1 Senast ändrad av Techno (2010-01-12 02:59:14)

Baader

Hej

Jag samt min framlidne brother in love köpte ett kort som hette Interrail för 350 kr.
Det var faktiskt min mor som råkade hitta en artikel i en tidning, det var GP  Det var något liknande att någon Europeisk järnväg råkade fira 100 eller något liknande det skulle firas. Så ett kort för att åka i hela Europa 1972 skapades, det kostade 350 tror jag.  Jag  har kvar mitt orginalkort.

Vi råkade givetsvis komma till Hamburg samma dag som den tyska polisen aresterade  Andras Baader samt Ulrike Meinhof, i vänster kretsar RAF. Det var ett djävla liv det kan jag säga

Jag var ung, kompisen var ung, Europa fanns för första gången framför oss, det var inget som fanns i bakgrunden.

Vi korsade Europa en hel värld öppnade sig, va häftigt det var, det berömda Amsterdam, Christiania i Köpenhamn, olika öl i Tyskland, vad stort Tyskland var rent geografiskt, plötsligt så förstod åtmonsttånne jag varför det tog sådan tid att slå ut nazizimen

Vi åkte ner till Malaga . Därifrån så åkte vi till Algeciras, som är/var en spansk utpost på den afrikanska kontinenten. Det var Spanien i Nordafrika

Därifrån från Algeciras så tog det bara några timmar så var man i Maroco, det egentliga målet på resan

Bo

Contact light, ok engine stop.    1969 07 20

Sv: Baader

Bo.

Jag tågluffade första gången när jag var 19 år gammal i 1985 och sedan varje efterkommande sommar till 1991.  I 1985 kostade kortet 1200 kronor och jag minns att min dagsbudget låg på 80 kronor per dag.  Det bästa sättet att utforska Europa på, samt även Marocko och Turkiet. 

I 1985 hamnade jag och min kompis Conrad efter mycket om och men i Andorra la Vella.  Vi kliver av bussen och plötsligt hörs från ett hotellfönster: Conrad, Pålle!!!  Där var 6 skolkamrater, som också tågluffat och hamnat i Andorra. Världen blev bra liten.  Och jösses vilken fest det blev i skattefria Andorra!

Idolen sommaren 1985 var Bono, som hade varit helt utomstående i den live-aid gala som kördes på Wembley den sommaren.  Det var också sommaren då man samma helg som man tagit studenten åkte till Göteborg och såg Bruce Springsteen på Nya Ullevi - Born in the USA.  Minnen.

Pål

Har inte bryggt på ett jävla tag men börjar blir rejält sugen nu.

Sv: Baader

Häftigt På,l samt resten av er filosefer

Ett samhälle är ett exempl på dom som bor på det ställe, där vi finns/bor.
Ett samhälle i krig eller inte i krig måste ju bero på vilket samhälle du vill att det stora,  eller lilla skall finnas i, om inte det stora får finnas till då kan ju inte det lilla bli en del av det stora. Vi måste ju själva som  Ingmar  Bergman säjer se oss själva i spegeln

Bo

Contact light, ok engine stop.    1969 07 20

Sv: Baader

Techno skrev:

Vi åkte ner till Malaga . Därifrån så åkte vi till Algeciras, som är/var en spansk utpost på den afrikanska kontinenten. Det var Spanien i Nordafrika

Därifrån från Algeciras så tog det bara några timmar så var man i Maroco, det egentliga målet på resan

Bo

Bo. Jag tror att du menar Melilla, inte Algeciras.  Förmodligen var det från Algeciras ni åkte. Men det är Melilla som är den lilla spanska enklaven i Afrika.  Finns en till, tror jag.  Eller en ö?

Messerscmitt Pål

Har inte bryggt på ett jävla tag men börjar blir rejält sugen nu.

Sv: Baader

Portugisen skrev:
Techno skrev:

Vi åkte ner till Malaga . Därifrån så åkte vi till Algeciras, som är/var en spansk utpost på den afrikanska kontinenten. Det var Spanien i Nordafrika

Därifrån från Algeciras så tog det bara några timmar så var man i Maroco, det egentliga målet på resan

Bo

Bo. Jag tror att du menar Melilla, inte Algeciras.  Förmodligen var det från Algeciras ni åkte. Men det är Melilla som är den lilla spanska enklaven i Afrika.  Finns en till, tror jag.  Eller en ö?

