Du är inte inloggad. För att använda forumet fullt ut bör du logga in eller registrera ett användarkonto.
Humlebladet → Bryggmetoder och råvaror → Vilken är eran favorit till bitterhumle?
Du måste logga in eller registrera ett konto för att svara
Har ni någon humlesort som ni brukar köra som standard till bitterhumle? Själv brukar jag köra någon av de sorter jag tänkt som smak eller aromhumle. Tycker det inte brukar läggas så stor vikt vid vilken humlesort man använder till just bitterhumlen men jag har börjat fundera på om valet av bitterhumle påverkar smakprofilen mer än vad man ofta tänker på?
Jag tänker att det beror på vad man brygger. I en öl med mycket humlearom kan man ju välja en som ger en bra arom och istället för 60 min lägga den som first wort hopping. Jag har precis provat det och bannemig om det inte bidrar. Nu var det ju i en öl med en del smak och aromhumle också så det är svårt att avgöra helt. Om jag bara är ute efter en knorrig beska använder jag ofta en neutral sort t.ex. magnum och den har jag använt för att slippa slösa fin aromatisk humle tidigt i koket även när jag brygger IPA. Men vissa sorter är väl ändå kända för att ge en del smakbidrag förutom beskan t.ex. centennial.
Som en ren bitterhumle får jag nog ändå säga att magnum passar mig bra så den får min röst av dem jag har testat.
Ja, för att göra en lång beskrivning kort
Jag tycker också att Magnum är kalas till allmän bitterhumling, clean beska, lagringsbeständig (Dvs. den tappar inte alfa lika snabbt som många sorter gör) Vilket är en fördel för att kunna skruva in en känsla för hur mycket beska och humle du behöver i dina recept för önskat resultat, även när humlen är ett par månader gammal.
Skulle jag bara få använda en humlesort till beska så är Magnum helt klart en kandidat.
Andra sorter jag gillar och som tål att lagring utan att slokna radikalt är -
* Northern Brewer, älskad av somliga, hatad av andra, helt klart en av alla unika humlesorter som även slår igenom vid bittergivor.
Smaken som slår igenom skulle jag beskriva som en blandning mellan svarta vinbär och en touch av "mint".
Älskad och hatad, men den kan göra underverk i ex. pale ales, ambers, brown ales etc. om man använder den kreativt.
Bryggde en "California Kölsch" med Northern brewer och Cascade i söndags.
* Simcoe, även denna en lågkohumulonsort som är hyffsad lagringsbeständig.
* Amarillo, passar super ihop med rostad malt, lakritstonerna kommer som ett brev på posten 
* Warrior, trevlig bitterhumle med rejäl alfa även denna en väldigt bra bitterhumle, hög alfa, låg kohumulon och lagringsbeständig.
* Nugget som jag själv använder för tillfället som bitterhumle i en del amerikanska öl. Använde en del chinook innan för att få lite mer komplex
profil, men kom fram till att jag inte gillade den. Chinook slår i mina ögon igenom lite för mycket med toner jag inte alltid gillar.
Nugget känns halvbra, ska testa att göra en engelsk brown med den och se hur det tar sig ut.
Summit har jag aldrig bryggt med själv, men det verkar vara en väldigt intressant sort på många vis eftersom jag är en sucker för amerikansk humle.
Det beror som sagt på vad man brygger, vad man oftast brygger, hur ofta man brygger och givetvis vad man gillar.
Själv har jag släppt rätt rejält på detdär med bittergivor och kör oftast första givan runt 30 min från kokets slut och resten i whirlpoolen.
Vilka toner var det du inte gillade i chinook? Har sneglat på att använda den till bitterhumle i nästa ipa eller apa jag tänkt brygga.
Jag och beskrivning av smaker...
Om jag säger att den har en pikant och aningen obehaglig spik som slår igenom som en kil genom resten...
I synnerhet centennial. Men man kanske kan testa att inkludera en aning wilamette för att jämna ut chinookens kurva.
(Om du tänker dig hängmatte EQ, bas och topp, å så wilamette i mid
Jag älskar vissa kommersiella öl där den används så uppenbarligen går den att göra goda öl med också.
Du drack väll "spring ale" (oppigård) från i våras Chubb? Tada chinook 
Om inte så finns det några förskrämda flaskor kvar än
Jo den drack jag, den var riktigt bra! Iof inte lika bra som föregångaren med amarillo! 
Thomas, när du säger lakrits ang. amarillon är det saltlakrits el. egentligen salmiak du menar då? Jag har ofta noterat just en salmiakton, ibland gganska stark i vissa komersiella öl, bla en de Molen som jag drack (blixt och dunder heter den kanske?) Jag har inte lyckats lokalisera vilken humle det kan röra sig om...
Hehe. Det är lätt att glida off topic.
För mina American Ales jag brygger nu under sommaren så har jag fått en ny bitter humle favorit Newport. En bryggarkollega här i Norrbotten bjöd på en APA han hade gjort med denna humle och det resulterade i att jag beställde humlen från ebay eftersom inte humlegården har den på lager.
* Northern Brewer, älskad av somliga, hatad av andra, helt klart en av alla unika humlesorter som även slår igenom vid bittergivor.
Smaken som slår igenom skulle jag beskriva som en blandning mellan svarta vinbär och en touch av "mint".
Älskad och hatad, men den kan göra underverk i ex. pale ales, ambers, brown ales etc. om man använder den kreativt.
