Anyman skrev:

Enligt Hagen Rudolph "Heimbrauen für Fortgeschrittene" ISBN 978-3-418-00789-2 S.60 så lyder namnkonventionen som så:
1 Anbaugebiet : område
2 Sorte: sort

Jag har heller inte hittat några kommersiella eller betydande websidor på tyska som använder sig utav någon konvention med ett tredje fält: ursprung.

Var har du hittat din nämnda konvention?

Se mitt inlägg, från "Using hops" av Mark Garetz. Han är förvisso amerikan och kan ha fått det hela om bakfoten. Här är hela det relevanta citatet:

""As was mentioned earlier, European (mainly German) hops usually have the growing region as part of the hop's name. The primary reason for this is that most of the important European varieties only produce the desired brewing qualities when grown in a specific region. Through many years of natural selection, varieties that are indigenous to the growing area have emerged, mainly because only one varity was grown there, so there was no need to be more specific. Some of these varieties are still grown in their place of origin and some are not.

European hops may have the same variety name as the place where they originated. But because these hops may no longer be grown in the place after which they are named, the place where they are now being grown is attached to the hop name as an adjective. Here's an example: A common hop from Germany is the variety called Hersbrucker. It originated in the Hersbruck region. It is called a Hersbrucker because it came from Hersbruck. Think about it this way: If you came from New York, we could call you a New Yorker. The "er" is always part of the *variety* name. If this hop was grown in the Hersbruck region, this hop would be called a Hersbruck Hersbrucker. But most of the Hersbrucker grown today is actually grown in the Hallertau region. Hersbrucker grown in the Hallertau region would be called Hallertau Hersbrucker.

This gets confusing because there is also a Hallertauer variety. When it is grown in the Hallertau, it is called Hallertau Hallertauer. Now I'm going to throw one more curve at you: The most prized hop in the world is the noble hop Hallertauer Mittelfruh. "Now wait a minute!" I hear you say, "I thought I was just getting this straight, and here's a hop name with an "er" on the *first* word." Well right you are, it doesn't appear to be 'correct'. Well that's because the real name for this hop is Hallertau Hallertauer Mittelfruh. Mittelfruh means "middle-early" in the growing season. Hallertauers that matured at different times just weren't the same. So "Hallertauer Mittelfruh" is a sub-variety of Hallertauer. To shorten the name up, most people leave off the first Hallertau since all Hallertauer Mittelfruh was assumed to be grown in the Hallertau.

Let's recap how German hop names are put together: The *first* word is the place where this actual hop is grown. It does *not* have an "er" on it. The *second* word is the variety name. If the variety was named after a place, it has "er" tacked on the end. Sometimes there is a third word that can describe a sub-variety, in which case the first word (where its now grown) is sometimes dropped. Examples are Hallertauer Mittelfruh and Hallertauer Tradition.

Now if someone is selling something they simply call "Hallertau" your first question should be "Hallertau what?" Usually this will be Hallertauer grown here in the US. Don't assume that just because the word Hallertau is used that the hop was grown in Germany. And if it is from Germany, you now know that "Hallertau" only tells you *where* the hop was grown, not which *variety* (lots of different varieties are grown in the Hallertau). We'll get more into depth on this subject in the chapter on buying hops."

Med "område" från din källa är ju inte helt entydigt, är det odlingsområde som avses eller varifrån humlen ursprungligen härstammar? Vad kallar man "spalter select" som odlas i Hallertau?

En humlegiva som kokar i 20 minuter ger ungefär halva beskan jämfört med om den kokar i 60 minuter. Kan vara bra att ha i bakhuvudet.

