Sökalternativ (Sida 21 av 26)

Om du med "kolsyrejästen" menar Safbrew F2 så är det mycket riktigt så att den har väldigt låg utjäsning; den kan i princip inte jäsa maltotrios överhuvud taget. Gissar att eventuella liknande produkter också har denna egenskap.

Det finns andra skäl än det som minke anger. Ett exempel är när man jäser ett riktigt starkt öl med en jäst som ger en viss smakprofil man är ute efter men som inte har tillräckligt alkoholtolerans. Då kan man tillsätta en extra jäst (exempelvis champagnejäst) för att jäsa klart när den första jästen har börjat sakta ner.

En variant på samma tema är när man blandar exempelvis dupontjästen och thiriezjästen där båda visserligen har förmåga att jäsa ut torrt, men där dupontjästen kan vara besvärlig och ta flera veckor på sig. Denna mix kan man köpa kommersiellt (WLP568).

Man kan givetvis också blanda två jäststammar enbart för att kombinera deras smakprofiler.

Det viktiga är väl att man har en tanke bakom om vad man vill uppnå.

Efter lite funderande så kom jag ändå fram till nedanstående enkla metod att skatta den skenbara utjäsningen.

Utgå ifrån den utjäsning som anges för den jäst du tänker använda. Om utjäsningen ges som ett intervall så väljer man intervallets mittpunkt, så för exemplet med Sacharolicius Wheat I ovan så skulle man alltså utgå från 75 %. Detta värde kan man tänka sig gäller vid normal mäskning med 100 % basmalt.

Från detta värde lägger man till respektive drar ifrån enligt följande:

För varje grad högre (eller lägre) mäsktemperatur än 66 C drar man ifrån (eller lägger till) 1,5 procentenheter.

För varje procent specialmalt (karamellmalt eller rostad malt) drar man ifrån 0,3 procentenheter.

För varje procent socker lägger man till 0.4 procentenheter.

Detta ger då en skattning av den skenbara utjäsningen (AA) som borde vara hyfsat bra. Från denna samt uppmätt OG kan man då skatta FG genom sambandet FG = OG*(1-AA)

Notera att det sista sambandet kräver att OG & FG anges i Öchslegrader (Ö), där exempelvis 1.050 [kg/l] = 50 Ö.

För en vört med OG 1.050 (50 Ö) och skattad skenbar utjäsning 80 % så blir skattad FG = 50*(1-0.8) Ö = 50*0.2 Ö = 10 Ö = 1.010 [kg/l].

Som alla sådana här skattningar måste man förstå dess begränsningar; det finns andra faktorer som vi har bortsett ifrån (även om de viktigaste är med), det är svårt att mäta mäsktemperatur exakt, den angivna utjäsningen hos jästen kan vara felaktig etc. Men det borde ge en bättre skattning än BeerSmith i alla fall.

Själv kör jag dock på min egen erfarenhet/intuition.

Det verkar finnas lite olika definitioner av satsstorlek (det svenska ordet för batch size):

http://homebrew.stackexchange.com/quest … batch-size

Själv använder jag variant (3), d.v.s. vörtens volym vid kokslutet av just det skäl som anges, d.v.s. att det är detta som hänger ihop med OG.

På samma sätt kan utbytet (den korrekta svenska termen för efficiency) definieras på olika sätt, antingen mängden socker i vörten under koket i förhållande till det teoretiska kolhydratinnehållet i malten och exktraktgivarna, eller samma sak för vörten i jäskärlet.

Det viktiga är väl att konsekvent använda volym i jäskärl alternativt vid kokslutet.

Har skrivit om utjäsning här: http://fabrikorekstedt.blogspot.se/2013 … injar.html

För att sammanfatta så är de viktigaste faktorerna jäststam (och jästens skick), mäsktemperatur och andelen specialmalt.

Jag kör samma princip som Leonard och har separat utrustning som hanterar jäsning och tappning. Samma sam med flaskor, där kör jag mestadels champagneflaskor för mina brett- och suröl, och vanliga flaskor för andra öl, men ibland har jag använt bygelflaskor för båda sorterna utan problem.

Tycker det är rimlig försiktighetsnivå. Den här rädslan för att jäsa i samma rum känns väldigt överdriven. Möjligen kunde den vara befogad om man har en klinisk ren brygglokal, men för oss som brygger i köket kan det knappast spela någon roll.

Om det inte är för kolsyrejäsningen (borde vara 100-200 g i så fall), så måste rimligtvis tanken vara att man ska ha i det i koket. Många ljusa belgiska öl har ju en del vanligt strösocker som komplement till malten för att få ett torrare öl.

En alternativ till ha i sockret under koket är att koka en sockerlag och hälla i efter ett par dagars jäsning.

En annan sak; eftersom du bara har 100 g vardera av humlesorterna, skulle jag rekommendera att inte lägga dig för högt med OG; 1.060 blir nog lagom.

Till att börja med tycker jag du ska köra med 100 % maris otter-malt. Det kommer ge dig fullt tillräcklig maltighet, och det finns ingen anledning att ha i någon karamellmalt. Mäska vid 65 C och sikta på OG 1060-1070.

Humlen är knepigare, och det framgår heller inte riktigt hur mycket du har av varje sort. Som bitterhumle kan du köra northern brewer, du kan nog slänga i 100 g av den och få en rejäl beska.

Sedan blir det knepigare. De endla aromhumlesorter du har som egentligen passar i en dubbel-ipa är chinook, columbus och citra. Om du bara har 100 g av varje är det i minsta laget, men då skulle jag blanda dem i en stor skål, och sedan tillsätta denna mix enligt exempelvis följande fördelning under koket

20 % 15-20 minuter innan kokslutet
40 % vid eller strax innan kokslutet
40 % som torrhumling

Har du mer citra skulle jag blaffa på med 100 g till av den till blandningen ovan. Lite mer chinook skadar inte heller. Din övriga humle tror jag inte kommer kunna göra så mycket väsen av sig.

En variant är förstås att göra en "kontinental ipa" i stället. Gör då precis som ovan men använd hallertauer mittelfrüh, saaz och tettnanger i blandningen i stället. Kommer bli en annan slags humlebomb, vilket kan vara intressant.

Jäs initialt i källaren. När jäsningen börjar avta efter några dagar flyttar du upp hinken i lägenheten.

Håller helt med, de partiklar man blir av med genom recirkulering kommer ganska omgående hamna i botten av jäskärlet om de ens följer med dit. Såvida man inte är väldigt klumpig vid flasktappning och upphällning kommer dessa inte bidra till grumlighet. Samma sak gäller för omtappning; såvida man inte klantar sig vid flasktappning respektive upphällning påverkar inte omtappning ölets klarhet.

Möjligtvis skulle de tanniner som man riskerar extrahera med grumlig vört kunna bidra till grumlighet i det slutliga ölet, men då känns det som att kärvheten är ett större problem.

Här är en bra artikel om att få klarare öl (notera att varken omtappning, recirkulering eller whilrpool finns med):
http://beersmith.com/blog/2008/03/26/6- … ewed-beer/