Sökalternativ (Sida 14 av 32)

Min ovannämnda dortmunder trippeldekoktionsmäskades med raster vid 57C, 66C, 70C och utmäskning vid 77C och flödeslakning vid 77C. 100% Weyermanns pilsnermalt och jästen Wyeast BC 2308 Munich Lager. Northern Brewer till beskan och Spalter Select vid 15 och 5 minuter. Mitt mjuka vatten "dortmunderiserades" med kalciumsulfat, kalciumkarbonat, magnesiumsulfat, kalciumklorid och natriumbikarbonat.  Dessutom mjölksyra i mäsk/lakvattnet.

Jästes vid 10C i tre veckor, sedan succesiv sänkning till 2C under fyra dagar där det sedan hölls i 8 dagar och därefter sänkning 0C och omtappning till fat. Lagring där i sju veckor vid 0C. OG 1055, FG 1012, BU 26.

Inget problem med skummet. SM-domarna sa: " Ett vackert öl med en klar halmgul färg. Torr, ren och maltig med en diskret humleton. En exportöl som skulle sälja bra i Dortmund."

Intressant diskussion det här eftersom jag själv är inne på att cirkulera mäsken i en spiral i ett litet kärl med vatten, eluppvärmt, med någon form av omrörning av vattnet samt temperaturkontroll av vattnet i kärlet med PID-regulator. Jag tänker mig dock ändå att ha ett separat kärl för hetvattnet med egen kontroll. Det är väl egentligen ett slags RIMS.

Min tanke är att det kanske var lättare att ändra på temperaturen (stegmäskning) med en liten volym vatten men jag kanske är inne på fel spår eller...?

Det tror jag inte . Jag utgår ifrån att det är en levande person som skrivit inlägget.

Det du gör, och även bryggerier, är väl OK och rutin. Det har ju funkat i fyra år för dig.

Danstar gör t.o.m. en särskild torrjäst, CBC-1, som är avsedd för det här ändamålet. Det ska ju funka även för utjästa, alkoholstarka öl så  den här jästen sägs vara renjäsande och särskilt alkoholtolerant.

Vid eventuellt villabygge får sådant här primärt ritas in sedan får man se om man eventuellt får plats med kök och tvättstuga.

Om du vill slippa bananer och vill använda torrjäst så passar det kanske bättre med Fermentis Safbrew T-58.

På elementet jag har står det instämplat "220/240V 2 000W" men jag har inte provat det ännu trots att det blivit liggande ett antal år. Det skulle kunna vara så att elementet ger 2 400 W vid 240V (10A)

Jag kan tillägga att det har en s.k. C16 anslutningskontakt (hane) - det brukar sitta på vattenkokare, X-box 360 mm. Till den använder man en apparatkabel med en C15 (hona) i ena änden och en vanlig jordad kontakt i den andra. En sådan finns bl.a. hos Kjell & Co och har där art.nr. 67-012 (2m lång och kostar 49:90). C15 och C16 är avsedda för max. 10A.

Den skiljer sig lite (har en liten ursparning resp. tapp) från de också tre-stiftade C14 resp. C13 som är det vanliga till datorer, TV etc.

En aning off - men ändå. Det finns alternativ -3,5 liters corneliusfat (dock svindyrt hos den aktuella källan). Jag tror också jag sett något liknande till mjukglassmaskiner. Man får väl bevaka om det kan dyka upp överskott.

Inte ritning men bilder samt beskrivning och inte heller en mottryckspåfyllare från scratch utan en moddning av en inköpt. Detta har jag publicerat på ett annat forum härförleden.

Jag slaktade delvis ett borrmaskinsstativ för handborrmaskiner av billigaste slag. Jag tog bort mekanismen med hävararm och fjäder och ersatte "pelaren" med en längre stång (en klädstång för garderober i metall som hade samma diameter). Hela härligheten skruvades fast i en träskiva men stativfoten satte jag uppochner på undersidan (!) av träskivan varvid den nya "pelaren" nu fick gå genom ett hål i skivan för att fästas i det avsedda hålet i foten. Avsikten med detta var att kunna ställa en "spillbricka" på skivan.

Den del som hävarmen suttit i hade kvar det fäste där man brukar sätta fast "halsen" på borrmaskinen. Där satte jag med hjälp av en förminskning fast mottryckspåfyllaren.
Jag satte ett stopp på pelaren så inte påfyllaren skulle kunna åka för långt ner och komma i kontakt med underredet i "viloläge".

Nu kan man dra påfyllaren upp och ner på pelaren. Man lyfter upp påfyllaren med ena handen, ställer en tom flaska underoch släpper ner den så röret går ner i flaskan.

På pelaren, ovanpå hållaren med påfyllare, har jag trätt två tyngder från en skivstång. På så sätt trycks påfyllaren fast på flaskan med tillräcklig kraft utan handkraft.