Anyman skrev:

Sorry, men jag blir lite konfunderad. Det odlas över 20 olika sorters humle i Hallertau. De mest kända är:

Hallertau Blanc
Hallertauer Cascade
Hallertauer Comet
Hallertauer Hallertau
Hallertauer Perle
Hallertauer Mittelfrüher
Hallertauer Tradition
Hallertauer Magnum
Hallertauer Merkur
Hallertauer Taurus

Generellt: De största humle områdena i Tyskland heter : Tetnang, Hallertau, Hersrbruck och Spalt
Klassiskt sett så  odlades tex Spalt i Spalt och Hersbruck i Hersbruck. Men det finns även Spalt ifrån Hallertau - den kallas då  Hallertauer Spalt.
Första ordet ger regionen och det andra ordet ger sorten.

http://www.hallertauerhopfen.de/content … Folder.pdf

eller för detaljer:
http://www.deutscher-hopfen.de/contents … ett-05.pdf

Edith menade att jag skulle ta med det stora dokumentets link på engelska också:
http://www.deutscher-hopfen.de/contents … ett-05.pdf

Jag håller helt med om begreppsförvirringen kring humle från Hallertau (och Tyskland), jag skrev ett helt blogginlägg om saken, förmodligen det smalaste och nördigaste jag någonsin har skrivit och kommer skriva: http://fabrikorekstedt.blogspot.se/2012 … rring.html

När någon skriver "Hallertau-humle" eller "Hallertauer" eller liknande avses oftast hallertauer mittelfrüh.

Vidare är vi inte riktigt överens om nomenklaturen. Vad jag har förstått är den som följer:

[Odlingsområde] Ursprungsområde+"er" [sort]

där den första och sista posten inte är obligatoriska. Man kan exempelvis skriva endast "Hersbrucker". Men man kan också skriva "Hallertau Spalter Spät" vilket innebär en humlesort odlad i Hallertau, med ursprung i Spalt, och där det sista namnet avser en viss variant/sort av humle med ursprung i Spalt.

Om ovanstående inte stämmer vore jag tacksam med en referens så att jag kan korrigera mitt blogginlägg.

Dompan skrev:

Intressant läsning! Spännande att blanda halltertauer och cascade!

Samma kombo som i Brooklyn Lager om jag inte missminner mig.

Den första enkla utgångspunkten är att det bara är att skala upp receptet rakt av.

Det kan dock hända att man med ett större bryggverk får bättre utbyte från såväl malt som humle, detta är dock svårt att säga i förhand. Men en uppskalning från 50 till 200 liter tror jag inte kommer spela så stor roll.

Det går alldeles utmärkt och görs av somliga kommersiella bryggerier med utmärkt resultat.

Plomma skrev:

Nej den varianten har jag inte sett. Den jag utgår ifrån är koktiden 120min, vilket jag tycker är lång tid. Men 150min, varför så långt kok? Jag brukar för det mesta koka i 60mim.

Det här är alltså det riktiga receptet direkt från Sierra Nevada, möjligtvis med små modifieringar för att passa hembryggare.

Ett längre kok ger mer komplexa maltaromer p.g.a. s.k. Maillardreaktioner. Jag hade nöjt mig med 120 minuter, och dessutom slagit ihop alla bittergivorna och tillsatt vid 90 minuter.

Du kanske redan har sett detta, men här är ett klonrecept på Bigfoot direkt från hästens mun, publicerat i Brew Your Own December 2012:

Satsstorlek 19 l
OG 1096
FG 1026
IBU 100
SRM 16

8,4 kg pale-malt
0,6 kg karamellmalt (SRM 60)
Infusionsmäskning vid 68 C

21 g chinook, 150 min
21 g chinook, 105 min
43 g cascade, 60 min
21 g cascade, 10 min
21 g centennial, 10 min
7 g chinook, torrhumling
35 g cascade, torrhumling
14 g centennial, torrhumling
Koka i 150 minuter

Wyeast 1056, White Labs WLP001 eller Safale US-05
Jäsning vid 20 C
Torrhumla under 5 dagar

Det nämns inget om någon lång lagring, så man kan nog lugnt utgå ifrån att Sierra Nevada själva inte använder sig av någon sådan.

Om jag förstår dig rätt tänkte du dig att jäsa i ett par veckor, därefter tappa på flaskor och låta dessa stå i 6-8 månader innan du börjar dricka dem? I så fall är torrhumling tämligen poänglöst, ja.

