Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Inget av ovanstående... → När får ölet en själ
Sidor 1
Du måste logga in eller registrera ett konto för att svara
Hej
Under stora hembryggardagen dök frågan upp från en av förstagångsbryggarna "När får ölet en själ och inte längre är möjligt att hälla ut".
Följdfrågan " Är nödslakt av färdigt men dåligt öl moraliskt försvarbar" kom naturligtvis som ett brev på posten.
Inte klokt vad kreativ man blir av öl.
Nå, vad säger den småskaliga bryggeliten om ölets själ
/Anders
Dyliga frågor avgörs enklast med hjälp av en hedonistisk utilitaristisk lyckokalkyl. Vissa kommer naturligtvis att hänvisa till dygdetik eller kanske till och med kantianska tankegångar.
Kantianska tankegångar verkar dock leda oss in på att vi aldrig får hälla ut öl(hälla ut öl som generell handling måste vara en synd). Däremot kan vi aldrig låta dålig öl vara outhälld. (hans resonemang om dödsstraff borde passa in här).
Svåra frågor är det.
dåligt öl skulle kunna få en själv efter destillation. men vad vet jag om det?
Även en dålig själ är en själ.
Så länge som man inte sterilfiltrerar och/eller pastöriserar ölet så har det en själ.
Sen är det dött 
Så undvik filtrering, ölets största fiende!
Carnegie porter är väl både filtrerad och pastöriserad(?). Den verkar ändå ha ganska mycket själ i och med sin förmåga att förändras i smak över tiden. Utan filtering och pastörisering hade den antagligen varit bra mycket mer spännande men den verkar ha mycket av själen i behåll i vilket fall.
Nja
Bättre kan väl landets småskaliga bryggarelit (Noterar att 5 st kvalat in, mig själv inräknad)
Tillbaka till frågorna
1 När får ölet en själ
a)Alltid, man kan ju alltid destillera (Vi snackar inte att, vi snackar när urgusinka, tack för senast på höstölsträffen)
b) alltid bara låt bli att filtrera filtrering, (bra kenneth ) men Carnegie har något som väldigt starkt påminner om själ (tack lund). Filtrering är tydligen belastaande men inte avgörande.
c) kan man tänka sig att ni svarar typ uppvägning av malt, vörtkok, tillsats av jäst eller eventuellt 62 dagars lagring
2)Frågan, "Är nödslakt av dåligt öl moraliskt försvarbar"t tycker jag lund har en bra moralisk touch på, även om begreppet "hedonistisk utilitaristisk lyckokalkyl" låter spännande men kanske inte är fullt vetenskapligt analyserat.
Buss på
/Anders
2)Frågan, "Är nödslakt av dåligt öl moraliskt försvarbar"t tycker jag lund har en bra moralisk touch på, även om begreppet "hedonistisk utilitaristisk lyckokalkyl" låter spännande men kanske inte är fullt vetenskapligt analyserat.
Några att läsa medan ölen står och jäser...
Hej
Så rätt jonash
Ställer mig i de fåkunnigas skamvrå och ber Lund om ursäkt,
Kan tillägga att "Livet är för kort för att dricka dålig öl" som kommentar till nödslaktsfrågan.
Dvs häll bort dålig öl och brygg nytt.
Nuförtiden häller jag även bort dålig köpeöl.
Med dålig avser jag sådant som smakar illa enligt mina smaklökar.
Lyckan torde öka för alla om man undviker allt tråkigt, och dåligt öl är verkligen trist.
Jag tycker att även de dåliga ölen fyller en viktig funktion, iallafall när man bryggt dem själv. Anspelningen på lyckokalkyl är ju ganska intressant 
För mig genereras den mesta "lyckan" inte i samband med själva konsumptionen utan en stor del av lyckan genereras i själva skapande processen samt när man i efterhand reflekterar över mellan resultatet och tanken man hade från början. I det läget kan man en dålig öl kanske ge insikter som ger en lycka.
Däremot en köpöl som är dålig, som man inte vet någonting om historien bakom är ju ointressant, man man inte har möjlighet att reflektera över dess historia och dess inverkan på resultatet. En dålig köpöl blir ju aldrig mer än en "dålig öl".