Påfyllaren har endast en kran med tre lägen. Pekande åt ena sidan släpps CO2 på (med samma tryck som i fatet - med slang från påfyllaren via en t-nippel till fat och regulator). Pekande rakt fram är kranen stängd. Pekande åt andra sidan släpps ölet på. Påfyllaren har alltså två anslutningsnipplar - en för CO2 och en för vätska (huvudsakligen öl)

Ett rör går från kranen till botten av flaskan. Utanpå detta rör finns ett grövre rör med ett litet mellanrum mellan rören. Detta rör är så kort att det slutar ovanför väskeytan när flaskan är full. På detta rör sitter gummiproppen som tätar mot flasköppningen. Detta rör har sedan kontakt med "det fria" via en liten rörstump i 90-graders vinkel med en liten "pys"-ventil med vilken man lättar på trycket när man trycker på den.

Arbetsgången är sålunda:

Trycket i fatet är inte sänkt men kylt så långt det går. Regulatorn är på. Flaskorna är kylda och lite fuktiga inuti. Kapsyler och kapsylpåsättare finns tillgängliga vid sidan om.

Jag skjuter upp påfyllaren med ena handen, sätter under en flaska och sänker den igen. Nu har jag båda händerna fria. Kranen är helt stängd.

Jag vrider kranen åt ena sidan - CO2 släpps på och trycket i flaskan är samma som i fatet. Jag "duttar lite" några gånger på ovannämnda pysventil så luften blåses bort och ersätts med CO2. Ingen vätska kan ännu inte rinna till (stängt).

Jag vrider sedan kranen helt åt andra hållet så att vätskan kan släppas på och CO2 stängs. Någon vätska strömmar dock ännu inte över ännu eftersom trycket i flaskan och fatet är detsamma.

Men genom att sedan "dutta" försiktigt på pysventilen så sänkts nu trycket lite i flaskan i förhållande till fatet så vätskan kan strömma till. När pysventilen släpps och stängs jämnar trycket mellan flaska och fat till sig igen så flödet stannar. På så sätt kan man dutta i lagom takt för att undvika skumning tills flaskan är fylld. När detta är gjort stängs kranen helt. Man släpper ut övertrycket i flaskan genom att trycka på pysventilen.

Sen är det bara att skjuta upp fyllaren, kapsylera och ta i tu med nästa flaska.

Ursprungligen var dock denna motryckspåfyllare konstruerad på ett annorlunda sätt. Istället för pysventilen satt en backventil och därefter en direkt förbindelse till fat och regulator. Ölet skulle strömma med hävertverkan från fat till flaska och gasen i flaskan trängas undan till faten. Trycket skulle alltså vara detsamma i fat och flaska hela tiden under fyllningen. Backventilen skulle hindra att fatet töms på CO2 vid det omedelbara tryckfallet när den fyllda flaskan tas bort. Denna konstruktion skulle i och för sig ge ännu mindre skumning men jag gillade inte idén med att luften i flaskan hamnade i fatet när man bara tappade upp några flaskor och resten skulle sparas i fatet.

Både Clas Ohlson och Kjell & Co har 230V-fläktar i samma ytterdimensioner som 12V-dito. Det finns relativt dyra varvtalsregulatorer till sådana men skulle en vanlig dimmer funka? Man slipper ett särskilt nätaggregat. Kanske de är kraftfullare än 12V-dito och bromsas inte lika lätt av kraftiga magneter eller...? Någon mera insatt?

På gamla elspisar och -plattor (gjutjärn) fanns inga termostater och överhettningsskydd så vitt jag vet. Om man glömde en på kunde den bli rödglödgad utan att stängas av. Brandskyddsmyndigheter och försäkringsbolag tycker nog inte att det var bättre förr.

En teknik som kan vara intressant att beskriva här är en som tyska bryggerier kallar "drauflassen". Den användes bl.a. när man ska börja "på ny kula" med en ny jäst och inte har en gammal slurry att tillgå. Dock eftersom det är Tyskland kanske huvudsakligen använd till underjäst/lageröl.

Anpassad till den här situationen skulle det kunna gå till ungefär så här:

Gör en första väl syresatt förkultur - på c:a 2 liter på en lagom del av maltextraktet och all jäst. Efter 1 dygn gör 10 liter vört av resten av maltextraktet, tillsätt första kulturen och syresätt väl. Detta ett dygn innan vörtkokningen.

När vörten är kokad och kyld (här passar det bättre om all kyld vört är samlad i ett annat kärl än jäskärlet ex. vörtpannan om kylmetoden tillåter det). C:a en tredjedel till hälften av vörten tappas till jäskärlet och slurryn av 10-liters förkulturen tillsätts och detta syresättes väl. Resten av vörten är kvar i  det andra kärlet och där att det viktigt att denna del övertäckes så fort som möjligt efter kok och kylning. Efter ytterligare ett dygn tillsättes resten av vörten till jäskärlet och ytterligare syresättning tillkommer.

Här finns det sannolikt en ökad infektionsrisk och denna är troligen större vid ale än vid lagerjäsning. Men metoden har fungerat på stora och små kommersiella bryggerier.