Men varför inte torrhumla och sedan öppna en flaska då och då för att följa utvecklingen? En öl som Bigfoot är ju god såväl färsk som lagrad. Jag skulle dessutom drista mig till att hävda att den är som godast helt färsk alternativt med ett par år på nacken. Sådär ett halvår till ett år gammal är den som sämst, då har den varken den färska humlearomen eller den fördjupade maltsmaken som kommer med lite längre lagring.

Du har ju detta: http://shop.humle.se/malt/ovriga-extrak … ande-325-g

Jag hade en sådan flaska i 20 liter dubbel för ett tag sedan. Det blev bra men inte riktigt så mörkt som jag hade tänkt mig. Kanske behöver man använda mer bara.

536

(73 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Weinkeller skrev:

Jag gisssar att när det begav sig på 1800-talet så kokade Burton bryggarna vattnet och lät det svalna för att dekantera bort kalciumkarbonaterna.

Personligen ser jag ingen vinst med att hälla i mer salter än man behöver för att justera mäsken till ett bra pH. Det är väl kvoten Sulfat/Klorid som är intressant i sammanhanget torr/maltig öl?

Eftersom jag själv har extremt hårt vatten med alldeles för mycket karbonater (390mg/l HCO3) för att brygga bra ljus öl så späder jag det med avjoniserat vatten. Värden runt 100-150 HCO3 går utmärkt att brygga ljus öl med lite vattenbehandling även om ett lägre värde är att föredra.

Jag tänkte faktiskt på dagens Burton-bryggare. Marston ligger väl exempelvis i Burton? Känns inte som att de skulle ha 800 ppm sulfat i sina öl.

Men det kanske är den historiska Burton-ipan (och motsvarande pale ale) man försöker efterlikna med Burtonisering?

537

(8 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Brunte skrev:

Hej

Tänkte brygga mig en ipa.
Frågan är om man behöver förkultivera jästen till en ipa?  just för ju fler jästceller ju bättre öl har jag läst.
För i receptet står det jag ska ha 4 paket American Ale (Wyeast 1056).
Kan man inte då göra en förkultur på ett paket istället för att använda 4 paket?

Ju fler jästceller desto bättre? Nej!

Men förkultur är alltid bra att göra. Här har du ett verktyg för att beräkna ett riktmärke för din förkultur.

http://www.mrmalty.com/calc/calc.html

538

(73 svar, postad i Bryggmetoder och råvaror)

Man kan väl tänka sig att även Burton-bryggarna vattenbehandlar.

Min maltnota för alla ipor jag brygger nuförtiden: 100 % pale ale-malt.

Mäsktemperatur: 65-67 C, för dubbel-ipa 63-65 C

Jäst: US-05 (den är inte sämre än att en dubbel-ipa bryggd med den vann SM 2010)

aenima skrev:

Vad jag vet så innehåller Pliny bara basmalt och möjligtvis socker men jag kan ha fel.

Vidare så var inte mitt svar svart-vitt. Utan mer som en utgångspunkt. Sen finns det säkert exempel där men lägger i små mängder mörkare karamellmalt, men som du skriver, då är det riktigt små mängder.

/Peter

Ja, du minns fel men samtidigt mindes jag fel angående karamellmalten, så det går väl på ett ut...

Här är extraktschemat för Pliny the Elder (se exempelvis Mitch Steele - IPA):

86 % pale malt
4 % CaraPils
4 % crystal (40 L)
6 % strösocker

Karamellmalten var alltså inte lika mörk som jag mindes det. Jag är dock säker på att jag har sett 60 L i ett amerikanskt ipa-recept, men hursom är det på sin höjd undantaget som bekräftar regeln.

aenima skrev:

Kan bara hålla med förgående talare. Mängden karamellmalt i en IPA skall enligt mina erfarenheter vara runt 5% och vara ljus, typ carared. Men smaken är som baken, delad.

