Sökalternativ (Sida 27 av 100)

Det kan vara något i utrustningen som spökar. Slangar, hinkar av plast.
Slangar har jag haft problem med för länge sedan tills jag gick över till siliconslang.
Dyrt men mycket bättre.

Det kan vara svårt att märka fel i stamvörten som är väldigt söt och besk.
Det kan dölja felsmaker som kommer fram när sötman och beskan sjunkit.
(ja jästen bryter ner en del av de isomeriserade alfasyrorna)

Men det kan också vara en kombination av flera saker.
Värt att prova är att gå bort från torrjästen (S-04, US-56) och kanske kolla pH på vörten också.

Mjukt vatten passar inte riktigt bra till ales framförallt om man humlar på mycket, kanske behövs en justering till lite hårdare vatten.
Mer kalcium i form av kalciumklorid, och kanske lite kalciumsulfat, och evetuellt lite magnesiumsulfat.

Jag tror inte på att Amarillo och/eller Cascade skulle ge upphov till gummi/plastic-padding.

Det skulle kunna vara någon liten elak bakterie som fått fäste.
Om gummismaken tilltar allteftersom är det en infektion, avtar den så är det inte det.

Undrar om inte gummismaker kan bero på klorfenoler.
Dessa kan uppstå om man till exempel häller i klorerat vatten direkt i varm vört.
Till exempel om man späder ut vörten under kokning.

För att undvika det och temperaturfall under vörtkokningen så kan man koka upp det extra vattnet i en kastrull bredvid.
Då försvinner kloret från vattnet.

Intressant med St Eriks öl (Jessica Heidrich) tycker jag.
Jag har provat de flesta som kommit ut på bolaget.
I somras körde jag en liten ölprovning med flera personer.
De flesta tyckte att den var obalanserad med för mycket beska och humle och för lite kropp att balansera det med, och jag håller med.
Men smaken är som bekant delad och tur är det
Angående Citra så tycker jag personligen att det blir för mycket citrus, malt och andra ölsmaker försvinner bort helt.

Man blir lite lätt "hemmablind" och slarvig med terminologin.
Jag har själv skrivit ihop en "homebrewer for dummies" som jag lämnat till vänner och bekanta.
Vid ett tillfälle fick jag ett telefonsamtal från en bekant som skulle brygga efter mina instruktioner och frågan jag fick var:
- "Det står att man ska ha mörk karamell i. Vilken karamell är det?"

Då insåg jag att mina instruktioner var skriva för de som redan bryggde och inte nybörjare 

eller gör suröl av den och låt den vildjäsa utan kokning

Efter alla diskussioner i denna tråd så köpte jag ett par flaskor (2010) och provade.
Smaken är helt ren utan några estrar, bara malt, humle o sötma.
Så antingen jäser man den svalt/kallt eller har en väldigt renjäsande överjäst typ BC 1056, Nottingham eller liknande.

Märkligt nog så verkar inte "lagringen" från 2010 gett några märkbara effekter.
När jag brygger mörka öl och lagrar dem något år så blir det en tydlig förändring i smak o doft som påminner om torkad frukt, plommon, marsipan etc. Men det kanske beror på att jag inte filtrerar och pastöriserar ölet.

Angående torkad frukt.
Sannolikheten är stor att allt fruktsocker jäser ut så att du får en torr öl istf trevlig restsötma.
Kör med lite dextrinmalt eller mycket karamellmalt för att få upp sötman.
Frukten kan ge andra trevliga smaker så de kan också gå med.

Det man ska tänka på för mäskningen är att inte ha för tjock mäsk.
Man bör ligga någonstans runt 2,5-3,5 liter mäskvatten per kilo malt.

Annars är det som sägs det vanliga att man lakar ut till lämplig kokvolym, beroende lite på vilken vörtstyrka man vill ha på ölet.

Jag brukar mäska med c:a 3 liter vatten/kilo malt och därefter laka ut upptill 5-6 liter vört/kilo malt.
Typiskt med 4 kilo malt => 12 liter mäskvatten, urlakning => 24 liter, nedkokning till 20 liter.
Då hamnar jag på ett OG på drygt 1050.
Passar bra till de flesta öltyper/sorter med en alkoholhalt på runt 5%.

För starkare öl så lakar jag inte ut lika mycket, och med mycket malt så går jag ner till 2,5 liter mäskvatten/kilo malt.

Om receptet innehåller rostat korn så är det viktigt att inte ta bort det.
Närmaste maltsort att ersätta det med är svartmalt, fast det är inte samma sak.

Om du tycker att det blir för dyrt att köpa ett kilo för att använda 60 gram så kan du rosta själv.
Köp lite vanligt obehandlat korn. Går att hitta i de flesta livsmedelsaffärer.
Finns i olika former, hela korn, korn-gryn (grovt krossat korn), eller korn-flingor.

Sätt ugnen på 250 grader och lägg ett hekto på ungsplåten.
Eventuellt kan du blöta kornen lite innan.
Sedan är det bara att låta stå tills att kornen är kolsvarta.

Det kommer att ryka och lukta riktigt mycket bränt.
Men det blir billigare, återstående korn kan du koka gröt eller använda i brödbak eller dylikt.

Angående jäst så ska du använda en påse.
Du kan återanvända jästen till senare bryggningar.

Estrar tycker jag hör hemma i öl:
Utan estrar => Budweiser.
Det är estrarna som ger mycket av smaken och karaktären till varm/överjästa öl.
Framförallt om man dessutom lagrar sitt starka öl en längre tid så utvecklas ölet ännu mer.

Men fenoler och högre alkoholer är jag inte så förtjust i, typexempel Kwak som är så fruktansvärt fenoliskt.

Eftersom mitt namn nämns i tråden så kan jag förtydliga anekdoten runt "Swedish ale" och Ringwood.
Enligt min gode vän Tommy Sandström i Göteborg så skickade ägaren till dåvarande Bryggcenter lite jäst till Wyeast som han odlat upp från en Carnegie Porter flaska.

Wyeast tog upp jästen i sitt sortiment och sålde den under en tid under namnet "Swedish ale".
Vid närmare undersökning av Wyeast så konstaterade de att det var samma jäststam som Ringwood.
Då drog Wyeast in "Swedish ale" jästen.

Nu är det rätt många år sedan och jag vet inte/kommer inte ihåg vilket år detta hände.

Så det skulle kunna vara sant att Carnegie Porter en gång i tiden bryggdes på Ringwood eftersom den jäststammen funnits länge.