Det blev bryggning av snabbköps-bus-witen. Nu är den provsmakad så det kan vara dags att rapportera.
Recept till ca 4 liter:
0.3 kg Saltå Grahamsmjöl
1 burk (450 gr) kornmaltsirap (från livs/delikatessbutiken Cajsa Warg)
Saften av en grapefrukt
Skal från 1/3 av grapen både ytter och inner, kanske lite mindre av det inre
8 grönpepparkorn som bittermedel.
ca 2-3 gr. vanlig blöt bakjäst.
Mjölet kokt till välling i 1,5 liter vatten 20 minuter, resten kokt i annan gryta, ca 3 liter.
Vällingen och vörten fick svalna, och blandades med jästen som slammats upp i en skvätt vatten.
Fick jäsa på en femlitersdunk med jäsrör. Det jäste som attan. Den grötiga mäsken bubblade upp genom jäsröret, så jag bytte och gjorde rent ett par gånger.
Bubblandet var fantastiskt populärt bland fruktflugor. En rackare lyckade krångla sej in i jäsröret där den drunknade.
Primärjäsning ca 8 veckor (bubblade ca 10 dagar) Utbyte 6 st.0.5 liter flaskor ( mycket gegga i botten på jäsdunken) Kolsyrat med 1/2 tesked strösocker per flaska. Vilade ca 4 veckor.
Kolsyrejäsningen funkade bra.
Utseende: Gul, ogenomskinlig wit.
Smak och arom: Nu visste jag ju vad som var i annars hade jag gissat att det var en lambic. Inte riktigt lika syrlig som Boon men inte direkt tam hellre. Helt torr. Grape-toner finns definitivt kvar, men de skulle nästan kunna vara resultat av amerikanskt humle och aceto/lactobacillus.
En, i mitt tycke, väldans lyckad chansning. Sura belgare är lite av favoriter, men verkar alltid så knepiga att brygga. Det lär bli fler försök framöver.
Funderar på om det syrliga bara kommer från grapen eller om någon fluga lyckades pussla ner lite acetobakter i jäsningen. Men om jag fattat rätt skulle den "jäsningen" väl i så fall fortsatt till all etanol ombildats till ättika, och det har den defintivt inte gjort.