Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Bryggmetoder och råvaror → Vunit pris med flaskjäsning?
Sidor 1
Du måste logga in eller registrera ett konto för att svara
Efter att ha börjat med tvångskarbonering på fat efter att förut ha karbonerat genom flaskjäsning undrar jag om någon som kommit på övre halvan i sm eller annan "öltävling" använder flaskjäsning eller fatlagring och tvångskarbonering?
Troligen, annars skulle det ju innebära att de som kommit på övre halvan i sm har tävlat med öl utan kolsyra... eller väldigt lite kolsyra iaf...
Med tvångskarbonering menar jag alltså att man inte jäser kolsyran naturligt i flaskan eller fatet alltå att man tvingar ned kolsyra genom att koppla en gasflaska med kolsyra till fatet.
Jo man bedömer nog inte ölet efter hur det är karbonerat. I så fall hade man ju fått ha flera underkategorier i varje sort. Men fattar din frågeställning. Ölet blir inte samma. Det blir bättre och man kan ha bättre kontroll på det färdiga ölet. Men man får nog inte högre poäng.....
Jag tror det är rätt så blandat mellan priming och mottrycksfyllning av flaskorna på SM.
Tycker inte att man kan säga att det ena eller andra ger ett bättre öl, klart är dock att ett primat öl blir lite starkare (pga mer socker) och annorlunda en ett fatlagrat öl som man tvångskarbonerat.
Borde det inte vara som regel att alla öl som ställer upp i ÖL SM var primat med en sockerart? Vi pratar om hembryggning och alla har inte tillgång till fat.
"Flaskorna granskas med avseende på fyllnadsgrad, fällningar med mera. När flaskan öppnas lyssnar man efter "pyset" som kan ge en antydan om att kolsyrenivån är den rätta i ölet. "
källa: http://www.shbf.se/index.php/evenemang/ … gdoel.html
Alltså har man fat kan man reglera "pyset" "kolsyrningen" till det rätta, kolsyrar man med en sockerart har man i stor sett bara en chans för att få det rätt.
Trams, se det som en större utmaning att lyckas med att få rätt kolsyrenivå med flaskjäsning istället.
Jag tror inte det spelar någon roll hur du kolsyresätter.
Man bedömer resultatet inte brygggmetoden.
Det finns tillräckligt med klasser för alla sorter.
Jag brygger 25 liter men har bara 18 litersfat så 7 liter blir alltid flaskprimade.
Oftast blir flaskorna bäst men det beror nog på att de får stå längst och mogna :-).
Bottensatsen brukar bli tämligen kompakt med tiden så om man inte skakar flaskan innan servering
är det inget man tänker på.
Skulle bli otroligt förvånad om någon SM domar brydde sig om om ölen flaskprimad eller inte så länge den är klasstypisk.
Så brygg med det du har så fixar sig resten.
Borde det inte finnas ett gäng öldomare här på forumet som kan ge sin syn på saken?
Som utbildad öldomare kan jag säga att jag inte bedömmer ett öl efter kolsyrningsmetod.
Däremot så bedöms ölets karboneringsgrad efter typ men med ett ganska brett spann.
Skummets hållfasthet är också av intresse, skummet ska helst inte bara fräsa till och försvinna direkt som i en läsk.
Största problemet är om ölet är alldeles för överkarbonerat ("gushers") eftersom det river upp bottensatsen, grumlar ölet, och kan tyda på någon form av infektion. Lågt karbonerade öl ger i sig kanske inte poängavdrag, men om ölet inte innehåller kolsyra så upplevs det som "platt" och oftast påverkar smakbilden negativt.
Kan bara instämma i vad Kenneth skriver, kolsyresättningsmetoden har ingen bäring på bedömningen. Däremot kolsyrenivån med dess inverkan på smak och munkänsla påverkar naturligtvis resultatet.
