Hejsan alla bryggare,
Det är över tre år sedan jag skrev något här på forumet och under detta långa uppehåll har jag knappt varit inne överhuvudtaget. Nu har jag dock tänkt att försöka bli aktiv igen. Om det blir som på den gamla goda tiden då jag var inne tre gånger om dagen och läste alla nya inlägg får framtiden utvisa. 
Under 2012 och 2013 låg bryggandet på kraftig sparlåga och det blev bara ett enda öl respektive år. I höstas kände jag dock ett allt starkare behov av att börja brygga igen. Denna personliga kris utmynnade i att jag köpte en 30-liters rostfri bryggryta och sedan bryggde fyra satser öl under loppet av en dryg månad. Under vintern och våren blev det ytterligare fyra. Förutom tillfredsställelsen av att återigen se lägenheten digna av öl så kunde jag också konstatera att ölerna blev bättre än något jag bryggt tidigare. De har jäst ut som de ska och smaken har varit ren och balanserad.
Tidigare har jag alltid beställt ingredienser för tre öl åt gången men sedan bryggt ganska sporadiskt. Jäst och humle har blivit gamla och resultatet blivit lidande. Samtidigt upplever jag de som att jag behövde få upptäcka själv vad exakt som händer och var gränserna för vad som är acceptabelt går. Det gångna året har jag bryggt med färska ingredienser och lyckats hålla jästemperaturen runt 18–19°. Recepten är till största delen sådana som jag bryggt tidigare – ibland flera gånger. Därmed har jag kunnat fixa många brister och bättre anpassa dem efter mina egna smaklökar (läs: ambermalt).
För att inte inlägget ska bli för långt skriver jag bara en kort beskrivning av varje sats. Klicka på länkarna för recept och bryggloggar. Jag lovar att framtida inlägg blir mer ortodoxa. 
• Stark Brun Porter – Andra försöket att brygga en chokladig och karamellig porter som inte smakar bränt. Det tycker jag att jag lyckades mycket bättre med den här gången. Hemligheten stavas Thomas Fawcetts Pale Chocolate Malt. Det är däremot fortfarande svårt att få till en lagom humlearom. Att humlen var halvgammal kan nog ha varit en fördel i det här fallet. "Stark" eftersom beräknad alkoholhalt var 5,9 vol%. Slutresultatet blev dock bara 5,4.
• Fulle Faun Strong Ale – Andra försöket att klona Black Sheep Brewerys fantastiskt goda Riggwelter. Receptet fick jag genom podcasten "Can You Brew It?". Första försöket 2010 jäste gissningsvis för varmt och fick en lätt smak av lösningsmedel. 2014 års upplaga blev så lyckade att jag inte kunde undgå att ge ifrån mig ett tjut av förtjusning. Detta är ett öl som jag alltid borde ha i lager. Wyeast 1469 West Yorkshire Ale imponerade min sin smakprofil och jäsförmåga
• Kusk Ordinary Bitter – Mitt försök 2010 att brygga ett folköl blev så lyckat att jag tyckte att det var dags igen. Den var inte bara god färsk utan fortsatte att bli allt bättre under de följande fyra åren. En gnutta ambermalt för den goda brödigheten och rejält med EKG eftersom jag tyckte att den förra satsen fick lite jolmig humlearom.
• Kohatu India Pale Ale – Jag har använt samma grundrecept till mina APA och IPA sedan 2007. (80% pale ale, 8% vete och 4% vardera av tre sorters karamellmalt.) Det fungerar bra och har blivit lite av en grej. Efter att ha provat mig igenom en massa amerikansk humle så kände jag att det var dags att testa något nyzeeländskt. Att det blev just Kohatu beror dels på att den nyligen varit med i Brewdogs single-hop serie IPA is Dead, dels för att den just då fanns tillgänglig i reasortimentet. 100 g Kohatu plus 30 g Columbus som bitterhumle resulterade i en behaglig apelsinaktig humlearom. Definitivt en humle jag kommer att använda igen. Nästa gång blir det dock sydafrikanska Southern Passion.
• Imperial Brown Ale – Klon av Nøgne Øs öl med samma namn. Flytande godis som nog gör sig bäst framåt vintern. Jag har haft problem med dålig utjäsning när jag använt Safale S-04 tidigare, men det var nog mitt eget fel för nu hade den inga svårigheter att tugga sig igenom 15 liter vört med OG 1,079. Om ni gillar tunga, maltiga öler så kan jag rekommendera det här receptet. Det publicerades i BYO för ett antal år sedan och finns nog överallt på nätet vid det här laget. Jag försökte klona den här ölen redan 2007 men allt jag hade att gå på då var listan med maltsorter på etiketten. Det blev ett skapligt öl men inte särskilt likt.
• Fulle Faun Hallon-lakrits – Höstens Riggwelter-klon blev så lyckad att jag bestämde mig för att brygga en sats till bara några månader senare. Vid första bryggningen 2010 smaksatte jag halva satsen med pepparkakskrydda och apelsinskal. Den här gången ville jag göra något ännu tokigare – jag slängde i fyra lakritsrötter i vörtkoket och sedan 1 kg hallon i sekundären. Kombinationen maltig och småhumlig strong ale och hallon blev lite udda men inte helt oäven. Av alla öler i listan så brukar denna vara folks favorit.
• Mornië Utúlië Stout – Första satsen av denna havrestout från 2010 surnade tyvärr. Fyra år senare hade dock syran balanserats så pass att ölen var fullt drickbar. Vilken tur att jag inte hunnit använda upp alla flaskor till snigelfällor. Genom att kombinera Pale Chocolate och rostat korn så har jag lyckats undvika den där sotiga smaken som jag inte riktigt gillar. Däremot har min nya sats fått sig en lätt bitterhet och strävhet. Skulle kallstöpning månne hjälpa?
• Fruktveteöl – Mitt hallon-lakrits-öl gjorde mig sugen på att även brygga ett ljusare hallonöl. Veteöl har jag aldrig riktigt lyckats med, men jag hoppas att hallonen ska kunna dölja eventuella felsmaker. Eftersom jag bara har hallon till 10 liter så blir det även 10 liter smaksatta med apelsin, pomerans, ingefära och koriander (inspirerat av ett recept i Radical Brewing, s. 180). Ölet bryggdes så sent som förra söndagen – försommarens sista kalla dag. Det verkar som att det han jäsa färdigt innan värmen slog till för jag kände ingen smak av lösningsmedel när jag tappade om det igår.
Till alla nya medlemmar – och alla gamla som glömt bort mig – så kan jag ge följande korta beskriva av mig själv: Jag är en överintellektuell skummis från Lund som sett mig som ölnörd sen jag drack min första Guinness när jag var 18 och som varit hembryggare sedan 2007. Vid tillfälle får jag försöka skriva något längre i presentations-forumet. 
Hörde dem för första gången när de spelade på Klubb Edekvata i Lund, en källarlokal på LTH med plats för ca 40 personer där man dagtid kunde köpa billiga mackor och kaffe. Jäklar vilken upplevelse det var; bitpop så som jag inte upplevt den förrut pumpandes ur högtalarna, snorbillig öl och folk som dansar som tokiga till vinjettmusiken ur Björnes magasin. Kul att se att de fortfarande håller igång. 
