Sökalternativ (Sida 12 av 100)

Jag tycker det låter alldeles utmärkt.
Det är de andra som ligger lågt, inte du som ligger högt
Jag ligger i regel på mellan 80-85%.
Några andra duktigare bryggare jag känner ligger konstant på 90+ och producerar alldeles utmärkta öl.

Det enda som du ska tänka på är att inte laka ur för mycket eller med för hett vatten så att du får med en massa kärva tanniner från malten.
Man måste se upp med att pH inte stiger för mycket i slutet av lakningen.
Man kan till exempel tillsätta lite mjölksyra i lakvattnet för att undvika det.
Sedan finns det en gammal tumregel som säger att man inte ska laka mer när SG på vörten understiger 1,010.

Med så pass hårt vatten så är det lite knepigt (HCO3 130) .
Du skulle kunna prova att koka mäskvattnet dagen innan bryggning.
Låt det svalna och se om du får någon utfällning av karbonaterna i form av kalciumkarbonat,
Dekantera över vattnet i ett annat kärl och lämna kvar lite vatten och utfällningen i botten.
Då har du i alla fall fått ner hårdheten.
Det lite underliga är dock att samtidigt har du ganska lågt värde på kalcium och det blir ännu lägre om det fäller ut kalciumkarbonat.
Så det är bra om du tillsätter kalciumklorid.

Att ha i för mycket mjölksyra är inte bra enligt min erfarenhet, jag gjorde det med en ljus lager som fick en tydlig syrlig smak som inte var så trevlig.

Alternativet är att försöka få tag på avjoniserat vatten och blanda med ditt dricksvatten.

För att motverka/kompensera för bortkok och lite lågt utbyte så föreslår jag att du lakar ut mer vört.
Eller har du redan kompenserat siffrorna ovan, 3,5 liters bortkok på 15,5 liter är rätt högt (c:a 22%)?

Själv ligger jag normalt på c:a 20% med min utrustning, föredrar när det kokar ordenligt för att slippa DMS o få bra utbyte av humlebeskan.
Samt att få mycket varmdruv som jag får bort.

Angående receptet så skulle jag tillsätta karbonater med så mycket rostade maltsorter såvida du inte har hårt vatten redan från början.
En tsk kalciumkarbonat i mäskvattnet skadar inte.

Jag gör det rätt ofta.
Anledningen är att skilja av druv, eventuella humlerester, död jäst.
Får snabbare ett blankt och fint öl med följd av mycket lite bottensats i flaskor o fat.
Tycker att det blir bättre helt enkelt.
Snacket om ökad risk för infektion och/eller oxidation är helt taget ur luften.
Med vanlig renlighet och vettig hantering så fungerar en extra omtappning utmärkt.

Tillbaka till ursprungsfrågan.
Humlearom utan torrhumling går alldeles utmärkt att få fram.
Några alternativa metoder/varianter:
- Hopback
- Många lite mindre humlegivor från 30 minuter från kokslut till kokslut, tex var 5:e minut.
- Som Björn skrev, en rejält stor humlegiva vid kokslut.
- Tålamod, även ett torrhumlat öl klarnar efter några (4-6) veckors lagring.

Viktigt att använda en jäst som inte "äter upp" humlearomen.
Exempelvis Am Ale II (Wyeast 1272) elelr American Ale (Wyeast 1056),
undvik jäststammar som accentuerar maltighet på bekostnad av humlearomen.

Gamla bildäck låter som autolys, dvs att jästen börjar kannibalisera och äta up gamla trötta släktiningar.
Det skulle kunna bero på att de inte haft tillräckligt med sockerarter att äta.

Vad menar du med DME 10%?
Gjorde du en vörtlösning med 10º Plato (viktprocent motsvarande c:a SG 1,040)?
Eller tog du en centiliter DME till en deciliter vatten?

Kenneth

ja, jo, men kanske inte ändå.
Allt socker i äppeljuicen kommer att jäsa ut, kvar får du en ganska syrlig historia som kombinerat med beskan i alen att bli lite "underlig".
Det blir väl lite som att blanda en torr cider med en ale.
Du kan prova att köpa en torr cider och en ale och blanda i lite olika proportioner för att se vad som du tycker blir bäst.