Jag tror inte heller på att kolsyresättningen skulle spela så stor roll - däremot grumligheten som uppstår. Att skicka in en flaskjäst öl innebär med stor sannolikhet att slutresultatet i glaset kommer vara grumligt, efter långa transporter, lite ovarsam hantering och upphällning. Även om det inte påverkar smaken bör det rent känslomässigt påverka domarna att hålla upp en kristallklar öl jämfört med en jästvälling. Amerikanske öldomaren och hembryggargurun Gordon Strong påpekar själv detta i sin Brewing Better Beer.
Vad tror ni om den teorin?
Också öldomare - och jag kan inte minnas att frågan ens kommit upp till diskussion under de dömningar där jag deltagit sedan 2005.
Ang gedmans teori:
Inför dömningarna får ju ölen stå till sig ett tag och min erfarenhet är att man häller upp försiktigt och undviker att hälla upp det sista. Är ölet grumligt redan från början är det ju ett litet problem.
Har inte varit med och dömt lika många tävlingar som Kenneth och Rick, men uppgrumlad jäst har aldrig varit något problem. Skulle det inträffa (på grund av hanteringen) så tar man ju in det i beaktandet vid dömningen. Själva grumligheten i sig är ju heller inte någon stor sak när man bedömer öl, men om grumset påverkar smaken (jästighet) kan det ju indirekt ha större inverkan på slutbetyget.
Poängen är inte att grumligheten påverkar smaken - utan att det påverkar domaren. En grumlig öl smakar helt enkelt sämre för att den ser sämre ut, enligt Gordon Strong.
Men om det är sällsynt att ölen blir grumlig av hanteringen är det kanske inget problem i Sverige.
Poängen är inte att grumligheten påverkar smaken - utan att det påverkar domaren. En grumlig öl smakar helt enkelt sämre för att den ser sämre ut, enligt Gordon Strong.
Men om det är sällsynt att ölen blir grumlig av hanteringen är det kanske inget problem i Sverige.
Hej
Nu ha tre dommare utalat sig, case closed
Bo
Om man är orolig för grumlande jäst vid flaskjäsning så har jag ett tips. Använd Danstar Nottingham vid primning.
Det är en jäst som jag tycker sätter sig mycket hårt på botten av flaskorna och är i princip omöjlig att få med i glaset om man inte skakar skiten ur flaskorna. Se bara till att ölen är blank innan flasktappning och tillsätt 1-2 gram Nottingham torrjäst tillsammans med primen om du använt en annan jäst till huvudjäsningen.
Nøgne ø praktiserar tex denna metod på sina flaskjästa öl. (Åtminstone för ett år sedan)
En bra domare bortser ifrån eventuell grumlighet på grund av dålig upphällning.
På de tävlingar som jag varit med om är man väldigt försiktig med upphällningen och ser till att bottensatsen inte kommer med.
Ölet har stått och vilat några dagar innnan provningen och erfarna domare är väldigt försiktiga med hanteringen av en flaska som öppnas för bedömning.
Inga snabba ryck och rörelser, ölet hälls försiktigt upp i 4-5 glas med endast några få centiliter i varje glas.
Om man ska prova 30-40 öl så dricker man ytterst lite av varje brygd/flaska.
För en bra domare räcker det med 1-2 cl upphällt i glaset och en liten "sipp" av ölet för att bedömma kvalitén.
Ibland händer det att man tar ytterligare en litet smakprov för att få en bekräftelse på hur ölet är.
Luktsinnet är mer känsligt än smaksinnet och för det mesta säger lukten mycket mer än smaken hur ölet är.
Det enda man egentligen behöver smaksinnet till är att känna balansen mellan sötma och beska som är de mest dominanta smakerna på ett öl förutom belgiska suröl där syran spelar en större roll.
(och känslan av ölets kropp som man endast kan känna i munnen, munkänsla är troligen också beroende på salt och kanske till viss del umami)
Sidor 1
Du måste logga in eller registrera ett konto för att svara
Humlebladet → Bryggmetoder och råvaror → Vunit pris med flaskjäsning?