Messerscmitt Pål

Hej

Algeciras var "slutstationen" på det spanska fastlandet. Jag kommer än i dag i håg när jag träffade amerikaner som hade kommit över från Maroco.

Pål, så här var det 1972 i varje fall, Vi, Svenne,  samt Jag  åkte i från Algeciras som var en av dom absolut sista städerna på det spanska fastlandet.

Från Algeciras som  ligger i "själva" Spanien, väldigt långt ner på syd spetsen köpte vi en biljett till Ceuta, Färden gick över kanalen till Afrika.

Ceuta som då samt tror jag även nu, ligger rent geografiskt på Nordaferikas kust,  Ceuta är spanskt område, som tillhör Spanien, rent geografiskt så är det Afrika, då 1972 var det en spansk enklav så är det antagligen än i dag

Fråp Ceuta så fick man ta sig några km till Tetuan som var den första stora staden i själva gränsen Spanien/Maroco.

Alltså du kunde åka båt över sundet från Algeciras  i  Spanien, till det själva Nord Afrikanska  landet, till ett ställe som hette Ceuta som tillhörde Spanien på den rent geografiska delen

Alltså Ceuata ligger i Nordafrika men tillhörde Spanien.

Ville du till Maroco som vi på 70 talet ville, så var du du tvungen att åka några km från Ceuta till gränsen till Maroco

Du kommer faktiskt fram till en rent fysisk gräns

Spanien till Maroco, när vi väl var i Maroco så stod "vännerna" i kö. Special price for you my friend, 5 fingers only 15 US dollar. Kommer du i håg "hasslarna"

Var du i Maroco Pål?   Marocko var jobbigt.  Maroco var absolut inte ett jobbigt ställe när jag kom upp i bland Atlas bergen.

Uppe bland Atlas så såg jag ställen som var större än Jag någon sett  har sett av hasch odlingar.

Jag träffade en familj som levde på denna hasch odling.  Familjen av haschodlingen, den var enorm, uppemot  tusen kilo varje år.

Bo










Några år senare så gick vägen för mig åt öst,  Turkiet, Iran, Afghanistan, Pakistan, Indien.

Under den tiden efter Nord Afrika och mot öst så dök det upp en krazy nabo tjej som hette Trine.

Bo

Contact light, ok engine stop.    1969 07 20

Sv: Baader

Portugisen skrev:

Bo.

Jag tågluffade första gången när jag var 19 år gammal i 1985 och sedan varje efterkommande sommar till 1991.  I 1985 kostade kortet 1200 kronor och jag minns att min dagsbudget låg på 80 kronor per dag.  Det bästa sättet att utforska Europa på, samt även Marocko och Turkiet. 

I 1985 hamnade jag och min kompis Conrad efter mycket om och men i Andorra la Vella.  Vi kliver av bussen och plötsligt hörs från ett hotellfönster: Conrad, Pålle!!!  Där var 6 skolkamrater, som också tågluffat och hamnat i Andorra. Världen blev bra liten.  Och jösses vilken fest det blev i skattefria Andorra!

Idolen sommaren 1985 var Bono, som hade varit helt utomstående i den live-aid gala som kördes på Wembley den sommaren.  Det var också sommaren då man samma helg som man tagit studenten åkte till Göteborg och såg Bruce Springsteen på Nya Ullevi - Born in the USA.  Minnen.

Pål

Hej Pål

Ja minnen är häftiga. Mitt första Interrail var 1972. Jag var 19 samt min framlidne kompis, en lysande stjärna inom naturvetenskap, filosofi, han var berömd i vår lilla stad.

Den första gången 1972 så gällde det , halva priset till svensk/danska gränsen.

Sedan så var Europa öppet.

Jag bodde hemma, jag började arbeta bara dagen efter gymnasiet, på den tiden så gick det till så

Som sagt var jag bodde hemma, jag mådde illa av det, farsan ville jag skulle bli nåt!. Jag ville ut, bort från hem, Farsan va så enormt trist, tråkigt, jag vägrade va hemma.

Tack och lov så såg Morsan en artikel om en biljett . Jag köpte den direkt. Pris 350 kr för fria resor från Danmark till Spanien. Yes nära till Maroco.

När jag samt Nobelpris ämnet var i Marocco och rökte hasch, råkade vi träffa en norsk tjej.

