan mellan fatet och luckan, läcker det där ser man små gasbubblor gå igen vattnet. Min erfarenhet är att det oftast är där man har läckage beroende på att man vid stängningen inte får ett jämnt tryck runt O-ringen och/eller att O-ringen hamnat lite fel.

Hej alla,
Jag använder mig av formler från John Palmers "How To Brew". I exemplet i tidigare inlägg skulle det resultera i ett mäskSG på 74Ö vilket får vara ett mått på den sockermängd som enzymerna lyckats få fram under mäskningen.
I mäskvörten har vi då 74*13=962 Öl (Öchsleliter). Kvar i maltbädden finns 5*74=370 Öl. Om vi nu lyckas få ut allt detta socker till lakvattnet får vi totalt 962+370=1332 Öl, som utslaget på 26 liter ger ett SG före kok = 51,2 Ö.
Nu får vi inte det eftersom en viss sockermängd kommer att vara kvar i malten.
I lakvattnet får vi 370*13/(13+5)=267 Öl. Totalt blir det 962+267=1229 Öl, som utslaget på 26 liter ger ett SG före kok = 47,3.
47,3/51,2 = 0,92 vilket är 8% under det teoretiskt möjliga som flödeslakning kan ge. Detta kompenserar vi med att föra på motsvarande mer malt. Man kan laka en à två gånger till men det leder till orealistiska bortkok.
Nu ska det sägas att flödeslakning inte kan tömma ut all malt. När SG sjunker höjs PH och vid en viss nivå finns det risk för att tanniner fälls ut. En tumregel säger att lakSG inte ska gå under 8 Ö (Palmer). I exemplet innebär det att 8*5 = 40 Öl bör var kvar i malten. För vi in den begränsningen blir max SG (1332-40)/26 = 49,7 vilket ger en skillnad på 5%. I satslakningsfallet är lakSG 267/13 = 20,5 så här har vi inget problem den begränsningen.
För att anknyta till cmbellmans funderingar kan vi titta på hur det blir om vi inte utgår från mäsk/lak = 1:1 utan 1:2 resp 2:1, men fortfarande bara en lakning.
Fall 1: Vi mäskar med 9+5=14 liter och lakar med 17 liter vilket ger sammanlagt 9+17=26 liter som ovan. Mäsktätheten blir då 14/5=2,8.
Fall 2: Vi mäskar med 17+5=22 liter och lakar med 9 liter vilket ger 26 liter och  mäsktätheten blir 22/5= 4,4.
Utgår vi från att mäskningen genererar 1332 Öl i båda fallen, liksom ovan, får vi
Fall1: mäskÖl = 856, SG=95  LakÖl = 368, SG = 22 totalt 1224 Öl, SG = 47,1
Fall2: mäskÖl = 1029, SG=62 LakÖl= 195, SG = 22 totalt 1224 Öl, SG = 47,1
Delningen 1:1 är fortfarande max men det är ju ett extremt flackt optimum. Man kan mao fördela mäsk- och lakmängerna ganska fritt i fallet med en lakning.
I praktiken mäskar och lakar man ofta i samma kärl och då ger en delning 1:1 det minsta kärlet.
Delar man upp det i tre ungefär lika delar och lakar 2 ggr får man faktiskt en liten förbättring utan att hamna i 8 Ö-begränsningen.
Fall3: Som fall 1 men vi lakar 2 ggr med vardera 8,5 liter.
Det här ger mäskÖl = 856, SG 95, LakÖl1 = 300, SG = 35, LakÖl2 = 111, SG = 13. Detta summeras till 856+300+111 = 1267 Öl som ger SG = 48,7.
I 1:1 fallet får man ha ett kärl som klarar 13+5+5*0,5 = 21,5 liter (maltens egen volym är ca 0,5 liter/kg).
I fall 3 kan man klara sig med ett kärl på 9+5+5*0,5 = 16,5 liter, men får naturligtvis en dubbelt så lång laktid.
Trevlig helg!

