Den svenska lagern. (Sida 1 av 2)

Vi har varit i Stockholm på våra planeringsdagar. Förutsättningar för en icke spännande men bra lista Av öl finns. Ändå envisas man att servera skit. Skit som dessutom ger en bismak till det man äter. Jag har ju också hinkat massvis med svensk lageröl i mina dagar. Inte reflekterat så mycket.
Jag tror att utbudet kommer att ändras ganska snart. Det är en tyst och långsam revolution på g (utom här då där vi står på barikaderna ). Jag har två i tid närliggande goda exempel. Förra veckan var jag på bishops arms i Östersund. Min hustrus morbror (svenska lagerdrickaren, 65 år gammal)  satt i ett hörn. Jag såg att han beställt en micropilsner som dessutom inte var Jämtlands bryggeriers President (brukligt i Östersund) utan en sydsvensk rackare. Hans omdöme var att den var väldigt god. Den var på flaska, undanstoppad och kostade dessutom 100 flaskan. Han måste alltså ha frågat speciellt efter en pilsner med smak ( alltså lät nyfikenheten styra över vanan ). Det andra exemplet hittade jag idag när jag själv skulle köpa vin. Ett gäng i 20åå botaniserade bland ölen. Det var uppenbart att de skulle rocka lossa (röven av högern eller tvärtom framgick inte ety de var alternativklädda med halsdukar och randiga tröjor men handlade ändock på östermalm (reds. anm. jag är fördomsfull). De kikade halvt på åbro och Mariestad men enades att prova spendrups nya pistonhead vilket jag såg som ett gott tecken, oavsett politisk tillhörighet.

Jag tror folk börjar fatta att de faktiskt inte får vad de betalar för. 55 spänn för stora starken är en dålig affär vilket som om du kan få en bra smakande öl för 65. Pengamässigt skiljer det inte så mycket mellan en 50cl Mariestad, jämtlands bryggeri, oppigårds, och en bud. Men kvaliteten är det stor skillnad på.

Finns ingen återvända efter att man väl fått smak på "finöl". Jag var en Falcon, Carlsbergs drickare i 15 år men har på senare år insett att det finns en helt ny värld av goda ölsorter. Det var faktiskt min fru som tog med mig till Beefeaters på Prinsgatan i Göteborg då vi var ny ihop för 5-6 år sedan å beställde god öl till mig och sedan växte det på en. Underbart roligt och gott med öl. Så många sorter. Man kan lätt ägna hela livet åt det. Lätt hänt att det blir så. Jag tänker hela tiden på mina jäshinkar, maltsäckar å humlepåsar. Ja jäsiken vad begeistrad man kan bli!

OT:
Den spelningen visste jag inte ens att den va, men jävlar i helvete vad besviken jag blev nu när jag insåg att jag missade det! Hade glädjen att se David Thomas på en fantastisk spelning -98 men att se Pere Ubu hade inneburit möjligheten att stryka någon från topp tio listan... Helvete....

Hehe har alltid gillat Pere Ubu. Har aldrig sett dom live, men det var lite uppfriskande att se (på klippen) en gammal grinig gubbe med flanellskjorta och hängslen stå med händerna i byxfickorna under en hel konsert :-D.

Jo, fast det är ju vara lite av charmen också... Själva ojämnheten alltså.
Tänkte efter och det va -97, och det var på Hultsfred.

Farsan har också börjat gilla lite mer udda öl. Det började för 10 år sedan att han fastnade på brittisk pale ale, för den var så "frisk och god" som han uttryckte det.
Bishops Finger köpte han ofta. Sen har jag köpt öl åt honom, han blev väldigt förtjust i Red Seal, men det var ju en lågoddsare. Min hembryggda pale ale försvann ju skrämmande snabbt, hehe..  Jag kommer ihåg, när jag var liten, att han drack Carnegie porter då och då. Dugges stout gillade han, jag köpte en laddning till honom och min farbror.

Är det kanske pga Garrett Olivers småländska gener?

Sitter som bäst och sippar på en Falcon Raw. Inte alls så tokig. Nästan i samma klass som mina hemmagjorda lager. Lite låg beska för min smak. Diskret men ändå tydlig humlesmak, precis som jag vill ha det. 8/10 i betyg från mig.

http://www.systembolaget.se/Sok-dryck/D … aruNr=1484

Jag har också druckit raw. Den var inte alls så pjåkig.

Vem brygger kvalitétsöl genom att snåla?

I SHBFs öltypsdefinition så har öltypen "Modern svensk lager" bytt namn till enbart "Modern lager"