> Primärjäsningen tog ungefär åtta dagar, men jag vet att jag hade i mycket
> jäst. Fast 1001 kan jästmängden verkligen vara förklaringen?
Nej, inte enbart. 8 dagar för en 1.048 ale jäsningen är i mitt tycke dessutom inte heller speciellt snabbt, snarare tvärtom. Så utan att veta hur mycket jäst du hade skulle jag säga att du har iallafall inte haft för kraftig jäsprestanda.
> Hur räknar man ut jästens verkningsgrad (apparent attenuation) OG 1044 FG 1001
>
> (OG-FG)/OG (44-01)/44= 97,7% Men är det så enkelt att räkna?
Ja, det är så man räknar ut ADF (Apparent Degree of Fermentation).
Men den intressanta frågan är dock hur man tolkar den. De utjäsningsintervall som tillverkaren anger ska inte tas bokstavligt, utan i relation till andra jäster.
Om du använder en approximation man du räkna ur en verkliga utjäsningen. RDF (Real degree of Fermentation), vilket som jag tycker har en mer naturlig tolkning.
RDF ~ 0.82 * ADF
RDF ~ 0.82 * 97.7% ~ 80%
Det tolkas så att 80% (vikt%) av extraktet i din vört har konsumerats av jästen.
En förutsättning för att det ska vere teoretiskt möjligt är att sammasättningen av extraktet i din vört är just MINST 80% förjäsbart socker. Hur mycket jäst du än använder så kan du inte överskrida den gräns förjäsbartsocker som finns i vörten. Den gränsen brukar jag kalla RDFW. (dvs RDF-MAX för vörten)
80% är möjligt men väldigt högt och inte normalt. De flesta "normala" helmalts mäskningar torde producera
RDFW = 65-75%
En gång när min termometer pajade fick jag RDFW ~79% från pilsnermalt, högre än så har jag aldrig fått (har inte försökt heller iofs). Mina normala rikt-värden är kring 65-70%.
Mer tolkningar: RDFW värdet, är det RDF värde för jäsningen som du får för en helt torr utjäsning (hög utjäsare och god jästgiva etc). Den verkliga utjäsningen RDF är annars lägre än RDFW värdet. Vid riktigt låga utjäsare kan man dra till och säga att RDFW värdet kan sjunka säg 12-13 procentenheter. Dvs från 80% till 67-68%.
Nästa problem är att förusäga RDFW från sin mäskning. Det är inte så lätt.Men även här finns gränser. Att få RDFW = 100% från en normal helmaltsmäskning är omöjligt såvida man inte tillsätter externa enzymer. Ofta får man kvar de sk gränsdextrinerna, och nu kan jag inte säga exakt hur stor andel de utgör eftersom det beror på, men det bör vara storleksordningen 10-15%. Det beror på att när alfa och beta amylaset har spjälkat upp stärkelsen så långt den kan, så blir det ett skelett kvar med grenade dextriner som dessa enzymer inte kan bryta ned. En uppskattning av stärkelsens sammansättning ger siffran 10-15%.
Det innebär att om man ska åstadkomma RDFW värdet över 85% utan tillsatser av socker, ja då är det svårt! För att inte säga hopplöst.
Så 80% är fullt möjligt, men med ditt mäskschema låter det faktiskt ganska osannolikt? Men å andra sidan finns det många parametrar i mäsken som samverkar, så jag kan inte svära på det. Jag började ställa upp en modell för det där men det visar sig rätt komplicerat så jag har inte hunnit än. Att enbart betrakta temperaturen räcker inte, även om det är en av de viktigare parametrarna.
> Nu senast köpte jag en burk maltodextrin. Om jag har förstått rätt är det
> också ett "säkert" sätt att få en del restsötma kvar. Hur använder man det?
> Som vanligt maltextrakt?
Jag tycker maltodextrin ger i första hand restextrakt, mest fysisk fyllighet och lite sötma, med betoning på lite. Vill du ha mer sötma utan att det blir för tjockt, så tror jag du kan satsa på en lite lägre utjäsning också - en jäst med låg utjäsning, och ta inte för mycket jäst. Det användas som maltextrakt. RDFW värdet för maltodextrin varierar med märket, men är av storleksordningen 10%. (Att jämföras med 65-75% hos normal vört).
FG handlar om att man måste förutsäga två saker, BÅDE sin mäskning och jäsning. Och är man osäker på den ena, blir det ju per automatik en osäkerhet i den andra också.
/Fredrik