För mig så är inte det ultimata syftet med varje jäsning att den ska drickas upp till varje pris. Jag har häll ut flera öl, men de finns alla kvar i mitt minne och har berikat mig som bryggare, och ingen av dem har varit bortkastade! Alla har blivit uthällda med viss värdighet
Det mest förnedrande för jästen och för övriga ingredienser vore ju att brygga en dålig öl, utan att notera hur man gjort, och sedan hälla ut och glömma bort den utan att dra minsta lärdom av saken.
Jag har fått snusk i en av mina gamla flaskor nu, och det är jag jätteglad för. Det är något nytt snusk jag aldrig känt förut. Det hoppas jag kunna lära mig något av.
/Fredrik
Nästan lika illa tycker jag vore att lyckas med konststycket att får till en jättebra öl, men utan att förstå hur det gick till eller varför, eller ens komma ihåg hur man gjorde.
Det händer mig ofta när jag lagar mat. Jag är för slö för att varken följa recept, eller skriva ned det jag gör. Så varje gång jag lagar mat får jag tänka efter från grunden eftersom jag aldrig skriver ned hur jag göra vilket också har sin charm. Men för mig är matlagning mer en sorts odramatisk "terapi" till skillnad från "ölbryggning" som jag mer ser som en gåta som skall besvaras.
/Fredrik
Det händer mig ofta när jag lagar mat. Jag är för slö för att varken följa recept, eller skriva ned det jag gör.
Alltså det där har jag också tänkt på så många gånger. Att man inte för en "Bryggdagbok" över sin matlagning. Särskilt för komplicerade saker som såser och buljongkok. Problemet är att det ofta är så snabba ryck att man inte hinner sätta sig ner och anteckna.
Jag har dock blivit bättre på vissa saker, så jag har fört dagbok när jag gjort ost, korv, pancetta och sådana saker. Och processerna har förbättrats med stormsteg, precis som de gjorde med ölbryggningen.
Jag tycker att även de dåliga ölen fyller en viktig funktion, iallafall när man bryggt dem själv. ...Det mest förnedrande för jästen och för övriga ingredienser vore ju att brygga en dålig öl, utan att notera hur man gjort, och sedan hälla ut och glömma bort den utan att dra minsta lärdom av saken.
Jag har fått snusk i en av mina gamla flaskor nu, och det är jag jätteglad för. Det är något nytt snusk jag aldrig känt förut. Det hoppas jag kunna lära mig något av.
/Fredrik
Att lära sig av misstag är mycket värt.
Att däremot dricka misstagen som ursprungsfrågan gällde ser jag inte något värde i.
> Att däremot dricka misstagen som ursprungsfrågan gällde ser jag inte något värde i.
Det håller jag helt med om Resultate av min senaste jäsningen har jag provsmakat, och sedan spar jag det en tid för att se hur det utvecklas i rent studiesyfte, men jag kommer inte att dricka upp det.
/Fredrik
Kanske är frågan fel ställd, kanske borde man snarare fråga sig när ölet tappar sin själ. Vad är egentligen ett dåligt hembryggt öl, och vilka mekanismer skapar denna uselhet och ondska?
Jag bryggde för något år sedan en råg-ale, och jag tyckte jag hade misslyckats totalt. Helt enkelt därför att jag inte ölen tyckte att ölen smakade bra. Flera av mina vänner gillade den dock. Eftersom ölen redan var buteljerad ställde jag bara undan den. Och nu, ett år senare är den jättegod, len och gräddig utan den tuggiga knäckebrödskänslan den hade förut. Ankungen blev en svan. Eller ja, kanske inte en svan, men i alla fall en fullvuxen anka med många goda kvalitéer. Många andra har vittnat om liknande händelser här på forumet.
Om man bortser från svårartade bakterieinfektioner så är väl misslyckandet alltid en smakfråga. Att använda Saaz som bitterhumle är enligt mig ett bra sätt att åstadkomma ett misslyckat öl, men andra tycker förmodligen tvärtom.
Jag är fortfarande inne på att man ska brygga för sig egen skull i första hand.
Visst är det kul att dela med sig och det gör jag mer än gärna,
men om man inte själv uppskattar det man gör så tappar man troligen rätt snart intresset...
Sidor 1
Du måste logga in eller registrera ett konto för att svara
Humlebladet → Inget av ovanstående... → När får ölet en själ