Jag skulle nog istället satsa på att basera det på en Kölsch med relativt låg beska och med en tydlig restsötma och som är betydligt ljusare än en ale.
Då får du lättare fram den gröna färgen.
Lite samma där att det bästa är att prova sig fram lite vilka proportioner som är bäst.
Istället för att blanda koncentratet i sekundären så kan du separatjäsa "cidern" och ölet för sig själva och sedan prova vilken blandning som du tycker blir bäst.

Kanske kan man trycka extra på en ordentlig syresättning av stamvörten att det är extra viktigt med höga OG.
Samt att lång lagring av starka öl ofta ger en ytterligare dimension till ölet.
I övrigt tycker jag att det ser bra ut.

Vid flasktappning/priming kan det vara bra att tillsätta lite ny jäst, antingen genom kröjsning eller ta lite slurry med pigg jäst eller tillsätta en torrjäst.
Annars riskerar man att det inte blir kolsyra i ölet när ursprungsjästen fått jobba så hårt.

Skulle kunna vara fenoler och/eller estrar som en del förknippar med jästsmak.
Safale 04 tycker jag ger en smak av plastighet, unkna gamla kryddnejlikor.
Tyvärr så hittar jag den smaken i en hel del kommersiella öl från svenska småbryggerier.
Nej för min del så skippar jag torrjästen helt.

Tycker att du kan behålla amber och pale choc. Ger subtila smakbidrag vid låga nivåer som kan "lyfta" ölet.
OG ligger lite i överkant och du kan riskera att få lite för hög restsötma.
Tänk på att 1968 jästen flockulerar hårt och att den enligt min erfarenhet inte gillar för sval jästemperatur.
Humlesorterna är lite tycke o smak, tycker det är bra att du håller dig till "brittiska" sorter (Willamette är ju en amerikansk släkting till Fuggle).
Nortern Brewer fungerar säkert bra.

1. Jästen, kan vara lite lynnig, jag upplever ofta att jäsningen går i faser. Brukar börja med en våldsam jäsning för att avta efter ett par dagar. Puttrar sakta några dagar, sedan sätter den fart igen.

2. Jästemperaturen: 18 kan vara lite för lågt, framförallt initialt, vissa jäster gillar inte det. Var inte rädd för att ha en högre temp.

3. mäskschemat, tider & temperaturer, jag tycker det verkar vara för mycket dextriner i din vört. Mäska in vid 40 grader och ligg där en stund 10-15 minuter, stega sedan upp till 63-65 grader i 60 minuter.

4. krossning av malten o vetet, är det för grovt så blir utbytet och konverteringen sämre (jod-snacket ovan).

5. färgen blir jag lite fundersam på, med pilsnermalt och vete så brukar den bli lite ljust gröngul utan problem. Om du får en mörkare gul kan det bero på oxidering av den varma vörten. Kan det bero på BIAB? vet inte eftersom jag inte använder mig av BIAB.

6. Whirlpool påverkar inte färg eller FG, känns som ett sidospår. Visst kan det initialt bli en blankare vört, men med tiden så klarnar ölet ändå. Dessutom ska ju en wit vara lite grumlig (proteindis/köldgrumling).

7. Om man känner sig tveksam på hydrometern så kan man smaka på ölet istället. 1025 är sött, 1012 är ganska torrt.

8. För att "rädda" ölet skulle du kunna tillsätta lite extra enzym ("alfabeta" preparate på humle-shopen) och ev ny jäst. Fast jästen är inte död, den bara vilar just nu. Så med lite mer förjäsbara sockerarter så kommer jästen att gå igång igen.

Om det "bara" är en hinnjäst som spökar så märks det inte särskilt mycket på smaken i alla fall inte direkt möjligen med tiden.
Ringar i halsen är ett tecken på att något inte är som det ska.
Överkarbonering kan som sagt bero på annat än infektion, till exempel för mycket restsocker kvar vid flasktappning, alternativt för mycket primingsocker.
Men om ölet dessutom uppvisar tecken såsom syrlighet, lågt FG, bismaker så tyder det på infektion.
Infektionen kan vara relativt lätt initialt och inte påverka smak o.d. förrän efter ett antal veckor.

Det är alltid lite knepigt att bedömma sina öl själv, man kan så att säga vänja sig med att ölet smakar på ett visst sätt och inte identifera en felsmak. Bäst är att låta andra prova ens öl och be dem vara ärliga med sitt utlåtande.