Bo

Contact light, ok engine stop.    1969 07 20

Sv: Baader

Techno skrev:

När jag samt Nobelpris ämnet var i Marocco och rökte hasch, råkade vi träffa en norsk tjej.

Bo

The rest is history, som dom säger!  Det var väl Trine ni träffade, eller hur?

Jo, jag var i Marocko men jag rökte inget annat än vanliga cigaretter när jag var där.  När jag tågluffade var Marocko med i de länder där man kunde tågluffa och båten mellan Algeciras och Tangier kostade halva priset med Interrailkort.  Tanken var att vi skulle stanna i en kuststad söder om Tangier som heter Asilah några dagar och därefter bege oss till Fez och sedan till Marrakesh.

Men det var som du säger j*vligt påfrestande med alla som ville kränga något, eller bara prata med en. Man fick i princip aldrig vara i fred. Så efter en vecka i Asilah åkte vi tillbaka till Tangier och tog båten tillbaka till Europa.  Men jag har tusen historier från den veckan i Marocko - jag drar två, nej jag drar tre.

Jag reste med två vackra härliga Täljetjejer, en blond och den andra brunett.  Den ena var min flickvän och den andra hennes kompis. Jag var den mest avundsvärde mannen i hela Asilah. Varje dag fick jag anbud på tjejerna.  "Mister. One for you, one for me?" "Sorry, two for me, none for you!".  En kille bjöd 35 kameler och han brydde sig inte om vilken av dom han skulle få.  Jag var rätt sugen på att få vara ensam med min flickvän så jag kunde ha tänkt mig att sälja hennes kompis. Men vad tusan skulle jag med 35 kameler till?

Det fanns bara två ställen i Asilah där man kunde dricka alkohol. Ett av dom var en mörk sylta med stampat jordgolv, dit drog jag tjejerna.  Efter några öl (33 tror jag dom hette) så var jag tvungen att gå på muggen.  Det fanns en herrarnas och en damernas.  Lite lustigt faktiskt, eftersom förmodligen inga kvinnor förutom mina två någonsin satt sin fot på den där syltan.  Men herrarnas var helt OK, ett hål i golvet som det brukar vara där nere men rent och fint.  Väl tillbaka frågade min flickvän om muggen var OK, hon behövde också gå.  Visst sa jag, dom är faktiskt långt över genomsnittet.  Hon vandrar iväg men kommer strax tillbaka, alldeles askgrå i ansiktet: din jävla skitstövel, säger hon!  Det var det värsta hon hade sett i sitt liv, sa hon.  Jag gick och kollade.  Och mycket riktigt.  Hela toaletten, varenda kvadratcentimeter, var täckt med spår av avföring.  Det visade sig att snubbarna på syltan gick på herrarnas för nummer ett och på damernas för nummer två!  Och eftersom det inte fanns något toapapper så drog man sonika vänsterhanden över väggen, golvet eller taket när man var klar. 

Alla skulle ju fråga var man kom ifrån och jag har aldrig varit med om ett folk som pratar så många språk som marockanerna.  Sa man Sverige var det någon som sa "vackra svenska flicka" eller "vill du köpa min matta".  Så jag körde stenhårt med att jag var norsk.  Jag blev då upplyst om att det fanns en man i Asilah, en marockan, som bodde i Norge och som var hemma i Asilah på semester.  Jaha, tänkte jag. Vad var egentligen chansen att man skulle träffa på honom, Asilah hade 30.000 invånare eller något sådant. Men så en sen kväll på väg hem hör jag "Hallo hallo, er det ikke du som er norsk?  Jeg bor i Tönsberg, jeg. Hvor kommer du ifra da?".  Hur förklarar man att man är norsk men pratar svenska för att man har bott i Sverige nästan hela sitt liv till en man som letat igenom hela stan för att hitta den ende andre norrmannen i Asilah? Hur han bar sig åt vet jag inte.

Som sagt är det många historier mer från Marocko.  Önskar i bland att vi åkt vidare till Marrakesh och Jema El-Fna. Men det var inget bra läge då.  Men det fanns en viss föraning. Asilah är en av få portugisiska städer i Marocko från den tiden då Portugal "ägde" delar av det som idag är Marocko.  Senare i livet skulle jag träffa en portugisiska och gifta mig.  Portugal har alltid varit en spännande plats.  Men det är en annan historia.

Pål

Har inte bryggt på ett jävla tag men börjar blir rejält sugen nu.