Hur använder man den kreativt och hur gör man när man inte är kreativ i användningen av den som bitterhumle?
För mina American Ales jag brygger nu under sommaren så har jag fått en ny bitter humle favorit Newport. En bryggarkollega här i Norrbotten bjöd på en APA han hade gjort med denna humle och det resulterade i att jag beställde humlen från ebay eftersom inte humlegården har den på lager.
Intressant! Berätta gärna mer om vad det var som gjorde den så god?
Magnum är min arbetshäst vad gäller bitterhumle. Den används i väl över hälften av de öl jag gjort. Andra humlesorter som går allt som oftast är nugget och simcoe.
Martin
Perle är trevlig både för tysk öl och för belgare. Också en ren, återhållen beska.
Jag håller med om perle. Den gifter sig faktiskt med det mesta.
Thomas Fransson skrev:* Northern Brewer, älskad av somliga, hatad av andra, helt klart en av alla unika humlesorter som även slår igenom vid bittergivor.
Smaken som slår igenom skulle jag beskriva som en blandning mellan svarta vinbär och en touch av "mint".
Älskad och hatad, men den kan göra underverk i ex. pale ales, ambers, brown ales etc. om man använder den kreativt.Hur använder man den kreativt och hur gör man när man inte är kreativ i användningen av den som bitterhumle?
Det handlar om att släppa fram den (och alla andra smaker) på rätt vis och i rätt sällskap.
Northern Brewer ger en "friskhet" som kan vara användbar många gånger. Liberty Ale är ett bra exempel på hur kul Northern brewer är att använda.
Antingen låter man den spela så långt bak att man knappt märker smaken utan bara friskheten/fräschören ("mintig" men tänk inte tandkräm) eller så låter man den titta fram som ett lager under de andra humlesorterna om man vill åt en mer komplex profil...
Vissa smaker kan förstärkas med andra smaker, ibland kan det ex. vara en god ide att ha ett par gram av en lite "ruffigare" humle
som grundbuljong åt andra. Mina smaklökar kan ibland tycka att även om det finns en balanserad beska/maltighet och en fräsch humledoft och smak så är upplevelsen lite för slät och saknar motstånd, lite som att tugga väldigt god rök. Men stoppar man dit något smaken kan falla tillbaka på så ändras hela upplevelsen. Det kan vara ett par gram Wilamette eller Cascade i en annars 100% Simcoe IPA
Man får testa och lära känna ingredienserna på samma vis som man känner om det ska i svart eller vitpeppar i maten när man står vid spisen och
smakar av. Efter ett tag kan man blunda och smaka efter i huvudet, eller så vet man instinktivt bara.
Tillför inte så mycket kanske, men mina favoriter och användningsområden.
Magnum---> Främst olika sorters lageröl men fin som allround också.
Simcoe ---> De flesta Amerikanska ölsorterna.
Perle ---> Allround som jag tycker passar bra i lite renare öl med medel till låg IBU, som tex lageröl.
I öl med riktigt låg IBU brukar jag använda samma som till arom och smakgivor om sådana finns, dvs en "aromhumle". Ofta blir det någon form av Styrian Goldings då jag gillar dem skarpt. I hög IBU öl tycker jag det är lite fräsigt med Tomahawk och Chinook, lite ohyvlade och vassa men man får passa sig så de inte tar över för mycket.
Weinkeller. Är det bobek då som ärr bäst? Eller funkar ceieia lika bra? Och passar dom bra med perle som bitter? Har inte testat styrian än.
Annars kör jag oftast NB som bitter av gammal vana. Men tror jag gillar perle bättre
Hej
Thomas: Är inte Liberty ale enbart humlad med Cascade?
Bo
Liberty ale skall väl vara humlad med Liberty, därav namnet?
@Scaryeyes: Beror till vad, Bobek är mer fruktig med en hel del citrus. Celia drar mer åt ängsblommor och kanske lätt citrus. Jag diggar båda!
Liberty ale skall väl vara humlad med Liberty, därav namnet?
Hej
Togs inte det ölet fram till USA 200 jubilem 1976? därav av namnet Liberty, lite typiskt amerikanskt?
Ancors Steam Beer är humlad med Northen Brewer, tror jag
Bo
Enligt ratebeer:
"Originally brewed in 1975 to commemorate Paul Revere's ride, this brew is a heavily hopped ale (Cascade hops) with a copper color and a hoppy nose."
Ja hur bemöter man denna lynchstämningen ;)l
Det kanske är deras hussmak som är snarlik nb. tycker jag känner den även i liberty. På flaska är den oftast rätt usel och dan. Men kommer man över den på fat är det en helt annan katt.
Men jag kan så klart ha fel.
peps skrev:Liberty ale skall väl vara humlad med Liberty, därav namnet?
Hej
Togs inte det ölet fram till USA 200 jubilem 1976? därav av namnet Liberty, lite typiskt amerikanskt?
Du har alldeles rätt, jag är ute och cyklar. Tänkte på Fullers Discovery, som när jag kollar inte ens är humlad med 100% Liberty.
På tal om amerikanskt, Libertyhumlen lär ha fått sitt namn för att fira USA's "ärofulla" insatser i Irak 1991 och framåt.
Du måste logga in eller registrera ett konto för att svara
Humlebladet → Bryggmetoder och råvaror → Vilken är eran favorit till bitterhumle?