Sv: Jästarbetare-fråga

Tillbaka till jästfrågan.
Enligt vad jag hört och läst så går det utmärkt att "skörda" jästen på ytan eftersom den är pigg och i god vigör.
Speciellt när det gäller starka öl så är bottensatsen i rätt dåligt skick.
Sedan gäller det som vanligt att se till att jästen revitaliseras inför nästa bryggning.
Detta gör man genom att mata den och syresätta ordentligt.
Ser man att jästen är lite trög så gäller det att fortsätta att syresätta och mata på med lite mer vört som inte är för stark.

En tvättning skadar inte eftersom man då blir av med jästen som är för sliten och trött.

På söndag så blir det en "Kennys Imperial Vanilla Bourbon Porter" smile

Sv: Jästarbetare-fråga

Pål

DU ÄR MIN HJÄLTE..... Jag har ganska precis blivit intresserad av ekfat och ekens olika påverkningar på drycken, och så får man en så välformulerad och bra beskrivning. Mitt intresse kom nu i somras när jag var i Piemonte (Barolo distriktet) och besökte vingårdar. Finns det möjlighet att ta del utav din studie för jag vill ha mera?

Tack för intressant läsning
Anders

Det tråkigaste med en riktigt lyckad öl är att den tar slut på tok för fort,

Sv: Jästarbetare-fråga

Anders. Jag tror jag skrev den på en gammal Toshiba laptop som sedan dess hamnat på tippen, och med alla flyttar vi gjort tror jag inte heller jag kan hitta harcopy på materialet längre. Men minnet är gott - skicka ett mail om du har några frågor! 

I Italien har man traditionellt använt sk Slavonisk ek till sina ekfat, vilket egentligen är Slovenisk och kroatisk ek.  Om jag minns rätt är det en ekfatstyp som mognar långsamt och inte ger ifrån sig mycket exotiska smaker, varför den är bra i vinsammanhang.  Under inbördeskriget i forna Jugoslavien blev det stopp på produktionen av dessa ekfat och många italienska vinproducenter gick över till rysk ek.  Annars använder ju vinindustrin numera mest ekchips, sk copeaux, och ekstavar för att ge smaken av ekfatslagring.  EU tillät detta förfarande i 2006 men det var nog i praktiken en del av vardagen redan långt innan. 

I Australien och Sydamerika används i princip bara rostfritt stål trots att ekfatskaraktären ofta är en viktig del av dessa viners smakspektrum.  Stålfaten fylls med ekchips eller så använder man ekfatsessenser.

Orsaken till att ekchipsen tagit över är inte bara av rena kostnadsskäl. Moderniseringen av vinindustrin sedan 70/80-talet har medfört att själva mognaden av vin på ekfat blivit överflödig.  Förr var vinproduktionen sådan att tanniner och andra smakämnen gjorde unga viner mycket sträva i smaken och ekfatslagringen var ett viktigt element i mognaden i vinet, likaså mognaden av vinet i flaskan.  I båda fallen har det med långsam oxidering att göra. 

I modern vinproduktion filtreras druvjuicen och det färdiga vinet, och det tillsaqmmans med minituös kontroll av jäsningsprocessen och övriga produktionssteg gör att viner som förr behövde 10 år på sig att bli färdiga att konsumeras idag når sin peak inom 2-4 år efter skörd.  Ekfatslagringen har ofta bara en smaksättande funktion, för Chardonnayviner t.ex., och då kan man ju lika gärna använda ekchips. 

Samma orsaker ligger bakom varför klassisk vinkork inte längre är ett måste när vinflaskan förseglas. Eftersom vinet är färdigt att konsumeras finns ingen orsak att kosta på dyrbar vinkork från Portugal.  Plast, skruvkork och kapsyl är i princip likvärdigt när vinet ändå inte tjänar på mer än ett par års lagring.

Ber om ursäkt för att jag kidnappat denna tråd till ekfatskuriosa.

Har inte bryggt på ett jävla tag men börjar blir rejält sugen nu.