Hej Bo,
Mäskning med satslakning brukar man dimensionera så att får samma mängd mäskvört som lakvört. Det ger optimalt OG när man lakar 1 gång.
Malten binder vatten och man brukar räkna med 1 liter per kilo malt.
I ditt exempel har jag räknat med att du samlar upp 26 liter vört som kokas ner till 23 liter.
Man ska då mäska med 26/2+5*1 = 18 liter vatten. Mäsktiden är densamma som när man flödeslakar beroende på att de enzymer som hjälper till med omvandlingen till socker behöver samma tid oberoende av lakmetod.
När man tömt ur mäskvörten tillför man 26/2 = 13 liter lakvatten som töms ut när lakningen är färdig. Eftersom hela mängden rent vatten når alla maltkornen samtidigt går utspädningen relativt snabbt och laktiden blir kort. Jag brukar laka i ca 30 min men jag vet inte om det är helt optimalt. Troligtvis onödigt lång tid. Det har dock alltid räckt för att få beräknad OG. En dag ska jag ta öchsleprov var 5:e min för att se när man har balans, dvs att OG inte längre ökar i lakvörten.
En nackdel med satslakningen är att man måste (bör) återmata lakvörten. När man tömmer ut mäskvörten blir maltbädden kompakt och då får man röra om när lakvattnet tillföres så att det inte finns maltklumpar dit lakvattnet inte når. Det förstör filterbädden som måste återskapas. Jag gör det under tiden jag lakar så det adderar ingen tid.
Som du ser har man en tunnare mäsk 18/5 = 3,6 än vad du brukar ha. Jag återkommer till det i ett nytt svar där jag också kan knyta an till cmbellmans funderingar.
P.S har ändrat volymsiffrorna sen tidigare för att få med vört före kok.

Hej,
Poängen med att ha bara någon cm över ytan är att rent vatten, dvs utan socker, ska nå översta maltskiktet i maltbädden och så småningom laka ur allt i det skiktet. När så skett flödar det rena vattnet djupare ner och lakar ur nästa skikt osv tills allt vatten flödar genom hela maltbädden utan att ta upp socker. Processen avbrytes ju självklart innan dess.
Fyller du på med mer vatten kommer en sockerlösning att sprida sig uppåt och då lakas det övre skiktet inte ur lika effektivt och du börjar närma dig satslakning. Fyller du på allt med en gång får du troligen ett resultat som är det samma som satslakning.
Fördelen med flödeslakningen är att den i princip kan tömma allt socker ur en maltbädd. Satslakningen tömmer ur men det stannar när sockerlösningen i lakvörten är i balans med kvarvarande socker i maltbädden. Man kan få ut mer genom att satslaka en andra och kanske tredje gång och nå samma totala urlakning som vid flödeslakning, men då visar det sig att man får mer vört med lägre OG jämfört med flödeslakning, vilket måste kompenseras med att mer vatten måste kokas bort för att sas få samma öl.
Satslakaren väljer att tillföra lite mer malt (ca 10%), och som Ninja R säger,  dimensionera mäsk- och lakvolym lika.
Då får man ett utbyte som är det detsamma som den vanlige hemmabryggaren får med flödeslakning, åtminstone med den teknik vi vanligen använder, som sällan är optimal för flödeslakning.
Skillnaden är att satslakarna oftast är nöjda med tillvaron medan flödeslakarna tycker att lakningen alltid är en gambling.

Ett alternativ för att ha koll på nivån är att ställa det mindre fatet på tex en personvåg. Notera vikten när fatet är tomt, den öker sedan med ca 1kg per liter som tappas i. Var försiktig med att fylla helt. Nivån får inte gå så högt upp att det kommer öl upp i gasventilen.

44

(11 svar, postad i Inget av ovanstående...)

Hej Jan,
Instämmer i allt vad Kenneth säger. Själv är jag lite av teknofreak som först vill ha tekniken plats innan jag börjar koncentrera mig på vad jag egentligen brygger och du har visat att det finns så mycket bortom det. Du säger att "smagen er forskellig" vilket vi skåningar i förskingringen gärna översätter till "smaken är fårskallig", dvs det finns något annat än bara olika. Du får gärna kalla dig "den galne svensken" i dk, men internet tar väl inte slut vid Öresund? Här tycker jag du ska fortsätta att kalla dig "den galne dansken". Att här kalla dig "den galne svensken" är ju ganska meningslöst.. det är ju vi alla!

