Svårt att säga då jag sällan lägger "stora" öl på fat.
Dvs öl som behöver lång tid för att mogna lägger jag oftast på flaska.
Öl för "snabb" konsumtion och som inte kräver lång lagring lägger jag som regel på fat.
Koldioxidtrycket i sig verkar inte ha någon större (smakbar) påverkan utan snarare tiden som sådan.
Vid kolsyresättning medelst övertryck så behöver ölet någon/några dagar för att bli bra.
Ölet upplevs annars som "stickigt". Troligen beror det på att kolsyran behöver viss tid för att lösa sig i ölet och inte bara blandas. Om man tappar upp för tidigt så frigörs stora mängder kolsyra snabbt vilket ger den "stickiga" smaken/upplevelsen.
Om ölet efterjäser en längre tid på fatet och kolsyresätter sig själv så kommer det mer att efterlikna en vanlig efterjäsning på flaska.
Klarningstiden är längre på fat än på flaska men det beror nog troligen enbart på att sedimenteringen har längre ner att sjunka eftersom fatet är högre än flaskor och att man normalt tömmer fatet från botten.
Har man kolsyresatt ölet artificiellt så upplevs det som att klarningstiden blir längre än vid naturlig efterjäsning, men det är en "synvilla" eftersom man lätt glömmer bort efterjäsningstiden.
Sedimenteringshastigheten som bör betraktas som en del av mognadsprocessen när man inte filtrerar ölet kan troligtvis vara långsammare om ölet efterjäser på fatet. Detta på grund av att jäsningsprocessen orsakar viss rörelse i ölet.
Normalt är kommersiella fat färdigtryckta och kolsyresatta redan hos bryggeriet. Undantagen är väl "Real Ale" och andra "färsköl" som efterjäser på faten. Det bayerska/tyska "ungespundet" ölet är vad jag förstått i princip motsvarande de engelska "real alen". De är till för snabb konsumtion när väl fatet öppnats eftersom man inte tillsätter någon mer kolsyra utan låter självtrycket tömma fatet, ev fyller man på med lite lufttryck.
Nu svävade jag ut lite, men hoppas att det inte gör något 