/Peter

Man kan ibland se i kommersiella recept - exempelvis Pliny vill jag minnas - små mängder mörk karamellmalt. Men då handlar det om runt en procent, inte tio.

masterofdisaster skrev:

Nu är det här som sagt baserat på Megens maltkomposition, vi får lita på den är stabil smile

Fast du har ju betydligt mycket mer specialmalt än megens schema, och då ligger ändå det sistnämnda redan ganska högt på den punkten. Dessutom har du valt ganska mörka sorter vilket kommer bidra med mörka och dova toner av bränt/karamelliserat socker, som tenderar att dämpa humlearomen.

Ditt recept kan säkert ge ett jättegott öl, men det kommer inte bli en ipa utan snarare någon slags välhumlad red/brown ale.

Det är det yttersta lagret du ska använda. Få inte med det vita, för det kommer med bidra med en ganska otrevlig beska.

Kenneth84 skrev:

Det bubblade som bara h..... Dom första 2 dygnen. Nu efter 2.5 dygn bubblar det var 20 sekund.

Är detta rätt, ska det vara så?

Det är jättebra, det tyder på att jästen var pigg och glad.

Kenneth84 skrev:

Nu har jag gjort lite ändringar! Skulle detta funka?
•    2.6 Kg Pale ale Malt
•    0.2 kg Carapale
•    15 g Cascade 60 min
•    15 g Amarillo 20 min
•    15 g Saaz 20 min ----------
•    50g Saaz 0 min-----------
•    20 g cascade 5 min-----------

Mäska i 75 min vid 65 grader.     Ska jag mäska med den totala volymen på 10 liter?

Koka i 75 min.

Visst kommer detta funka, och med goda bryggrutiner kommer det bli ett gott öl. Frågan är bara om det är vad du är ute efter. Som du kanske förstått av diskussionen är kategorin "ipa" ganska bred, och ditt recept kommer varken utmynna i en typisk amerikansk eller brittisk ipa. Finns det någon kommersiell ipa (eller flera) som du har som förebild och skulle vilja att din ipa kommer likna?

En amerikansk ipa (som jag tolkar det som att trådstartaren vill brygga) ska ha torrhumling, så är det bara. Fråga en amerikansk bryggare om han kan tänka sig en (amerikansk) ipa utan torrhumling så kommer han titta konstigt på dig. Vad SHBF:s typdefintioner har att säga om saken kan vi nog lämna därhän.

För att brygga vissa stiltypiska öl kan vattenbehandling vara nödvändigt, men för ipa fungerar det bra med många sorters vatten. Vill man förstärka beskan med lite sulfater så kan det väl vara mödan värt, men *det* är en smaksak.

Leonard skrev:

Jag upplever att mjölksyrabakterier gör ölet grumligt, och vad jag vet går det inte att bli av med. Tycker personligen inte att det stör så mycket. Men som nämnts, låt det stå länge...

Man kan få s.k. pediosjuka ett tag in i jäsningen där ölet blir jättegrumligt, men detta är en övergående fas. Mina lambikar blir alltid väldigt klara med tiden utan vare sig klarningsmedel eller kallkrasch.

Min krusbärslambik ser dock rätt grumlig ut för närvarande, vilket mina andra fruktlambikar inte har drabbats av.

Tvärtemot föregående talare skulle jag vilja hävda att vattenbehandling är överkurs (om man inte har väldigt alkaliskt och besvärligt vatten) medan torrhumling är helt nödvändigt. En ipa utan torrhumling är som en glasspinne utan glass.

Du behöver betydligt mer humle vid kokslutet, och dessutom behöver du torrhumla. Kör med amarillo och kanske lite cascade. Saaz är en ganska udda humlesort i sammanhanget. Sikta på 100-150 g humle totalt.

Jag skulle sänka mäsktemperaturen till 65 C också.

Olika bär/frukter kan nog bidra med väldigt varierande mängder grumlande ämnen (tanniner, pektiner och annat). Det är nog bara att låta det stå en längre tid och eventuellt kallkrascha så småningom. Omtappning är helt poänglöst för att få ett klarare öl.

Vidare tycker jag två veckor är alldeles för kort tid för att tillsätta bär/frukt till lambik. Vänta minst ett halvår så att lambiken får gå igenom sina tre faser (Saccharomyces, Pedioccocus, Brettanomyces).