45

(19 svar, postad i Utrustning)

Då kan jag inte se annat än att den är feljusterad på något sätt. Enligt bruksanvisningen ska "Einsaften" vara ett säkert kokläge. Man känner ju ett tydligt snäpp när man går in i läget, vilket skulle kunna vara en rent mekanisk låsning av kontakterna, men så är det tydligen inte. Detta kan då också förklara varför den slår av vid lägre tempeartur än den inställda.

46

(19 svar, postad i Utrustning)

Hej,
Var ute på Humlegården idag för att ta hem lite beställda råvaror och fick då tillfälle att se elgrytans termostat och instruktionsbok. Den ger mig en annan bild än tidigare gissningar och verifierar att kontinuerlig effekt = kok ska vara fullt möjlig.
Man kan vrida termostaten till ett läge "Kochen" där skalan är streckad och sedan vidare där skalan är heldragen och i läge "Einsaften" får man ett distinkt läge.
I läge "Kochen", eller lite därefter, ska man invänta att man kommer upp i koktemperatur, vilket är beroende av aktuellt lufttryck och läget över havet. När man nått det kan man vrida lite moturs om man inte vill ha full kokeffekt, tex pga man vill ha mindre ångbildning. Då får man en pulsad effektreglering, dvs någon tid full effekt sedan ingen en tid och därefter på nytt full effekt. Det illustreras på panelen av en streckad linje. I vissa tillämpningar vill man ha det så.
Vrider man fram till snäppläget "Einsaften" ska man få kontinuerlig effekt enligt manualen ("gewährleistet" = garanterat).
Emotser era kommentarer.

47

(19 svar, postad i Utrustning)

Hej
Om det finns en luftspalt emellan grytan och termostaten borde givaren känna en lägre temperatur och då inte slå ifrån vid kok. Det kunde i sig vara en "work around" för koket, men det fungerar då inte om man vill ställa in en annan temperatur tex för mäskning.
Att den slår ifrån vid lägre vattentemperatur än inställd kan bero på:
- att den slår ifrån då bottentemperaturen är den inställda men värmen har inte hunnit att fördelas jämt i hela vattenmassan eller
- att den är feljusterad
Jag tror inte att man kan tillverka den här typen av mekanisk komponent och få precision enbart genom snäva toleranser på ingående detaljer. En viss justeringsmöjlighet måste rimligen finnas och det är där man ska trimma för att få en hållbar lösning för både kok och andra temperaturer. Tyvärr kommer jag inte längre eftersom jag inte har någon termostat tillgänglig.

48

(19 svar, postad i Utrustning)

Hej jag har inte den grytan, men det är en produkt som är avsedd för saftning/syltning och varmhållning av drycker vilket sker under kokpunkten. Det kan helt enkelt vara så att termostaten justeras (av tillverkaren) för att vara exakt på en eller två lägre temperaturer och beroende på toleranser i termostaten slår den av vid 100 +/- någon grad vid högsta inställning. I exemplar med + får man kontinuerlig effekt eftersom vattnet genom ångbildning ser till att man inte kommer över kokpunkten. I exemplar med - får man det ni beskriver.
Jag tror inte det är någon överhettning. Så länge det finns vatten, oberoende av volym, blir inte temperaturen mer än vid kokpunkten pga ångbildningen som jag nämnde ovan.
Vad står i dokumentationen? Står det att man får kontinuerlig effekt för kokning vid högsta inställning?

Var sätter du termostatens känselkropp?

En sak att tänka på om man använder "kopp" är att göra små hål i stigarröret längst ner så att "koppen" aldrig kan stänga igen inloppet. När man tappar öl blir trycket under koppen lite större än i stigarröret och koppen trycks då mot inloppet.
Själv har jag gjort "koppar" av kulspetspennor (kapat den del av pennan som man trär över för att täcka spetsen).